"Tänk att få ha en egen semesterstuga i Smålandsskogarna, vid nån mysig sjö..." Så har jag nog drömt nästan hela livet. Så självklart är det BARA därför jag gifte mig med Kalle;) Hans mormor (som hette Elsa) och morfar (som fortfarande lever 96 år gammal, men bor på äldreboende) har nämligen lämnat efter sig ett paradis på jorden. Dit åkte vi i veckan hela familjen och hade ett par mysiga dagar med tösernas farmor o farfar. Salsa blev överlycklig när hon blev utsläppt ur bilen och insåg att vi var DÄR! Hennes dagar har sen bestått av att jaga husse på gräsklipparen, jaga bort kaniner från tomten, skälla på hästar, åsnan och kossorna och härja vilt med bästisen Saga. Där ute springer hundarna fritt och Saga och Salsa brukar komma hem till varann och "knacka på" och fråga om man kan leka. Problemet är att skilja dem åt, de är de sötaste bästisar jag nånsin sett i hundväg faktiskt!
Men det blev lite träning också. Massor med linjetag och markeringar i kohagarna och vattenträning (jodå, sjön ligger jättenära huset, med "egen" brygga). Avlämningarna gick faktiskt ganska bra och jag ser fram emot att bygga på svårigheterna mer och mer efter hand. Det ser ut som om vi också skulle kunna lyckas faktiskt...
Men även en solkysst idyll har sina skuggor... Och för Salsas del handlar det framförallt om kvigorna i hagen mellan stugan och huset. De kom springande när Salsa följde med farmor ut och jäklar vad hon kunde springa fort fort därifrån med sänkt svans. Farmor kunde knappt sluta skratta så kul det såg ut. Själv missade jag det för jag satt och ammade (såklart!).
Nu har vi fått lämna Saga och allt kul bus men hela familjen hoppas nog att vi snart åker upp igen, vi trivs ju så bra där! Vi passade på att fånga med oss solen hem till Skabersjö, så nu kan vi förhoppningsvis börja njuta av vår övergivna trädgård igen (och ja älskling- du ska få grilla!).