Nordea & Sampo - en grekisk allegori i repris

För circa 2,5 år sedan skrev jag nedan inlägg, men istället för Nordea, eller Sampo, var det vid detta tillfälle Industrivärden som var inläggets epicentrum. Då det har tillkommit nya läsare, men också det faktum att de återkommande säkert har blivit så gamla att ålders höst har satt sig på minnet, kan det vara värt att återupprepa lite klokheter. Således… en repris på en grekisk allegori

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Ett av många bolag som har kommit till ett beslut om detta är Nordea, och därmed Sampo. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektioner, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Emellertid lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet ”Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Fran Vang-Jensen -  vår tids Themistokles?

 Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

Huvudlösa förfaranden - (ytterligare) en fransk allegori

Frankrike 13 juli, år 1789

"Jag förstår mig inte på de där idioterna, förlåt min kära; filosofer vill de ju bli kallade. De kräver och kräver men oavsett hur mycket jag ger vill de ha mer. Har jag inte varit dem nådig? Är jag inte en givmild kung?"

"Min älskade. Det har du sannerligen varit och mer därtill! Det är Voltaire och Rousseau som har lyckats förpesta folket med sina idéer om folkstyre samt det där dralvet om 'frihet, jämlikhet och broderskap´ Har de glömt allt som du har gjort för dem? Åh min älskade Ludvig. Var inte orolig. Gud är med oss och han kommer att skydda oss. Här, ta en till kaka - de smakar himmelskt."

För ett par veckor sedan kom världens medborgare att informeras om att det dels finns ett litet land i Centralamerika som heter Panama, dels att många stora affärsmän, kungar, ministrar, ämbetsmän e.d. har placerat många av sina tillgångar där i syfte att undvika skatt. Vad beträffar det förstnämnda; att det finns ett land som heter Panama, tror jag ingen är överaskad och vad gäller det sistnämnda, skatteflykten, tror jag att ... ingen(!) är förvånad. Vad gäller informationen om att nordens största bank, Nordea, nämns i flera av dessa läckta dokument från en "visselblåsare" tror jag endast förvånar några få. Banken har gång på gång lyckats hamna i blåsväder och förutom att smutskasta sitt eget varumärke förlöjligar och dumförklarar ledningens personer sig själva. På kort tid har Sveriges banker, med råge bör tilläggas, lyckats marknadsföra sig i världen; Swedbank med Wolf och Sundström; Nordea med sina Corleoneaffärer.

Finansinspektionen, myndigheten som övervakar finansmarknadens företag i syfte att ge stabilitet och effektivitet, har vid flera gånger de senaste åren kunnat dra undan mattan för Nordea. Lägenhetsaffärer, lite väl konstiga fondmål och hjälp att sätta upp brevlådeföretag är bara axplock av negativa - och egenskapade(!) - ageranden som banken har gjort. Dock har de alltid undkommit med små, knappt märkbara, straff. På såväl bloggar som forum och andra mötesplatser talas det om att "banken är för stor för att Finansinspektionen skall våga straffa hårt". Således framkommer en paradoxal upptäckt; ju större och mäktigare du är, desto lägre risk löper du att bestraffas när (OBS: inte "om") du håller på med olagliga affärer. Med andra ordalag kan det sägas att finansvärlden jobbar med en inverterad straffskala; små synder bestraffas hårt - gigantiska inte alls!

I maj i fjol uttryckte myndighetens chefsjurist följande: "Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst. Det är inte acceptabelt för någon bank, men man kan inte sticka under stol med att det här gäller Sveriges största bank och en bank som anses globalt viktigt"

Det enda som har räddat Nordea från indraget tillstånd hittills är dess storlek samt att detta skulle ha utlöst en svensk finansapokalyps.

Under medeltiden, renässansen och en viss del av upplysningstiden var alla kungar immuna inför lagen. Det var enväldets era där kungarna och påven sågs som av Gud tillsatta och därmed var ofelbara; oavsett vad de gjorde så var det i alla fall inte fel. Bönderna, adeln, prästerna, Sundström...ja, alla fick finna sig i att kungens ord var lag och vågade man sig på att ifrågasätta detta kunde man räkna med att straffet inte skulle bli lindrigt. Emellertid har det alltid funnits de som inte förmår att hålla tand för tunga och dessa spatserade även runt under dessa århundraden. Mer ofta än sällan mötte dessa våghalsar (eller "dödslängtare") hemska straff, såsom tortyr och långdragna dödsstraff, där det slutgiltiga andetaget kom som en befrielse.

[...] groteska och hemska dödsstraff [...]

Beträffande dödsstraffet skulle man kunna tro att alla som dömdes till detta fick ett ungefär samma, som t.ex. en snabb halshuggning och därmed, förhoppningsvis, en smärtfri död. Dock är detta långt ifrån sanningen (om vi nu ej räknar Sundströms och Caspers ord för 'sanning'). Faktum är att de med mest makt, mest anseende, mest egendom etc. var de som hade turen att få "lätta" dödsstraff. Vad gäller övriga, de tillhörande ständerna "borgare" och "bönder", var det mer ofta än sällan som groteska och hemska dödsstraff, gärna med en utdragen tortyr innan, utdömdes. Stegling, hängning och bålbränning är bara axplock av den uppfinningsrikedom som människan hittills hade uppvisat vad beträffar att döda sina fränder. Ibland hände det att de av "lägre social status" hade tur och blev dömda till en "enkel" halshuggning. Dock kunde även denna bli en smärtupplevelse få ville uppleva, då bödeln inte alltid lyckades träffa rätt och därmed blev nödgad att hacka av den dömdes huvud. Förvisso kunde denna "hackning" även drabba adelsmän, men det var sällan. Detta för att man ofta hade mer erfarna, och därmed bättre, bödlar ju högre upp på hierarkistegen den dömde stod.

Under den franska revolutionen (år 1789-1799) kom dödsstraff att dömas ut till såväl höger som vänster. Ingen gick säker oavsett om du var bonde, borgare, präst eller adel. Inte heller ditt namn därtill släktgren tycktes kunna garantera dig skydd från revoltörerna. Det var t.o.m. så illa att även om du hette Voltaire eller Rousseau och dels tillhörde de stora tänkarna för denna tid, dels var ansvarig för revolutionen gick du föga säker...

När den franska revolutionen hade hållit på i cirka tre år kom de styrande att ge gehör för den franska läkaren, Joseph Ignace Guillotin (och nej, han uppfann inte giljotinen, han bara förespråkade användandet av den), som gång på gång försökt få det till legio att giljotinen skulle användas som avrättningsmetod för både de besuttna samt suttna. Dock var anledningen till gehöret inte enbart sammankopplat till att man tänkte sig något av den "jämlikhet" därtill "broderskap" man så snyggt propsat på då man tågat till Versailles tre år tidigare. Nej, det berodde mer på att antalet dödsstraff som dittills hade dömts ut var så många att om begreppet "sjukskriven" skulle ha existerat skulle var och varannan bödel ha erhållit sjukpenning. 

[...] Plötsligt så händer det[...]

Således kom såväl de stora som små att, från och med år 1793, tilldelas samma straff för samma brott (vad beträffar innebörden av begreppen "brott" därtill "olagligt" kan vi låta vara osagt, då jag inte tror att någon egentligen hade någon koll under dessa, minst sagt turbulenta tider). Gissa om det blev ramaskri bland de besuttna - de "stora". Helt plötsligt hade de tappat den förmån de tidigare hade haft och när de gång på gång ställde frågan om de inte var lite mer värda än den illaluktande tillika ovårdade pöbeln fick de till svar att det var de verkligen inte. Skillnaden var bara att de lågklassigas smuts syntes medan de besuttnas doldes under fina parfymer och annat smink (jmf. valfri svensk Hollywoodfru i allmänhet men Gunilla Persson i synnerhet).
Adelns värld kom med ens att vändas upp och ned. För det första hade de oftast kunnat köpa, prata, muta e.d. sig ur olika trånga situationer. För det andra hade de alltid varit privilegierade straff som låg i linje med deras makt. Plötsligt kom allt detta att försvinna! 

Plötsligt så händer det...

Just nu anser jag att vi saknar en Joseph Ignace Guillotin. Thedéen, Kvist, Österberg m.fl. tycks sakna modet att föreslå att giljotinen skall rullas fram och istället fortsätter de med straff som skulle få skamvrån i skolsalen att framstå som kinesisk vattentortyr. Nordea (och säkert andra banker) har hjälpt till att undanhålla skattepengar, pengar som skulle ha kunna lagts på en bättre skola, mer trygghet för de sjuka och gamla, fler poliser etc. Om familjens barn snor ur semesterkassan och därmed försämrar hela familjens möjlighet att ta sig till grisfesten signerad Helmer & CO bör straffet inte vara en lugn tillsägelse. Ej heller bör det vara lite smisk på stjärten. Nej, det bör vara total återbetalningsskyldighet och en vecka med gammelfarmor i hennes etta i centrum med bland annat syjunta, bingokvällar och kafferep twenty-four-seven. Detta samtidigt som familjen lider av beslutsångest, då de står vid hotellets bardisk, och ska välja glass. 

[...] öga för öga, tand för tand [...]

I skrivande stund vet ingen om Nordea kommer att få ett straff och vid ett eventuellt sådant; vad det kommer att bli. Ännu har vi vare sig hört svar på städerskans förfrågan om skamvrån skall städas eller på bödelns undran om fallbilan skall slipas. Trots det faktum att jag är aktieägare i Nordea (och ja, jag har ökat under denna karusell) anser jag ändå, mitt innehav och möjliga sänkta utdelning till trots, att de borde straffas med samma oförrätt som de har utövat. Jag är inte religiös men jag lever ändå efter vissa bibliska ordspråk i min vardag, där ett är: "den som gräver en grop åt andra, faller själv däri" och ett annat "ett öga för öga, tand för tand".

Det vi dock vet, och kan vara full säkra på, är att banken, vid ett eventuellt straff, självklart kommer att överklaga och försöka svära sig fria. Många har gjort detsamma genom historiens gång. En av dem var Marie Antoinette. 

"Min herre, jag ber om ursäkt, jag gjorde det inte med flit" Marie Antoinette

Lyckligtvis för de som hade blivit drabbade av hennes hyllningar till kakor, lyxliv, fester , extravaganta livsstil etc. lät sig bödeln ej övertalas. Vågar vi hoppas att detsamma händer Nordea? Att beakta är att allt detta inte enbart handlar om Nordea. Det handlar om så mycket mer och skulle ett "icke kännbart straff" e.d. bli följden kommer det bevisa att mycket av de statliga verken och institutionerna är mer gjorda för skyltfönstret samt att det är mer "snack och lite verkstad". Föreställ dig bara vilka signaler som skulle signaleras om Nordea går ifrån med en lite rödrosig stjärt istället för ett huvud mindre...

Vad anser du om bankens förehavanden? Bör de straffas och i sådana fall; hur? Eller, som vissa anser, är det kunderna som skall arkebuseras? Varför/Varför inte? 

En klöver, emigration från Pakistan, månadsavslut & barn/ungdomsminnen

V.I.L.K.E.N V.E.C.K.A. Protector har rusat snabbare än Usain Bolt och det är en fröjd att se hur ISK:t utvecklas. Just nu lite drygt 17 % vinst. Dock, det finns ingen vinst, eller förlust, förrän man sålt och således väljer jag att bara fokusera på företaget och inte kursen. Vad som helst kan hända och innan man vet ordet av är de dryga 17 % på plussidan helt plötsligt på minussidan.

Denna vecka har jag överfört 50 000 kr till ISKT:t och för dem har jag b.la. köpt 110 st Klövern preferensaktie. Mitt innehav blev inte lika stort som i Akelius. Dock ämnar jag öka. Anledningen till klövern och inte en ökning i Akelius var dels att jag ville sprida mitt kapital, dels det faktum att Klövern just nu handlas under dess inlösenpris. Detta är också en anledning till att jag funderar på att öka.

I veckan kom såväl SEB som NCC och Nordea med sina rapporter. Jag tänker inte skriva spaltmeter om dem utan konstaterar att NCC tycks få en riktigt fin vårkant med stora orderingångar och extra roligt var att se hur väl "Roads" tycks gå. Jag behåller mitt innehav och gläds med en fin utdelning 2ggr/år.

Nordeas rapport var ett riktigt glädjebesked och banken ångar på. Utdelningen ökas med hela 44 %, vilket inte tillhör vanligheterna. Vad som dock oroar mig är att banken väljer att ligga farligt nära finansinspektionens krav på 20 punkter vad gäller minimikraven på balansräkning och kapitaltäckning. Här har SEB fler punkter och därmed tryggare marginaler. För tillfället är jag inte mycket oroad men denna stora diskrepans tål ändå att uppmärksamma mer noggrant kommande kvartal. 

För er som vill läsa mer om Nordea och dess fina case för tillfället rekommenderar jag Avanza och alla de nya köprekommendationer som där står att läsa.

SEB lyckades inte leva upp till analytikernas förväntningar och kursen sjönk initialt för att sedan återhämta sig. Jag tycket rapporten var bra och det som var extra roligt tillika bra var att räntonettot var högt och att provisionsnettot hade ökat med ca 10 %. Därtill är det också roligt med en ökad utdelning från 4 kr till 4,75 kr. Jag passade på att öka mitt innehav till 668 st aktier!

Denna vecka har jag även emigrerat från Tundra Pakistan. Anledningen är den enkla att jag dels känner att det är en svår region att hålla koll på, dels kände jag mig inte "hundra" efter mitt köp. Känslan sade att detta nog inte var en genomtänkt investering och således sålde jag. Denna säljorder slutförs idag, fredag, och pengarna kommer synas i mitten av nästa vecka. Jag funderar på att antingen öka i Klövern, Catella eller ta in Zalaris om tillfälle infinner sig.

Tundra Pakistan kan säkert fortsätta sin fina utveckling, men det får då bli utan mig på tåget.

Januari månad är nu slut och jag kan konstatera att mitt kapital aldrig varit såhär stort. Kapitalet har ökat från 1 143 641 kr till 1 197 366 - en ökning på ca 54 000 kr (stapel 7 i diagrammet representerar januari 2015. Jag ska redigera alla diagram men är ngt stressad just nu. Ber om förståelse).

Sparkvoten denna månad blev 83 %, vilket är 13 % över mitt mål. Detta känns mycket roligt och det gör att februari, som kommer bli dyr pga. operation, tandläkarbesök mm. känns något lättare.

Avslutningsvis fick jag ett psykbryt (svenskt ord?) mitt i veckan och satt och läste mycket om Zelda (tv-spel). Kom att tänka på när jag var yngre och mer eller mindre nördade sönder "A link to the past" på SNES. Det hela slutade med att jag beställde "Hyrule Historia". Jag har inte spelat alla de spel som kommit efter "A link to the past" (ströspelat "Wind Saker" samt "Twilight princess") men för mig är hela denna värld en underbar eskapism. Kanske borde jag unna mig ett Wii U och försöka finna lite tid att sitta ned? Mindfullness 2.0?

Ett tillägg. Läste på börssnack imorse, fredag, att Shamaran viss skulle rusa och att man visst skulle skynda sig att haka på tåget (en floskel jag ALDRIG läst på bs förut). Jag undrar om Snåljåpen inte lämnat tillbaka den spåkula han i onsdags fick låna?;) För det där tåget måste ha gått så snabbt att jag ej hann med att se det...

Tundra Pakistan, NCC, Nordea, Catella och 1 år äldre.

En mycket intressant vecka som förvisso ännu ej är slut. Den största makrohändelsen var, som alla säkert vet, ECB och deras QE som beslutades i går, torsdag den 22/1. Jag hade väntat mig QE men dess storlek var mer svårsiad. Även om jag är övertygad om att denna QE i slutändan kommer straffa alla som "leker" på börsen, då en bubbla mer och mer byggs upp, tror jag att detta år kommer bli ett uppgångens år.

Det återstår ytterligare en makrohändelse och det är Greklans val på söndag. Vi får se hur marknaden reagerar på detta...

Denna vecka har flera inköp gjorts. Det första inköpet var ett återköp: Catella. Som tidigare skrivits gillar jag bolaget skarpt men har haft stora tvivel. Vad som fick mig att handla aktien igen var att jag kände en växande övertygelse att de klarar av att vända åren av minus till att nu gå plus samt att lita på den analys jag gjort. Jag ser fram emot deras rapport i slutet av februari men tror inte det blir tal om utdelning detta år.

Det andra köpet blev en fond. I mitt senaste inlägg skrev jag om att jag köpt Carnegies Indienfond. I kommentarerna fick jag då ett inlägg om Tundra Pakistan, vilket är en fond jag tittade mycket på i maj/juni 2014. Det är en högriskfond och den har gått riktigt bra det senaste året. Om detta betyder att den ska fortsätta eller inte fortsätta detta år är svårt att sia. Dock tror jag mer på det förstnämnda, då oljepriset är tilltalande för utvecklingsländer, QE samt landets politiska utveckling. Det är mer en chansning än ett "tryggt" innehav och jag kommer följa denna mer noggrant än Indienfonden. Köpet blev till en summa av 50 000 kr.

I veckan har även Nordea samt NCC införskaffats. Nordea är en bank som ofta får negativa skriverier av kunder men ändå fortsätter leverera resultat. De har en viss risk mot Ryssland, vilket har gjort att jag länge hållit mig tvivelaktig till den. Dock, när Nyhetsbyrån kom med följande meddelande:

CHF-EXPONERING I ÖSTEUROPA NEDÅTRISK, MEN BEGRÄNSAD

fick jag mer lugnt. I dag, fredag den 23/1, kan man även läsa att ett rörelseresultat på 1, 113 MLN EUR väntas samt att en möjlig utdelningshöjning kan komma! 

För den som vill läsa mer om Nordea kan jag rekommendera Vägen-till-frihet och dennes analyser. 

NCC är ett byggföretag jag länge velat äga men aldrig tagit mig tid att analysera. Det är ett växande företag som syns land och rike runt. Med dagens lågränteklimat känns det bra att ha ett byggföretag i portföljen (som även har en fin utdelning).

Det är ej mycket likvida medel kvar på ISK:t just nu. Jag funderar att köpa Klövern preferensaktie, då  jag vill ha en mer "defensiv" investering samt ha ett företag som ger bra och fin utdelning. Likaså kan jag tänka mig öka Indienfonden (även om Carnegie tar en fet avgift) och Akelius pref.aktie .

I februari är det stor möjlighet att jag för över ytterligare 50 000 kr från mitt sparkonto. Dessa kommer då läggas i en defensiv investering, såsom Klövern pref. eller Akelius pref. Jag är lite rädd att ha för mycket av hela mitt kapital investerat, då all aktivitet på börsen är förknippad med risk.

Slutligen har Akelius pref.aktie införskaffats. Ett inköp jag mer ser som en "defensiv" placering.

Det har blivit många köp på en kort period nu, men detta har skett med tanken/tron/(övertygelsen...huga!) att det dyra mer kommer bli dyrare än billigare.

För övrigt kan jag konstatera att portföljen har utvecklas sig mycket väl sedan årsskiftet samt att jag idag, fredag, är ett år äldre. 

Vardia Q3, nytt inköp, omstuvning och reflektioner om mig själv som investerare

Ännu en vecka (hur ofta har jag inte börjat med den frasen?) är förpassat och den har varit mer lyckad än misslyckad. Den stora höjdpunkten var Vardias Q3 som kom i onsdags, den 19/11. Jag hade inte så stora förväntningar mer än att den trend som pågått detta år skulle fortsätta. Detta var exakt vad rapporten levererade och det känns mer lugnande än tidigare inför framtiden.

Bra reflektioner och sammanfattningar finner ni HÄR och HÄR. Intressant är också bolagets presentation.

 Jag har gjort vissa korrigeringar i portföljen. B.la. minskade jag lite i Betsson. Syftet var att använda dessa i en ökning i H&M. Dock kom pengarna att användas för ett inköp som skedde under denna sköna fredag. Det nya bolaget som hälsas välkommen till familjen är Ratos. Varför? Köpet i det finska LED-optikföretaget Ledil kändes som ett STORT steg i rätt riktning och kan Ratos nu fortsätta med en mer aktiv hantering av sina innehav hoppas/tror jag på en stabil kurs över 50 kr. Ytterligare en anledning är att jag anser aktien fått tillräckligt med stryk och uppsidan känns mer närmare än nedsidan (detta är mer än ”känsla” än ett objektivt konstaterande). Avslutningsvis känns ju kommande utdelning på ca 6 % inte helt fel.

Ni som följer mig på twitter har säkert uppmärksammat mina tankar kring Industrivärden C, som jag anser tappat utan orsak. Förvisso fick Volvo en rejäl dänga idag med Kina-siffror samt med en anklagelse om kartellverksamhet, men innan dess har jag inte funnit en anledning till aktiens sjunkande kurs förutom den att aktier, hör och häpna, går såväl upp som ned. Eller för att vara ännu mera klar kan jag citera aktiekenny, som skrev fyndigt till mig, då jag för en tid sedan beklagade mig över Vardias negativa kursrörelse: ”Vadå? Har en kurs rört sig igen? WOW!”.

1-0         till Kenny där men skrattar bäst som skrattar sist, hehe.

Just nu har jag enbart 10 000kr i likvider och ämnar överföra 50k kommande vecka, detta främst för att ha tillgängligt krut om ett tillfälle skulle infinna sig. Jag känner ömsom en förskräckelse att ha en sådan stor summa ”på spel”, för det är exakt vad aktier är. Det är ett våghalsigt spel där du förvisso till en viss del kan påverka dina risker, ändock är det ett spel. I ett spel finns det vinnare och förlorare. Så enkelt är det.

Även om jag känner en viss förskräckelse inför att ha denna summa investerad så känner jag samtidigt att jag ”gör rätt”. Jag har mycket mer likvider på ett sparkonto och där arbetar de inte.  Det är en svår situation att se sitt sparande öka och inte riktigt veta hur man ska hantera det.  Hur tänker ni andra? Har ni allt på ert ISK/KF? Har ni en viss oro över det?

Min plan är att köra en sorts KBT, dvs. att sakteligen öka mitt ISK men bara i en sådan fart att jag känner mig lugn.  Jag har ingen maxgräns men antar att vid 5-600k så kommer det kännas lite pirrigt (om jag inte hunnit bli en filbunke till dess, vilket jag finner föga sannolikt).

Kortfattat kan sägas att bolag jag tittar extra på just nu är Byggmax samt Nordea. Kommer ej skriva mer om dem nu, men båda ser inbjudande ut inför 2015.

Avslutningsvis måste jag berätta att det visst blev en Segway samt att jag blev kursetta på den tenta jag skrev förra veckan. Kvällen firas med min stora last: Amarone. Just ikväll blir det denna.

Ps. gissa vad jag kommer göra i helgen (förutom en uppsats i Masterprogrammet)?

Man brukar säga att en bild säger mer än 1000 ord...