Tacka sig själv

Många är vi som har som mål att fokusera på utdelningar, om än inte utan att också se till att dessa bedöms som stabila och inte i farozonen att försätta bolaget i en finansiell knipa. Många av oss går också igång lite extra på bolag som handlas till en hög direktavkastning. Förr var denna ett nyckeltal som lockade mig mer än andra, men i takt med vunna lärdomar och erhållna kunskaper har jag kommit att bli mer bred i min analys. Därtill har jag också kommit till en punkt då jag numer fokuserar på bolag med en något lägre direktavkastning, men där utdelningshöjningen samt tillväxtpotentialen bedöms vara desto högre.

Jag går med förvisningen om att enbart fokusera på hög direktavkastning kan visa sig mindre klokt i det mycket långa loppet. Med det sagt tror jag inte att det är dåligt, men jag tror att genom att blanda såväl hög som en kraftigt växande DA kan portföljen frodas väl, likt en Cristal Champagne 2009 Magnum (ja, den står på min lista att dricka då ett visst finansiellt mål nås)

Att investera i bolag som ”bara” har cirka 2 % i direktavkastning kan känns lite… hmm, jobbigt(?). På ett sätt var det en känsla jag hade då jag tog in LVMH för cirka ett år sedan. Dock har detta visat sig vara en av de bästa investeringarna sedan Protector belönade mig med dryga 100 % på ett års tid. Förvisso är LVMH ”bara” uppe med dryga 60 %, likväl är detta en enorm uppgång i ett sådant stort bolag på en sådan kort tid. Utdelningarna i detta bolag växer kraftigt därtill kom det i år en extrautdelning, vilket jag tror få är aviga till.

Ett annat bolag som jag relativt nyligen tog in och som jag skrev en analys om är AO. Smith. Likt LVMH fanns här en liten, liten känsla om ”det är för låg direktavkastning”, men denna var än lättare att besegra då jag en gång tidigare knäckt den likt vore den ett valfritt argument från allas vår Ulla Andersson.

Ett sätt att tänka då sådana här löjligheter gör sig till känna är att tänka om du, om 10–15 år, tror dig mer tacka dig själv för det beslut som du fattade iom. denna investering, eller vice versa. Om du ämnar vara långsiktig, har gjort din research torde denna fråga vara behjälplig, då det enbart tycks råda sig om känslor som hindrar dig. Beträffande känslor har dessa redan gåtts igenom och slutsatsen var (och är) att de bara är, ja, just det; känslor och inte en sanning. 

Att tänka på om du i morgon kommer att tacka ditt jag idag är en bra tankeövning att applicera, detta oavsett om det gäller investeringar eller något annat, såsom att börja studera. ”Kommer torsdagsmorgonens Cristofer att tacka dagens om han släpar sig till sängen nu och inte sitter uppe till småtimmarna?”. Är svaret självklart kan det hjälpa dig i de beslut där du velar.

Dumb Money is Smart Money?

ETF:er och indexfonder har de senaste åren kommit att växa likt vore de en populistisk rörelse i ett valfritt västvärldenland. Detta är såväl goda som dåliga nyheter; goda då allt fler småsparare, aka. Svenssons, har fått upp ögonen för hur de tidigare har blivit blåsta på dyra, ”aktivt” förvaltade fonder; dåligt då det dels gör att index styrs av de/det som investerar i index(!), dels då bolaget såsom Invesco, Apollo Global Management, EQT m.fl. tappar intäkter som de tidigare fått från de ”aktivt” förvaltade fonderna. Detta drabbar såklart också envar storbank, såsom Handelsbanken, Swedbank et cetera.

"[...]Massan följer massan - hur kan och kommer det att bli?[...]"

Då jag vill hävda att människan är klok, men människor är raka motsatsen, då de både i och med flocken liksom tappar sin förmåga att reflektera, tänka (rationellt) och agera på ett klokt sätt. Om alla skriker ”gå och investera dina surt förvärvade pengar i Bitcoin”, kommer en majoritet göra detta eftersom ”alla andra gör det”. Samma när det kommer till ”KÖÖÖÖP – börsen skall upp femtioelva procent innan dagens slutcall!” och när det kommer till ”SÄLJ – Börsen rasar. Rädda dina pengar och köp konserver!” et cetera.

Då det just nu finns många ETF:er som har stora positioner i stora bolag, såsom Johnson & Johnson, Amazon och Apple, kommer det troligtvis bli som så att dessa kurser kommer att sjunka relativt kraftigt då löpsedlar basunerar ut att det är dags att bunkra konserver och ladda hagelbössan. Massan följer massan - hur kan och kommer det att bli?

Buffet kallar detta för ”dumma pengar” men anser inte att det är något negativt. Några väl valda uttryck av denna är:

“Performance comes, performance goes. Fees never

falter.”

“Both large and small investors should stick with low-cost index funds.”

“By periodically investing in an index fund, for example, the know-nothing investor can actually outperform most investment professionals. Paradoxically, when ‘dumb’ money acknowledges its limitations, it ceases to be dumb.”

Vad kan vi säga om sista? Om nu småspararna i indexfonder och i ETF:er inser att det är de som de facto sitter med trumf på hand – hur kommer då resten av ”den aktiva marknaden” att förhålla sig? Just de tankarna är vad Bloomberg diskuterade i en artikel tidigare i år. Ponera att de passiva investeringsmöjligheterna fortsätter att växa på bekostnad av de aktiva – hur kommer det att bli? Då de passivas existensberättigande erfordrar de aktiva måste de sistnämnda fortsätta hävda sin viktiga roll, eller har jag fel?

Kan det vara som så att dagens centralbanker och nationella ekonomiinstitut har, likt Baillie Gifford hävdar, väckt en björn som de dels inte trodde fanns, dels som om den gjorde det sov? Snävt draget finns en risk att EFT:er är den delen av hela "gratis pengar"-mentalitet som vi har sett de senaste åren som får bubblan att spricka(?).

Bard, historia, filosofi och framtid

Jag tror det är få som har missat det senaste avsnittet av Hanséns och Olavis Börssnack, i vilket de intervjuar Alexander Bard. Jag har läst samtliga av Bards och Söderqvists böcker och finner den senaste, Digital Libido, mycket givande tillika intressant. Mycket av det som står i denna bok, är det som Bard presenterar i ”samtalet” med Olavi och Hansén. Dock är det vissa delar som ej tas med, eller i alla fall ej ges det utrymme som önskas. Ett av dessa är hur mannens nuvarande maktposition kommer att minska för varje år som går, då kvinnorna kommer att inse att de har ingen som helst nytta av denne. Risken med detta, som Bard och Söderqvist presenterar, är att det kommer att leda till att världen får en nedtryckt mans-medelklass, som inte förstår vad som har hänt och hur denna situation har uppkommit. Deras illvilja för sin situation samt deras önskan efter ”rättvisa” kommer att leda till nya, än hemskare populistiska rörelser.

Just detta låter Bard utveckla mer i detta poddavsnitt, från Studentafton i Lund januari 2018. Jag kan varmt rekommendera detta avsnitt, då det dels ger en mycket bra lektion i historia, dels en bild av ett eventuellt framtida samhälle.

Säga vad man vill om herr Bard, då han är en man som skapar rubriker (vilket han själv hävdar är en av hans uppgifter), men jag kan inte annat säga än att jag finner hans historiska och filosofiska kunskaper beundransvärda. Jag är fullt medveten om att alltid intaga ett kritiskt förhållningssätt, men detta till trots finner jag en logik i det som han presenterar. Sedan skall det betonas att jag inte stöder Bard i allt som han gör, har gjort, säger och har sagt, utan det som jag här vill framhäva är hans historiska och filosofiska kunskaper. Jag skiljer således på person och sak(kunskap).

Söker du en relativt tung litteratur och vill får en förståelse om vår samtid och vart den, eventuellt, är på väg kan jag rekommendera Digital Libido, men också två av hans tidigare böcker – Nätokraterna och Det globala imperiet.

Lita inte på mig(?)

Jag finner det paradoxalt. Jag står mig själv närmast och jag svarar enkom för mig själv. Jag är såväl målsägande som tilltalad, såväl domare som jury och oavsett hur jag försöker att vrida och vända på tingen är det till syvende och sist jag själv som måste ta ett beslut.

Beslutsprocesser kan, beroende på situation, vara både lätta och svåra och vi har alla olika förfaranden när det kommer till detta. Många söker andras råd och har inga problem med att låta andra fatta besluten åt dem, vilket till viss del ligger i vår genetik: beslut kräver energi och då vi historiskt har lidit brist på denna vill hjärnan inte slösa den på ”onödiga ting”. Bästa (kortsiktiga) möjliga lösning föredras mer ofta än sällan och i och med detta sparas det lite, lite energi. Att det sedan kan visa sig vara kontraproduktivt i längden är hjärnan duktig på att negligera, eller mer korrekt: dess system 1 är mycket duktigt på att dölja detta för dess system 2.

Nåväl… då vi står oss själva närmast torde det inte, rent logiskt, vara som så att vi hyser störst tilltro till oss själva? Detta till trots vittnar många att de har svårt att lita på sina egna analyser och gärna ser att andra antingen bekräftar eller dementerar dem. Absolut är det ett sunt beteende att söka råd och input från andra, men att tvivla på sig själv och mer lita till och på andra när ett beslut skall tas låter som om det är något fel, eller?

"[...] litar du på dig själv?[...]"

Även här finns en förklaring att finna i vår biologi tillika evolution, eller kanske brist på denna. När vi var nomader på savannen för 30 000 år sedan var vi beroende av gruppen och utan den kunde vi ej överleva. Alla inom denna fyllde en roll/funktion och således levde alla i en sorts symbios. En ensam människa skulle inte klara av att jaga sabeltandade tigrar, plocka rötter, nötter, bär et cetera, sova men samtidigt vaka över lägret, fortplanta sig(!) och så vidare, utan gruppen var nyckeln till överlevnad. Med detta som utgångspunkt kan det finnas en viss logik att individen - människan i singularis - har det infött att ha en viss misstro till sig själv? Jag vet att jag går utanför gängse normer och vetenskapliga produktioner när jag skriver detta, men finns ändå inte en viss poäng i resonemanget?  

Många profiler på twitter och bloggare skriver ofta i andemeningen: ”men vad vet jag och vad du än gör, så lita inte på mig, för jag vet ingenting”. Självklart förstår jag att ingen vill bli anklagad för att påverka handeln i en viss aktie, men om vi bortser från det – skulle du, eller andra, skriva annorlunda, eller beror ovan utlåtande på att du verkligen inte vill att någon lyssnar till dig, då du är till grunden tveksam på din egen analysförmåga och förmåga att fatta bästa möjliga rationella beslut? Och m så är fallet - vad gör du för att motverka detta?

Jag finner detta högst intressant och själv kan jag ofta komma på mig själv hur stor misstro till mig själv och min förmåga att analysera ett bolag och dess framtida potential. Ändå handlar jag på denna misstro…

Självklart är tilliten bunden olika sfärer tillika situationer, men om vi håller oss till aktier och investerande - litar du på dig själv?