Tempus Fugit. Detta är något som alla nödgas att uppleva och för vissa går detta mer snabbt, medan det för andra går mer långsamt. Undertecknad anser sig tillhöra de förstnämnda och upplever som att det knappt var igår som Varamons strand sand värmde fotsulorna likt glödande kol. Vad har hänt som gjort att jag upplever detta? En trolig anledningen är att det dels är och har varit mycket på jobbet, likt det är för många, dels har varit mycket med mina studier (jag har en heltidstjänst, dvs. 100 %, och studerar på 50 %). Detta tillsammans med diverse sociala aktiviteter gör att jag knappt har haft tid att lyfta på huvudet och "bara vara". Förstå mig rätt, för jag är inte i positionen att detta är förknippat med stress och att jag inte ser den vägg som nalkas, utan det är mer ett "sunt", i brist på bättre ord, förhållningssätt som jag upplever mig ha till nuvarande livssituation.
Ovan nämns inte det som också tar en del av min tid, men inte så mycket som jag önskar och vill. Detta är Marius, mitt barn; min skapelse. Sedan den succé som den första boken levererade är min tacksamhet gentemot de som stöttade mig och till de som köpte den efter dess publikation fortfarande lika stor och det är ömsom för dem, ömsom för nya läsare, men också för mig själv och Marius ande som jag vill fortsätta att ge Gaius Marius rättvisa. Ty, det han kom att göra förtjänar ingenting annat än att sättas i ljuset. Nero, Caesar, Augustus med flera i alla ära, men hade det inte varit för Marius och allt han kom att göra för den romerska staten, hade romarrikets utveckling sett annorlunda ut.
Vad som har gjort mig glad sedan släppet i november 2016 är alla de mail och meddelanden som har anlänt. Många läsare har hört av sig och dels berättat att de tyckte att boken var bra, dels undrat hur det går med uppföljaren. Detta är något som enbart skänker glädje, styrka och energi hos mig och är du en som har läst och vill delge mig dina tankar tillika synpunkter, skall du inte tveka att höra av dig, eller varför inte skriva en recension/ett omdöme på Bokus? Jag är enbart tacksam för all den korrespondens som jag får och har, och den skänker en sådan obeskrivbar energi.
Del 2, vars arbetstitel är "Numidien", är i skrivfasen och hittills har cirka en tredjedel blivit klar, dvs. en tredjedel som jag är nöjd med. Utkast till mycket annat i del 2 finns, men detta skall bearbetas in i absurdum.
Boken och dess innehåll är redan "klart" i mitt huvud och det är "bara" (haha) att få tid, möjlighet och energi att sätta den på pränt. Till alla mina läsare, såväl gamla som nya, - håll ut, för den kommer att komma. Ytterligare en anledning till att det tar den tid som det tar är mitt krav på att den skall hålla en bra och hög kvalitet. Jag kommer aldrig att stressa fram en produkt som jag inte kan stå för och precis som Blizzard, spelutvecklar till spel såsom Warcraft, Starcraft och Heartstone, är det "it's done when it's don" som gäller. Dock skall ni veta att jag inte ser lättsamt på detta och jag tänker inte låta tiden "fugit" allt för långt.
Tidigare har jag bjudit på prologen och kapitel 1 i del 2, vilket jag ånyo länkar för dem som har missat Jag hoppas och önskar er en trevlig läsning!
Jag hoppas att du tyckte Marius var bra och att du vill och kommer att läsa del 2!
Tills dess: Marius Victrix!
Visar inlägg med etikett Gaius Marius. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gaius Marius. Visa alla inlägg
onsdag 5 december 2018
onsdag 6 september 2017
Två dagar kvar
Tack till alla er som redan har röstat på Marius i denna veckas avsnitt av Businesspodden. Om du ej har koll på vad jag pratar om, står det senaste inlägget att läsa här.
Har du ej röstat? Snälla, hjälp mig att vinna fina priser genom att offra trettio sekunder av ditt liv! Förutom en fin prissumma vinner jag även andra nyttiga priser, vilka kan hjälpa mig att vidareutveckla Marius till att bli ännu bättre!
Du röstar via denna länk. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas måste du fylla i detta (dels kryssa i att du ej är en robot, dels trycka på "subscribe"). Troligtvis finns detta mail att finna bland din skräppost. Att rösta är kostnadsfritt och totalt tar det verkligen ej mer än trettio-fyrtio sekunder. Din röst betyder något och jag är verkligen extremt tacksam för om du vill rösta och stödja mig! Hjälp mig fortsätta realisera min dröm/önskan att bli författare!
Röstningen är öppen till fredag 22:00!
Marius Victrix!
#votemarius
Har du ej röstat? Snälla, hjälp mig att vinna fina priser genom att offra trettio sekunder av ditt liv! Förutom en fin prissumma vinner jag även andra nyttiga priser, vilka kan hjälpa mig att vidareutveckla Marius till att bli ännu bättre!
"Du röstar här"
Du röstar via denna länk. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas måste du fylla i detta (dels kryssa i att du ej är en robot, dels trycka på "subscribe"). Troligtvis finns detta mail att finna bland din skräppost. Att rösta är kostnadsfritt och totalt tar det verkligen ej mer än trettio-fyrtio sekunder. Din röst betyder något och jag är verkligen extremt tacksam för om du vill rösta och stödja mig! Hjälp mig fortsätta realisera min dröm/önskan att bli författare!
Röstningen är öppen till fredag 22:00!
Marius Victrix!
#votemarius
måndag 4 september 2017
Marius & Businesspodden
Jag hade från en början skrivet ett inlägg som jag planerat att publicera i samband med denna nyhet; att Marius är med i Businesspodden avsnitt 133, då själva skapandet av mitt bidrag och den tidspress som uppstod var ömsom komisk, ömsom viktig för mig att förmedla då jag inte kände mig nöjd med mitt resultat/produkt. Dock väljer jag ett ej publicera detta, utan istället blir det detta, som du just nu läser.
En av de poddar jag veckovis eftersträvar att lyssna på är Businesspodden. Mer ofta än sällan tycker jag att deras gäster är intressanta och likaså de olika bolag/näringsidkare som skickar in pitchar. Jag tycker det är bra; ja, vackert, att många duktiga, drivna och entusiastiska personer får möjlighet att, via podden, marknadsföra sig själva. Tre picthar är med i varje avsnitt och dessa tävlar om att vinna 10 000 kronor. Vem/vilka avgör vem som vinner? Det gör DU som lyssnar. För att citera valfri programledare i program såsom Idol eller Melodifestivalen: "Svenska folket avgör".
Jag vågar utgå från att nittionio procent av alla de som skickar in pitchar har övat, diskuterat med vänner och kanske t.o.m. skrivit ett manus. För mig var detta ej en möjlighet, då jag av vissa skäl hade en tidspress som stavas minuter... Som prestationsnarkoman jag är, har jag svårt att släppa ifrån mig något jag ej känner reflekterar det jag vet att jag kan skapa/göra/åstadkomma. Emellertid måste jag också fortsätta lära och utmana mig med att inse att "enough is enough" och "good is moore then enough".
Sedan kan en åsikt också vara att kan jag ej "sälja" Marius/affärsidén på stående fot, kanske jag ej kan den till fullo(?)... låter den frågan vara öppen, men det är en intressant aspekt.
Med en tidspress hängande över mig skulle jag spela in en pitch på 90 sekunder. Jag hade varken tid att skriva ett sorts manus, öva eller diskutera med vänner omkring mig. Det var "one shot, one kill". Efter att ha spelat in kände jag att det blev ett "shot", men det blev verkligen ingen "kill".
Nog om "undanflykter" från min sida. Min pitch skickades in till Busniesspodden och kort därefter blev jag uppringd och fick berättat att det var bra, men att filen var 30 sekunder för lång.
"Kan du göra en ny?"
"Tyvärr, jag hinner ej."
"Är det okej om jag kortar ned?"
"Gör vad ni vill. Om ni anser att det ej är bra eller ej håller måttet, så vänligen sänd det ej."
Fick som svar att de skulle sända det och... ja, här är jag nu. Vid denna publikation har jag ej hunnit lyssna på avsnittet. Jag är tveksam till om jag kommer att göra det, då min prestationsångest ger mig obehagskänslor 2.0. Detta då jag känner att allt blev ett hafsverk. Emellertid hindrar detta ej DIG från att lyssna (och även, om du vill, rösta via deras hemsida). Något som jag kan garantera är en sådan bred östgötska att paret Storks dialekt i "Sällskapsresan" skulle framgå som rikssvenska. För övrigt väntar jag fortfarande på en ljudfil där Chansar Mest gör sig rolig på min östgötska. På östgötska.
Vill du att jag skall vinna 10 000 kronor att använda för det fortsatta skapandet av Marius, min livsdröm; mitt livsprojekt, är jag extremt tacksam och rörd. Du ger mig en röst genom att besöka denna länk. Röstningen är öppen från måndag, 4/9 kl 05:00, till fredag, 8/9 kl 22:00. Vinnaren publiceras på lördagen. Om du vill hjälpa mig än mer, ber jag dig att sprida detta till alla och envar! En röst på mig kommer göra att Marius får ännu mer medel att fortsätta sitt erövringståg, ett tåg som knappt har startat!
Marius Victrix!
En av de poddar jag veckovis eftersträvar att lyssna på är Businesspodden. Mer ofta än sällan tycker jag att deras gäster är intressanta och likaså de olika bolag/näringsidkare som skickar in pitchar. Jag tycker det är bra; ja, vackert, att många duktiga, drivna och entusiastiska personer får möjlighet att, via podden, marknadsföra sig själva. Tre picthar är med i varje avsnitt och dessa tävlar om att vinna 10 000 kronor. Vem/vilka avgör vem som vinner? Det gör DU som lyssnar. För att citera valfri programledare i program såsom Idol eller Melodifestivalen: "Svenska folket avgör".
"Du röstar på denna länk och röstningen pågår t.o.m fredag 22:00. När du har röstat får du ett verifieringsmail. För att din röst skall räknas MÅSTE du verifiera via detta"
Jag vågar utgå från att nittionio procent av alla de som skickar in pitchar har övat, diskuterat med vänner och kanske t.o.m. skrivit ett manus. För mig var detta ej en möjlighet, då jag av vissa skäl hade en tidspress som stavas minuter... Som prestationsnarkoman jag är, har jag svårt att släppa ifrån mig något jag ej känner reflekterar det jag vet att jag kan skapa/göra/åstadkomma. Emellertid måste jag också fortsätta lära och utmana mig med att inse att "enough is enough" och "good is moore then enough".
Sedan kan en åsikt också vara att kan jag ej "sälja" Marius/affärsidén på stående fot, kanske jag ej kan den till fullo(?)... låter den frågan vara öppen, men det är en intressant aspekt.
Med en tidspress hängande över mig skulle jag spela in en pitch på 90 sekunder. Jag hade varken tid att skriva ett sorts manus, öva eller diskutera med vänner omkring mig. Det var "one shot, one kill". Efter att ha spelat in kände jag att det blev ett "shot", men det blev verkligen ingen "kill".
Nog om "undanflykter" från min sida. Min pitch skickades in till Busniesspodden och kort därefter blev jag uppringd och fick berättat att det var bra, men att filen var 30 sekunder för lång.
"Kan du göra en ny?"
"Tyvärr, jag hinner ej."
"Är det okej om jag kortar ned?"
"Gör vad ni vill. Om ni anser att det ej är bra eller ej håller måttet, så vänligen sänd det ej."
Fick som svar att de skulle sända det och... ja, här är jag nu. Vid denna publikation har jag ej hunnit lyssna på avsnittet. Jag är tveksam till om jag kommer att göra det, då min prestationsångest ger mig obehagskänslor 2.0. Detta då jag känner att allt blev ett hafsverk. Emellertid hindrar detta ej DIG från att lyssna (och även, om du vill, rösta via deras hemsida). Något som jag kan garantera är en sådan bred östgötska att paret Storks dialekt i "Sällskapsresan" skulle framgå som rikssvenska. För övrigt väntar jag fortfarande på en ljudfil där Chansar Mest gör sig rolig på min östgötska. På östgötska.
"Övrigt
Som framgått av tidigare inlägg så följer jag Sofokles, eller Cristofer Andersson som han egentligen heter, kamp att få sin bok Marius publicerad. Efter att ha sett intervjun med honom i måndagens nyheter i Östnytt så har jag varje kväll tramsat mig med att försöka imitera honom vilket gjort att Fru Cm är ganska trött på mig för tillfället. Dialekter är förbaskat kul men jag får väl konstatera att just min östgötska kanske inte är på topp..." (Chansar Mest, 1 september anno 2016).
"[...]Du ger mig en röst genom att besöka denna länk[...]"
Vill du att jag skall vinna 10 000 kronor att använda för det fortsatta skapandet av Marius, min livsdröm; mitt livsprojekt, är jag extremt tacksam och rörd. Du ger mig en röst genom att besöka denna länk. Röstningen är öppen från måndag, 4/9 kl 05:00, till fredag, 8/9 kl 22:00. Vinnaren publiceras på lördagen. Om du vill hjälpa mig än mer, ber jag dig att sprida detta till alla och envar! En röst på mig kommer göra att Marius får ännu mer medel att fortsätta sitt erövringståg, ett tåg som knappt har startat!
Marius Victrix!
onsdag 21 juni 2017
Terminus
Oavsett hur mycket man vill; hur mycket man önskar, kommer det alltid en tid då vissa saker tar slut - terminus. Gudfadertriologin, mjukglassen, Pol Rogern, livet... ja, näst intill allt kommer någon gång ta slut, till och med, även om det kan vara svårt att tänka sig, Chansar Mest och hans försök till attacker på mig. Det är ömsom vackert; tilltalande, ömsom hemskt och förkastligt. Emellertid är detta en del av vardagen och livet.
| Sorrento och Amalfikusten |
Jag har ingen aning om hur många det är som har följt mig från början och hur många som är "nya". Emellertid spelar det föga roll, men för er som varit med på den hittills gång resan vet att mina inlägg är mer av filosofisk och psykologisk karaktär. Visst finns det nöje i att skriva inlägg såsom "köpt X i Z", "Månadsavslut", "Månadens utdelningar" e.d., men jag har aldrig känt att jag skall göra sådant; ty det finns redan många sådana och jag anser att dessa räcker gott och väl. Det som jag kände saknades då det begav sig, dvs. under hösten 2014, var fokus på det psykologiska och filosofiska; hur fungerar hjärnan och dess mekanismer?
Idag, onsdagen den 21 juni, njuter jag av min första dagen på en mycket efterlängtad semester. En del av sommaren kommer spenderas på västkusten samt med ett antal mindre resor inom Sverige. Högst sannolikt kommer det även bli en avstickare till Amalfikusten. Likt ofta kommer tiden ägnas till att läsa och bara "vara". Min backlog av böcker är, som alltid, enorm och min vilja att träffa och umgås med nära och kära är ännu större.
"[...]Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's[...]"
Efter sommaren kommer jag fortsätta mina studier på masterprogrammet i pedagogik. Därtill fortsätter skrivandet av nästa del i serien om Gaius Marius. Detta kommer att ske utöver mitt arbete tillika mina studier och som framkommer kommer en stor del av min vakna tid att vara uppbokad.
Bloggen har betytt mycket för mig och gör så än. Det är ett forum att vädra tankar och åsikter, men också ett forum att hålla en kontakt med såväl synliga som osynliga läsare. Denna känsla och uppfattning till trots kommer jag ej längre kunna publicera inlägg varje fredag kring kl 15:00. Visst skulle jag kunna krysta ut något som skulle få en klassificering Ö- av Moody's, men detta är inte vem jag är. Skall det vara, skall det vara ordentligt, är mitt måtto, vilket jag tror har framkommit i alla de inlägg som jag har postat. Bloggen kommer ej att läggas ned, men inläggen kommer bli färre och således, för den icke-logiskt tänkande, mer utspridda.
Vad tar jag med mig mig av det hittills publicerade? Framför allt att envar kan komma långt med att konfrontera sin egen föreställningsvärld. Vi lever i en tid där mycket styrs utifrån en intersubjektivitet om just denna. Detta i sin tur "smittar" av sig på det mer individuella och personliga. Jämför med en person som tror att denne mår bra av tio kilometers promenad varje dag. Detta är vad denne tror. Vi är många som tror att utdelningsinvestering är den bästa och tacksammaste strategi att använda. Detta tror vi. Vissa tror att pengar är en källa till lycka medan andra en källa till fördärv. Detta är enbart föreställningar! Pengar och dess värde? Ja, även det är en föreställning! Din ångest om ett visst innehav? En föreställning som kopplas till förnimmelser!
Många inlägg har handlat om detta och för ett par månader sedan publicerade jag ett inlägg där jag knöt samman säcken, för att använda mig av en metafor. I detta länkade jag till ett par inlägg, varav alla är intressanta om man är villig att konfrontera och berika sig själv med intressanta psykologiska fakta. Om någon skulle fråga mig om ett tips på hur man kan bli bättre på att lära känna sig själv, hur att hantera svåra psykologiska situationer och tider då allt känns mörkt, skulle det vara att skriva. Skriv; sätt ord på dina tankar. Läs dem sedan. Igen och igen. Du kommer snabbt inse att de är inget annat än just tankar; föreställningar. Så länge du gjort en analys och anser nyckeltal tala för att det är en bra investering, är det "jobbiga" enbart tankespöken. Bäste sättet är att skriva av sig dem eller köra the way of the Buddha; observera dem, men gör inget mer. Se dem, låt dem visa sig och sedan, med tiden, försvinna. Det är enkelt att säga och, i alla fall till en början, svårt att göra. Emellertid - vad är alternativet?
Hjärnan är ett underbart organ och ännu har människan ej lyckas förstå sig på hur allt fungerar. Således uppkommer ständigt nya rön och framsteg i forskningen. Alla dessa gör att vi alla får en vidare förståelse för hur alla kugghjul snurrar och jag ämnar ej bagatellisera eller dylikt, då jag vet att allt mer ofta än sällan är mer komplext, men ofta handlar det om att observera sig själv;sina handlingar, konfrontera dem och, ifall du upplever dem skadliga eller ej funktionella, ersätta dem med bättre förfarande. I många fall behövs hjälp, vilket nog många missbrukare kan skriva under. Behövs hjälp, sök då sådan! Inse att det är ett hårt jobb och kommer att ta mycket kraft; ty det finns inga gratisluncher, vilket gäller i såväl det psykologiska som i börsvärlden.
Jag vill betona att bloggen ej kommer att försvinna, men som ovan sagt; inläggen kommer att bli färre. Dock kommer, på mångas via mail och tweets, förfrågan om en portföljsuppdatering att komma nästa fredag den 30 juni, då första halvåret för anno 2017 har passeras.
Hur ser min ekonomiska resa ut? Hur långt har jag kommit? Sedan jag klev ur skuggan har jag valt att ej nämna något explicit om min privatekonomi, vilket jag ibland kan uppleva som ledsamt, då det är mer givande att få mer explicit fakta. Utan att nämna siffror kan jag säga att min väg mot en ekonomisk trygghet fortsätter och går för tillfället snabbare än vad jag hade trott. Ett par milstolpar har passerats detta halvår och även om jag vet att aldrig glömma "memento mori", passar jag på att njuta av varje positiv bolagsrapport.
Till dig som har varit med mig på den hittills gångna resan; ett stort tack och jag hoppas du fortsätter, trots att inläggen kommer bli färre. Har du varit med sedan tidig start har du nog läst detta; annars vill jag avsluta med en möjlighet att läsa det igen.
Marius Victrix!
/Sofokles
Vad tar jag med mig mig av det hittills publicerade? Framför allt att envar kan komma långt med att konfrontera sin egen föreställningsvärld. Vi lever i en tid där mycket styrs utifrån en intersubjektivitet om just denna. Detta i sin tur "smittar" av sig på det mer individuella och personliga. Jämför med en person som tror att denne mår bra av tio kilometers promenad varje dag. Detta är vad denne tror. Vi är många som tror att utdelningsinvestering är den bästa och tacksammaste strategi att använda. Detta tror vi. Vissa tror att pengar är en källa till lycka medan andra en källa till fördärv. Detta är enbart föreställningar! Pengar och dess värde? Ja, även det är en föreställning! Din ångest om ett visst innehav? En föreställning som kopplas till förnimmelser!
"[...]Emellertid - vad är alternativet?[...]"
Många inlägg har handlat om detta och för ett par månader sedan publicerade jag ett inlägg där jag knöt samman säcken, för att använda mig av en metafor. I detta länkade jag till ett par inlägg, varav alla är intressanta om man är villig att konfrontera och berika sig själv med intressanta psykologiska fakta. Om någon skulle fråga mig om ett tips på hur man kan bli bättre på att lära känna sig själv, hur att hantera svåra psykologiska situationer och tider då allt känns mörkt, skulle det vara att skriva. Skriv; sätt ord på dina tankar. Läs dem sedan. Igen och igen. Du kommer snabbt inse att de är inget annat än just tankar; föreställningar. Så länge du gjort en analys och anser nyckeltal tala för att det är en bra investering, är det "jobbiga" enbart tankespöken. Bäste sättet är att skriva av sig dem eller köra the way of the Buddha; observera dem, men gör inget mer. Se dem, låt dem visa sig och sedan, med tiden, försvinna. Det är enkelt att säga och, i alla fall till en början, svårt att göra. Emellertid - vad är alternativet?
Hjärnan är ett underbart organ och ännu har människan ej lyckas förstå sig på hur allt fungerar. Således uppkommer ständigt nya rön och framsteg i forskningen. Alla dessa gör att vi alla får en vidare förståelse för hur alla kugghjul snurrar och jag ämnar ej bagatellisera eller dylikt, då jag vet att allt mer ofta än sällan är mer komplext, men ofta handlar det om att observera sig själv;sina handlingar, konfrontera dem och, ifall du upplever dem skadliga eller ej funktionella, ersätta dem med bättre förfarande. I många fall behövs hjälp, vilket nog många missbrukare kan skriva under. Behövs hjälp, sök då sådan! Inse att det är ett hårt jobb och kommer att ta mycket kraft; ty det finns inga gratisluncher, vilket gäller i såväl det psykologiska som i börsvärlden.
Jag vill betona att bloggen ej kommer att försvinna, men som ovan sagt; inläggen kommer att bli färre. Dock kommer, på mångas via mail och tweets, förfrågan om en portföljsuppdatering att komma nästa fredag den 30 juni, då första halvåret för anno 2017 har passeras.
Hur ser min ekonomiska resa ut? Hur långt har jag kommit? Sedan jag klev ur skuggan har jag valt att ej nämna något explicit om min privatekonomi, vilket jag ibland kan uppleva som ledsamt, då det är mer givande att få mer explicit fakta. Utan att nämna siffror kan jag säga att min väg mot en ekonomisk trygghet fortsätter och går för tillfället snabbare än vad jag hade trott. Ett par milstolpar har passerats detta halvår och även om jag vet att aldrig glömma "memento mori", passar jag på att njuta av varje positiv bolagsrapport.
Till dig som har varit med mig på den hittills gångna resan; ett stort tack och jag hoppas du fortsätter, trots att inläggen kommer bli färre. Har du varit med sedan tidig start har du nog läst detta; annars vill jag avsluta med en möjlighet att läsa det igen.
Marius Victrix!
/Sofokles
söndag 2 april 2017
Marius Del 2
Det var ett tag sedan det var ett inlägg om Marius och visst passar det bra med ett sådant en söndag(?). Boken har tagits emot extremt väl och jag har fått många härliga kommentarer via såväl twitter som Facebook samt mail. Många har berömt mig för det arbete, det vill säga de cirka sex års forskning och skrivarbete, som ligger bakom medan andra gillar att man får följa allt från både den romerska sidan och rebellernas dito.
Många har också skrivit och sagt att de uppskattar språket, men att det tog dem cirka 40-50 sidor innan de "knäckte koden". Jag vet att jag har ett speciellt språk (vilket även du borde veta, efter dryga 2,5 års bloggande från min sida), men detta är vem jag är; hur jag skriver. Och, handen på hjärtat; vem tycker, helt ärligt, att Camilla Läckberg håller "hög klass"?
Arbetet med Marius Del 2 fortsätter så fort det finns tid från allt annat som livet lägger vid mina fötter, även om jag har haft en tid med en rejäl skrivkramp. Inte som så att det har stått stilla, men just "den där" känslan/gnistan har saknats vid varje tangentnedslag. Nu har det dock blivit bättre och såväl Marius som Romulus är nu åter nöjda med att återvända från Elysium.
Denna söndag hade jag tänkt bjuda på utkastet till prologen samt de första styckena till kapitel 1 i kommande bok. Då det är ett utkast kan delar komma att justeras och det är absolut fullt möjligt, ja, rimligt, att det finns språkfel eller dylikt. Detta till trots hoppas jag du finner det givande!
Har du ej Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novis Homo i din bokhylla? Önskar du ett signerat exemplar (självklart utan någon dum extra kostnad)? Inga problem. Skicka mig ett mail på roms3grundare@gmail.com, så löser vi det.
Har du redan ett exemplar? Vad roligt! Om du vill och har tid skulle jag uppskatta en "offentlig" och, självklart, ärlig recension av dig. Såklart råder inget tvång, men har du ett par minuter över skulle det vara guld värt. Skriv gärna din recension på denna sida.
Önskar dig en trevlig läsning av Marius Del 2.
Marius Victrix!
Många har också skrivit och sagt att de uppskattar språket, men att det tog dem cirka 40-50 sidor innan de "knäckte koden". Jag vet att jag har ett speciellt språk (vilket även du borde veta, efter dryga 2,5 års bloggande från min sida), men detta är vem jag är; hur jag skriver. Och, handen på hjärtat; vem tycker, helt ärligt, att Camilla Läckberg håller "hög klass"?
Arbetet med Marius Del 2 fortsätter så fort det finns tid från allt annat som livet lägger vid mina fötter, även om jag har haft en tid med en rejäl skrivkramp. Inte som så att det har stått stilla, men just "den där" känslan/gnistan har saknats vid varje tangentnedslag. Nu har det dock blivit bättre och såväl Marius som Romulus är nu åter nöjda med att återvända från Elysium.
Denna söndag hade jag tänkt bjuda på utkastet till prologen samt de första styckena till kapitel 1 i kommande bok. Då det är ett utkast kan delar komma att justeras och det är absolut fullt möjligt, ja, rimligt, att det finns språkfel eller dylikt. Detta till trots hoppas jag du finner det givande!
"[...]bjuda på utkastet till prologen[...]"
"[...]de första styckena till kapitel 1[...]"
Har du redan ett exemplar? Vad roligt! Om du vill och har tid skulle jag uppskatta en "offentlig" och, självklart, ärlig recension av dig. Såklart råder inget tvång, men har du ett par minuter över skulle det vara guld värt. Skriv gärna din recension på denna sida.
Önskar dig en trevlig läsning av Marius Del 2.
Marius Victrix!
fredag 30 december 2016
Bokslut 2016
Vad är tid? En mänsklig uppfinning? Något inneboende? Oavsett vad det är, vilket vår tids smartaste tycks ha svårt att förklara, är det en kutym vi alla följer tills döden (ha...haha). Varför nämner jag detta? Ja, det krävs nog inte ett "A" i rocket-science för att få till en koppling mellan årsavslut och tid, men där står det nu; tydligt, nedskrivet; explicit.
Detta år har varit, likt hos många, ett händelserikt sådant. På det personliga, icke-eknomiska, planet har jag bland annat bytt jobb, blivit farbror och släppt min debutroman. Just det sistnämnda tror jag få har missat och ännu en gång vill jag tacka alla som stödde mig under juli-septmeber och alla ni som införskaffat boken sedan dess. Jag har mottagit fina recensioner och nu i januari komma jag bland annat vara med i tidskriften "Allt om historia" och jag för även en viss diskussion med ett stort förlag.
Utöver ovan redovisade har jag haft äran att vara med dem jag håller närmast men också fått äran att träffa nya och berikande bekantskaper. Även om stunder likt dessa; möten, utväxling av kunskaper, lärdomar, tankar, åsikter et cetera är det jag håller högre än något annat skall detta inlägg emellertid ej handla om allt detta, då det är ekonomi som är ämnet som slår övriga bland den sfär Fermentum Vitae rör sig inom.
Då jag har blivit offentlig har jag hamnat i en otacksam situation. Vill jag att alla skall veta hur mycket pengar jag har? På ett sätt kan jag känna att jag faktiskt ej bryr mig, men ibland infinner sig en känsla att jag vill hålla det mer privat. Denna tanke har fått mig att välja att försöka redogöra några siffror utan att nämna mitt kapital i precisa monetära ordalag. Ni som följt bloggen sedan dess början har fått se flera månads- och årsavslut. Dessa har en lång tid funnits att läsa i bloggarkivet. Dock ej längre.
För cirka ett år sedan författade jag följande mål för år 2016:
Mål år 2016
Detta år har varit, likt hos många, ett händelserikt sådant. På det personliga, icke-eknomiska, planet har jag bland annat bytt jobb, blivit farbror och släppt min debutroman. Just det sistnämnda tror jag få har missat och ännu en gång vill jag tacka alla som stödde mig under juli-septmeber och alla ni som införskaffat boken sedan dess. Jag har mottagit fina recensioner och nu i januari komma jag bland annat vara med i tidskriften "Allt om historia" och jag för även en viss diskussion med ett stort förlag.
Utöver ovan redovisade har jag haft äran att vara med dem jag håller närmast men också fått äran att träffa nya och berikande bekantskaper. Även om stunder likt dessa; möten, utväxling av kunskaper, lärdomar, tankar, åsikter et cetera är det jag håller högre än något annat skall detta inlägg emellertid ej handla om allt detta, då det är ekonomi som är ämnet som slår övriga bland den sfär Fermentum Vitae rör sig inom.
Då jag har blivit offentlig har jag hamnat i en otacksam situation. Vill jag att alla skall veta hur mycket pengar jag har? På ett sätt kan jag känna att jag faktiskt ej bryr mig, men ibland infinner sig en känsla att jag vill hålla det mer privat. Denna tanke har fått mig att välja att försöka redogöra några siffror utan att nämna mitt kapital i precisa monetära ordalag. Ni som följt bloggen sedan dess början har fått se flera månads- och årsavslut. Dessa har en lång tid funnits att läsa i bloggarkivet. Dock ej längre.
För cirka ett år sedan författade jag följande mål för år 2016:
Mål år 2016
- Hålla en sparkvot på 65 %
- Öka mitt totala kapital med 15 %
- Årlig utdelning: 50 000 kr
- Värdeökning av portföljen med 8 %
Resultat 2016:
Som framkommer har det varit ett lyckat år och jag tror vi är många som haft en fin utveckling dessa 365 dagar som passerat sedan 31/12-15. Att kunna prestera 17,7 procent på ett år är inget som hör till vanligheterna (majoriteten på börssnack undantagna) och jag är mer än väl medveten om att det kan komma bli år där denna siffra är x3 lägre, men säkert också x2 högre. Dock lägger jag ej någon vikt vid detta utan fortsätter på inslagna väg - min väg. Beträffande nya mål för anno 2017 ber jag att få återkomma.
- Sparkvot ca 74 %.
- Det totala kapitalet har ökat med 37 %.
- Beträffande utdelning blir det att skriva om. Om jag jämför med bokslutet 2015, där jag under året i allmänhet, men vid grexit i synnerhet, valde att övergå till en utdelningsstrategi har jag ökat med 234 %. Detta kan framstå som, och förvisso är, riktigt mäktiga siffror. Dock måste beaktande tas till att jag ej hade mycket investerat enligt utdelningsstrategin då 2015 års stora utdelningar delades ut. Detta till trots är utvecklingen inget annat än fantastisk och sett till monetära termer är målet passerat... med god marginal.
- Portföljens värde har ökat med 17,73 %.
| Mellan tummen och pekfingret, då bilden togs innan börsöppning den 30/12-16 |
Som framkommer har det varit ett lyckat år och jag tror vi är många som haft en fin utveckling dessa 365 dagar som passerat sedan 31/12-15. Att kunna prestera 17,7 procent på ett år är inget som hör till vanligheterna (majoriteten på börssnack undantagna) och jag är mer än väl medveten om att det kan komma bli år där denna siffra är x3 lägre, men säkert också x2 högre. Dock lägger jag ej någon vikt vid detta utan fortsätter på inslagna väg - min väg. Beträffande nya mål för anno 2017 ber jag att få återkomma.
En portföljsredovisning skall, om traditionerna skall hållas, beges en plats. Vissa nytillkomna bolag har fått plats i väskan medan vissa har fått lämna. Nedan redovisning utgår från den senaste uppdateringen.
De som har fått stryka på foten är:
TGS. Jag kom att ligga minus en lång tid här men i mitten av sommaren började, likt Ovidius metamorfoser, det röda bli blått. I samband med detta satt jag och läste därtill reflekterade kring råvaror i allmänhet men oljan i synnerhet. Detta kom att mynna ut i detta inlägg. Jag tror att oljan kommer att fortsätta vara en dominerande råvara en tid framöver men jag känner mig, kanske inte främst etiskt men likväl kluven till den. Samma resonemang gäller även Maersk, som den 29/8 fick lämna väskan.
Inklusive utdelningar kom båda innehaven resultera i ett par tusenlappar på pluskontot. Dock inga stora siffror. Nu, i efterhand, framkommer att jag kunde ha väntat men det syftet; att sälja med plus/minus noll eller, som i detta fall, en liten vinst, var ej det primära; det var min åsikt/vilja att ej placera inom olja.
Under året har jag också gjort två köp som jag relativt snabbt sålde. Detta då jag kände en sorts obekvämhet. Om denna grundade sig på att jag ej läst på tillräckligt eller på något annat vet jag ej. Emellertid valde jag vid dessa tillfällen att lyssna på känslan och sälja, vilket är intressant med tanke på vad jag skrev i juni. De bolag jag syftar på är:
Nordnet
Byggma
Vilka bolag har tillkommit?
Betsson
DNB
DNB
Hafslund
Protector (kärt återseende. Senast gav mig bolaget +100 %. Detta hade ej hänt om jag inte hade haft Värdepappret samt bloggkollegorna Aktiefokus, Ägamintid m.fl.)
Yara International
Utifrån ovan redogjorda ändringar framkommer denna bild, såväl bildligt som bokstavligt:
Som framkommer är det en portfölj fylld med 24 stycken innehav. Det är en viktning mot bank och försäkring, vilket är en bransch jag känner mig trygg med. Likt i alla fall finns såväl för- som nackdelar med att vara tung mot ett viss segment; en viss sfär. Gör jag rätt? Om det vet jag föga, men det jag vet är de fakta jag läser vid varje kvartalsrapport och årsredovisning. Så länge dessa visar mer positivt än negativt innehåll kommer jag fortsätta på inslagna strategi.
Utifrån att ha läst många bloggar tillika kommentarer framkommer att 24 st innehav är många... men också lite(!?). Vissa hävdar att det är omöjligt att hålla kolla och följa upp dessa och ja, visst är det en del att läsa vid rapporttider, men nej; uppgiften är mig ej övermäktig. Om detta svar ej räcker till kommer min motfråga; var står det skrivet att 24 innehav är för mycket? Vem/vilka har sagt det? Är det de "experter" som skrek "sälj" vid såväl grexit som brexit? Är det de som förutspådde att Hillary skulle vinna? Är det de som alltid slår index? De som alltid når +1000 % varje år? Folk investerar i Avanza Zero och där har vi 30 (!) bolag... Att jag har så många bolag kan för vissa vara ett tecken på att jag ej vågar satsa mer i en mindre skara bolag. Har de rätt? Båda ja och nej. Jag ämnar bygga en portfölj som kan ge mig en positiv avkastning på + XX år. Då jag verkligen inte är någon "expert" eller påstår mig kunna mycket, anser jag mig ändå känna mig själv och för mig är riskspridning i "stabila" bolag något som gör att jag känner mig säker. Således är detta en strategi tillika innehav som gör att jag sover gott om natten.
Inom litteratur i allmänhet men i romananalys och författande i synnerhet finns ett begrepp som kallas för "runda" och "platta" karaktärer, där de runda är karaktärer som utvecklas under handlingens gång; de har flera egenskaper, kommer till nya insikter och utvecklar sitt psyke. De platta är raka motsatsen (jmf. Homer Simpson). Om jag skall analysera mina ageranden 2016 och jämföra dessa med hur jag tidigare agerat under mitt unga investerarliv anser jag mig vara en rund karaktär.
Tydliga exempel på denna rundhet är mitt agerande under "brexit", då jag satt och handlade vid börsens öppning. Utöver detta har jag också blivit mer noga med att sprida mina köp månadsvis därtill inte låta mig ryckas med i övriga skriverier från såväl fack- som lekmän. Jag placerar i de bolag jag finner stora, stabila och välskötta (notera "välskötta", vilket var anledningen att jag sålde Nordea). Detta är, som även tydliggjordes i ovan stycke, min strategi och den passar mig. Några som säger samma sak, men ikläder orden en mer vacker utstyrsel är Aktiefokus.
Nu stundar 2017 och här, här och där kan man redan nu läsa hur detta börsen kommer gå. Även svenska hushåll - aka. "småsparare", tycks veta hur det skall gå. När jag ser sådant slår jag både dövörat och blindögat till. Faktum är att ingen vet. Det enda jag vet är att jag inte vet, vilket min goda vän Sokrates sade och därefter var snabb att patentera hela uttrycket med ett passande namn - Den sokratiska paradoxen. Jag vet vilka, redan nu kända, händelser som kommer att inträffa, ja. Men hur dessa kommer att påverka världens börser vet jag inte och att försöka sig på att gissa är att slänga bort tid. Händelserna kommer att komma. Saker kommer både gå upp och ned. Det enda jag kan göra är att sitta ordentligt fastspänd vid masten, för om vi utgår från historien går skeppet aldrig under. Många tror det och väljer att överge skutan, men hittills har denna alltid tagit sig igenom de stormar den ställts inför.
När nyåret står för dörren kanske någon undrar om några nyårslöften skall komma från den antike författaren från Motala? Ha, som om det skall till en speciell dag för att göra några sådana. Jag föddes ej en måndag, Rom började inte byggas en måndag och jag vågar nog påstå, utan några som helst vetenskapliga underlag, att en majoritet av alla (trevliga) tillkomster e.d. inte startat en måndag. Är du en sådan som alltid säger till dig själv; "På måndag, då skall jag minsann börja..." eller "På nyårsdagen, då minsann. Då blir det gympaskorna."
Om du är en sådan hoppas jag att du ej tar illa upp men... varför vänta? Du är endast din egen tjänare och skulle du tillåta en anställd sådan att svara: "Kan du vänta till måndag?", då du efterfrågar en kopp espresso en fredag cirka klockan 15:00? Trodde inte det heller...
Hur avslutar man ett inlägg likt detta? Hmm...Det tycks ha blivit extremt viktigt att skriva ut "disclaimers" (varför används ej det svenska begreppet - tillkännagivande?). Kanske borde jag skriva några sådana? Kanske även passa på att nämna att det finns en eller två adlinks? Eller kanske tror jag högre om mina läsare och att de har tillräckligt med pommes på tallriken att förstå det skrivna därtill läsa mellan raderna samt också att fatta egna beslut.
När detta är avklarat återstår för mig att dels fråga hur Ditt år har varit, dels önska god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År!
Marius Victrix!*
* Disclaimer (hmm..."tillkännagivande"); Jag har skrivit Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo och det jag har skrivit om boken bör i högsta grad betecknas som ren PR från min sida. Mitt syfte tillika vilja är att du skall köpa den alt. sprida dess existens till andra som kan tänkas vara intresserade.
"[...]som gör att jag sover gott om natten[...]"
Utifrån att ha läst många bloggar tillika kommentarer framkommer att 24 st innehav är många... men också lite(!?). Vissa hävdar att det är omöjligt att hålla kolla och följa upp dessa och ja, visst är det en del att läsa vid rapporttider, men nej; uppgiften är mig ej övermäktig. Om detta svar ej räcker till kommer min motfråga; var står det skrivet att 24 innehav är för mycket? Vem/vilka har sagt det? Är det de "experter" som skrek "sälj" vid såväl grexit som brexit? Är det de som förutspådde att Hillary skulle vinna? Är det de som alltid slår index? De som alltid når +1000 % varje år? Folk investerar i Avanza Zero och där har vi 30 (!) bolag... Att jag har så många bolag kan för vissa vara ett tecken på att jag ej vågar satsa mer i en mindre skara bolag. Har de rätt? Båda ja och nej. Jag ämnar bygga en portfölj som kan ge mig en positiv avkastning på + XX år. Då jag verkligen inte är någon "expert" eller påstår mig kunna mycket, anser jag mig ändå känna mig själv och för mig är riskspridning i "stabila" bolag något som gör att jag känner mig säker. Således är detta en strategi tillika innehav som gör att jag sover gott om natten.
"[...]anser jag mig vara en rund karaktär[...]"
Inom litteratur i allmänhet men i romananalys och författande i synnerhet finns ett begrepp som kallas för "runda" och "platta" karaktärer, där de runda är karaktärer som utvecklas under handlingens gång; de har flera egenskaper, kommer till nya insikter och utvecklar sitt psyke. De platta är raka motsatsen (jmf. Homer Simpson). Om jag skall analysera mina ageranden 2016 och jämföra dessa med hur jag tidigare agerat under mitt unga investerarliv anser jag mig vara en rund karaktär.
Tydliga exempel på denna rundhet är mitt agerande under "brexit", då jag satt och handlade vid börsens öppning. Utöver detta har jag också blivit mer noga med att sprida mina köp månadsvis därtill inte låta mig ryckas med i övriga skriverier från såväl fack- som lekmän. Jag placerar i de bolag jag finner stora, stabila och välskötta (notera "välskötta", vilket var anledningen att jag sålde Nordea). Detta är, som även tydliggjordes i ovan stycke, min strategi och den passar mig. Några som säger samma sak, men ikläder orden en mer vacker utstyrsel är Aktiefokus.
"[...]vilket min goda vän Sokrates sade[...]"
Nu stundar 2017 och här, här och där kan man redan nu läsa hur detta börsen kommer gå. Även svenska hushåll - aka. "småsparare", tycks veta hur det skall gå. När jag ser sådant slår jag både dövörat och blindögat till. Faktum är att ingen vet. Det enda jag vet är att jag inte vet, vilket min goda vän Sokrates sade och därefter var snabb att patentera hela uttrycket med ett passande namn - Den sokratiska paradoxen. Jag vet vilka, redan nu kända, händelser som kommer att inträffa, ja. Men hur dessa kommer att påverka världens börser vet jag inte och att försöka sig på att gissa är att slänga bort tid. Händelserna kommer att komma. Saker kommer både gå upp och ned. Det enda jag kan göra är att sitta ordentligt fastspänd vid masten, för om vi utgår från historien går skeppet aldrig under. Många tror det och väljer att överge skutan, men hittills har denna alltid tagit sig igenom de stormar den ställts inför.
"[...]Trodde inte det heller...[...]"
När nyåret står för dörren kanske någon undrar om några nyårslöften skall komma från den antike författaren från Motala? Ha, som om det skall till en speciell dag för att göra några sådana. Jag föddes ej en måndag, Rom började inte byggas en måndag och jag vågar nog påstå, utan några som helst vetenskapliga underlag, att en majoritet av alla (trevliga) tillkomster e.d. inte startat en måndag. Är du en sådan som alltid säger till dig själv; "På måndag, då skall jag minsann börja..." eller "På nyårsdagen, då minsann. Då blir det gympaskorna."
Om du är en sådan hoppas jag att du ej tar illa upp men... varför vänta? Du är endast din egen tjänare och skulle du tillåta en anställd sådan att svara: "Kan du vänta till måndag?", då du efterfrågar en kopp espresso en fredag cirka klockan 15:00? Trodde inte det heller...
Hur avslutar man ett inlägg likt detta? Hmm...Det tycks ha blivit extremt viktigt att skriva ut "disclaimers" (varför används ej det svenska begreppet - tillkännagivande?). Kanske borde jag skriva några sådana? Kanske även passa på att nämna att det finns en eller två adlinks? Eller kanske tror jag högre om mina läsare och att de har tillräckligt med pommes på tallriken att förstå det skrivna därtill läsa mellan raderna samt också att fatta egna beslut.
När detta är avklarat återstår för mig att dels fråga hur Ditt år har varit, dels önska god fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År!
Marius Victrix!*
* Disclaimer (hmm..."tillkännagivande"); Jag har skrivit Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo och det jag har skrivit om boken bör i högsta grad betecknas som ren PR från min sida. Mitt syfte tillika vilja är att du skall köpa den alt. sprida dess existens till andra som kan tänkas vara intresserade.
fredag 11 november 2016
Memento Mori
Föreställ dig att du har arbetat med ett projekt i flera år, närmare bestämt sex sådana. Föreställ dig att du många gånger undrat vad du givit dig in på. Du har inte direkt övervägt att lägga ned, men visst har tankar likt "det finns bättre saker att göra" eller att "vad försöker du att uppnå?" förekommit. Lägg därtill känslan av att alltid känna en sorts ångest över att oavsett hur mycket du anstränger dig; hur mycket kraft tillika fokus du än lägger ned infinner sig aldrig känslan av tillfredsställelse.
Föreställ dig allt detta ovan. Låt nu detta verka i ditt bakhuvud och tillåt dig fortsätta din imaginära resa men att denna spolas framåt till nutid, närmare bestämt idag, fredagen den 11 november nådens år 2016. I din hand har du under veckan fått hålla i ett fysiskt exemplar av all din ansträngning. Det väger. Det syns. Det är.
Ni som följt mig på hela min resa vet att jag har skrivit en bok under cirka sex års tid. Ömsom har jag kunna lägga mycket tid på detta projekt, ömsom desto mindre. Emellertid har projektet alltid funnits med mig, såväl i tanken som via mina fingrar och sönderpepprade tangentbord. Den 22 juli publicerade jag ett inlägg om där jag sökte stöd att slutföra mitt bokprojekt med finansiering via Kickstarter. Mottagandet tillika gensvaret var större därtill vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Via Twitter, mail, meddelanden et cetera fick jag underbar feedback och lyckönskningar och detta kom även att synas monetärt! På 60 dagar lyckades jag insamla en stödsumma på dryga 61 000 kr!Jag har tackat alla av er flera gånger, men det tåls att göra igen (och igen om så ges tillfälle). Utan er hade jag aldrig suttit här idag och författat dessa rader! Ett stort tack till envar!
För er som missat detta och vill veta mer finns fortfarande länken till min Kickstarter kvar. Är du intresserad av att läsa ett utkast finns prologen här. Är du intresserad att köpa gör du det smidigast och klart billigast genom att skicka mig ett mail på: roms3grundare@gmail.com
Det är med hjälp av denna summa har jag de senaste dagarna haft den surrealistiska upplevelsen att få öppna upp en pall med kartonger, vari mitt livsprojekt - min livsdröm - i en konkretiserad form legat! Ännu en gång ber jag dig att föreställa dig. Jag vill att du blundar och tänker på känslan att få plocka upp en upplaga av något du så länge gått med inom dig; som skrikit efter att få iklädas en fysisk form. Öppna den. Känna doften av det nytryckta materialet. Höra hur omslaget och bokryggen liksom "segar" sig vid första bläddrandet, likt de gör ett motstånd. Känslan att veta att för varje stavelse du läser ligger otaliga timmars slit bakom.
Fortsätt föreställa dig känslan att få placera din bok bredvid andra i din bokhylla. Se den stå bredvid andra dylika författare såsom Conn Iggulden, Robert Harris, Steven Saylor m.fl. Tänk dig se ditt namn på en bokrygg, som inte bara tar plats utan också är extremt tilltalande.
Föreställ...ja, som du säkert förstår har denna vecka varit en fylld av enbart ren och skär eufori.
Vad händer nu? Ja, alla som köpt boken kommer få den idag, fredag, alternativt tidigt nästkommande vecka (reservation för snigelposten). Utöver det finns min bok att köpa via Adlibris, Bokus m.fl. Dock är det ej de billigaste alternativen, då dessa "mellanhänder" vill ha sin del av kakan. Jag fick höra att de ofta lägger på allt från 60 % upp till 80 % på det pris jag vill ha (F-pris). Således hade/har jag två val:
1. Sänka mitt produktionspris så att kundpris landar på 230 kr, vilket betyder att jag gör en förlust genom att sälja via dessa och andra mellanhänder. Däremot syns jag och med det kan vinna marknadsandelar/publicitet.
2. Behålla mitt produktionspris på 230 kr/st, och med det riskera att mellanhänderna lägger ett slutpris på allt från 250 kr till 300 kr. Även här vinner jag en sorts publicitet då jag syns via deras hemsidor. Dock kommer jag nog sälja få böcker men hoppas på att potentiella köpare använder en hjärncell eller två och googlar om boken/mig och då finner denna blogg samt en hemsida som är under uppbyggnad). Via mig är priset 230 kr.
Vill man köpa är det absolut bästa tillika smidigaste sättet att skicka ett mail till: roms3grundare@gmail.com eller skicka en tweet till mig. Mitt twitter finner du här.
Jag valde en mellanväg, men var mycket nära på att köra helhjärtat på alternativ nummer 2. Detta dels för att envar köpare kan köpa boken via mig direkt och då få bästa pris, dels för jag har svårt att acceptera tillika förstå att dessa bokhandlare kan vara så fräcka att lägga på en sådan väsentlig procentsats. Kanske är jag naiv, oförstående därtill egocentrisk i den mån att jag ej vill att andra skall tjäna på mitt arbete. Låt så vara, för faktum är att jag, till en viss del, är just detta. Jag hade kunnat acceptera 20-30 %, men 60-80 %? No way! Därtill är det ingen som helst respekt för alla de stöttat mig med 230 kronor eller mer.
Nu kanske någon av bokhandlarna läser detta och bestämmer sig för att inte sälja min bok via deras kedja. Må så vara. De skjuter enbart sig själva i foten för alla som läste detta inlägg kommer då veta deras anledning. Sedan kan jag tycka att bokhandlare skulle kunna visa en större hjälpsamhet med nya och framför allt egenutgivande författare genom att b.la. ge bättre förmåner. Förmåner som sedan successivt, i takt med författarens potentiella framgång, dras undan. Kanske tänker jag utopiskt?
När jag nu fått spy ut mig dessa dumheter vill jag återgå till känslan; glädjen. I Sverige är det nästintill straffbelagt att hävda sig själv. Jag vet ej vilken paragraf jantelagen står under men den tycks ha en väsentlig börd. Med risk att riskera såväl onda (läs: avundsjuka) blickar som spydiga "bakom-ryggen-kommnetarer" tänker jag härmed säga vad jag ärligt känner: Stolthet! Jag känner mig verkligen stolt. Stolt över mig själv och mina åstadkommanden. Absolut, det finns andra som gjort vad jag gjort och även gjort det mycket bättre. All "cred" till dem, för jag vet vilket arbete som ligger bakom slutprodukten. Detta till trots är det inget annat än ren och skär stolthet jag känner! Att se sitt verk på en hemsida såsom bokus.se. Att se sitt namn på en sådan stor försäljningssida jämte andra författare är...ja, jag kan ej beskriva det. Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt!
Jag lyckats med något många har drömmar om. Inte för att jag jämför mig med andra - tvärtom. Jag är ömsom min bästa allierade, ömsom min värsta fiende. Emellertid läser och hör jag ofta om folk som säger: "Jag skulle vilja...", "Jag drömmer om att..." et cetera men, tyvärr, stannar där. Varför? Finns lust, energi tillika vilja går det. Tro mig; det går!
Emellertid vill jag i detta rus även betona att jag mer än väl tänker på de gång på gång, av romerska slavar, upprepade orden: "memento mori", som de hade till uppgift att viska till sin herre då denna hedrades med ett triumftåg genom Rom. Dessa skådespel var något utöver det extra; det högsta någon romare kunde önska. Endast gudarna, vilka man helgade och respekterade, hyste högre makt.
Marius resa är ej slut, ty den har enbart börjat. I den första delen får vi knappt ta del av en bråkdel av hans åstadkommanden. Mer finns att förtälja och jag ämnar göra just detta. Jag hoppas att du vill fortsätta göra mig sällskap på denna resa vars slutdestination endast gudarna vet. Allt jag vet är att den går. Går, går och går, och det är ingen annat än fantastiskt att få vara en del av den! Tillhör du legionen?
Marius Victrix!
Föreställ dig allt detta ovan. Låt nu detta verka i ditt bakhuvud och tillåt dig fortsätta din imaginära resa men att denna spolas framåt till nutid, närmare bestämt idag, fredagen den 11 november nådens år 2016. I din hand har du under veckan fått hålla i ett fysiskt exemplar av all din ansträngning. Det väger. Det syns. Det är.
| Memento mori |
För er som missat detta och vill veta mer finns fortfarande länken till min Kickstarter kvar. Är du intresserad av att läsa ett utkast finns prologen här. Är du intresserad att köpa gör du det smidigast och klart billigast genom att skicka mig ett mail på: roms3grundare@gmail.com
Det är med hjälp av denna summa har jag de senaste dagarna haft den surrealistiska upplevelsen att få öppna upp en pall med kartonger, vari mitt livsprojekt - min livsdröm - i en konkretiserad form legat! Ännu en gång ber jag dig att föreställa dig. Jag vill att du blundar och tänker på känslan att få plocka upp en upplaga av något du så länge gått med inom dig; som skrikit efter att få iklädas en fysisk form. Öppna den. Känna doften av det nytryckta materialet. Höra hur omslaget och bokryggen liksom "segar" sig vid första bläddrandet, likt de gör ett motstånd. Känslan att veta att för varje stavelse du läser ligger otaliga timmars slit bakom.
Fortsätt föreställa dig känslan att få placera din bok bredvid andra i din bokhylla. Se den stå bredvid andra dylika författare såsom Conn Iggulden, Robert Harris, Steven Saylor m.fl. Tänk dig se ditt namn på en bokrygg, som inte bara tar plats utan också är extremt tilltalande.
Föreställ...ja, som du säkert förstår har denna vecka varit en fylld av enbart ren och skär eufori.
Vad händer nu? Ja, alla som köpt boken kommer få den idag, fredag, alternativt tidigt nästkommande vecka (reservation för snigelposten). Utöver det finns min bok att köpa via Adlibris, Bokus m.fl. Dock är det ej de billigaste alternativen, då dessa "mellanhänder" vill ha sin del av kakan. Jag fick höra att de ofta lägger på allt från 60 % upp till 80 % på det pris jag vill ha (F-pris). Således hade/har jag två val:
1. Sänka mitt produktionspris så att kundpris landar på 230 kr, vilket betyder att jag gör en förlust genom att sälja via dessa och andra mellanhänder. Däremot syns jag och med det kan vinna marknadsandelar/publicitet.
2. Behålla mitt produktionspris på 230 kr/st, och med det riskera att mellanhänderna lägger ett slutpris på allt från 250 kr till 300 kr. Även här vinner jag en sorts publicitet då jag syns via deras hemsidor. Dock kommer jag nog sälja få böcker men hoppas på att potentiella köpare använder en hjärncell eller två och googlar om boken/mig och då finner denna blogg samt en hemsida som är under uppbyggnad). Via mig är priset 230 kr.
Vill man köpa är det absolut bästa tillika smidigaste sättet att skicka ett mail till: roms3grundare@gmail.com eller skicka en tweet till mig. Mitt twitter finner du här.
Jag valde en mellanväg, men var mycket nära på att köra helhjärtat på alternativ nummer 2. Detta dels för att envar köpare kan köpa boken via mig direkt och då få bästa pris, dels för jag har svårt att acceptera tillika förstå att dessa bokhandlare kan vara så fräcka att lägga på en sådan väsentlig procentsats. Kanske är jag naiv, oförstående därtill egocentrisk i den mån att jag ej vill att andra skall tjäna på mitt arbete. Låt så vara, för faktum är att jag, till en viss del, är just detta. Jag hade kunnat acceptera 20-30 %, men 60-80 %? No way! Därtill är det ingen som helst respekt för alla de stöttat mig med 230 kronor eller mer.
Nu kanske någon av bokhandlarna läser detta och bestämmer sig för att inte sälja min bok via deras kedja. Må så vara. De skjuter enbart sig själva i foten för alla som läste detta inlägg kommer då veta deras anledning. Sedan kan jag tycka att bokhandlare skulle kunna visa en större hjälpsamhet med nya och framför allt egenutgivande författare genom att b.la. ge bättre förmåner. Förmåner som sedan successivt, i takt med författarens potentiella framgång, dras undan. Kanske tänker jag utopiskt?
"[...]Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt![...]"
När jag nu fått spy ut mig dessa dumheter vill jag återgå till känslan; glädjen. I Sverige är det nästintill straffbelagt att hävda sig själv. Jag vet ej vilken paragraf jantelagen står under men den tycks ha en väsentlig börd. Med risk att riskera såväl onda (läs: avundsjuka) blickar som spydiga "bakom-ryggen-kommnetarer" tänker jag härmed säga vad jag ärligt känner: Stolthet! Jag känner mig verkligen stolt. Stolt över mig själv och mina åstadkommanden. Absolut, det finns andra som gjort vad jag gjort och även gjort det mycket bättre. All "cred" till dem, för jag vet vilket arbete som ligger bakom slutprodukten. Detta till trots är det inget annat än ren och skär stolthet jag känner! Att se sitt verk på en hemsida såsom bokus.se. Att se sitt namn på en sådan stor försäljningssida jämte andra författare är...ja, jag kan ej beskriva det. Surrealistiskt? Fuck, det är helt fantastiskt!
Jag lyckats med något många har drömmar om. Inte för att jag jämför mig med andra - tvärtom. Jag är ömsom min bästa allierade, ömsom min värsta fiende. Emellertid läser och hör jag ofta om folk som säger: "Jag skulle vilja...", "Jag drömmer om att..." et cetera men, tyvärr, stannar där. Varför? Finns lust, energi tillika vilja går det. Tro mig; det går!
Emellertid vill jag i detta rus även betona att jag mer än väl tänker på de gång på gång, av romerska slavar, upprepade orden: "memento mori", som de hade till uppgift att viska till sin herre då denna hedrades med ett triumftåg genom Rom. Dessa skådespel var något utöver det extra; det högsta någon romare kunde önska. Endast gudarna, vilka man helgade och respekterade, hyste högre makt.
Marius resa är ej slut, ty den har enbart börjat. I den första delen får vi knappt ta del av en bråkdel av hans åstadkommanden. Mer finns att förtälja och jag ämnar göra just detta. Jag hoppas att du vill fortsätta göra mig sällskap på denna resa vars slutdestination endast gudarna vet. Allt jag vet är att den går. Går, går och går, och det är ingen annat än fantastiskt att få vara en del av den! Tillhör du legionen?
| Boksignering 2016-11-11 |
Marius Victrix!
fredag 16 september 2016
Veni vidi vici
"Veni, Vidi, Vici" Caesar, De Bello Civili
För nästan exakt 59 dagar startade jag min Kickstarter som var ämnad att hjälpa mig att realisera min dröm tillika livsprojekt - utgivningen av Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Förvisso en ordvits á la Luuk och Lindström ändock sann är att projektet fick inget annat än en riktigt "kickstart". På bara en dag inkom mer än 10 000 kr och innan tre veckor hann med att passera var målet på 45 000 kr nått. Detta är, som tidigare sagts, inget annat än fantastiskt och till alla er som har köpt, hjälpt till med att sprida om min bok, delat med nära, kära och vänner et cetera, kan jag inte med ord uttrycka den tacksamhet jag känner.
En majoritet av er har bara varit med denna sista sträcka på den långa resa som jag har vandrat. Det var för cirka sex år sedan, med utsikt över havet i Varberg, som den första bokstaven sattes på pränt. Sedan tog det inte lång tid innan det första kapitlet var klart för att snart vara det dubbla. Det första, och extremt grova, utkastet blev klart till julen samma år men sedan tillkom mycket revideringar, tillägg och bortfall. Ny forskning kom i dager, tvivel på mitt manus, infann sig, studier, jobb, personliga motgångar med mera. Allt som allt har det tagit sex år och det faktum att mitt manus nu är klart för tryck är något som jag ännu ej förmått mig inse. När jag skriver detta kan jag inte påstå mig känna en sorts eufori och anledningen för detta tror jag stavas att den är för stor; för mäktig, för mig att känna. Säkerligen kommer den att komma. Om inte idag så åtminstone i morgon eller nästa vecka.
Jag har fått hjälp av många bloggare som har uppmärksammat mitt projekt med ett blogginlägg och även om man brukar säga: "ingen nämnd, ingen glömd", vill jag ändå uppmärksamma dem. Ett riktigt stort tack till:
Gustavsaktieblogg
Vägen Till Frihet
Långsiktig Investering
Aktiefokus
Chansar mest
Spartacus
Trygg framtid
Stefan Thelenius
Gottodix
Utöver dessa själar har många fler spridit och twittrat om Marius och detta är exakt lika värdefullt tillika uppskattat från min sida. Att få se en tweet med "I just backed Gaius Marius - Third Founder of Rome" har varit lika roligt varenda gång och vid varje sådant tillfälle har jag eftersträvat att snabbt tacka personen i fråga. Varje köp är verkligen unikt och skall behandlas därefter. Det går ej säga för många gånger. Från mig till er alla; ett stort tack!
"[...]Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format[...]"
Jag skrev ett blogginlägg förra lördagen (oroa er inte; fredagens sedvanliga publicerade också. Du finner det här) lite om hur boken har uppmärksammats och i vilka medier. Att se tillbaka på detta är något som skänker mig både glädje och skrattattacker, då jag innan visste att min östgötska var grov, men så grov!? Beträffande detta väntar fortfarande på en ljudfil från min kära blodgranne, Chansar mest.
Även om Kickstarters tid löper ut denna fredag kväll är projektet - Marius - i allra störa grad levande (dock, såklart, mer bildligt än bokstavligt). Helst ser jag att man köper via Kickstarter men när denna löpt ut går det utmärkt att kontakta mig på "roms3grundare@gmail.com" så löser vi med en beställning. Därtill har det primära och största målet ej varit summan 45 000 kr, som nåddes snabbt. Ej heller har jag som syfte att tjäna pengar på detta, även om det eventuellt skulle bli plus i kassan är välkommet. Nej, syftet för mig är att kunna nå ut till mina (potentiella) läsare, att få folk att läsa mina texter, ta åt sig och förhoppningsvis uppnå en tillfredställande eskapism. Ömsom vill jag bilda, ömsom erbjuda en ren och skär njutning i ett fint inslaget format.
"[...]Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag...[...]"
För cirka ett år sedan skrev jag ett inlägg - I en inte alltför avlägsen framtid - om när jag befann mig vid Amalfikusten och b.la. skrev på en del i denna ämnade serie. I och med den framgång jag nu uppnått känns detta än mer reellt och drömmen, önskan tillika målet allt mer närmare. Jag kan verkligen visualisera bilden av mig med förmiddagen ägnad till skrivande, eftermiddagen till trädgårdsarbete och kvällen till trevliga middagar och umgänge. Allt detta i ett landskap så bedårande att blotta synen ger själen ro.
För tillfället håller Marius del två på och skrivs och ett par av mina twitterkollegor har redan fått ett utkast av prologen. En av dem, som är en investerare tillika vän jag håller högt - Finansnovis, har återkommit med feedback: "Återigen plågar du mig med en spännande inledning som aldrig hinner nå sitt crescendo!". Detta, och allt annat positivt, ger mig enbart mer energi att fortsätta denna resa; en resa jag gärna gör i sällskap med er alla.
Ännu en gång; tusen tack till alla er som är en del av detta stora projekt. Utan er hade jag aldrig lyckats. Utan er hade jag aldrig haft energi. Utan er hade detta alster på ett elektroniskt a4-papper enbart förblivit ett sådant. Tack.
Marius Victrix
Högaktningsfullt,
Sofokles
söndag 11 september 2016
"För Rom! För Victoria!"
(blogger måste ha strulat igår för den länk som lades upp länkade alla läsare till en tom sida. Således görs ett nytt försök)
"När Marius hade ridit längs hela linjen höjde han sitt svärd i luften och ropade för allt vad han förmådde: "För Rom. För Victoria!"
"När Marius hade ridit längs hela linjen höjde han sitt svärd i luften och ropade för allt vad han förmådde: "För Rom. För Victoria!"
Legionärerna fyllde i och slog på sina sköldar i ett ljud som överträffade fiendens och ingav dem själva en stark och vinland erkänsla. "Roma! Roma! Roma", eskalerade de för allt de förmådde och Marius hoppade av sin springare och anslöt sig igen till huvudfalangen i mitten." Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo (Andersson, 2016)
För cirka 50 dagar sedan publicerade jag ett inlägg som kom att förändra mitt liv. Från att ha varit en anonym hobbyfilosof, som varje fredag klämmer ur sig något någorlunda läsbart, kom jag att lämna skuggan och ikläda mig offentlighetens toga. På dessa dagar har jag lyckats sälja min bok till över 170 personer/bibliotek och en summa på 60 000 kronor har passerats! Detta är inget annat än sagolikt! Ytterligare 10 000 kronor och jag tvingas genomföra mitt löfte om att, iklädd en toga, besöka Historiska Media i Lund och läsa ett utdrag för dem.
Under hela denna resa, från att jag publicerade mitt inlägg, har allt varit surrealistiskt. Helt ärligt har det aldrig känts som att "wow, du har skrivit en bok och du kommer troligtvis att kunna trycka den". Ej heller har jag känt mig som en sorts författare (hur nu de känner sig...). Emellertid hände något i måndagen den 5/9, då jag besökte det förlag/tryckeri som jag valt att samarbeta med. När jag satt där och fick frågor som "vilken font vill du ha? Storlek? Skall det vara skyddsomslag? Hur vit/beige skall sidornas färger vara? Vill du ha anfang vid varje nytt kapitel?" etc. var det två tankar som slog mig.
Det andra jag kände var... "H*****e. Cristofer, du sitter just nu på ett förlag och diskuterar hur du vill att boken skall formas, hur den skall vara och dess design. DU. Du, som i sex år arbetat med det där underbara tillika förjävliga worddokument, sitter just nu och skall ge det dess skepnad. Känn på tyngden i boken du håller. Se på dess rygg, dess fram- och baksida. Studera fonten, textstorleken. I en inte alltför lång framtid kommer detta att vara din bok. Förstå detta. Det du har i handen; ditt manus och denna modell av en bok kommer att kastas in i en magic box och bli ett likt Gyllene Tider blev två.
Resan, som ni alla har fått vara med på, har varit fantastisk. All beröm, alla lyckönskningar, all hjälp med såväl blogginlägg som delningar, värmande kommentarer och länkspridning har varit ömsom vackert, ömsom uppskattat. Nej, förlåt. Stryk den meningen. Det framkommer som en litotes så stor att den nog får kallas för en hyperbol (paradoxalt, ack jag vet. Ni kan ju bara tänka er hur mina elever har det...). Allt som ni har gjort för mig är inget annat än beundransvärt! Begreppet "tack" är ett fint ord, men i detta sammanhang räcker det föga till. Alla ni har hjälpt mig att realisera min livsprojekt - min livsdröm!
Under resan har jag lyckats skapa mycket medial uppmärksamhet. Jag har bland annat lyckats vara med i ett par lokala tillika östgötska tidningar, jag har synts på TV, blivit omnämnd på många bloggar därtill blivit inbjuden att hålla föredrag på två bibliotek i Östergötland senare i november, då boken är tryckt. Utöver detta har det också varit roligt att bli kontaktad av bibliotek som fått bokningar från framtida läsare. Den känslan, att bli kontaktad av dessa, är smått inpå obeskrivbar.
Ytterligare återstår ytterligare ett par dagar på min Kickstarter och har du missat att köpa den eller inte lyckats bestämma dig än, har du fortfarande chansen. Till alla er som istället ämnar låna den via ert lokala bibliotek ber jag er kontakta dem så att de kan kontakta mig (roms3grundare@gmail.com) och därmed lägga en bokning. Om ni själva inte är intresserade av denna genre men har nära eller kära som är det, ber jag er att sprida orden om Gaius Marius. Är du kluven och ej vet om mitt språk är något som tilltalar dig? Läs då prologen och undvik att köpa "grisen i säcken".
Den andra delen i den planerade serien håller just nu på och skrivs och min förhoppning är att de fyra delarna kommer vara ett fint och kärt minne i många svenskars bokhyllor.
Marius Victrix!
fredag 5 augusti 2016
Känslan...känslan!
”Uppställning! Vid Jupiters colei. Jag sa
uppställning! Är ni döva era pedimus?
Ser ni inte att självaste ståthållaren hedrar oss med sin närvaro? Du där, vad
heter du?” Tullius röst ekade som den vore kommen från en titan och Marius
undrade om inte denne skulle satsa på en karriär som orator efter sin
tjänstgöringstid.
”Plotius,
primus pilus.”
”Föddes du med huvudet
mellan benen och en rygg mer böjd än min kronjuvel? Sträck på dig innan jag får
dig pryglad! Gudarna skall veta att vi behöver tjänstgörande fjollor vid
latrinerna!”
Ur Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. C. AnderssonHur börjar man? Hur kan jag beskriva känslan av att, på mindre än 2 veckor, sälja för 45 000 kr? Trots att jag har studerat såväl SAOL som SAOB under min tid som lärarstudent, har jag svårt att finna lämpliga begrepp. Lycka? Ja! Häpenhet? Mycket. Insikt? Tveksamt. "Surrealistiskt" är nog en passande term just nu och frågan är när själva händelsen landar i mitt sinne.
Jag hade tänkt att publicera att sedvanligt inlägg om hur man utveckla/träna sin hjärna, men känner att denna händelse måste beges plats, då den är stor! Således, till alla er som hade önskat ett (ekonomi)filosofiskt inlägg á la standard ber jag om såväl förståelse som tålamod. Det kommer och tro mig; det är inget litet så förbered er med såväl kaffe som tid!
I skrivande stund har jag, på 14 dagar, sålt för 46 290 kronor och detta är ingenting annat än fantastiskt. Jag är verkligen häpen. Självklart kommer detta att firas under denna fredag, men kampen är inte slut och fortsätter twenty-four-seven. Att sälja i syfte att göra mig en vinst är för mig oviktigt för stunden. I långa loppet; om jag lyckas etablera mig som en författare så, ja. Men nu, i detta stadium, är svaret "nej". Jag vill nå ut och bli läst av så många som möjligt. Jag vill visa alla som har tvivlat att det går så länge man tror på sig själv och har viljan. Utöver detta vill jag visa de förlag som, förvisso ringde och bedyrade mig den respekten, att genren inte är för smal och att om man vågar tänka nytt, vågar satsa, kommer det belöna sig. Ju fler läsare jag når, ju fler som köper min bok, desto större är möjligheten att något av förlagen inser sitt misstag och kommer krypandes till korset. J.K. Rowling blev refuserad. James Joyce likaså. Paolo Coelho...ja, listan kan göras lång. Var står dessa idag? I rest my case.
"[...]En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv[...]"
Flera personer har fått läsa mitt alster. Vissa känner jag, vissa är mer ytligt bekanta och samtliga har kommit med positiva utlåtanden. Absolut har vissa ifrågasatt vissa formuleringar, begreppsval et cetera, men detta är ju högst personligt. Om jag bortser från dessa, mer personliga petitesser, har deras utlåtanden varit av slaget: "Jag vill köpa den här när den är släppt". Utöver dessa har b.la. Eva Queckfeldt, en av Sveriges främsta forskare på antiken, läst och kommit med ett mycket fint utlåtande: "En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv".
Det är många, i alla fall att döma utifrån besöksstatistiken, som har läst den prolog jag lade ut förra lördagen, den 30/7. Några har skickat sina intryck till mig via twitter och det har enbart(!) varit positiva sådana. Har du läst? Vad tyckte du? Jag förstår att alla inte gillar denna genre och att trots att man gör det kanske man inte gillar min språk, min tidsepok et cetera. Så är världen skapad och alla kan inte älska alla. Alla tycker inte om Pasta Vongole. Alla förmår sig inte uppskatta Bocellis stämma. Alla tycker inte att Trump är en idi...hmm, jag låter meningen förbli ofärdig.
Med cirka 40 dagar kvar är nästa mål 175 st köpare. "Omöjligt", tänker kanske vissa. Kanske, men det var nog en eller två som tänkte så om 100 st köpare när jag startade. Var står jag idag? Jag sitter dagligen med att försöka nå ut till mina potentiella läsare och de kommande veckorna kommer mycket intressant tillika roligt att hända. Bland annat är det ett par tidningar som kommer publicera om boken. Utöver detta har sex bibliotek (lokala dito ej inberäknade) mailat och frågat om hur de skall göra för att kunna köpa in boken. Detta visar på att ryktet sprids och att det finns ett intresse! Hörde jag smal genre? Jag ber att få ifrågasätta.
Jag sitter just nu och ser min livsdröm - mitt livsprojekt - bli förverkligad. Hur fångar man denna stund. Hur förmår man sig att insupa varje känsla, varje partikel? Hur förmår man sig inse att det man kämpat med så länge; det man stött och blött med en glädje så stor att man har somnat med ett leende trots att fingrarna svidit och tarmen skrikit sin frustration av den sista espressokoppen, numer är verkligt? Helt ärligt vet jag inte. Kanske kommer jag göra det i morgon. Kanske nästa vecka. Kanske mycket längre fram.
Det finns så många jag vill tacka för all hjälp, allt stöd. Ni är många som har hjälpt mig att sprida ordet om Gaius Marius och för det är jag evinnerligt tacksam. Ordet "tack" känns som en litotes och även om jag skulle skriva otaliga rader där min tacksamhet ges mer plats skulle det inte vara tillräckligt (nej, det är ingen hyperbol). Till er alla som köpt, hjälp och stöttat mig. Till alla er som har trott på mig. Till alla er riktar jag ett kärleksfullt och välmenande "tack" och hoppas ni fortsätter göra mig sällskap på denna resa som bara har börjat!
Är du intresserad av boken men är osäker om den är något för dig? Du finner ett smakprov här. Vill du köpa? Vad roligt! Du finner länken här.
Marius Victrix!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)