Veckans kulturfråga v. 38

Det är strax dags för Bokmässan i Göteborg, och jag förstår att det är årets höjdpunkt för många litteraturintresserade. Tyvärr är det helt uteslutet för mig att åka dit; 85 mil enkel resa blir en alldeles för lång utflykt såhär en helt vanlig helg mitt i terminen.

Veckans kulturfråga kan kopplas till årets mässa men kan också svaras på fristående, så då kan jag ju delta ändå. Kul!

Veckans frågor lyder:

Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av?

Jag har ju några favoritförfattare som jag gärna skulle ha signerade böcker av. Den skottska deckarförfattaren Val McDermid är en av dem; förr kunde man beställa signerade böcker på hennes hemsida men jag vet inte om den möjligheten fortfarande finns. Annars Jørn Lier Horst, den norske författaren och ex-polisen som skriver serien om William Wisting.

Ibland kan man köpa signerade exemplar av nysläppta böcker på Bokus och Adlibris, så det har jag gjort några gånger. Nu senast köpte jag Någon måste dö signerad av författarna Lena Ljungdahl och Anna Jinghede. De driver även podcasten Över min döda kropp, och det gör mig extra glad att ha en bok som de signerat.

En gång i tiden hade nog min högsta dröm varit att ha en bok signerad av J.K. Rowling. Tyvärr har hon visat sig vara en avskyvärd människa och verkar anstränga sig till det yttersta för att ständigt bli ännu värre, så den drömmen är död sedan länge.

Vilka författare vill du lyssna till?

Peter Sjölund, släktforskaren som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och senare skrev boken Genombrottet. Jag lyssnade på boken förra sommaren, och det var en av mina favoritböcker 2021. Sedan såg jag dokumentären på TV4 Play, och sedan lyssnade jag på hans sommarprat. 

Men jag skulle gärna lyssna till honom i verkligheten också, för jag tycker verkligen att hela grejen är så otroligt fascinerande. I oktober förra året hade de litteraturkryssning på båten Ådalen III precis här i närheten, där Peter Sjölund var med och pratade. Jag visste dock inte om det förrän samma morgon, så jag kunde inte vara med, och jag grämer mig fortfarande över det.

Veckans kulturfråga v. 36

 I veckans kulturfråga undrar Enligt O vilket bokformat vi föredrar och varför. 

Jag gillar faktiskt nästan alla format! De är ju så bra till olika saker, tycker jag.

Jag lyssnar ganska mycket på ljudböcker, för det är så bra när man ska göra andra saker samtidigt. Jag lyssnar medan jag städar, lagar mat, gör mig i ordning på morgonen eller promenerar. Jag gör ju både diamanttavlor och bygger Lego också, och då är en ljudbok det perfekta sällskapet. Men jag lyssnar helst på engelska, och främst på faktaböcker.

E-böcker tycker jag också mycket om. Oj, så praktiska de är! Jag har två e-läsare, en Kindle och en Storytel Reader, och jag uppskattar verkligen hur små och lätta de är. Jag kan utan vidare ta med båda två när jag åker bort, och tillsammans väger de mindre än en enda bok. Böckerna finns i tusental och är tillgängliga på en minut, och skulle jag någon gång råka hamna i en situation där jag inte har någon e-läsare eller bok med mig så går det ju att läsa på telefonen en stund också. Och så uppskattar jag oerhört att kunna läsa i sängen på kvällen med lampan släckt. Jag kom dessutom på genidraget att sätta en popsocket på baksidan, så blir det ännu lättare att hålla läsaren i bara en hand.

När det gäller pappersböcker uppskattar jag också olika format till olika saker. 

De inbundna är ju snyggast förstås. De håller formen bäst och ser fina ut på hyllan fast de är lästa några gånger. De är stabila att hålla i, men kan bli väl tunga och otympliga ibland. Jag minns när jag skadade svanskotan för några år sedan och knappt kunde ligga eller sitta ordentligt på flera veckor. Då fick jag faktiskt lägga bort den inbundna boken på 500 sidor som jag höll på att läsa, för jag hittade liksom ingen bekväm ställning där jag samtidigt kunde hålla i en så stor och tung bok.

Pocketböcker är praktiska när man ska ha med sig dem någonstans, och så är de ju billiga förstås. Vissa får ju problem med att texten ofta är liten, men det är inget som stör mig (än så länge i alla fall). Däremot är de ju inte så fina, speciellt inte efter att de har blivit lästa.

Den större varianten, den som kallas häftad eller storpocket på svenska och ligger storleksmässigt mellan pocket och inbundna böcker, var jag skeptisk till när jag först stötte på den. Men böcker på engelska kommer väldigt ofta i det formatet, så jag har vant mig och nu tycker jag riktigt bra om den. Särskilt de som ibland skämtsamt kallas för "floppy paperbacks", som liksom faller upp helt av sig själva utan att man behöver bryta ryggen på dem, de tycker jag verkligen om. Precis som inbundna böcker håller de formen fast de har blivit lästa, och det gillar jag.

Egentligen det enda formatet som jag verkligen inte gillar, är de där jättestora häftade böckerna. De som är lika stora eller ännu större än en vanlig inbunden bok, fast häftad. I mitt tycke är de alldeles för stora och otympliga, utan den stabilitet som pärmen hos en inbunden bok ger. Särskilt brittiska förlag ger gärna ut sina paperbacks i den storleken, och det är ett jäkla ofog tycker jag. Jag köper aldrig sådana nu om jag kan undvika det, men ibland när man beställer böcker är det svårt att veta att det är en sådan. Det kan stå bara paperback eller häftad men inga mått, och så när jag får hem den så visar det sig vara en sån där gigantisk en som jag inte vill ha.

Veckans kulturfråga v. 24

Juni är ju som många säkert vet den internationella Pride-månaden, till minne av Stonewallupproret i juni 1969. 

Därför lyfter många förstås fram HBTQ+-litteratur just nu, och även den här veckans kulturfråga följer temat:

Vilka kulturella verk med hbtq+-tema vill du lyfta fram?

Här blev det svårt att välja; det finns ju så många verk som förtjänar uppmärksamhet! För att göra urvalet lite lättare har jag i alla fall valt att begränsa mig till böcker, och jag har försökt välja ut några böcker om karaktärer som representerar olika delar av det enorma HBTQ+-spektrat. 

The Charm Offensive av Alison Cochrun

Charlie och Dev träffas på inspelningen av den Bachelor-inspirerade dokusåpan Ever After. Charlie är den eftertraktade ungkarlen som ska försöka hitta kärleken framför kamerorna, och Dev är en av programmets producenter som får uppdraget att ta hand om Charlie under inspelningen. En mysig lite romkom-aktig bok som också hyser ett stort allvar; utöver temat sexualitet behandlas också psykisk ohälsa på ett mycket bra sätt. 

Stay Gold av Tobly McSmith

Boken handlar om Pony och Georgia som träffas när Pony börjar på Georgias skola. Georgia har efter ett jobbigt uppbrott bestämt sig för att inte dejta under sitt sista år på skolan, och Pony är fast besluten att ingen på den nya skolan ska få veta att han är trans. Att de genast fattar tycke för varandra komplicerar saker och ting.

Check, Please! av Ngozi Ukazu

Det pratas (med rätta!) mycket om Heartstopper just nu, och då vill jag tipsa om en annan serieroman med HBTQ-tema. Check, Please! handlar om Eric Bittle, även kallad Bitty, en homosexuell konståkare, hockeyspelare och bagare som flyttar från Georgia i södra USA till Massachusetts för att gå på college, och även spela i sin nya skolas hockeylag. Även här behandlas psykisk ohälsa på ett bra sätt. 

Check, Please! finns i två volymer, nummer 1 som heter #Hockey och nummer 2 som heter Sticks & Scones. Den finns även helt gratis som webcomic här.

Tony Hill & Carol Jordan-serien av Val McDermid

Den skotska deckarförfattaren Val McDermid är själv lesbisk och HBTQ+-personer förekommer ofta i hennes böcker. Min favorit är karaktären Paula McIntyre i serien om Tony Hill och Carol Jordan. I början av serien förekommer Paula bara då och då, men blir i de senare böckerna en av de viktigaste karaktärerna.

Loveless av Alice Oseman

Slutligen vill jag tipsa om en bok som jag själv faktiskt inte har hunnit läsa än. Loveless, av samma författare som har skrivit Heartstopper, handlar om Georgia som börjar inse att hon nog är asexuell och aromantisk. Asexualitet är kanske en av delarna av HBTQ+-spektrat som det pratas minst om och som folk i allmänhet har sämst koll på, många har kanske aldrig ens hört ordet, och därför är ju böcker som Loveless så himla viktiga. Jag har hört många asexuella nämna just den här boken som en ögonöppnare för dem själva, och för vissa kan det ha varit första gången de sett sig själva representerade på det sättet. Så därför väljer jag att tipsa om den fast jag inte har läst den än. Jag ska läsa den, snart!

Veckans kulturfråga v. 20

Säkert har ingen missat att Eurovision var i helgen, oavsett om man tittade eller inte. Jag är ett stort Eurovisionfan sedan många år, och såg naturligtvis båda semifinalerna och finalen i lördags. 

Ukrainas bidrag var ingen superfavorit hos mig, men nog tyckte jag att det var rätt att de vann ändå. Det var en bra låt och ett väl genomfört framträdande, och jag tyckte det var fint på något sätt att det var tittarrösterna som avgjorde. 

Jag har redan hunnit bråka med folk på sociala medier som inte tycker att Eurovision ska vara politiskt. Jag tycker det är en lite lustig inställning, faktiskt. Eurovision har ju liksom alltid varit politiskt, oavsett vad de själva påstår. Är det en slump att Grekland och Cypern alltid röstar på varandra? Eller Spanien och Portugal? Eller att vi i de nordiska länderna blir så sjukt kränkta om vi inte får poäng av varandra? Att vi röstar politiskt är liksom inget nytt alls, och personligen gör det mig inget att det är så. Just i år kändes det som ett viktigt ställningstagande.

Men det där var ett sidospår. Det jag skulle komma till var att Enligt O hämtat inspiration från Eurovision till Veckans kulturfråga, som lyder:

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Irland är som många känner till det enda land som vunnit Eurovision fler gånger än Sverige, men de hade sina glansdagar på 80- och 90-talen. Jag är själv för ung för att minnas det, men nog är det en bedrift att vinna tre år på raken? Och nog sjunger jag med i Johnny Logans Hold Me Now när jag råkar höra den någonstans. Den håller än!

Hur som helst, så läste jag faktiskt ganska många böcker av just irländska författare under 2021. The Impostor av L.J. Ross var tyvärr ingen höjdare alls, även om jag tyckte om miljöbeskrivningarna. Men däremot tyckte jag riktigt bra om Six Wicked Reasons av Jo Spain, och jag har sedermera köpt ett par böcker till av henne som jag inte har hunnit läsa än.

Min favorit dock, är Catherine Ryan Howard. Jag läste min första bok av henne i augusti i fjol. Den heter The Nothing Man, och jag tyckte den var fantastiskt bra. Efter det läste jag två böcker till av henne innan året var slut, nämligen The Liar's Girl och 56 Days. Även de var riktigt, riktigt bra, och hon har skrivit några fler böcker också som jag planerar att läsa inom kort. Jag följer även henne på Instagram, och det var hon som inspirerade mig att börja bygga Lego.

Veckans kulturfråga v. 18

Omröstningen till Årets bok 2022, det pris som utdelas av Bonniers Bokklubbar, är igång. Igår avslöjades nomineringarna, och den som vill delta i omröstningen kan göra det här.

De böcker som nominerats är:

Allt vi inte sa av Sara Osman

Dit du går, går jag av Lina Nordquist

I dina händer av Malin Persson Giolito

Räkna hjärtslag av Katarina Widholm

Sarek av Ulf Kvensler

Sista sommaren av Eleonore Holmgren

Skilsmässan av Moa Herngren

Sly av Sara Strömberg

Sångfåglar av Christy Lefteri

Vattnets sötma av Nathan Harris

Äpplet faller inte av Liane Moriarty

När vargarna kom av Charlotte McConaghy

---

Detta handlar veckans kulturfråga om. Frågan är tvådelad, och lyder:

Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?

Sjukt nog har jag inte läst en enda av årets nominerade böcker! Förstår inte riktigt hur det har gått till.

Dock finns det flera böcker på listan som jag är intresserad av. Äpplet faller inte valde jag i min Bookie-prenumeration i mars, så den står hemma i hyllan och väntar på att bli läst. 

Jag tycker även att Dit du går, går jag och Räkna hjärtslag verkar intressanta. Sångfåglar hade jag inte ens hört talas om förrän jag såg listan med nomineringar, men den verkar spännande den också. 

Bland maj månads Bookie-böcker finns Sarek med och först valde jag bort den, och de andra utvalda böckerna också faktiskt; jag tänkte gå tillbaka och välja en bok som fanns med förra månaden istället. Men de senaste dagarna har jag läst mer om Sarek och nu funderar jag på att välja den ändå, för den verkar faktiskt riktigt spännande.

Vilka böcker saknar du på listan?

Faktiskt så kan jag inte komma på någon! Jag har läst väldigt många bra böcker det senaste året, men de är alla antingen för gamla (ett kriterium är ju att de ska ha publicerats mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022), eller så passar de inte in av andra anledningar.

Veckans kulturfråga v. 11

Veckans kulturfråga är tvådelad, och lyder som följer: 

Vilken klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck?

Jag har aldrig varit särskilt mycket för klassiker, men rätt många har jag ändå läst. Framför allt har jag läst många klassiska barnböcker. När jag var i 12-13-årsåldern plöjde jag hela Anne på Grönkulla-serien och har senare läst om de flesta av böckerna, och de har levt kvar som en av de viktigaste litterära upplevelserna för mig.

Och under en skolresa till Tyskland när jag var 15 år läste jag Nässlorna blomma av Harry Martinson. Den tyckte jag inte om då men nog gjorde den intryck på mig i alla fall, för jag kommer ju ihåg stora delar fortfarande! Och om jag läste om den nu skulle jag kanske tycka annorlunda.

Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?

Som lärare i både språk och historia (samt litteraturfantast förstås) borde jag kanske ha en hel lista med förslag. Men jag nog lite litteraturanarkist också, för jag har verkligen inte det. 

Jag ser förstås ett värde i att läsa exempelvis klassiker därför att de säger något om hur samhället varit och var vi själva kommer ifrån. Men samtidigt tycker jag att det urval som ofta gjorts (dvs. vilka författare som alls publicerats och sedan vilka av de publicerade böckerna som upphöjts till kanonstatus) är superproblematiskt. Det är inte alltid textens kvalitet som har varit avgörande, om man säger så. Och jag kan bara inte skriva under på att vissa, speciellt utvalda böcker kommer vara viktiga för precis alla människor.

Veckans kulturfråga v. 8

Bokrean är igång, och i veckans kulturfråga undrar Enligt O om vi har planerat några reaköp.

Förr brukade jag köpa mängder av böcker på rean bara för att det var billigt, med resultatet att jag samlade på mig en massa som jag sen aldrig läste eller ens egentligen hade något intresse av att läsa. 

Numera försöker jag vara mer återhållsam, och just i år har jag förbeställt åtta böcker från Bokus:

Alla ljuger av Camilla Grebe

Jag har inte läst någon bok i serien, men äger några stycken sedan tidigare och har ju hört så mycket bra om den, så nu passade jag på att skaffa en till. Vad var det jag sa om att vara återhållsam?

Bekännelsen av Jo Spain

Jag har tidigare läst en annan bok av Jo Spain, Six Wicked Reasons, som jag tyckte om, så jag vill gärna läsa mer av henne.

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell

Denna har jag också hört mycket bra om. Jag har lånat den från biblioteket flera gånger men inte kommit mig för att läsa den (jag är sämst på biblioteksböcker; jag lånar och glömmer bort eller hinner inte läsa och sen måste jag lämna tillbaka), så nu köpte jag en egen istället.

Par i brott av Agatha Christie

Jag har läst en del Christie men inte så mycket som jag skulle vilja, så nu slog jag till på en novellsamling av henne. Den är ju så snygg också!

Vem har sagt något om kärlek? av Elaf Ali

Som jag nämnde för ett tag sedan ska jag läsa den här boken på jobbet. Jag lånade den på skolbiblioteket där jag jobbar men har tänkt att jag nog gärna skulle vilja ha mitt eget exemplar också, så nu passade jag på när den kom på rean.

Arvet, Straffet, och Upprättelsen av Yrsa Sigurdardottir

Jag har inte läst något av Yrsa Sigurdardottir tidigare, men jag har hört mycket bra, och har tänkt att jag skulle vilja läsa mer nordiskt. Och nu fick jag tag i de tre första böckerna i Freyja & Huldar-serien för nästan ingenting.

--

Min lokala Ugglan-bokhandel har förstås också rea. Jag hann inte dit igår för just på tisdagar jobbar jag så sent, men på onsdagar slutar jag tidigare så jag ska åka dit i eftermiddag och se vad de har. Det brukar alltid bli någonting i alla fall, fast jag tycker att jag redan har förbeställt allt jag vill ha.

Veckans kulturfråga v. 4

I veckans kulturfråga undrar Enligt O vilken bok vi skulle vilja se som tv-serie, och vilka skådespelare vi vill se i huvudrollerna.

Den bok jag allra helst skulle vilja se som serie är A Little Love Song av Michelle Magorian (En liten kärlekssång i svensk översättning). 

Det är en ungdomsbok (men fungerar precis lika bra för vuxna läsare!) som utspelar sig i en liten by i södra England under andra världskriget. Huvudpersonen drömmer om att bli författare, och boken utspelar sig huvudsakligen i en liten stuga och i en bokhandel. Jag kan verkligen se framför mig vilken otroligt mysig miniserie det skulle kunna bli!

Vilka skådespelare jag skulle vilja se i huvudrollerna har jag dock inte funderat så mycket på. Det känns viktigt att det blir rätt, men jag kan inte komma på några särskilda personer som jag gärna skulle vilja ha med.

Veckans kulturfråga v. 43

 I veckans kulturfråga undrar Enligt O vad vi ska läsa under läslovet.

Jag har turen att vara ledig nästan hela lovet. Jag jobbar bara på måndag och är sedan ledig resten av veckan, och en av de saker som jag hoppas kunna lägga tid och energi på då är just läsningen.

Jag är tyvärr inne i en riktig svacka just nu. Jag började läsa Polcirkeln för flera veckor sedan, men kommer ingenvart i varken den eller någon annan bok. Undantaget är A (Very) Short History of Life on Earth, som jag sträcklyssnade på i helgen. Jag ville egentligen bara ha den som bakgrundsljud medan jag byggde lego (dvs. min nya besatthet), men den var faktiskt riktigt intressant.

Men jag hoppas ändå som sagt få ro att läsa under lovet. Jag har lånat Sadie på biblioteket, så den måste jag läsa snart innan den ska lämnas tillbaka. Jag har även beställt Final Girl Support Group, och jag ska åka och hämta ut paketet i eftermiddag. Jag kanske inte hinner med båda (i synnerhet som jag egentligen bara vill fortsätta bygga lego), men en borde jag ju hinna i alla fall. 

Mina legoalster. Jag väntar spänt på att fler set ska komma med posten.

Veckans kulturfråga v. 19

I veckans kulturfråga undrar Enligt O vad vi ska läsa under den kommande långhelgen.

Det har faktiskt fallit sig så att jag är mitt inne i två olika böcker för närvarande. Det hör inte till vanligheterna, men nu råkade det bli så.

Den pappersbok jag läser är Six Wicked Reasons av Jo Spain, som är en thriller i kategorin "rik familj med hemligheter" och utspelar sig på Irland.

I e-boksform läser jag The Skeleton Crew av Deborah Halber. Det är en dokumentär bok i true crime-kategorin och handlar som så kallade websleuths, det vill säga privatpersoner som ägnar sin fritid åt att försöka lösa gamla brott med hjälp av internet. Det kan till exempel handla om att använda den information som finns tillgänglig om en avliden person som polisen inte lyckats identifiera, och jämföra den informationen mot alla de tusentals personer som anmälts försvunna tills man hittar någon som matchar och alltså skulle kunna vara rätt person.

Jag har lite, lite rättning som jag skulle behöva bli färdig med under långhelgen, men annars kommer jag att vara ledig och jag hade nog tänkt försöka läsa ut båda de här böckerna.