En återblick på fenomenet "lycka"

För ett par år sedan hade jag en serie inlägg om lycka och jakten på denna. Detta då denna sinnesstämning är något som vi alla lockas av och söker oss till(?). Många, men absolut inte alla, går med en sorts uppfattning att det går att uppnå ett liv med enbart lycka. Jag är ledsen att göra er som tror detta besvikna, för det går inte.

Alla har nog hört berättelsen om prinsen som fick allt, såväl bokstavligt som bildligt, serverat på ett silverfat. Inte? Jag ger er lite mer ledtrådar; relativt kort, något ”rund” till formen, men sedan smalare, bodde i ett stort palats vid foten av Himalayabergen i nuvarande Nepal.

Ringer fortfarande inga klockor? Hans far, dvs. kungen, ville skydda sin avkomma från alla faror och all lidelse – hans son skulle ha ett perfekt liv där allt, precis allt, skulle vara guld och gröna skogar. Prinsen ville dock annorlunda, för hur mycket hans fader än slösade på honom, kände denne aldrig att det betydde något.

"[...]Han kom till och med att finna ett stort och tilltalande träd, på vars grenar han beslöt sig för att sitta i fyrtionio dagar[...]"

Således kom han att fly från palatset och för första gången kom han att få se mänskligt lidande och detta gjorde honom förskräckt. Sjuka, svältande, smärtfyllda, handikappade… allt var som taget ur en hemsk berättelse (som han såklart aldrig fått sig berättad). Prinsen kom att återvända till palatset och drabbades där av en sorts existentiell kris och long story short: han lämnar palatset, då all lyx och alla egendomar som han hade fått enbart gav honom ångest samt det faktum att de inte betydde ett dugg.

Han kom att leva i flera år som en tiggare; han kom att leva på så lite som en nöt, eller ett riskorn beroende på vilken källa man väljer, om dagen. Han kom till och med att finna ett stort och tilltalande träd, på vars grenar han beslöt sig för att sitta i fyrtionio dagar (hur det sanitära löstes förtäljer ej legenden…ej heller hur det en människa klarar av 49 dagar i sträck sittande spå en gren). Väl där, efter alla år med ett liv i lyx, men också efter alla år med ett liv fyllt med dess motsats, kom han till en insikt – likt livets Stora Insikt; livet i sig är ett sorts lidande.

Ett par år senare kom han att författa en bok, vari han kom att samla alla sina insikter, såsom att smärtor och förluster är oundvikliga och att människan bör upphöra med försöken att fly från dem.

Faktum är att olycka och lidelse är nyckeln till lycka, dess bensin, då det är biologiskt nyttigt för att ha tillika uppleva denna känsla. Smärta, oavsett om den är fysisk eller psykisk, är kroppens och hjärnans sätt att säga att något just nu inte är ”bra” och således sporrar oss till handling. ”Ekonomin just nu är inte den bästa och detta gör att jag känner mig nedstämd ('olycklig')” – detta är en sorts smärta och den får oss att agera. Tyvärr är det vissa som löser detta via sms-lån e.d., medan andra inser att det handlar om debit och kredit, in- och utgifter, slit och resultat et cetera.

Jag skulle vilja påstå att smärta är något nyttig, för den får oss att agera. När vi sedan agerar och lyckas, kommer resultatet att betyda något och just den betydelsen skänker lycka. Att bara få 10 000 kronor skulle inte skänka samma tillfredsställelse som att jobba och slita för dessa och känna hur den illasmakande känslan inom mig sakta bryts ned.

Så om jag löste mina problem kommer jag för alltid att vara lycklig, tänker du. Nej, för under varje sten ligger ett nytt problem som skapar missämja i din sinnesstämning. Du vet – ingen yin utan yang, ingen natt utan dag, ingen sill utan nubbe. Om människan skulle vara nöjd och belåten skulle hon idag inte vara på plats nummer ett av näringskedjan, och skulle vi helt plötsligt, idag, bli för alltid lyckliga är det min starka övertygelse att vi snart tappar denna åtråvärda position.  

"[...]Jag brukar tänka på lycka som vore det små öar på ett oändligt hav.[...]"

Att gå runt och hoppas på ett liv utan problem är som att leva i en värld á My Little Ponny (läs: det kommer aldrig att hända). Vi föds med en gen som söker och finner problem och denna går inte att operera bort. Detta är faktum. Det vi dock kan hoppas på är att de problem vi ställs inför är mer ”lätta” och att vi alltid kommer att ha ett mindset som är öppet, tillåtande och moget att möta problemen på bästa möjliga sätt.

Lycka, men även olycka, är något övergående. Du träffar din rätta, äkta hälft och gifter dig med denne. Det är också med denne som du sedan kommer ha många, många gräl med. Du köper ett hus och känslan är obeskrivbar. Detta är sedan det hus som du gång på gång kommer att få renovera. Drömjobbet som du får är det som sedan ger dig en stressmage som inte ens en dödsdömd skulle vilja byta till sig. Som framkommer är känslan närvarande och övergående. Brickman och Campbell (1971) beskriver detta som ett sorts hedonistiskt ekorrhjul; “The point cannot be overstated: Every desirable experience, passionate love, a spiritual high, the pleasure of a new possession, the exhilaration of success, is transitory.” 

Så… nästa gång du känner dig olycklig bör du för det första inse att detta är fullt naturligt. Det andra du bör göra är att ta reda på varför du är det och sedan agera för att lösa lidandet. Om du gör det, utan att åka snålskjuts (tänk: sms-lån) kommer resultatet att betyda något och du kommer att känna en tillfällig lycka.

Vem tror du är mest lycklig - han som har ärvt alla sina miljoner och lever ett liv i lyx, eller hon som har jobbat, sparat och investerat sig fram till ett liv där pengar inte är ett problem? Tänkte väl det...

Jag brukar tänka på lycka som vore det små öar på ett oändligt hav. Mellan vissa av dessa kan jag hoppa, men mellan andra måste jag simma – ibland länge, ibland inte fullt så länge. Tiden mellan dessa atoller är inte så vidare värst roligt. Nej, faktum är att det känns rätt så olyckligt inom mig medan varje simtag tas, men jag tar dem ändå, för jag vill lösa (det tillfälliga) lidandet. Jag vet att när jag väl har kommit fram och kan ligga och sola på atollens sand kommer ett nytt sorts lidande att infinna sig, men jag är okej med det, för jag vet att detta är spelet regler och då jag inte kan ändra reglerna, får jag se till att följa dem. Ett fusk kommer enbart hjälpa mig i det korta perspektivet, så varför ens försöka sig på det? 

Vilka slutsatser kan tas om lycka? Det är inte ett allt för evigt stillastående sinnesstillestånd. Det är ej heller något som kan lösas via någon sorts quick-fix. I korta loppet kan det kännas som så, men återgå då gärna till den bortskämda prinsen (om du ej har kommit på det är det Buddha). Denne fick allt, precis allt, serverat men i längden kom varje ting att betyda mindre och mindre och till slut blev han olycklig, för inget i hans liv betydde något. 

Jag har fel. Du har fel. Alla har fel

Alla har vi, även om det hos vissa tar emot att erkänna, fel. Faktum är att vi ofta har åt helskotta så mycket fel. Listan på alla de fel som vi har haft är en ”never ending story” och skrivs än idag. Några axplock som smärtar mer än övriga; jorden är platt (tillkännagivande; jag stöder inte Flat-earthers som hävdar att detta är en sanning); solen rör sig runt jorden; eld uppkommer ur flogiston; det finns en gud ovanför molen (Gargarin eller någon annan har dock aldrig lyckats se denne) et cetera.

Fel har vi alla och utan dem skulle vi inte utvecklas. Det som skiljer duktiga investerare från mindre duktiga är att de förstnämnda dels har inställningen att ju mer de vet, desto mer inser de hur mycket som de inte vet och kan, dels har ett (dynamiskt) mindset som får dem att ständigt söka nya kunskaper och med det klättra ytterligare ett steg på kunskapsstegen. Detta finns inte hos de mindre duktiga investerarna, som mer ofta än sällan tror och tänker högt om sig själva. Som du märker är vi inne på Dunning-Kruger-effekten, som har behandlats hos alla och envar flera gånger, undertecknad inberäknad.

"[...]Titta på Steve Jobs; samma utstyrsel dag ut och dag in[...]"

Ett något längre och inte lika tydligt kopplat resonemang till ovan kommer från en diskussion jag kom att ha med ett par nära vänner över såväl en god bit mat som ett (kan ha blivit två) gott glas vin. Jag är av uppfattningen att det vi – homo sapiens - tror oss veta är uppbyggt på mönster. Som jag tidigare har diskuterat är hjärnan ett organ som vill ha, och när de ej finner skapar sig, mönster. Mönster är tacksamt, för de är lätta att följa och kräver näst intill ingen som helst ansträngning. Titta på Steve Jobs; samma utstyrsel dag ut och dag in betyder minimal tankemöda att ägna till ”vad skall jag ha på mig idag då?”. Själv äter jag alltid samma frukost. Detta dels för att jag verkligen tycker den är god, men jag tror att det även finns något undermedvetet som får mig att välja denna i syfte att spara på (hjärn)energi. Mönster; rutiner... i mångt och mycket är det samma sak.Samma väg till jobbet, samma schema, träning tisdagar och torsdagar, taco på fredagar... allt detta kräver en minimal förberedelseansträngning, vilket gör att energi kan riktas till och på annat. 

Om jag gör si, händer så och om jag inte gör si händer så. Mönster. Ständigt närvarande, men är de en sanning? Faktum är att de är allt annat än detta. Det som mönster gör är att de lurar oss till inte nödvändigtvis ”falska”, i ordets rätta bemärkelse, sanningar, men de hindrar oss från att uppleva alternativa och kanske ännu mer korrekta sådana.

Att gå emot mönster, såsom att bara investera i bolag som är skuldfria, har utdelning, har en vinsttillväxt om minst 10 procent per år et cetera är mycket krävande och det tar sig berättigade del av hjärnans energi. Dock kommer frågan om vad alternativet är. Vem vet – kanske har dina tidigare mönster tillika ”sanningar” egentligen visat sig vara mer fel än rätt? Förstå mig rätt, men kanske är gräset grönare på andra sidan?

"[...]Emellertid applicerar jag inte en idiots förfarande och gör om samma sak igen[...]"

Jag ser mig själv som främst en utdelningsinvesterare, men jag har också en fascination för värdeinvestering. Jag upplever mig själv som mindre kunnig på sistnämnda, men jag vågar att gå emot mina mönster av nederlag (dessa mönster har skapat en ”sanning” inom mig som säger att jag inte duger till). Emellertid applicerar jag inte en idiots förfarande och gör om samma sak igen (med en förväntan om ett annat resultat), utan jag ändrar aktivt i ekvationen. Det handlar om myrsteg, men hellre sådana. vem vet - kanske visar sig den långa resan inte vara målet värt, men jag står hellre där med den insikten än går ovetandes.

Jag vågar påstå att det är alla mina brister och fel som, såväl på gott som på ont, har gjort mig till den jag är idag. Det är dessa som har lärt mig att de sanningar och mönster som jag såg som gällande var fel, riktigt fel. Det är dessa som har hjälpt mig att utvecklas, förhoppningsvis till en bättre människa vilket dock inte är en garanti som tillkommer med utveckling.

Visst svider det när det bli pannkaka av allting, men istället för att sitta och tycka synd om sig själv kan du ju alltid se över vilka sanningar och mönster som fick dig att agera som du gjorde. Vilka sanningar fick dig att hamna i denna situation? Och håller du dem än för sanningar? Varför?

"[...]att t.o.m. Prometeus skulle framstå som fri[...]"

Hjärnan grundar sig alltid på tidigare erfarenheter. Detta då den genom detta förfarande sparar energi. Det är extremt tacksamt att ta en ny atom, molekyl, aktie e.d. och placera in den i en formell som egentligen inte är anpassad för denna. Vad händer? Exakt – fel och misstag. Så vad göra? Just det – bit ihop, se det som ett lärotillfälle och utvecklas. Ändra i formeln. Våga göra detta! Tro aldrig att du vet, för det är när du tror detta som du i allra högsta grad inte gör det. Det är när du tror detta som hjärnan är som mest låst i sina mönster tillika sanningar att t.o.m. Prometeus skulle framstå som fri.

En liten tankenöt att ta med sig. Många tänker ofta "tänk om jag har fel". Ja, tänk om du har det. Tänk om du har fel, för om så är gällande måste ju jorden gå under, eller hur? Faktum är att detta - dvs ditt "fel" - betyder den betydelse som du tillskriver händelsen. Jag försöker alltid att tillskriva mina fel och brister som ett lärotillfälle och på det sättet blir betydelsen av misstaget och felet något positivt. Andra kanske tillskriver mina bristers betydelse som att jag är okunnig, inkompetent et cetera och detta får då står för dem. Jag står alltid mig själv närmast och svarar enbart inför mig själv, och när det kommer till situationer där ingen annan drabbas, väger mer ofta än sällan min betydelse mest.

Hur hanterar du fel, brister och motgångar? 

Lagen om attraktion

Jag tror på tankens kraft. Jag tror på att jag kan använda mig av mina tankar för att skapa mig en sådan bra vardag, tid och liv som möjligt. Jag inte bara tror, utan vet, att med detta förfarande kommer jag fortsätta att utvecklas som människa. Jag trodde och tänkte positiva tankar om att jag skulle klara min magister i pedagogik, och samma gäller angående min kommande bok om börspsykologi. Hur gick det? Min magister tog jag juni 2018 och i juli 2020 siktar jag på en master. Gällande boken skrevs ett kontrakt med ett förlag under senvåren innevarande år. 

Faktum är att cirka 2 % av alla de manus som skickas in till förlag kommer igenom förlagens ögon och slutligen blir publicerade. Med de oddsen är det inte så lockande att ens försöka. Emellertid trodde jag på mig själv och jag lät inga tankar såsom ”ingen idé”, ”du klarar det inte”, ”varför ens bry sig” regera, utan jag fokuserade på tankar som sade raka motsatsen.

Tankar är ett mycket intressant fenomen och är en av de få ting som skiljer oss från andra djur. Med tankens kraft har vi inte bara skapat den värld vi idag lever och vistas i, utan vi har även lyckats med bedrifter som människor för 1000 år sedan skulle se som omöjliga.

Jag har tidigare skrivit och berättat om att jag hade en mycket besvärlig och kämpig tid som gymnasieelev under tidigt 2000-tal. På grund av en skada i mitt knä kom en mycket olycklig händelsekedja att startas, vilken kom att  mynna ut i psykologkontakt, tankar och känslor som enbart bringade tvivel och osäkerhet, dvs. destruktivitet. Med stöd av nära och kära, samt en, från någonstans djupt inom mig rotad, ”jävlar anamma”, lyckades jag inte bara med att ta mig ur denna situation, utan efter min resa var jag tusenfaldigt starkare i mig själv. Tidigare hade jag haft en mycket låg självkänsla (dock ett stort självförtroende), som bottnat i prestation och bekräftelse. Nu var jag stark i mig själv och jag lät inga tankar som sade annat ges något spelrum. Det kan låta konstigt, ja till och med hemskt, men jag lärde mig att älska mig själv.

"[...]vilket är den tuffa biten beträffande psykologi[...]"

Under den tid som hittills har varit den mest krävande i mitt liv kom mitt intresse för psykologi att etableras och växa - och det explosionsartat! Jag läste, lyssnade till och tittade på allt om hur hjärnan fungerar, varför X inträffar vid Z, varför man gör si, men inte så et cetera. Jag sökte – och jag fann. Dock insåg jag, relativt snabbt, att det inte bara var ”finna” som krävdes, utan att det även erfordrades att kunna applicera, vilket är den tuffa biten beträffande psykologi.

Det tog tid, men med stöd, hjälp och ovan nämnda ”jävlar anamma” lyckades jag att implementera ett mindset som inte bara var dynamiskt, utan som alltid arbetade aktivt med att fokusera på goda, positiva och snälla tankar. Varför är detta viktigt? Varför är det viktigt att aktivt jobba med att alltid skapa, fokusera och bibehålla positiva tankar?

Svaret är lagen om attraktion, eller attraktionslagen som den även är känd som. Föreställ dig en tanke som en magnet. Vad gör magneter? Jo, de attraherar saker av samma skrot och korn, vilket är exakt vad tankar gör. Det är så synligt då du blir uppmärksam på det. Dagar då du känner dig lite ”nere” (känslor är en förlängning av tankar, men det tar vi i ett annat inlägg) har du kanske en negativ tanke som säger ”Jävla skitväder”. Då du inte aktivt fokuserar på att istället rikta ditt fokus på positiva tankar, såsom att du lever, har mat på bordet, en varm dusch, en underbar bättre hälft et cetera, kommer den att dra till sig andra negativa tankar. ”Tro f*n att det bara skall serveras vegetarisk kost på denna restaurang just idag”, ”Och ikväll så är det tvättstuga, såklart...”, ”Tisdag... min tur att både lämna och hämta på dagis. Fan-bloody-tastic”, ”Vad sa du, älskling? Bjuda hem din mor och far på middag på söndag då det även är Super Bowl? Vad jag tänker om det!?”.

Som du märker läggs fokus på sådant som inte ger dig ett dugg av energi, kraft och glädje, utan alla dessa tankar är enbart negativa och destruktiva, likväl väljer du att lägga tid och energi på dem och etablerar en negativ spiral. Varför? Jag skulle kunna avslöja svaret, men låter dig suga på den karamellen själv ett tag.

"[...]kring 3 miljoner som tankarna om att få kapitalet att växa istället övergick till en rädsla att förlora det[...]"

Varför skriver jag om detta på en ekonomiblogg? Vad har detta med investeringar att göra? Faktum är att det har allt med detta att göra, för tankar finns med oss twenty-four-seven oavsett ämne, sfär och segment.

För cirka 1 år sedan såg jag en kär vän diskutera en fråga på twitter gällande om när tankarna övergick från att bygga ett kapital till en rädsla att förlora det, och denna summa var kring 3 miljoner. Vad är det som händer inne i hjärnan då? Jo, det som händer är ett urtanken – den som leder till känslan ”rädsla” – drar till sig mer tankar av samma sort (magnet). Istället för möjligheter och öppningar, fokuseras istället tankar som leder till en aversion tillika rädsla. Enda sättet att klara av detta är att aktivt, vilket kräver en ansträngning, bearbeta och fokusera på positiva tankar. Det kommer att vara kämpigt och ta ett tag, men gå med vetskapen om att attraktionslagen kommer att vinna.

Om du har tankar som skapar känslor om rädsla, kommer du mer se hinder och motstånd än möjligheter och öppningar. Om du har en rädsla att förlora det kapital som du förvaltar, är sannolikheten stor att du också kommer att prestera därefter, dvs. mycket liten tillväxt (men förhoppningsvis en begränsad nedsida). Förvisso behöver detta inte vara negativt, men om du har som ambition att under många år framöver få ditt kapital att växa måste du fokusera på tankar som möjliggör och erbjuder tillväxt, såväl bildligt som bokstavligt talat.

Tror du att Tiger Woods gick och tänkte tillika fokuserade på negativa tankar som sade att han aldrig skulle vinna US Masters? Att Buffett lät tankar som sade ”du suger som investerare. Se bara hur det gick med det där skitbolaget Berkshire som du köpte. Snyggt jobbat. Verkligen...” ockupera hans psyke? Att Steve Jobs, Bill Gates m.fl. lät tankar som sade att de aldrig skulle lyckas få härska likt orcher från Mordor? Nej – alla av ovan valde att fokusera på positiva och konstruktiva tankar och vad hände? De lyckades. Tankarna attraherade lyckanden. De som tror att de kommer att lyckas kommer med större sannolikhet än de som inte tror detta, göra det. Lagen om attraktion går inte undfly, utan den är för alltid gällande oavsett svär.

Vem tror du är mest produktiv och positiv av de som både drabbades av en morgon med en trasig dusch, beskt kaffe och punktering(?)– den som lät tankarna på detta, men andra negativa sådan, såsom eftermiddagens möte med såväl chef som de jobbiga kunderna, eller den som accepterade morgonens mindre uppskattade händelser, men istället valde att rikta sina tankar och med det sitt fokus på positiva tankar, såsom att det förvisso var ett sent möte idag, men att denne därefter skulle på en härlig middag med den bättre hälften och därefter skulle de gå på bio och att det redan i morgon var fredag och med det helg?

Du kan säkert komma på i vilka olika segment tillika sfärer du kan använda dig av detta, men får jag ge ett litet råd(?) – stanna inte bara vid ”kan använda dig”, utan ”använd” och utvecklas.