Veni vidi vici

"Veni, Vidi, Vici" Caesar, De Bello Civili

För nästan exakt 59 dagar startade jag min Kickstarter som var ämnad att hjälpa mig att realisera min dröm tillika livsprojekt - utgivningen av Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Förvisso en ordvits á la Luuk och Lindström ändock sann är att projektet fick inget annat än en riktigt "kickstart". På bara en dag inkom mer än 10 000 kr och innan tre veckor hann med att passera var målet på 45 000 kr nått. Detta är, som tidigare sagts, inget annat än fantastiskt och till alla er som har köpt, hjälpt till med att sprida om min bok, delat med nära, kära och vänner et cetera, kan jag inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner.

En majoritet av er har bara varit med denna sista sträcka på den långa resa som jag har vandrat. Det var för cirka sex år sedan, med utsikt över havet i Varberg, som den första bokstaven sattes på pränt. Sedan tog det inte lång tid innan det första kapitlet var klart för att snart vara det dubbla. Det första, och extremt grova, utkastet blev klart till julen samma år men sedan tillkom mycket revideringar, tillägg och bortfall. Ny forskning kom i dager, tvivel på mitt manus, infann sig, studier, jobb, personliga motgångar med mera. Allt som allt har det tagit sex år och det faktum att mitt manus nu är klart för tryck är något som jag ännu ej förmått mig inse. När jag skriver detta kan jag inte påstå mig känna en sorts eufori och anledningen för detta tror jag stavas att den är för stor; för mäktig, för mig att känna. Säkerligen kommer den att komma. Om inte idag så åtminstone i morgon eller nästa vecka.

Jag har fått hjälp av många bloggare som har uppmärksammat mitt projekt med ett blogginlägg och även om man brukar säga: "ingen nämnd, ingen glömd", vill jag ändå uppmärksamma dem. Ett riktigt stort tack till:

Gustavsaktieblogg
Vägen Till Frihet
Långsiktig Investering
Aktiefokus
Chansar mest
Spartacus
Trygg framtid
Stefan Thelenius
Gottodix

Utöver dessa själar har många fler spridit och twittrat om Marius och detta är exakt lika värdefullt tillika uppskattat från min sida. Att få se en tweet med "I just backed Gaius Marius - Third Founder of Rome" har varit lika roligt varenda gång och vid varje sådant tillfälle har jag eftersträvat att snabbt tacka personen i fråga. Varje köp är verkligen unikt och skall behandlas därefter. Det går ej säga för många gånger. Från mig till er alla; ett stort tack!

"[...]Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format[...]"

Jag skrev ett blogginlägg förra lördagen (oroa er inte; fredagens sedvanliga publicerade också. Du finner det här) lite om hur boken har uppmärksammats och i vilka medier. Att se tillbaka på detta är något som skänker mig både glädje och skrattattacker, då jag innan visste att min östgötska var grov, men så grov!? Beträffande detta väntar fortfarande på en ljudfil från min kära blodgranne, Chansar mest.

Även om Kickstarters tid löper ut denna fredag kväll är projektet - Marius - i allra störa grad levande (dock, såklart, mer bildligt än bokstavligt). Helst ser jag att man köper via Kickstarter men när denna löpt ut går det utmärkt att kontakta mig på "roms3grundare@gmail.com" så löser vi med en beställning. Därtill har det primära och största målet ej varit summan 45 000 kr, som nåddes snabbt. Ej heller har jag som syfte att tjäna pengar på detta, även om det eventuellt skulle bli plus i kassan är välkommet. Nej, syftet för mig är att kunna nå ut till mina (potentiella) läsare, att få folk att läsa mina texter, ta åt sig och förhoppningsvis uppnå en tillfredställande eskapism. Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format.

"[...]Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag...[...]"

För cirka ett år sedan skrev jag ett inlägg - I en inte alltför avlägsen framtid - om när jag befann mig vid Amalfikusten och b.la. skrev på en del i denna ämnade serie. I och med den framgång jag nu uppnått känns detta än mer reellt och drömmen, önskan tillika målet allt mer närmare. Jag kan verkligen visualisera bilden av mig med förmiddagen ägnad till skrivande, eftermiddagen till trädgårdsarbete och kvällen till trevliga middagar och umgänge. Allt detta i ett landskap så bedårande att blotta synen ger själen ro.

För tillfället håller Marius del två på och skrivs och ett par av mina twitterkollegor har redan fått ett utkast av prologen. En av dem, som är en investerare tillika vän jag håller högt - Finansnovis, har återkommit med feedback: "Återigen plågar du mig med en spännande inledning som aldrig hinner nå sitt crescendo!". Detta, och allt annat positivt, ger mig enbart mer energi att fortsätta denna resa; en resa jag gärna gör i sällskap med er alla.

Ännu en gång; tusen tack till alla er som är en del av detta stora projekt. Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag aldrig haft energi. Utan er hade detta alster på ett elektroniskt a4-papper enbart förblivit ett sådant. Tack.

Marius Victrix

Högaktningsfullt,
Sofokles

Känslan...känslan!

”Uppställning! Vid Jupiters colei. Jag sa uppställning! Är ni döva era pedimus? Ser ni inte att självaste ståthållaren hedrar oss med sin närvaro? Du där, vad heter du?” Tullius röst ekade som den vore kommen från en titan och Marius undrade om inte denne skulle satsa på en karriär som orator efter sin tjänstgöringstid.

     ”Plotius, primus pilus.”

            ”Föddes du med huvudet mellan benen och en rygg mer böjd än min kronjuvel? Sträck på dig innan jag får dig pryglad! Gudarna skall veta att vi behöver tjänstgörande fjollor vid latrinerna!”

 Ur Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. C. Andersson

Hur börjar man? Hur kan jag beskriva känslan av att, på mindre än 2 veckor, sälja för 45 000 kr? Trots att jag har studerat såväl SAOL som SAOB under min tid som lärarstudent, har jag svårt att finna lämpliga begrepp. Lycka? Ja! Häpenhet? Mycket. Insikt? Tveksamt. "Surrealistiskt" är nog en passande term just nu och frågan är när själva händelsen landar i mitt sinne.

Jag hade tänkt att publicera att sedvanligt inlägg om hur man utveckla/träna sin hjärna, men känner att denna händelse måste beges plats, då den är stor! Således, till alla er som hade önskat ett (ekonomi)filosofiskt inlägg á la standard ber jag om såväl förståelse som tålamod. Det kommer och tro mig; det är inget litet så förbered er med såväl kaffe som tid!

I skrivande stund har jag, på 14 dagar, sålt för 46 290 kronor och detta är ingenting annat än fantastiskt. Jag är verkligen häpen. Självklart kommer detta att firas under denna fredag, men kampen är inte slut och fortsätter twenty-four-seven. Att sälja i syfte att göra mig en vinst är för mig oviktigt för stunden. I långa loppet; om jag lyckas etablera mig som en författare så, ja. Men nu, i detta stadium, är svaret "nej". Jag vill nå ut och bli läst av så många som möjligt. Jag vill visa alla som har tvivlat att det går så länge man tror på sig själv och har viljan. Utöver detta vill jag visa de förlag som, förvisso ringde och bedyrade mig den respekten, att genren inte är för smal och att om man vågar tänka nytt, vågar satsa, kommer det belöna sig. Ju fler läsare jag når, ju fler som köper min bok, desto större är möjligheten att något av förlagen inser sitt misstag och kommer krypandes till korset. J.K. Rowling blev refuserad. James Joyce likaså. Paolo Coelho...ja, listan kan göras lång. Var står dessa idag? I rest my case.

"[...]En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv[...]"

Flera personer har fått läsa mitt alster. Vissa känner jag, vissa är mer ytligt bekanta och samtliga har kommit med positiva utlåtanden. Absolut har vissa ifrågasatt vissa formuleringar, begreppsval et cetera, men detta är ju högst personligt. Om jag bortser från dessa, mer personliga petitesser, har deras utlåtanden varit av slaget: "Jag vill köpa den här när den är släppt". Utöver dessa har b.la. Eva Queckfeldt, en av Sveriges främsta forskare på antiken, läst och kommit med ett mycket fint utlåtande: "En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv". 

Det är många, i alla fall att döma utifrån besöksstatistiken, som har läst den prolog jag lade ut förra lördagen, den 30/7. Några har skickat sina intryck till mig via twitter och det har enbart(!) varit positiva sådana. Har du läst? Vad tyckte du? Jag förstår att alla inte gillar denna genre och att trots att man gör det kanske man inte gillar min språk, min tidsepok et cetera. Så är världen skapad och alla kan inte älska alla. Alla tycker inte om Pasta Vongole. Alla förmår sig inte uppskatta Bocellis stämma. Alla tycker inte att Trump är en idi...hmm, jag låter meningen förbli ofärdig.

Med cirka 40 dagar kvar är nästa mål 175 st köpare. "Omöjligt", tänker kanske vissa. Kanske, men det var nog en eller två som tänkte så om 100 st köpare när jag startade. Var står jag idag? Jag sitter dagligen med att försöka nå ut till mina potentiella läsare och de kommande veckorna kommer mycket intressant tillika roligt att hända. Bland annat är det ett par tidningar som kommer publicera om boken. Utöver detta har sex bibliotek (lokala dito ej inberäknade) mailat och frågat om hur de skall göra för att kunna köpa in boken. Detta visar på att ryktet sprids och att det finns ett intresse! Hörde jag smal genre? Jag ber att få ifrågasätta.

Jag sitter just nu och ser min livsdröm - mitt livsprojekt - bli förverkligad. Hur fångar man denna stund. Hur förmår man sig att insupa varje känsla, varje partikel? Hur förmår man sig inse att det man kämpat med så länge; det man stött och blött med en glädje så stor att man har somnat med ett leende trots att fingrarna svidit och tarmen skrikit sin frustration av den sista espressokoppen, numer är verkligt? Helt ärligt vet jag inte. Kanske kommer jag göra det i morgon. Kanske nästa vecka. Kanske mycket längre fram. 

Det finns så många jag vill tacka för all hjälp, allt stöd. Ni är många som har hjälpt mig att sprida ordet om Gaius Marius och för det är jag evinnerligt tacksam. Ordet "tack" känns som en litotes och även om jag skulle skriva otaliga rader där min tacksamhet ges mer plats skulle det inte vara tillräckligt (nej, det är ingen hyperbol). Till er alla som köpt, hjälp och stöttat mig. Till alla er som har trott på mig. Till alla er riktar jag ett kärleksfullt och välmenande "tack" och hoppas ni fortsätter göra mig sällskap på denna resa som bara har börjat!

Är du intresserad av boken men är osäker om den är något för dig? Du finner ett smakprov här. Vill du köpa? Vad roligt! Du finner länken här.

Marius Victrix!

Helgnöje - Gaius Marius - Roms Tredje Grundare -Novus Homo

”För Rom och för döden!" Aulius kraftiga och beslutsamma vrål fyllde den kyliga kvällsluften och mannarna fyllde in: "Romam atque moriendum!" C. Andersson ur Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo

Senast det hände att två blogginlägg på en och samma vecka producerades på denna blogg var i juni 2015. Implicit framkommer då att detta blogginlägg är att se som "något extra" utöver det senaste - Do We Need to Rethink Capitalism, som publicerades igår, fredag 29/7.

Många har skickat mail, meddelanden, duvor, ugglor...ja, meddelanden i alla dess form, i vilka de frågar om det finns något att provläsa från mitt alster - Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Jag har tidigare varit lite kluven till hur jag skall göra; servera en par sidor ur mitt alster, ett helt kapitel, en del av boken, ett par stycken, inget etc.? 

Efter lite dividerande med såväl mig själv som mina närmaste har jag tagit beslutet att jag bjuder på hela min prolog därtill min ordlista. För er som genast ryggar undan då ni läser begreppet "ordlista", kan ni återigen bli lugna, för det är inte så farligt/tungt som det låter. Ordlistan är menad som ett hjälpmedel då jag har som syfte att i boken vara så autentiskt som möjligt. Därtill finns inga nutida översättningar på mycket av de begrepp som användes inom den romerska armén. Det finns t.ex. ingen svensk motsvarighet till "hastati", "principes", "triari" etc. 

"[...] Min prolog finner ni här [...]"

Min prolog finner ni här. Och om ni vill köpa min bok och därmed hjälpa mig uppnå en livsdröm - att bli utgiven, finner ni länken här.

Varde ljus

"Varde ljus [...]" 1 Mosebok 1:3

Ömsom med spänning, ömsom med en sorts nervositet skriver jag detta inlägg; ty jag har kommit till en punkt där min mask är nödgad att tas bort och min nunna att bli synlig för offentlighetens ljus. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag något nervös för att bli offentlig och, inom stora situationstecken, "känd". Förvisso är jag inte rädd att folk vet vem jag är, vad jag har skrivit, vad jag anser, tycker och tänker et cetera. Nej, det är mer vad folk kan göra med den lilla kännedom de får av min identitet. Nu tror jag inte att någon av den läsarskara jag har är av typen som har en benägenhet att göra livet jävligt för andra, men detta till trots finns alltid en fruktan med att bli offentlig.

Varför väljer jag att bli offentlig? Ja, det finns bara en anledning till detta och det är mitt livsprojekt; mitt drömprojekt; mitt allt (vilket jag b.la. skrivit om här och här). I cirka 6 år (med långa uppehåll pga. studier och jobb) har jag arbetat på min romanserie, varav den första delen nu är klar att gå till tryckeriet. Som ni ser har jag kursiverat "livsprojekt". Till vardags kan jag ofta höra folk som antingen säger eller skriver; "Jag skulle vilja ha ett livsprojekt; ett sådant som man vill lägga all sin energi på; något man drömmer om; något man alltid längtar till, något man...", ja, ni förstår nog själva. Till skillnad från de som låter detta stanna vid snacket och ej transformeras till verkstad, har jag gjort just detta. Det är som att finna ett sorts kall; ett Nirvana. Jag mår bra när jag sitter med min romanserie. Den ger mig något som inget annat i livet har gett. Jag kan inte förmå mig att klä denna känsla i ord, då dessa ej finns. Känslan när jag skriver; när jag skapar är...ja, den "är" och den är underbar.

Eftersom jag släpper en bok kan jag inte vara anonym. Förvisso skulle jag kunna skriva under pseudonym men det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är stolt över den resa som jag har gjort och över allt slit tillika tid jag har lagt ned. Jag anser att mitt alster är bra och jag är inte ensam om detta. Om detta kan ni läsa mer om på en länk längre ned i inlägget.

"En högst trovärdig skildring av romerskt militärliv" Eva Queckfeldt

Boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo", som jag har skrivit är en historisk spänningsroman som utspelar sig kring 100 f.kr. Allt jag har skrivit grundar sig på faktiska händelser men är, såklart, dels förskönat med fiktionens pensel, dels godtyckligt utvalt av mig. I cirka ett år forskade jag om en av Roms främsta fältherrar tillika statsmän; Gaius Marius. Mycket finns att säga om honom men jag tänker inte uppta din dyrbara tid med att läsa om detta nu, utan väljer att kortfattat beskriva honom. Utöver detta kan du alltid läsa mer på b.la. Wikipedia eller här.

Gaius Marius var en "novus homo", vilket kan översättas till "en ny man". I det antika Rom var släktled och tidigare bedrifter viktiga om man ville förta sig en karriär. En känd släktgren - gens - var den julianska, till vilken Julius Ceasar tillhörde. Marius hade ingen sådan men trots detta lyckades han med bedriften att bli konsul (jmf. "president"), inte bara en gång, utan hela sju gånger, varav fem kom vartefter varandra. Detta trots att lagen sade att det var tvunget att gå tio år mellan varje konsulskap! Utöver detta var det han som reformerade armén till en professionell sådan; den som vi tänker på idag då vi talar om Roms legioner. Innan hans reform var det likt medeltidens armékonstelationer, att var man utrustade sig själv och efter ett fälttåg begav man sig hem för att återgå till skörden. Hade det inte varit för Marius reform hade Rom, tveklöst, inte blivit den stormakt det kom att bli. Hade det inte varit för Marius mulåsnor hade vi nog ej haft Asterix & Obelix idag...

Mer axplock om denna fantastisk därjämte fashinerade man är att han inte bara stoppade uppror i rikets utkanter, utan han kom även att spela huvudrollen i ett inbördeskrig, gifta sig med Julius Caesars faster, och därmed bli en styvpappa för denne då dennes riktiga far gick bort, slåss mot såväl numidier som kimbrer et cetera.

Marius kom att göra så mycket för staden han höll så högt att han kom att föräras med epitetet "Roms tredje grundare", jämte Romulus och Remus (läs gärna denna historia; ty den är fascinerande).

Första delen i min bok är således klar men fortfarande återstår ett hinder - finansieringen. Mitt manus har varit inskickat till flera förlag och det är är många som har hört av sig via telefon (vilket inte är vanligt, då standard är ett mail med de vänliga orden "tack, men nej tack"). Jag har fått berättat för mig att manuset är bra, välskrivet, spännande och balanserat. Emellertid är genren smal och då bokbranschen är en bransch där marginaler tycks vara ledord och fokus på "utdelningstillväxt" eller, för att förära Värdepappret och dess investeringsfilosofi, "värdeinvestering" är en sekundär punkt, har de valt att refusera mitt manus. Detta är inte ovanligt och det finns många kända författare om blivit refuserade; Agatha Christie, J.K. Rowling, Paolo Coelho, James Joyce m.fl.

Med denna fakta i handen har jag två val; att "ge upp" och hoppas på att försöka igen om X antal år, eller att istället själv försöka finansiera detta tryck och sedan, om (när!) det lyckas, kunna skicka ett syrligt ändock välmenande mail till dessa förlag med "Hate to say I told You so".

Att trycka upp böcker idag är ingen billig affär; inte om man vill ha gedigna och fina utgåvor. Jag är inte intresserad av någon sketen pocket eller dylikt. Nej, skall det vara skall det vara ordentligt. Således ämnar jag trycka upp böcker som är 135x210 mm, vars hårda och inbundna omslag (en del av detta är den skiss du ser nedan) är handmålat av en känd illustratör - Pernilla Dufwenberg.

En del av skissen till bokens omslag/framsida. 

Jag har inget intresse av att gå i vinst med detta projekt, då det är allt för svårt. Möjligtvis att en sådan kan infinna sig om det blir tal om att trycka ännu fler böcker eller om jag blir "uppköpt" av ett bolag (vilken dröm!). Följaktigen ämnar jag, att via Kickstarter, samla in en summa på 45 000 kr, vilket är kostnaden för att trycka upp min bok. Utpriset för boken är 230 kr (ink. moms). Personligen anser jag att 230 kronor är mycket för en bok, men då detta är bästa pris för att trycka ett begränsat antal böcker kan jag inte få till ett bättre sådant, då moms, skatter, banköverföroingar från USA till Sverige, kickstarters avgift et cetera gör sitt till. Om jag fick välja skulle jag gärna sätta ett pris på 180 kr, men nu är omkostnaderna som de är...tyvärr.

Alla som vill är fria att hjälpa mig nå denna summa och jag har valt därtill försökt att göra det som att du förbokar/köper min bok. På kickstarter kan du ge "rewards" (belöningar) till dem som bidrar till ett projekt. Jag har valt att göra fyra (eg. tre) stycken:

Brons: Bidra med 230-349 kr och få en bok (hämtas i Motala).

Brons 2: Bidra med 270-349 kr och få en bok (ink. frakt).

Silver: Bidra med 350-499 kr och få en bok (ink. frakt) med såväl en autograf som en personlig hälsning.

Guld: Bidra med 500 kr eller mer och få allt som ryms inom "silver" men också att få sitt namn på bokens inledande sidor under "Tack till..."

Om man bidrar med en summa under 230 kr får man tyvärr ingen bok men jag lyfter verkligen på hatten för att du vill hjälpa mig fullfölja mitt livsprojekt; min dröm; mitt allt. Skulle du vilja bidra med mer än 500 kr kan jag, trots att jag vill, inte ge mer än vad jag redan erbjuder. Jag skulle bli överlycklig men jag kan ej komma på några fler "rewards" att erbjuda... Och ett "tusen tack" känns något malplacerat.

Att bidra med pengar via kickstarster är snabbt, smidigt, enkelt och säkert. Kortfattat kan sägas att du väljer hur mycket du vill bidra med. Denna summa förblir på ditt konto och dras inte förrän när/om mitt mål, 45 000 kr eller mer nås samt då tiden på 60 dagar (min insamling pågår i 60 dagar) har löpt ut, som jag får pengarna på mitt konto. Innan dess äger jag dem inte. Skulle inte 45 000 kr nås kommer inga pengar att dras från ditt konto. 

Då jag just nu befinner mig i ett lyckorus av sällan skådat slag, skriver jag det här och nu, så att det kommer på pränt; skulle en summa på 70 000 kr uppnås, kommer jag att bege mig till vår kära studentstad Lund, klä mig i toga likt den filosof jag är, knacka på Historiska Media:s dörr och överlämna min bok därtill läsa ett utdrag ur den. Allt till tonerna av ovan nämda låt av The Hives (självklart kommer allt att dokumenteras). 

Jag kommer ej skriva mer här om mitt projekt, utan allt står att läsa på denna länk. Allt jag kan göra är att be dig hjälpa mig att slutföra mitt livsprojekt. Jag kan garantera dig en fin eskapism där såväl intriger som kärlek, värderingar, blod och spänning erbjuds!

Länk till mitt livsprojekt - 
"Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo"

När jag nu har berättat om mitt livsprojekt kanske jag också bör skriva en rad eller två om mig själv.
Jag heter Cristofer Andersson och jag bor i Motala. Till vardags är jag lärare på gymnasiet i ämnena svenska, svenska som andraspråk samt historia. Läraryrket är ett yrke jag verkligen älskar.
Jag har även studerat specialpedagogik och läser just nu (dock med uppehåll detta läsår pga. Marius) Masterprogrammet inom pedagogik.

Jag bor nära min familj och vänner, varav samtliga skall förbli anonyma, vilket jag hoppas respekteras. Förutom mitt bokprojekt förgyller jag bland annat min fritid med att begrava näsan bland nya forskningsrön, investeringar, läsa romaner, umgås med mina vänner och familj men också att experimentera i köket (vilket säkert framkommit via twitter). Utöver detta har jag en fäbless för att läsa därtill reflektera över filosofiska spörsmål. Mitt filosofiintresse började under min tid som duktig(!) gymnasieelev och har sedan dess bibehållits.

Jag är inte kräsen av mig utan förordar det enkla. Extrapriser, REA, köp vid behov och ej "bara för att", är alla begrepp som passar in på mig. Jag är inte snål, utan uppkommer situationer där jag vill spendera, gör jag det. Vad gäller min sparkvot, mitt mål med mina investeringar et cetera spelar de en roll, absolut. Emellertid låter jag dem inte styra mig. Om jag inte når mitt mål, att vid 40 års ålder kunna välja att finansiera halva mitt leverne via utdelningar/avkastning, gör det mig föga. Troligtvis hade jag roligt/nytta av dem på de poster som de spenderades på. Målet finns där, men vägen och dess längd, kan bli såväl kortare som längre och det finner jag vara en underbar känsla. Detta då den vittnar om en sorts friskhet och ej ett mödosamt tillika nitiskt tvång.

Vad gäller mitt liv som investerare finns egentligen inte mycket att säga. Förutom att jag studerade ekonomi på gymnasiet har jag ingen utbildning inom detta. Ej heller har jag jobbat med något som ens kan närmas ekonomi. Allt bottnar sig på ett genuint intresse därtill kunskapstörst och min väg, vilket framkommer i bloggens historik, har kantats av såväl mot- som framgångar.

Sådär...nu är det satt på pränt. Anonymitetens slöja har fallit och ljuset från offentligenheten får mina ögon att kisa. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa och följa min resa via denna blogg, men också min resa som författare och då gärna som läsare!

Jag vill ännu en gång betona hur tacksam jag är för minsta lilla bidrag till mitt projekt men att det inte är ett tvång att bidraga. Länken till mitt livsprojekt hittar ni, ännu en gång, här. Glöm ej att läsa allt som står om projektet.

Roma Victrix,
Cristofer, aka. Sofokles

D'oh!

"D'oh!" H. Simpsons

Bloggens levandstid kommer snart kunna skrivas "två år". Av dessa två har jag de senaste 1,5 postat inlägg varje fredag kring espressotid, dvs. cirka kl 15:00. Aldrig har jag missat detta och det kanske visar hur jag är som person tillika min mentalitet; har jag "lovat" något, för såväl andra som för mig själv, håller jag det tills annat förmedlas/beslutas. 

Denna menatlitet, som likt mycket annat har både en bra därjämte dålig sida, genomsyrar mitt liv. Har jag bestämt mig för något ser jag till att det blir av - punkt. Så länge allt ligger på mig och inga andra instanser brukar jag sällan ("aldrig") misslyckas.

Jag är förvisad om att det är denna mentalitet; denna "jag-har-ett-mål-och-jag-ger-allt-för-att-nå-det"-vilja, har gjort att jag har lyckats uppnå mycket på mina blotta 30 år på denna jord. Jag har tagit en examen inom pedagogik; rest till många vackra länder; skrivit en bok; har förmånen att, pga. av hårt slit/sparande, vara miljonär; fått se och uppleva min familj, mina vänner och alla omkring mig utvecklas till de fantastiska människor de är et cetera.

Jag har under den gågna veckan, v. 29, kommit med några tweets där jag skrivit att jag idag, den 15/7, då SHB rapporterar med en styrka som skulle få självaste Herkules att krypa ihop, skulle bli offentlig. Därtill har jag marknadsfört att min bok skulle finnas att köpa/förboka.

"Why you little..."

I måndags skrev jag det inlägg jag hade tänkt att publicera idag; det då jag river bort slöjan som skymmer min nunna därtill i vilket min bok skulle ha publicerats. Varför gör jag inte det då, undrar säkert du. Ja, svaret är att det beror på andra instanser - andra (inkompetenta) människor. I måndags kväll upptäcktes ett tekniskt problem inför lanseringen och trots febrilt arbetande med detta, varibland såväl ett som två syrliga mail har skickats, har det ej kunnat lösas. Jag är förvisad om att det kommer att lösas inom ett par dagar men grämmer mig något så enormt att jag inte får publicera allt idag...

Att acceptera, visa förståelse och förlåta är bra tillika vackra dygder och dessa bör man ha därtill bruka. Jag anser mig ha dem och jag har fått använda min rena vilja för att applicera dem under veckan som varit. Fler än en gång har jag varit beredd att ringa Luca Brasi men istället förmått lägga band på mig själv; "Andas i fyrkant. Andas i fyrtkant. Andas i fyrkant...".

Kanske allt löses under denna fredags eftermiddag, då det inlägg som du just nu läser, redan är publicerat. Om så är fallet ser jag det som gudarnas nycker men kommer inte göra annat än att tacka dem (och skratta åt ödets vilja att leka med mig). Bättre sent än aldrig, som någon "smart" filosof en gång yttrade.

Korfattat; inlägget då jag skall bli offentlig och min bok bli möjlig att köpa/förboka kommer, om inte idag, så till 99,9% (då man ej kan vara säkler då man handskas med idioter så korkade att de får Donald Trump att framgå som rena Stephen Hawking) till nästa fredag, den 22/7. Jag lovar er att det kommer bli ett nöje att läsa det; ty det var ett nöje att skriva det.

För att göra någon anknytning till eknomi, då detta de facto är en ekonomiblogg, kan jag nämna att två bolag har köpts in i väskan sedan halvtidsinlägget. Det ena anser jag mig ha fått relativt billigt medan det andra blev "dyrt". Det dyra priset i det sistnämna bolaget gör att jag tog en liten post (som ämnas att utökas under kommande tid). Som alltid hoppas jag på en sjunkade kurs men då de rapporterade mycket stabilt, med b.la. ett ökat EBITA på 20 % jämfört med föregående års Q2, krävs det nog såväl en som två "brexits". Det är ytterst sällan, för att inte säga "aldrig", som jag är beredd att ta in ett bolag till denna höga värdering men efter att ha analyserat och studerat bolaget under en lång tid, kunde jag ej längre avvakta.

Källa: Börsdata

Bolagen jag har köpt in är Yara International samt Hafslund A. Jag tror ni kan gissa vilket jag fick billigt och vilket som kostade skjortan. 

Äger du dessa bolag? Har du tittat på dem och varför/varför inte har du ett intresse av dem?

Jag hoppas att snarast kunna återgå till det vanliga; dvs. filosofiinlägg men också det efterlängtade inlägget om mig själv samt min bok - mitt livsprojekt!

En filosofs hobbyprojekt

[...] "Manövern hängde på om legionärerna hade modet att stå emot truppen som, beväpnade med långa bastanta svärd och andra tillhyggen, redo att sprida död och lidande runt omkring sig, kom ridandes i full galopp. Om triariis mod svek dem skulle de alla bli nedridna, vilket skulle lämna hastatii och principes försvarslösa och fångade i den kniptångsmanöver fienden planerat. Skulle detta ske skulle striden vara över på några minuter och kohortens standar skulle falla i fiendens händer."  [...] X, Sofokles

Det har verkligen varit roligt att se hur bloggen har kommit att uppmärksammas av allt fler läsare. Ni ska alla ha ett stort tack för att ni dels läser, dels tar er tid att kommentera. Jag är fullt medveten om att jag särskiljer mig jämfört med andra; för det första har jag inte publicerat en enda analys; för det andra är jag lika transparent á la Sundström (eller Nordea; välj själva) när det kommer till mina innehav och hur jag ökar i dem. Utöver detta strävar jag mer efter att finna andra, ibland något långdragna och till sin spets dragna, perspektiv på ekonomiska bestyr; sätt som kan hjälpa såväl mig som dig(?) att se med nya ögon på investeringar än att försöka konkurrera med diverse andra kompetenta bloggare.

Detta inlägg kommer inte ha några filosofiska anspelningar. Ej heller kommer det handla om ekonomi. Istället vill jag berätta om ett projekt som jag har, om än i varierande grad, arbetat med de senaste fem åren. För er som har läst inlägget En grekisk intervju kanske minns att jag nämner min bok. Sedan dess har jag fått många frågor, framför allt via twitter, kring denna. Således tänkte jag berätta lite om detta hobbyprojekt, som tar en sådan stor del av min tid.

Skriva har alltid legat mig varmt om hjärtat; på lågstadiet har jag minnesbilder av att jag skrev om Kapten Röd. Denne var viking och seglade på de sju haven (ja, som ni förstår hade jag sett Pippi Långstrump på de sju haven); på mellanstadiet skrev jag gärna (skräck)noveller och på högstadiet blev jag mer och mer intresserad av historia, vilket gjorde att mitt skrivande kom att få en sådan anspelning. Under gymnasiet fortsatte detta intresse och nu kom jag också att bli mer intresserad av språk; detta verktyg som är essentiellt för kommunikation. Hur är språk uppbyggda? Kan man ändra dem? Hur? Vilka regler gäller och kan/får man bryta mot dessa?

Att mitt intresse för språk väcktes känns logiskt, då skrivande förutsätter en kompetens kring detta. Likaså strävar man som (hobby)författare alltid efter att utveckla sig (jmf. fotbollsspelaren som tränar extra på frisparkar för att bli bättre och bättre) i sitt skrivande och för detta krävs det en medvetenhet om sitt språk- att bli metakognitiv; att lära sig ett språk om språket.

Så vitt jag kan minnas har jag alltid gått med en önskan att skriva en bok; en känsla om att jag vill förmedla alla de tankar, idéer, berättelser, fantasier etc. som finns inom mig, men varje gång har hinder såsom tid och andra projekt kommit i vägen. Mer ofta än sällan har den vanligaste orsaken till att jag inte har börjat med en bok varit den mentala bilden av ett jobb så omfattande att ekvatorn skulle framstå som storlek "small" att täcka det. Och nu, med facit i efterhand, är jag nog benägen att hålla med. Ändock, och detta är ett stort sådant, valde jag att acceptera det tunga arbete som kommer med att skriva och många gånger var jag nära att lägga av. Inte desto mindre var dessa tankar tillika känslor lika kortvariga som Johannes Paulus I regeringstid.

Den bok jag nu är i arbete med att färdigställa (läser, läser och läser om för att finna små enstaka språkfel e.d.) är inlämnad på ett förlag som har visat ett intresse. Dock är det legio att man som ny författare mer ofta än sällan är nödgad att själv finansiera och publicera sitt/sina första alster än att hoppas på att finna ett förlag som gör detta. Bara för att förlag refuserar en text behöver det ej betyda att den inte är bra: genre, ekonomi, förlagets storlek, dess inriktning mm. är bara några av flera faktorer som spelar roll. Ett ypperligt bevis på detta torde vara Bonnier och deras refuserande av Astrid Lindgren.

Min förhoppning är/var att släppa boken till juni, men om förlaget nappar och åtar sig att publicera den kommer den ej komma ut innan 2017. Förlaget har tre månader på sig att läsa, bedöma och undersöka kring mitt alster. Detta gör att oavsett om de väljer att publicera den eller ej kommer det bli svårt att hinna publicera den innan sommaren, då det tar cirka 2 månader att arbeta med ett eget förlag. Således är jag just nu fast... Emellertid stressar jag inte; boken kommer att släppas och det är det viktigaste. Innan eller efter sommaren gör, på ett sätt, detsamma, även om jag hade hoppats kunna bjuda på en skön läsning till alla semesterfirare.

Två frågor som säkert figurerar i ditt huvud nu torde vara: Vad är det för bok och vad handlar den om?

Det är en historisk spänningsroman som bygger på verkliga personer och händelser. Jag vågar nog påstå att jag har läst det mesta inom denna genre i allmänhet men om antiken och romarriket i synnerhet; Conn Iggulden; Simon Scarrow; Steven Saylor; Robert Harris; Adrian Goldsworthy m.fl. (en rolig anekdot i sammanhanget är att jag hade/har kontakt och ett samarbete med en majoritet av dem under mitt C-uppsats samt under skrivandet av mitt nuvarande alster). Samtliga av dessa har influerat mig och likt Iggulden, Harris och, i viss mån, Saylor, har jag forskat kring en person och sedan valt att berätta om denne och dennes gärningar, liv, uppgång och fall. Likt dessa författare har jag även tagit ut svängarna; en kniv i ryggen här och där, en dramatisk kärlekshistoria, lite otrohetsbestyr, lite förtal, en smocka i luften och diverse annat ämnat att göra boken till en spänningsroman, och inte bara en roman.

Således ligger det mycket forskning kring min bok. Det har blivit otaliga timmar med bläddrande av gamla dokument, besök och återbesök i Tacitus, Suetonius m.fl:s alster samt korrespondens med insatta i ämnet. Grundforskningen tog mig cirka åtta-tio månader men den har alltid varit med under hela skrivandet.

Genom detta förfarande har jag skapat mig en bild av denna romerska fältherre, som har rollen som protagonist; hans liv, bedrifter, uppgång och fall och ju mer jag har läst, desto mer har jag velat skriva. Det är fascinerande att komma en person så nära; att bli "ett" med honom. Jag inte bara känner honom - jag är honom. När jag skriver om ett fältslag så är jag där - jag! Ja, ni förstår nog de känslor som finns.

Nu blev det ett högst oekonomiskt inlägg men jag hoppas ändå att jag har väckt en liten förundran hos er samt hoppas jag att ni förstår min vilja att nämna lite om detta hobbyprojekt, speciellt då många av er har frågat om den. En del av mina twittervänner har bett om, och även fått, prologen och alla(!) finner det skriva vara mycket bra. Kanske är de inte ensamma om denna uppfattning, då jag, för cirka 5 veckor sedan, fick ett svar från en av Sveriges främsta historiker och författare inom detta ämne. Hen skrev: "En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv". Utöver detta inväntar jag fler, förhoppningsvis lika positiva, utlåtanden/omdömen från ytterligare ett par historiker.

[...] "Trots alla skrik och stön från skadade legionärer kunde Marius ändå höra centurioner på nytt ge order till principes om eld och inom loppet av ett par sekunder fylldes himlen av en mängd långsmala skepnader. Han följde dem med blicken och såg hur de, efter att ha nått sin maximala höjd, successivt accelererade i sin färd ned innan de med full kraft stötte in i den långa linjen av framrusande män.

”Gör er redo”, skrek han och greppade tag om sitt gladius och sänkte sin scutum. Som om hela den romerska linjen hade hört honom gjorde de alla detsamma och de främre stående legionärerna pressade, i ännu en liten mån, ihop sina dessa tätare, med svärden redo att sticka genom de små luckor som uppstod." [...] X, Sofokles