... wall of fame...

Äntligen semester och lite tid över för pyssel och pill här hemma... ti-hi..

Jag har en längre tid gått och irriterat mig lite på att vårt trapphus sett så tråkigt och opersonligt ut... Så idag gjorde jag slag i saken..... I en låda hittade jag våra album med barnens 1års bilder. Ett gäng med vita ramar fanns redan i en annan låda så det var bara att montera.... Och spika upp spikar!!
Så nu hänger våra prinsessor på väggen, tänk så stora de har blivit! Bilderna togs hos en porträtt fotograf inne i stan, det är nästan 2 år sen den sista serien togs.....

För att mysa till väggen ytterligare sydde jag en tilda ängel i vita och blå/turkosa kläder som matchar tapeten fint...

Trots att jag syr så många änglar har faktiskt ingen fått stanna kvar i huset, de har alltid flugit iväg till nya hem. Jag har inte riktigt bestämt mig än om denna ska få stanna..... Men just nu är jag nöjd med den där den hänger...ti-hi..

Mina drömmars hus!

Imorse vaknade jag kl 05.30 av att klockan ringde och jag kände mig sådär skönt utvilad..... Med 2 små barn i huset är det inte alltid den känslan infinner sig. Men ibland... Och idag var det en sån morgon. När jag gick ner till köket för att sätta på kaffet slog det mig hur lycklig jag är !! Jag är gift med mitt livs kärlek, vi har två underbara barn och bor i ett helt under bart hus!!! En sån här grind önskar jag mig till uppfarten till huset. Och den borde ju inte vara så svår att få tag på.... Men jag skulle knappast bli lyckligare för det... ti-hi.....
Vår entré trappa är om vintrarna dekorerad så här. Mjölkkruset används till panseé plantering på våren och sommaren och det var faktiskt min underbara make som hittade det!

När man kommer in i huset möts man av en litten hall med vitlaserad bröstpanel och en turkos tapet med ett grafiskt mönster i ljusgrått som på håll inte ser det minsta grafiskt ut... Underbart! Min man ville egentligen ha en gul tapet i hallen men jag beställde denna och han är faktiskt glad för det!!

Trappen till övervåningen var från början vit med en kornblå matta på trappstegen. Vi rev och slet en hel del innan alla mattrester var borta och vi kunde börja måla. Maken valde färgen, det blev kullerstensdgrått och jag älskar vår trapp!! Lyktan står sällan där, vi får tänka på barnen.... ti-hi..

I den innrehallen som leder från entrén till trapp, kök och badrum finns samma vitlaserade pärlspont och turkosa tapet som i entré hallen. Jag tycker om när rummen binds samman och skapar en helhet.

Vad jag vill säga med detta inlgg är bara att jag känner mig så otoligt lyckligt lottad. Det finns faktiskt inget mer jag önskar mig än att lyckan ska bestå!!