1-åring och 4-åring

Hej!
Lite pinsamt är det att jag inte har bloggat sedan jul, men det har inte funnits så mycket tid eller ork.
Mellan januari och maj har det i stort sett hela tiden varit någon som har varit sjuk,
Förkylningar, magsjuka, vattkoppor och sånt roligt.. och så lite mer operation för min fars del, och så ett dödsfall på nära håll.
Helt galet.
Och stackars lillebror firade sin första födelsedag med att ha vattkoppor ♥

Men jag har numera en ettåring och en fyraåring här hemma :-)
Och de är i grunden pigga och friska barn, och det är jag himla glad för.

Det skapas inte alls så mycket som jag skulle önska.
Och det är ju inte så konstigt egentligen.
Men att ha två små barn tar mer på krafterna än jag hade trott. Särskilt mentalt.
Att ha en fyraåring full med bus och upptåg som pratar oavbrutet, samt en snabb, tung och nyfiken ettåring som pillar på allt och upptäcker världen det kräver ehh...fokus :-D.
Är så trött i huvudet!
Och saknar handarbetandet.
Det jag gör nu är typ lagar hål, lägger upp byxor och syr in klänningar. Spännande, haha!
Men det har blivit några par byxor till barnen ibland.

Kanske kan jag leta fram nån bild till nästa gång :-)
Om någon fortfarande hittar hit vill säga!

Följ mig gärna på instagram, @fiffel. Där uppdaterar jag i alla fall lite oftare!

Kram.

Hej från oss!

Hej!
Jag ber om ursäkt för det långa uppehållet.
Jag har inte tänkt sluta blogga, även om Instagram är lättare och snabbare...
Men tiden och orken och fokuset räcker inte riktigt till.
Hjärnan är helt enkelt ganska slut om kvällarna ;-)
Men idag får ni några bilder från vår sommar!
Min man har varit långledig, och vi har haft det bra tillsammans, hela familjen.
Intensivt, men bra!

Om vi säger såhär...det är inte så lätt att vara lillebror ♥

Men lillkillen är för det mesta glad ändå! Och helt frisk från sin urinvägsinfektion har han varit,
Han får mycket kärlek från storasyster. Lite väl mycket kärlek ibland.
Det är som att det finns så mycket känslor i den där treåriga kroppen, så de liksom svämmar över och inte vet var de ska ta vägen...

Är så glad för att pinglan tycker om honom så mycket!
Även om hon är expert på att testa gränser, och tycker att vi är ganska trista och annorlunda sedan vi blev fyra så verkar hon aldrig förebrå Tean. Han är alltid poppis ♥
Det är bara mamma som är kass, haha!

Men ojoj, hon håller oss igång!
Lilla fröken bus ♥

Jag brukar säga att 85% av min energi läggs på henne, och 15% på bebisen ;-)
Det är en aktiv, påhittig, klipsk och kavat liten dam!
Och nu har hon börjat på storbarnsavdelningen på förskolan. Kul för henne, och bra med lite egen tid med lillebror.

Som vanligt har vi odlat en hel del, och utökat lite till i år!
Men någon väldig kärlek har inte växterna fått, mest vatten...
Så jag är glad för all skörd vi får!
Och pinglan älskar att vara med. Gurka är en favvis, men att upptäcka att man kan rycka upp morötter var också en stor hit :-)

Vi har passat på att bada lite nu när värmen kom tillbaka i slutet av sommaren.
Pinglan älskar att bada, var som helst!

Vi har hängt en del vid havet också, och burit mycket i sjal.
Hur klarade jag mig utan bärsjal när pinglan var bebis?
Känns nästan obegripligt.
Otröstlig bebis och ingenting hjälper. upp i sjalen. Fixat!
Magknip? Sjal!
Övertrött? Sjal!
Tandsprickning? Sjal!
Jobbiga oljud? Sjal!
Tråkigt i vagnen? Sjal!
Det funkar ALLTID, till 100%!

Och vi myser, jag och mitt sjalbarn ♥

Nu försöker vi vänja oss vid de nya vardagsrutinerna, och det är inte alldeles lätt.
Samtidigt finns en oro för världens bästa morfar, som har gått på tuff behandling hela sommaren och som ska genomgå en väldigt stor operation om några veckor.
Plus att två till i min närhet har blivit svårt sjuka i samma jäkla sjukdom. Skit!
Obehagligt! Läskigt!

Men som tur är finns det ju många glädjeämnen också.
I form av en liten (men väldigt stor) supergosig bebis.
Och en rolig, klipsk busfis!
Och kärleken.

Trött och grinig

Det är ju himla trist att det blir så tyst här på bloggen.
Men jag är så trött.
Jag orkar inte ta tag i att skriva något inlägg.
Jag har lågt blodtryck, och lågt hb. Och högt blodsocker av någon anledning.
Hej trötthet.
Kroppen värker och jag känner tung och svullen. Och då har jag ändå inte gått upp särskilt mycket. Typ 5 kg.
Och jag är värsta hemska hormonmonstret!
Irriterad, grinig och med noll tålamod.
Och inte hjälper det när den blivande bebiskoftan ser ut såhär:

Suck.
Bra mönster liksom.
Och orka ta tag i det och göra om...njae. Inte särskilt lockande.

Ja, denna graviditet är definitivt tuffare än den förra. Både fysiskt och psykiskt.
Går in i vecka 33 imorgon, och tycker inte det är jättekul att vara gravid längre.
Tänk att man antagligen ska orka runt 2 månader till...och inte lär det bli lättare...

Pust.

Hejhej lillebror

Ja, så var det kanske dags att avslöja...att det gömmer sig någon i min mage ♥.
En lillebror!
Jag har redan passerat halvvägs, och vi ser fram emot att träffa den nya familjemedlemmen i april.

Kanske förstår ni lite mer varför det har varit så glest med inlägg här på bloggen.
De första 12 veckorna var jag helt sjukt dödstrött och illamående.
Sen blev det bättre, men jag är fortfarande trött.
Annars mår jag rätt bra. Har ont av foglossning och känningar av lågt blodtryck, men i övrigt känns det bra.
Och lill-kotten verkar också må finfint därinne ♥. Det är ju det viktigaste!

Jag brukar få höra att jag har väldigt stor mage. Det var likadant förra gången!
Kanske för att jag är rätt liten i övrigt? ;-)
Fast människor brukar alltid ha en massa åsikter om gravidmagar...
Magen började i alla fall synas så mycket tidigare denna gång!

Jag har egentligen mycket att blogga om, men ork och tid är lite av en bristvara.
Och det faktum att det finns typ noll bra dagsljus vid denna tid+ att systemkameran har kraschat gör det hela än mer problematiskt.

Men vi ses!
Och orkar ni inte kommentera så får ni väldigt gärna kryssa i "gilla"-rutan. Så vet jag att ni har tittat in och gillar det ni ser!
Kram.