EN lärdom av vår historia

Vad kan vi lära oss från historien? Vad och vilka kunskaper därtill fördelar kan envar dra av det som hänt i det förgångna?

Historia är ett ämne alla ständigt visats med, detta såväl explicit som implicit. Vi får läsa om ämnet i skolan, Erik Haag och Lotta Lundgren får våra magar att knyta sig då de ger sig an diverse "delikatesser" från olika epoker, envar dag ser vi byggnader, statyer med mera från svunna tider. Ja, historia finns alltid omkring oss och detta speciellt för dem som förmår öppna sina ögon och se längre än sin Pinocchionäsa.

Jag har aldrig hört någon som säger att man ej kan lära från historien. Dock är det få som brukar fullfölja steget och precisera vad man kan lära sig. Detta är såklart beroende av perspektiv, förkunskaper samt vad man söker. En generell tes bland pöbeln är att människan kan se vad tidigare generationer gjort, deras framsteg tillika misslyckande och dra lärdom av detta. Detta är en sanning med modifikation samt ett väldigt brett grepp att ta. Jag kommer i detta inlägg fokusera på historia och ekonomi för att försöka förklara en lärdom om vad jag anser att historia kan lära ut. Jag tänker inte gå in på idéhistoria, kulturhistoria eller någon annan specialinriktning, utan kommer försöka fatta mig på Svensson-nivå.

"Det går inte invadera Ryssland, det har historien påvisat." Detta är ett påstående jag ofta får höra och visst ligger det mycket sanning i det (... om vi bortser från mongolerna, men då var ju inte Ryssland just "Ryssland"), men faktum är att det enda vi vet av historien är att om du invaderar enligt sätt X kommer konsekvens Y att inträffa. Gustav XII var först ut med tillvägagångssätt X och både Napoleon och Hitler kopierade. I samtliga fall ledde resultatet till Y. Vad kan vi lära av detta? Jo, gör inte enligt X för det kommer att leda till Y. För att använda mig av ett mer tillspetsat uttryck är detta idioti, då definitionen stämmer väl in; "att gång på gång göra samma sak, men förvänta sig ett annat resultat".

"[...]primitiva Fred Flinta-wanna-be[...]"

Oavsett vad som diskuteras ur ett historiskt perspektiv kommer det framkomma att X ledde till Y och så länge X inte ändras kommer ej heller Y att ändras. Om detta tror jag få är emot. Detta är en del av historiestudier. Emellertid vill jag öppna för ett annat perspektiv; människan, i såväl singular som plural.

För att underlätta tillåter jag mig, även om det är högst ovetenskapligt, att generalisera. I stort sett alla ekonomiska kriser som människan har upplevt; Tulpanbubblan, Black Thursday 1929, milleniumbubblan, finanskrisen, Greklandskrisen et cetera, har alla haft en sak gemensamt som framkommer när man studerar människan och hennes agerande; panik! Detsamma kan sägas om en majoritet av alla kriser, oavsett sfär. När det krisar gör människor likt de alltid har gjort, nämligen:

1) ... låter det sympatiska nervsystemet kopplas in, vilket är ett arv från vår tid som primitiva Fred Flinta-wanna-be. Detta leder till:

2) ... allt logiskt tillika rationellt tänkande, eller möjlighet till reflektion, blockeras likt en besvärlig (fransk) vinkork en fredagsafton. Detta leder i sin tur till:

3) ... människor ser sig om i desperation efter något eller någon att följa, som t.ex. andra (med största sannolikhet likasinnade) människor. Detta leder till att ett visst agerande upprepas i en (ofta ond) spiral.

Jag har tidigare sagt att människor är dumma men att människan är smart, vilket varje historiebok på grundskolenivå vittnar om. Då forskning visar, vilket säkert skaver hos Snåljåpen, ekonomisfärens Decartes, att vi är oförmögna att fatta rationella beslut utan att konsultera med våra känslor, är vår art dömd att ofta agera ologiskt och irrationellt. Detta då de första tankar och insikter som kommer vid en kris är just "fight or flight", utan att först reflektera kring huruvida det kan finnas andra alternativ, såsom att egentligen bara stå kvar och låta alla andra agera.

"[...]Historiskt tycks få ha gjort detta[...]"

Hur kan man göra sig immun mot att inte agera likt sina panikdrabbade sapiensfränder? Det bästa man kan göra är att lära känna sig själv. Vad triggar mig såväl positivt som negativt? Hur? När? Varför? Hur har jag agerat tidigare och vad blev resultatet? Ställ den frågan till alla de som lät sig "influeras" av alla andra under finanskraschen, den ökända torsdagen 1929 eller, för den delen, Greklandskrisen. När du börjar skönja ett mönster är ett bra förfarande att skriva ned det som du har kommit fram till. Att skriva ned tankar, känslor et cetera, är bland det bästa förfarande att göra för att förlika sig med dem; att bearbeta och utveckla dem och således sig själv.

"[...]Speciellt inte sedan de passerade BMI 25[...]"

Många påstår sig veta sina svagheter. Ett exempel är de som säger att de älskar McDonald's' mat (hur de nu kan göra det, men visst; vi är alla olika och har olika smaklökar...) men att de ej borde äta den så ofta. Speciellt inte sedan de passerade BMI 25. Dock fortsätter de att göra detta. Med andra ord har de en kunskap som de medvetet väljer att ej applicera (såklart är personer med psykiska sjukdomar ej inkludera i min generalisering). Vissa kallar det svaghet, andra ignorans eller respektlöshet. Oavsett kvarstår faktum; de har fakta som kan hjälpa dem men väljer att ej att göra det.

När du väl lärt dig att överkomma kunskap om dig själv och ditt förfarande utifrån känslor,
är ytterligare att tillvägagångssätt att studera hur du har agerat historiskt och koppla detta till en kris fyra olika faser, vilka är:

• Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
• Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
• Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år.
• Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut (prevent.se).

Det är enbart genom att konfrontera sig själv; att klä av sig in på bara skinnet och syna varje hårstrå och hudyta med Sventons förstoringsglas, som en människa med vilja kan utveckla sig rent psykologiskt och kognitivt. Historiskt tycks få ha gjort detta. Tillhör du kollektivet? 

Do we perform monkey business?

“As many more individuals of each species are born than can possibly survive; and as, consequently, there is a frequently recurring struggle for existence, it follows that any being, if it vary however slightly in any manner profitable to itself, under the complex and sometimes varying conditions of life, will have a better chance of surviving, and thus be naturally selected. From the strong principle of inheritance, any selected variety will tend to propagate its new and modified form.” - The Origin of Species (C. Darwin)

Investeringsvärlden kan i mångt och mycket ses som den mest civiliserade versionen av det naturliga urvalet. Den skär ända ned till kärnan av varje känsla människan makar uppbåda.

Steve Andersson har en underbar familj bestående av fru och två barn. I 25 år har han traskat till jobbet i syfte att bidraga i skapandet av en sådan bra tillvaro som möjligt för sina käraste. Steve uppfattar sig själv som en social, lagom smart och rationell person; han har inte tagit stora lån för att bekosta sitt uppehälle och skulle aldrig kunna se sig själv i program såsom "Lyxfällan". Han är inte religiös och tror föga på saker som inte vetenskapligt kan bevisas. Detta till trots har han en respekt och ett intresse för de mindre sekulariserade. En dag inträffar något hemskt; Lehman Brothers går i konkurs och Steve ser hela sitt sparkapital gå upp i rök. Bakom hans ögon figurerar siffror mer röda än Rudolfs näsa och hans medvetande spelar upp bilder där han och familjen kryper ihop i en gränd, endast övertäckta av en sliten filt och ett stearinljus att hålla dem varma. I en situation likt denna är det föga troligt att Steve, eller någon annan människa för den delen, tänker, därtill agerar, rationellt.  När något dramatiskt, plötsligt och oväntat inträffar är människan inte den smarta, rationella, beräknande och kalkylerande varelse vi så gärna vill tro. Jämför gärna med en man vars familj blir attackerad under natten. Förväntar vi oss att en far i denna situation agerar lugnt därjämte rationellt och analyserar situationen? Jag vågar nog påstå att i nio fall av tio möjliga är det bärsärkagång som gäller framför ett försök till diplomatisk lösning. 

Detta gäller bara en person. Vågar vi tro att en miljon människor klarar av att agera rationellt när "det" slutligen inträffar? Eller för den delen, två miljoner? Fem? Tio?  Om vi även lägger till det ökända, men ack så grundligt dokumenterade, flockbeteendet tror jag att oddsen för ett rationellt dito är tillräckligt höga att få Burj Khalifa framstå som en smurfhytta knappt stor nog att hysa Gammelsmurf.

Människan må tro att hon är världens mest kompletta levande varelse. Vi har lyckats övervinna såväl naturkatastrofer som sjukdomar, bestigit de högsta bergen och dykt bland de djupaste avgrunderna, landat på månen, skapat komplexa språk och matematiska formler utifrån enkla tecken etc.  Schimpanserna gav oss en riktigt kamp men kanske är vi, när allt kommer omkring, vinnaren av "det naturliga urvalet"?

Till en viss del är jag benägen att sälla mig till de själar som anser oss, människan, vara den starkaste arten på jorden. Dock är jag tveksam om detta verkligen gäller i alla situationer. Vi ser oss gärna som en rationell, klok, analyserande och reflekterande art men när det kommer till situationer som iscensätter våra primära instinkter anser jag att vi knappast fyller nyss nämnda faktorer mer än aporna. De primära instinkterna är i oss djupt rotade och frågan är om dessa kan negligeras i situationer som de två inledande exemplen? Jag kan bara tala för mig själv men i de lägen jag ansett mig sväva i fara eller befunnit mig har mitt sympatiska nervsystem applicerats så fort att jag knappt hunnit blinka och bakom mina ögonglober har bara en kort fras figurerat: Överlev - till varje pris!

Om vi inte kan vara den rationella art, vi så gärna anser oss vara, i alla situationer, är vi då verkligen den starkaste? Kan vi redigera Darwins texter och skriva: "Människan är den starkaste arten förutom då X, X, X och X inträffar?" Hmm...detta är verkligen att göra en fråga av en icke-fråga. Ändock är det viktigt att begrunda de uppfattningar vi har om oss själva och hur dessa, undermedvetet, påverkar varje individ och dennes tro på såväl sig själv, sitt eget psyke tillika fysik, som alla andra. Jag tror mig agera rationellt i många situationer och genom detta tror jag, att mitt medvetande, undermedvetet, blir lurat att tro att jag alltid kommer agera rationellt. Således skapas en falsk sanning som aldrig dras fram till ljuset för tanken om att jag skulle agera irrationellt är inte rationell hos mig. Därtill, vilket är viktigt att poängtera, är att det mänskliga psyket undermedvetet inte offrar energi på att gå runt och tänka på "hur skulle jag agera om X inträffar". Istället lägger det energi på mer aktuella och mer, för stunden, viktiga saker och räknar kallt med att det rationella agerandet gäller "whenever, wherever". Kanske har vi, som sysslar med investeringar, här ett försprång mot andra, då vi ofta går i tankarna på hur vi skall agera när väl "det" händer?

Överlev - till varje pris! Det är de tankar som kommer upp i krissituationer. Om detta tror jag det är få som är beredda att motsäga sig. Förr i tiden, då vi nyss upptäckt att 1+1 är lika med 2 men ibland 1, gällde detta främst fysiska situationer som när en mammut attackerade flocken eller när det blev fysiska tvister om saker såsom stöld e.d. Idag är marknaden, vilken till stor del får ses som något abstrakt, tätt sammankopplad med våra liv och vardag i ett högst komplext system få förstår sig på. Bonden Anders är lika bunden till marknaden och dess lagar som Warren Buffet. 

Med detta som kunskap tillika bakgrund i diskussionen; är människan byggd att klara av den komplexa marknaden och agera rationellt i alla situationer? Var och en kan enbart svara för sig själv men jag tror att svaret blir något i stil med: "människan är smart - människor är dumma", vilket var Pieter Bruegel den äldres uppfattning, varför han sedan målade den största symbol för nämnda dumhet han kände till - Babels Torn. När väl glöden börjar övergå till eld tror jag det är så som villiga och smarta att stanna upp och fråga sig varför ingen släcker elden eller går runt den, istället för att släppa allt och alla och se det brinna upp.

När människan, denna ståtliga och smarta art, ställs inför svåra och komplexa val är vi inte särskilt långt ifrån våra kära bröder - aporna! Vi gör ofta misstag, agerar i panik och låter oss följas av de primära instinkternas lag: Överlev - till varje pris!

I ett utmärkt och intressant TED-avsnitt pratar Laurie Santos, som är professor i psykologi på Yale om att människor inte skiljer sig särskilt mycket från apor när det kommer till grundläggande, s.k. "basic", ekonomi. Slutsatsen är lika fascinerande som skrämmande och det framkommer att den mänskliga arten är föga så sofistikerad som den tror sig vara.

Santos börjar sin studie med att lära aporna hur de kan/ska använda valuta för att byta/köpa mat. Sedan skapar hon en marknadsplats där aporna kan köpa och byta mat med varandra. Slutsatserna visar att apor inte uppskattar att spara (kasching Lyxfällan!). De stjäl ofta från varandra och från försäljarna. Detta agerande visar på girighet, vilket för människan är en primär instinkt och förekommer överallt på moder jord!

Vad som är ännu mer intressant är henne fortsatta studie, i vilken hon jämför människan med apan i deras tänkande, därtill agerande, kring risker och riskanalyser. Syftet är att visa hur våra primära instinkter kan få oss att fatta irrationella beslut när vi utsätts för komplexa situationer, som exempelvis aktiehandel.

Föreställ dig att du har 1000 kr och du skall singla slant. Du har två alternativ. Alternativ ett går ut på att du har möjlighet att vinna 1000 kr om det blir krona och förlora 0 kr om det blir klave. Alternativ två garanterar dig en risksubvention på 50 %, dvs. du är garanterad att få 500 kr oavsett om det blir krona eller klave (således behöver du ej singla). Enligt Santos väljer här en majoritet alternativ nummer 2.

I Santos andra experiment har du 2000 kr och nu erbjuder hon dig två alternativ att förlora pengarna. Alternativ 1 går ut på att du återigen singlar slant; krona och du förlorar 1000 kr, klave och du förlorar 0 kronor. Alternativ nummer två erbjuder dig att spela "safe" och förlora 500 kr oavsett klave eller krona (således behöver du inte singla). Vad som är mycket intressant är att många här valde att singla slant och ta mer risk än det trygga alternativ 2, vilket går i linje med de "irrationellt tänkande" aporna! Förvisso förlorar du 500 kr i alternativ nummer 2, men det är ändå fascinerande att försökspersonerna visade en riskvilja att dubbla denna förlust!

Vad är det som framkommer? Varför tenderar människor, o denna högställda art, att fatta dåliga riskbeslut? Enligt Santos beror detta på två bias, varav den första är vårt driv att hellre tänka i relativa än absoluta termer och det andra är vår motvilja att acceptera en förlust. Människor avskyr att förlora något av värde, vilket även gäller de flesta djuren i allmänhet men apor, våra närmaste släktingar, i synnerhet. Följaktligen framkommer det att människan är mer benägen att ta större risker, vilket bottnar sig i ett irrationellt tänkande, i missriktade försök att spara pengar eller återvinna en förlust. Låter detta bekant? Har du någon gång hållit fast i en aktie i förhoppning, eller/och förvissningen, om att kunna nå en förlustfri utgång? 

En metafor kan vara det misslyckade paret Karlsson, som trots år av terapi, samtal, kurser, avskildhet, resor etc. fortfarande, dagligen, bråkar med varandra om struntsaker såsom att ketchupen är slut och om vem som skall hämta barnen från träningen. Även om de älskar varandra kanske det vore det bästa att "släppa taget". Tiden har visat att de, trots sina ömsesidiga känslor, inte klarar av att leva som ett gift par. 

Som slutsats kommer Santos fram till att det mer ofta än sällan är nämnda bias som är orsaken till människans dåligt fattade beslut och att dessa inte skiljer oss nämnvärt från övriga djurs i allmänhet men apors i synnerhet irrationella, på primära instinkter, grundade beslut. Varför? Jo, förvisso har människan utvecklats (och gör så fortfarande) men om/när arten blir kvitt dessa primära instinkter är en fråga vars svar fortfarande står oskrivet. Eftersom de finns kvar fyller de en funktion. Dock är det upp till var och en att veta när deras nervsignaler, dvs. när det sympatiska nervsystemet kickar igång, enkom är sprungna från de primära instinkterna och om/att de först bör ifrågasättas av hjärnans mer rationellt tänkande sida - dvs. system 2, som vi redan har diskuterat.

Den forskning som framkommer är ej ny. Vid Uppsala universitet har Neda Kerimi forskat kring ämnet och hennes resultat är signifikant. Det hon bland annat forskar kring är framningseffekten, vilken går ut på att vi, människan, fattar olika beslut beroende på hur alternativen är presenterade. Om du läser en aktieanalys, där skribenten skriver: "... således ser jag att det är 70 % chans på en möjlig 30 procentig uppsida. Förvisso föreligger en risk, men säg den investering som är riskfri" är chansen stor att presentationen, som tydligt betonar den möjliga avkastningen och negligerar den potentiella risken, påverkar din uppfattning. Om skribenten istället presenterat sin analys enligt följande: "Förvisso finns en potentiell uppsida på möjliga 30 % men nedsidan på 70 % bör beaktas"  hade den presentationen nog påverkat dig till en mer försiktig ståndpunkt. I båda fallen är det exakt samma information tillika budskap som kommer fram, men de presenteras olika och således kan det "lura" perceptionen. 


Så, hur skall du nu göra? Strunta i att försöka förbereda dig på hur/när/om du skall agera när "det" inträffar i övertygelsen om att de primära instinkterna ändå kommer ta dig överhanden och fatta ett ologiskt tillika irrationellt beslut åt dig? Kommer du, efter att ha läst detta, bara släppa allt och erkänna dig slagen av homo sapiens brist på kognitiv utveckling? Även om det vore intressant att se ett samhälle bestående av enbart personer likt Homer Simpsons och (främst svenska) Hollywoodfruar skulle det få mig att överväga svälja cyankalium. Du har ett val. Du har alltid ett val! Även om du håller på att dö av hunger när du går på Ica Maxi och vet att doktorns ord om ditt höga kolesterol, mer grönt och mindre gott, är det rätta, är ditt agerande att stoppa ned Billys panpizza grundat på ett aktivt val. Ja, de primära instinkterna säger: Mat! Nu! Dock tar dessa inte någon som helst hänsyn kring din allmänna hälsa eller nuvarande status i såväl kort som långsiktigt perspektiv. Om du snabbt stoppar i dig en chokladkaka och plötsligt ramlar ihop med en stroke bryr sig dessa instinkter föga - de fick sin näring och således är deras case "dissmised".

Ja, paret Karlsson älskar varandra och följer sina primära insikter. Men vore det kanske inte mer fördelaktigt för alla inblandade att de gick isär och istället hade en mer distanserande relation? Skall barnen drabbas av en uppväxt bestående av bråkande och skrikande föräldrar varje dag? Mår någon av dem bra i en miljö likt denna? Makarna har ett val och även om känslorna säger en sak är de inget mer än just känslor. De är inga entydiga tillika odiskutabla order sagda av någon Napoleon-wannabe. 

Om forskning nu visar att vi, människan, denna ädla tillika högstående varelse, på förhand är dömda att fatta ologiska och irrationella val då våra primära instinkter mer ofta än sällan tar oss överhanden bör vi alltså just sit back and enjoy the show? Som ofta är fallet har vi två alternativ; antingen låter vi allt bara vara och ser ett samhälle styrt av Gunilla Persson, sakta men säkert, växa upp, eller så ser vi till att bli större än problemet. Genom buddismen och till psykologin finns ett talande och mycket användbart ordspråk som lyder: "Be bigger than your problems". Följdfrågan blir då; hur kan vi bli större än våra problem? Hur kan vi överkomma de gränser som de primära instinkterna sätter för oss?
Jo, genom att acceptera dem. I inlägget "don't forget your survival gear", där vi bland annat diskuterade hur man kan förhålla sig till tankar och känslor, vill jag påstå att exakt samma applicerande går att utföra här. Ja, du håller på att dö av hunger men är det rationellt att du, med ett BMI på 29, blodtryck på 180/110, midjevidd stor nog att kunna ha ekvatorn som bälte samt en rygg och knän mer påfrestade än pelarna på Golden Gate-bron köper den där chokladkakan? Kanske har du tur och överleva dagen men i längden finns det bara ett utfall.

Tänk efter lite och reflektera kring det du läst. Är du mer benägen att chansa/ta en risk än att acceptera en förlust?  Jag säger inte att man inte skall ta risker. Vi tar alltid risker och bara genom att gå upp på morgonen har vi utsatt oss för ett tiotal livsfarliga sådana. Dock anser jag att man ska skilja på risk och risk samt när - och varför - man väljer att ta den sistnämnda. Mark Zuckerberg sa i en intervju att "The biggest risk is not taking any risk... In a world that changing really quickly, the only strategy that is guaranteed to fail is not taking risk". Tveklöst visdomsord. Ändock måste man ha ett rationellt förhållande till sina val i risker. Att gå ut på gatan med ögonbindel utifrån ovan citat är knappast rationellt. Ej heller att gå "all in" i en aktie man läst lite snabbt om på spåmännens mecka - börssnack. Däremot, om man gjort sin läxa, riskanalys - analyserat och vägt in såväl upp- som nedsidor - och efter detta anser investeringen värd risken, ja, då är det helt rätt att ta den! 

Om du reflekterar kring dina investeringar och de beslut du tagit. Vilka risker anser du dig ta i förhållande till såväl möjlig avkastning som förlust? Tar du fler risker i de tillfällen du har chans att vinna eller mer då du vill undvika att förlora alternativt vinna tillbaka en förlust? Är det någon skillnad på dessa eller blandas äpplen just nu med päron?