Finn fem fel!

 

Ja, ett fel är ju förstås att jag stod i en annan vinkel än vad jag gjorde en gång i mitten på åttiotalet, då jag tog bilden som sedan blev en tavla. Tavlan påminner mej varje vår, om hur mycket vitsippor det fanns i hagen förr i tiden. Det har blivit  betydligt färre sippor med åren. Till min glädje upptäckte jag dock att det fanns en hel del vita öar även idag. 

En skillnad är det dock jämfört med när tavel-bilden togs. Då fanns gott om vitsippor även i skogsvägens mittfåra.  Undrar om minskningen av sippor beror på att en del träd är nedhuggna. 

"Lärde" mig f.ö. på no med fyrorna förra veckan, att mängder av vitsippor utgår från en rot. Ungefär som äppelblom på ett äppelträd. Fast stammen är under jord.

( Jo, jag har målat tavlan. Gick en kurs för ungefär 35 år sedan. Oljemålning. Så KUL. Det blev bra, trots att jag egentligen är kass på att måla/rita. Har många gånger tänkt att återuppta målandet. Borde ta tag i saken... för att det är så kul och så rogivande. Olja är bra, för det är bara att låta det torka, och sedan måla över det som inte är nöjd med).

Kanske den ensamme domherre-herren spanar efter sin fru. En domherre-hona flög nämligen, med full kraft, in i fönsterrutan i köket för någon vecka sedan. Maken gick ut och kollade hur det gick, och det hade inte gått bra. Känns så sorgligt, då domherrarna kommit fram parvis hela vintern....

Vet inte om det är något "fel" på mej, men jag kan inte tänka mig att ta i något djur med fjädrar på. Det går bara inte. Måste jag, så får det bli med en handduk , eller ett tjockt papper  emellan. Samma gäller f.ö med möss, Men det är nog vanligare med mus-fobi än med fågelfobi.  Ornofobi, med ett "finare" ord.  Fast det gäller flygande fåglar också.... det är jag inte speciellt rädd för. Skulle vara intressant och höra om det är fler som är så "modiga" som maken och med lätthet lyfter i en skadad fågel.... Eller som Karl-Petter, som går och bär på familjens hönor...

Insåg att det var för varmt på altanen, då jag satte mig där efter veckans jobbdag. Lika bra att ta en promenad. Plus 23 grader, sol/soldis och ganska kraftig vind.  

Det går fort fram vad det gäller växtligheten. Violerna stod i full blom.

 

Liksom kabbelekan. En märklig växt, som växer där det strömmar vatten om fötterna/rötterna på den.

Citronfjärilhonan tar för sig av den sista nektarn, i den snart överblommande sälgen. Ser att den har sällskap av en insekt av släkte fluga.

En fin promenad.  Inte alls fel att röra på sig, trots att luften är full med pollen ( blir lite påverkad) och att man blir lite extra trött av den ovana, men välkomna, värmen.

Motsatt håll

 Vet inte hur många gånger jag gått någon av de lättvandrade lederna som utgår från Hofsnäs Herrgård och restaurang.  Har gått med maken, med vänner, har gått ensam. MEN alltid åt samma håll. Medsols! Nästan alltid så har vi kombinerat vandringen med att äta lunch på restaurangen. Kan påminna mig ett tillfälle, då jag gick mellanrundan ensam och avslutade med att fika.

Variation är inte dumt. Idag föreslog jag en tidig promenad, avslutad med fika. Jag har så många gånger suktat efter godsakerna som brukar finnas uppradade i kyldisken. Men efter en rejäl lunch, så orkar man inte en stor bakelse ... eller kanske är det så att man inte har "samvete" till ett sådant frosseri....

På vågen till Hofsnäs kom jag på: -Vi kan väl gå åt andra hållet idag. Motsols! Helt OK, tyckte maken.

Det var lite småkallt då vi påbörjade fem-kilometersleden. Hade tunn täckjacka på, och drog upp dragkedjan nästan upp till hakan. 

Tänkte att om vi gick åt motsatt håll, så skulle vi komma till vitsippshagarna på slutet av rundan. 

Nu visade det sig att det fanns nästan lika mycket vita sippor på  östsidan av det smala näset, som på  västsidan. 

Torpanäset är smalt, så de tre lederna faller in i varann. En kort slinga på en km, mellanslingan på 2,5 km och den "långa" rundan på fem km. Extremt lättgånget. Inga stenar eller rötter att snubbla på, inga branta backar. Lederna går längs sjön, Åsunden. Vattnet är nära, nästan hela vägen.

Kabbelekan stod i blom. Liksom svalört, harsyra och vårlök.

Kolla där! Där femkilometersslingan vände tillbaka, där fanns det en hel del blåsippor kvar.  

Medtagna, efter att ha blommat en månad och efter många frostnätter. Men ändå, jag blev glad... och samtidigt lite sorgsen, att få se min favoritblomma.  Blommorna hade tappat färg, de hade ett antal skavanker och var klart i nedgångsfas. 

Kunde inte låta bli att jämföra med en tant på sjuttio. Tycker nog att jag kan känna igen mig i sippan som har lite skavanker, men som ännu ser ganska pigg ut. Men hur länge....?

Kunde också identifiera mig med denna grupp av blommor... samma känsla...

Hej då och tack för i år, ni vackra blå. Nu är det vitsippornas tid, under ett par veckor.

Det kändes väldigt "nytt" att gå den välbekanta leden från motsatt håll. Andra perspektiv.

Tänkte på att man borde se saker från olika håll, lite oftare än vad man gör.  Både i verklighet och i tankar. Man får absolut syn på andra och nya detaljer. Inget är så självklart, som det tycks från en enda synsida...

Snart tillbaka vid utgångspunnkten. Stannade till och tog en bild, med stenhuset  där på andra sidan sjön. Torpa Stenhus öppnar nästa helg.  Kan bli en tur dit i år också, speciellt om barnbarnskillarna vill uppleva alla "hemska" rum som finns i slottet igen.

Läste i Borås Tidning att ägaren bygger upp ett nytt bostadshus, efter ritning från 1600-talet. 700 kvadratmeter stort. Dock inte i trä, som ursprungshuset var byggt i, utan i mer bestående och underhålllsfria material. 

Ägaren är årsbarn med mej! Härligt med folk som har framtidstro! ( Och sannolikt en uppsjö av pengar...)

Porsen blommar. Vattenståndet är fortfarande högt.  Vinden har lagt sig, och Åsunden är spegelblank,

Och maken tycker väl att jag stannar lite för ofta, för att fota. Men bra träning för mej, jag får går lite snabbt för att komma i fatt....

Herrgårdsrestaurangen har slagit  upp sina portar för dagen. 

Idag är det frosseri som gäller. Vad ska jag välja?

Det blev en marängbakelse med lemon curd. Utsökt! Mums! Maken valde kanelbulle och toscakaka med rabarbersylt i botten.   

Fortfarande lite kyligt! Hade blivit varm under promenaden och knäppt upp jackan. Nu åkte dragkedjan upp igen, under det att vi njöt av god fika och vacker sjöutsikt.

Körde vägen över ICA i Tranemo. Behövde kompletteringshandla . Det tar en kvart-tjugo minuter att köra mellan Hofsnäs och Tranemo. Under den tiden anlände våren. Nitton grader visade termometern. Tio grader mer än då vi körde till Hofsnäs strax för klockan tio. 

Rotade fram knälånga byxor och kortärmad T-shirt då vi kom hem och begav mig ut i trädgårdslandet. Lunch hade vi kvar sedan i går, så det var bara att värma, då vi kände för det. Noterade att nässlorna var i lagom storlek för att skördas, då vi promenerade på Torpsnäset. Så det blev en tur till mitt eget nässelställe, efter trädgårdsarbetet.

Nässelsoppan är just avsmakad. Supergott, tillsammans med ägg från Värnamodotterns utehönor. Och nyttigt.  

En härlig vårdag blev det! Kan inte säga det nog många gånger; är så tacksam för att ha så mycket energi kvar, trots ålder och småskavanker. 

Stopp!

 Har inte gått "Stockremmarundan"  på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.

Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld. 

En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!

Jag blev riktigt förbaskad. Till den plats som planerats vara ett industriområde är det ungefär 800 meter. Detta är en  väg, dock breddad av företaget, som en gång var den enda väg som fanns mellan byarna och som nu används av skogsägarna och som väg för promenader, jogging, bärplockning för närboende. En riktig gammal kulturväg.

Vid flera tillfällen har jag skrivit om den planerade torvbrytningen i närområdet. Ett finskt företag, Neova, fick tillstånd att bryta torv. Det var mer än tio år sedan. Tillståndet gällde i tjugofem år. Mycket har hänt på de tio åren, vad det gäller kunskap om våtmarkernas betydelse för natur och miljö.

Det multinationella företaget, Nexans, har överklagat beslutet. Därutöver har ett antal namnunderskrifter samlats in från oss som bor i närområdet. Ärendet ligger nu hos regeringen. I väntan på beslut, så blev det ändå en delseger för oss som är emot brytningen. Miljödepartementet beslutade om stopp för vidare arbete på området, tills dess slutgiltigt beslut är taget.

Så nu är vi många som hoppas att regeringen gör något som är rätt och riktigt. Ser till att de diken som är grävda, för att avvattna mossen, och som nu försurar de vattendrag som ger samhällsborna vatten, fylls igen. 

Det ryktas att aktivistgruppen " Återställ våtmarkerna" inom kort ska dyka upp och börja fylla igen dikena för hand. Önskar förstås att jag hade lite mer mod och vågat protestera mot dumheter i handling. Många spadar och starka armar behövs för att fylla igen dikena....Går förstås inte... men markera, det är bra det också...

 

Trots att maskiner arbetat under flera veckor att ta bort de låga träden, att  ta bort ojämnheter på marken och att gräva diken, så finns det fortfarande ett område på mossen, som inte är förstört. Därifrån hörde jag fågelläten, från både spov och någon andfågel. Mossen har varit häckningsplats för dessa fåglar under många år. Det borde den förstås fortsätta få vara.

Hoppas, hoppas att regeringen vågar sätta ner foten och visa att de gör något positivt, vad det gäller miljöarbete och miljötänk!

Ute snöar det. Inte så det lägger sig, men det faller tunga flingor från gråa moln. April! Önskar förstås lite varmare väder. Men det kommer till helgen, det är så utlovat. Och löften måste hållas....

Våren tycks vädret ändå inte få stopp på. Trots att det varit flera minusgrader under nätterna, så tokblommar vitsipporna.  Vitsippsmattor, så vackert!

Killen som gillar rosa, han gör gärna sin mormor sällskap ut bland blomstren. Har ni känt hur vitsippor i mängd doftar? K-P vet. ( De två sista bilderna är från igår. )

Lördag

 Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar.  Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.

Igår hann jag med mycket.

Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )

Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!

Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.

Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.

En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan.  Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö,   tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt!  Så vi har betalat många  års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig  när föreningen kallar till arbetsmöte.

Tog en promenad i solskenet, bort från det arbetande folket. Körsbärsträden blommade.

Havet var lysande blått, och ute i Laholmsbukten kunde man skönja segelbåtar ute på premiärsegling 

( ?)

Satt på en av de sittplatser som är utlagda längs stranden och bara njöt. Så vårligt och härligt.... men kyligt.

Dags att dra vidare söderut. Stannade på Rasta på Hallandsåsen och drack en kopp kaffe och åt en , alldeles för torr, räkmacka.

Från Hallandsåsens topp tar det en timme till Karins bostad i Malmö.

Där serverades salladslunch. Orkade inte så mycket, hade ju nyss ätit. Men gott var det. Och sallad kan man spara till senare. Ingen skada skedd att jag ätit alldeles för nära lunchen.

Ava, med lördagsgodisklubba i munnen, visade sin blomnördiga mormor på alla utslagna blommor som fanns i den stora trädgården.

På lilla leksplatsen, nära hennes skola hade den rosa magnolian slagit ut. 

Magnoliablommor är kortvariga skönheter. Trots att de fortfarande var i tidig fas av att slå ut, så fanns et många kronblad på marken. 

Vi gick vidare mot den stora och vackra kyrkogården. St Pauli kyrkogård. 

Magnolian i minneslunden, den brukar jag titta till , om vi besöker Karin och hennes familj när det är vår. 

Lite längre bort, såg vi ytterligare tre magnolier i olika storlek. Här kompletterade med en nördig mormor och hennes dotterdotter....

Åh, vad det är fint i Malmö... nästan hela året om.

Vid halv tre-tiden dök de resterande barnbarnen och deras mamma upp. De hade varit på simskola på förmiddagen, och sedan tagit tåget från Värnamo- med byte i Alvesta- till Malmö. Därefter buss från centralen till hållplatsen vid Folkets park.

Lite fika smakade bra, och sedan var det absolut läge att ge sig ut och springa av sig lite tågsittar-rastlösa ben. Det var mycket folk i Folkets Park ( ja, det är väl där folk ska vara) med just vid den nyuppsatta lilla scenen var det rätt tomt.

Folkets park är ett superställe för alla åldrar. Att leka blir man aldrig för gammal för. 

Men för tunga och för stora för att klättra i nätet, det blir vi nog lite till mans. 

 

Glassätarsäsongen inleddes. Jag testade en ny variant från en av favoritleverantörerna, SIA-glass. Pistagepinnen var bra i såväl storlek som smak. Karl- Petter tyckte de samma om sin storstrut. Ava fick hjälp av isglassätande Konrad, att äta upp den stora skålen med mjukglass. 

Kunde gått länge och kollat på alla blommor i parken.  Men tiden går snabbt när man har kul.

Redan vid femtiden lämnade Johanna och jag de tre barnen hos Karin. Sambon hennes jobbade, så det var hon som skulle se till att de tre höll höll sams under fyra timmar. ( Lyckades bra, speciellt då de fått i sig lite mat, och fått upp blodsockret på bra nivå)

Tjugo minuter tar det att via Triangeln, gå till Malmö Opera. Mycket folk ute. Många som satt på uteserveringarna. Samt ett stort antal poliser. Det märks att Malmö håller på att rusta upp inför ESC. Karins kontor ligger i Hyllie, och de anställda på det stora försäkringsbolaget, har fått rådet att jobba hemifrån under hela ESC-veckan. Klokt! Man vet inte vad "stollar" kan ställa till med...

Malmöoperan ger just nu musikalen "Next to normal". En otroligt bra föreställning. Som handlande om något som finns på riktigt. Psykisk ohälsa. Johanna, sakkunnig inom området, tyckte att det var ett realistiskt drama som utspelades på scenen. 

Vi hade platser på rad två, längst ut på sidan. Scenografin var speciell , med en rund scen, där delar av den kunde vridas. På det sättet kom man väldigt nära skådespelarna. Sex skådespelare, sex musiker., superb föreställning. 

Precis innan förställningen började, och vi hade satt oss till ro på våra platser, så kände jag en hand på axeln. 

Vände mig om....

Där satt ju byns stora stolthet, ( ja en av dem, vi har ytterligare en skådespelare ( Peter Jansson) som är uppvuxen i vår by), Micke med fru Jeanette och dotter Gry.  Så kul att träffa dem. Hann prata en bra stund, under den 25 minuter långa pausen.  Micke heter Riesebek i efternamn, Nettan heter Cappocci, Jag har skrivit en del om dem tidigare, då vi brukar se dem i aktion på scenen då och då. Brukar synas i TV ibland, framförallt då man visar farserna från Vallarna i Falkenberg. Micke har dessutom gjort en massa scenografi för olika adventskalendrar i TV. Just nu håller han på att illustrera barnböcker, berättade han. En verklig mångsysslare. 

Nöjda med en föreställning som dröjer sig kvar i medvetandet och med ett trevligt och oväntat möte, så blev det tjugo minuters promenad tillbaka till Karins bostad. Tre pyjamasklädda barn väntade oss., Ett snabbt hej då, och så var det dags att bege sig hemåt igen. Kvart över nio var det fortfarande ganska så ljust. Härligt!

Johanna hade erbjudit sig att köra en bit, men när vi kommit in på E4an, så var det så lite trafik så att bilen nästan skötte sig själv, med hjälp av farthållare.  Så jag fortsatte att hålla i ratten. Karl-Petter somnade innan vi kommit ut ur Malmö, medan Konrad höll sig vaken och kollade på sin platta en timme. 

Strax efter halv tolv anlände vi till Ulås, Värnamo. Jag hade med mig utrustning för att stanna kvar där över natten, men kände mig så pigg att jag lika gärna kunde köra de dryga sex, välbekanta, milen hem. Körde sakta, det var många rådjur som rörde sig utmed vägarna. Det hade hunnit bli söndag då jag kom hem. Somnade gott i egen säng. Alltid den bästa sovplatsen.

En rolig dag. Tur att jag gillar att köra bil. Det känns inte jobbigt att köra Malmö t.o.r, när det är bra väglag.  Speciellt då man haft en riktigt rolig dag!

Lördag... igen

 

Det känns som om våren är extra tidig i år. Det är bara mitten av april, och blåsipporna har snart gjort sitt. Kollade på svärmors blåsippsplanta idag, då jag gick förbi. Förr fanns det flera plantor i sluttningen mot diket. Numera är det bara en kvar. Men den tycks livskraftig. Plantan har skugga nästan hela dagen, så därför är det en "sen bloomer". En av årets sista. Och ett fint minne av svärmor Ingrid.

Gräset har blivit grönt.  Snart dags för ansning/klippning. Inte här vid fågelbordet, förstås, för där är det fortfarande full aktivitet. Idag hade vi glädjen att ha herr och fru steglits på besök ( längst ner på bilden). Hopplöst att ta bra bilder med mobilen genom köksfönstret. Men bättre så, än att hämta systemkameran ( som kanske inte ens har batteriet laddat), för då kan de sällsynta gästerna ha hunnit försvinna. 

Bofink, gulsparv, de stannar kvar. Bergfinkar har vi haft på besök, hade fortfarande ett par kvar idag. Men de drar norrut, innan de slår sig till ro för häckning. 

Sädesärlan var framme lite senare. Dock inte för att picka frön. Nej, där är det animaliska produkter som efterfrågas.  En del sådana finns att tillgå. Årets första lilla fästing-nymf kröp över min hand idag.  Den fick inte chans att bita sig fast. Vet inte om den  duger till fågelmat....

Igår regnade det hela dagen. Blev ingen längre promenad, än en liten runda i närmaste omgivningen. Idag fick det bli dubbelt upp i stället. Långpromenad alltså. 

Reagerade på hur otroligt mycket vatten det är i  bäckar och diken.  Oftast brukar våren vara torr, och  grundvattennivån låg. Så är det inte detta år. På gott och ont. Mest på gott, inbillar jag mig....

 

Var i valet och kvalet om vägvalet på ett ställe. Vände först in på en stig, som skulle ge några kilometer kortare väg. Men där var så halt och slipprigt, så att jag insåg att det var betydligt säkrare och snabbare att hålla mig på skogsvägar hela tiden. 

Det är verkligen härligt att gå i rask takt. De gånger ryggen tillåter det. Man funderar så bra då. Nu när jag är tillbaka i skolans värld i högre grad än på länge, så funderade jag ut hur jag skulle lägga upp veckans båda no-lektioner. Kom på riktigt bra lektionsupplägg. 

Det är många lektioner som jag planerat gåendes, under årens lopp.

Funderade också en del kring Znogges blogginlägg idag, om vad man skriver och inte skriver på sin blogg. Eller visar. 

Det är naturligtvis upp till var och en.   Själv har jag varit ute på hal is flera gånger. Fick ju en skriftlig varning en gång i min bloggs "barndom". Det var 2009. Har flera gånger under senaste tiden läst i lokaltidningen om lärare som fått skriftliga varningar, och varför. Om min varning stod det ingen i tidningen. Varför jag blev varnad? för att jag skrev att det märktes tydligt på skolan, att två elever var sjuka. En sanning! 

Någon som inte gillade ( gör fortfarande inte) såg detta och skickade till skolchef... 

Själv fattade jag inte att det var så allvarligt att bli varnad...

Så visst kan det finnas skäl att vara lite mer anonym än vad jag varit under min bloggtid; det finns folk som vill en illa, och tar minsta chans. 

Samtidigt så är det svårt att vara anonym idag; man kan spåra upp alla via nätet, i alla fall alla vuxna som inte har skyddad identitet.  Nä, jag bjuder på mig själv både vad det gäller bild och text. Samt på dem som är viktiga för mig, i viss mån. Men visst finns det en hel del som jag aldrig skulle skriva om, och var den gränsen går, det är ju upp till var och en att bestämma. 

Tror att jag har full koll på vad ni heter och var ni bor, alla ni 15-20 bloggvänner som jag anser mig ha. De allra flesta har jag också fått se på bild. Men de fåtal som inte visat sig, de är jag förstås extra nyfiken på. Även om jag tror att ni ser ut som folk gör mest.

Skulle egentligen åkt till Jönköping ikväll och lyssnat på Fredrik Lindström och om svenska dialekter. Men det blev inställt. Förhoppningsvis återkommer föreställningen vid ett annat tillfälle. Nästan lite gott att få en "ledig" kväll. Det har varit otroligt mycket under flera veckor. Och kalendern är rätt fulltecknad framöver också.

En fin vårdag idag. Har trilskats lite med kirskål och knölklocka i rabatterna i eftermiddag. Det gäller att påbörja det kriget tidigt på våren. Då har man en chans att hålla de oinbjudna växterna i schack under sommaren.

Njuter av det gröna gräset utanför fönstret. I morgon ska det visst bli friska vindar. Gillar egentligen busväder, bara det inte är så busigt att  det blir farligt att vara ute. 

Dags att fixa en paj till kvällsmat. God lördagskväll.

Fleecetröja på

 

Har varit lite dåligt med tid till bloggande under några dagar... eller rättare sagt, det har inte blivit prioriterat. För det är väl det som väldigt mycket handlar om; att prioritera. 

Gick in via datorn på bloggen och insåg att jag ju inte kan ha ett vintrig inlägg, som första... eller senaste... sida. För nu är det vår!   

Tycker att väderväxlingarna är en positiv sak med våren. Ja, om man inte ska ut och köra  långväga förstås. Det var riktig vinter i tisdags och onsdags. Snö och ner till fem minusgrader. Sedan i fredags har det känts mer och mer vårlikt. Och idag är det verkligen vår. Otroliga blommor, vårblommorna, som klarar dessa väderväxlingar utan minsta "skada".

Då jag var vaken först av alla ( ja vi var fyra som sov här i natt) så var jag den som hämtade morgontidningen strax före halv åtta. Ja, vi är så omoderna så att vi har papperstidning. Två olika f.ö., vara den ena ( Borås Tidning) är en sjudagarstidning medan UT ( Ulricehamns tidning) är en tredagars tidning,  Läser tidningen på nätet då vi inte är hemma - eller då det är någon av de helgdagar då BT inte kommer ut. Funkar, men jag föredrar papperstidningen.

Vilken vårkonsert fåglarna höll, då på morgonkvisten. Önskar att jag vore lite piggare på morgonen, och började dagen med en ordentlig promenad. Åtminstone under april-maj månad.

Har haft två  killar på besök sedan i fredags.   Tänker  att det är  roligt, så länge de vill komma till oss över en helg. Tiden går ofantligt fort, och snart är det annat som lockar.  Tiden går snart till den tid, då de tycker att det är helt ok att vara hemma ensamma under dagtid, och då behöver de inte komma till oss om föräldrarna är borta några timmar.

Så det gäller att att tillvara på möjligheterna. Konstaterar att det är mycket enklare och mindre tröttande att vara "barnvakt" när pojkarna är lite större, än det var då de var riktiga småbarn. Men visst, de är vana vid att ha vår fulla uppmärksamhet, då de är på besök, så det blir ändå rätt intensivt. Men kul

- Kan vi inte åka till Limmared, sa K-P då han klättrade över från sin säng till min ( vi brukar dela rum) i går morse. Jodå, det kunde vi. Lekplatsen där är superbra. Och så finns Glasets hus alldeles bredvid, och där kan man köpa god ( och billig) fika.

Närmaste blåsippsstället besöktes också.  -Hur långt är det dit? undrade K. -En och en halv kilometer, svarade jag. - Då är det 1500 meter, räknade han snabbt ut. De kan mycket, förskoleklass-eleverna. Eller så har han ett välutvecklad mattesinne. ( Tror mest på det senare)

Körde killarna till Mulle-samlingen hemma i Värnamo i eftermiddag. 

När vi kom tillbaka hem så kunde jag bara inte hålla mej länge. Jag bytte en ren och snygg fleecetröja mot en sliten en, och gav mig ut i rabatterna. När våren nu är här, så bara "måste" jag börja vårstäda. Blev fint på framsidan. Tar tag i baksidans rabatter i morgon. 

Hängde in tjocka täckkappan i klädkammaren när jag kom in. För nu hoppas jag att det är fleecetröja eller lättare täckjacka som gäller framöver.  Borde egentligen slängt kappan i soptunnan.  Den är välanvänd och lagad på flera ställen. Samt har en reva som jag inte ens ids åtgärda. Skulle ju ändå gå i soporna efter vintern.

Men... jag hade inte hjärta att göra mig av med den. Varför ska det vara så svårt att göra sig av med trasiga favoritkläder???? Har nog tre-fyra ganska utslitna fleccetröjor i klädkammaren. Gissar att flera av dem blir luftade även denna vår och sommar.... men sen MÅSTE de ha gjort sitt. Kanske.