Två veckor

utan ett endaste litet inlägg här på bloggen. Jag vet inte vad som hände. Vi jobbar på som vanligt här. Med tidningsjobb, fix med verkstan, planering av kapellköket och lite annat smått och gott. Hösten har ju varit så fantastiskt fin! Varje dag tar jag en promenad eller ridtur - oftast går jag ner till vår fina badsjö Multen (inte så bra namn), så här kan det se ut:

Först går jag förbi Rönne bro.

Förbi affären och ner till Smebacken, Rönneshyttas stolthet! Här går också hästen jag rider på - Gurkan. Hejhej, klappklapp.

Längst Multen kan man promenera på små stigar nära vattnet. 

På väg tillbaka svänger jag förbi kapellet. Har man tur är grannen ute och kör häst och vagn, då liftar jag en bit.

Pastorsbostaden har fortfarande ful presenning på taket.. Nästa sommar hoppas vi på nya pannor! 

Ja vilken höst alltså. Brukar det vara så här fint? Nu hör jag det viskas om snö, lägg av med det! 

Hästar ni vet

Är ju galen i hästar. Började för prick ett år sedan på en ridskola ganska nära där vi bor. Något roligare har jag inte gjort. Passar mig och min höga energi som hand i handske. Med hästar måste man vara lugn och sansad och det är ju helt klart en utmaning och nödvändigt att jag lär mig. Efter det här året av väldigt mycket ridning kände jag mig sugen på något mer i hästväg. Turligt för mig behövde Sandra en medryttare till Gurkan, en 4-årig Tinker som går och luffsar tillsammans med en fin arab i en hage supernära oss. Tinkrar är kallblod, lugna och trygga. 

Den här veckan ger vi frukost till hästarna innan skolan börjar. Mina två cowboys Jack och Bill tycker plötsligt att det här med hästar är riktigt toppen. Hoppas att det håller i sig - Jack önskar sig en sadel i julklapp så det verkar ju lovande!