Visar inlägg med etikett william ritter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett william ritter. Visa alla inlägg

tisdag 20 oktober 2020

Tisdagstrio: Gudar, väsen, tomtar & troll


Temat för veckans tisdagstrio är "gudar, väsen, tomtar & troll". 

Jag läser inte ofta böcker om övernaturliga varelser utan föredrar att hålla mig till den verkliga världen, men tre stycken lyckades jag i alla fall skrapa ihop. Alla dessa tre har jag läst och tyckt mycket om.

Jackaby av William Ritter
Jackaby är den första delen i en serie om fyra böcker. Serien utspelar sig i New England i slutet av 1800-talet, och handlar om den äventyrslystna Abigail Rook som får arbete som assistent hos den excentriske R.F. Jackaby. Jackaby är en privatdetektiv utöver det vanliga; han kan nämligen se övernaturliga varelser som ingen annan kan se.

The String Diaries av Stephen Lloyd Jones 
The String Diaries handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser exakt ut som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats. Familjen har efter så många års förföljelse infört ett system där de vid minsta misstanke dubbelkollar att alla i familjen är den som de påstår sig vara, oftast genom att ställa frågor som bara rätt person kan svara på, och varje familjemedlem skriver ned sina upplevelser och iakttagelser i dagböcker som sedan lämnas till nästa generation. 

Dead Inside - Do Not Enter: Notes from the Zombie Apocalypse av Lost Zombies 
Dead Inside - Do Not Enter är en väldigt annorlunda bok. Det handlar om zombieapokalypsen, men istället för en vanlig roman berättas historien med hjälp av fotografier av handskrivna lappar, som skrivits av olika människor och lämnats på olika ställen. Via lapparna får läsaren glimtar av olika människoöden innan, under och efter apokalypsen.

söndag 15 december 2019

10 Year Challenge i böcker

Alldeles strax lämnar vi 10-talet bakom oss, och en populär trend just nu är den så kallade 10 Year Challenge, alltså att lägga upp två bilder av sig själv sida vid sida, en från 2009 och en från 2019.

YouTubern Rincey Reads har skapat en bokrelaterad version av utmaningen, och jag hänger på! Frågorna har jag översatt till svenska för tydlighetens skull. Det vore roligt om fler ville svara på frågorna, men länka då gärna i kommentarerna så att jag hittar era svar.

Vilken var den bästa boken du läste 2009?
Det blev genast klurigt, för jag började inte anteckna vad jag läste förrän 2013. Jag minns naturligtvis inte precis alla böcker jag läste för tio år sedan, men jag vet att jag läste Cold Granite av Stuart MacBride den sommaren och tyckte mycket om den (fast jag läste den svenska översättningen, som inte verkar finnas i tryck längre).

Vilken var den bästa boken du läste 2019?
Ni börjar säkert tröttna på mitt tjat om Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston vid det här laget, men jag sade när jag hade läst den att det var den bästa boken i år, och det stämmer fortfarande fast jag har läst fyra böcker till sedan dess.

Vilken var den sämsta boken du läste 2009?
Den här frågan var lätt! Våren 2009 gick jag sista terminen på gymnasiet, och i skolan var jag tvungen att läsa Gökboet av Ken Kesey. Den boken har varit mitt absoluta hatobjekt sedan dess.

Vilken var den sämsta boken du läste 2019?
Jag har faktiskt inte läst särskilt många böcker som jag inte tyckte om i år. Jag pluggar ju inte längre så jag slipper läsa böcker som någon annan har bestämt att jag ska läsa, och jag har i princip slutat läsa ut böcker som jag inte gillar. Och sen kanske jag har haft lite tur också, vem vet? Hur som helst så får det nog bli Ghostly Echoes av William Ritter, som jag gav 3/5 i betyg. Jag har läst några andra treor också, men Ghostly Echoes var en extra besvikelse eftersom jag hade så höga förväntningar på den. Jag tyckte väldigt mycket om de två första böckerna i serien, och därför kändes det så snopet när jag läste den här tredje och den liksom for iväg åt ett helt annat (konstigt) håll än jag hade väntat mig.

Nämn en bok som publicerades under 2009 som du vill läsa
Jag vill väldigt gärna läsa The Indifferent Stars Above av Daniel James Brown, som kom ut i april 2009.

Nämn en bok som publicerades 2019 som du vill hinna läsa innan 2020
En av de böcker som står högt upp på min att läsa-lista är Bara lite till av Simona Ahrnstedt, som kom ut i oktober i år. I ärlighetens namn tror jag dock inte att jag kommer hinna med den innan året är slut.

Nämn en genre som du brukade läsa mycket av, men som du inte läser så ofta längre
Ungdomslitteratur. Jag läser fortfarande ungdomslitteratur ibland, men nästan bara böcker som riktar sig till något äldre läsare (det som ofta kallas för YA, eller Young Adult). Förr läste jag även böcker som riktade sig till yngre läsare, men det har jag nästan slutat med.

Nämn en genre som du har upptäckt under det här årtiondet
True crime, dvs. böcker som handlar om verkliga brott (framför allt mord). Jag var redan innan intresserad av ämnet, men jag läste mest deckare och såg på fiktiva polisserier. Under det här årtiondet har jag även börjat intressera mig mer för verkliga brott.  

Vilken läs- eller bokrelaterad (o)vana vill du lämna kvar i 10-talet?
Jag har i perioder varit dålig på att läsa; det kan gå månader utan att jag läser en enda bok fast jag vet att jag mår bättre när jag läser. Jag vill sluta skjuta upp läsningen utan anledning.

Vilken läs- eller bokrelaterad vana vill du börja med under nästa årtionde?
Jag vill börja använda biblioteket mer, istället för att alltid köpa de böcker jag vill läsa. Och när jag nu ska köpa böcker så vill jag börja handla mer hos den lokala bokhandeln, som ju faktiskt är jättebra, istället för att köpa så mycket böcker online.

tisdag 19 november 2019

En reflektion om min egen enkelspårighet

Har ni någon gång börjat fundera över er egen läsning och reagerat på de mönster ni ser?

När jag förstrött funderade över de böcker jag har läst i år insåg jag plötsligt hur många mörka böcker det har blivit. Årets läsning har varit ovanligt enkelspårig!

Det är nu den 19 november, och hittills i år har jag läst 26 böcker. Det är säkert lika många som vissa läser på en enda månad, men med mina mått mätt ligger jag helt okej till. Jag planerar att försöka hinna med åtminstone ett par stycken till i november, och sedan kanske en bok i veckan eller så i december.

Men av dessa 26 har jag läst hela 18 kriminalromaner. En ytterligare, Ghostly Echoes av William Ritter, kan också halvt räknas dit eftersom den handlar om brott, även om det inte är en typisk kriminalroman det rör sig om.

Bland de sju kvarvarande finns en fackbok om seriemördare, en memoar av dottern till seriemördare, två böcker om förintelsen, samt en bok som utspelar sig under första världskriget. Det är inte helt lätta grejer precis.

Kvar blir då endast två böcker med lite mindre tungt innehåll, nämligen Honestly Ben av Bill Konigsberg som jag läste alldeles i början av året, samt Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston som jag läste härom veckan.

Inte så konstigt då kanske, att jag tyckte att Red, White & Royal Blue kändes som en sådan otroligt frisk fläkt (utöver att den också var väldigt bra, förstås). Jag tror att jag eventuellt behöver ta ett steg tillbaka från kriminalromanerna ett tag och försöka läsa mer annat under det som är kvar av året. Jag har ju faktiskt också väldigt många andra böcker som väntar på att bli lästa, så det bör inte bli så svårt.

torsdag 31 januari 2019

Januari 2019

Dödsmärkt
Insidious Intent
Ghostly Echoes
Lästa böcker
Dödsmärkt av Peter James
Insidious Intent av Val McDermid
Ghostly Echoes av William Ritter
Hetta av Jane Harper

Antal: 4
Omläsningar: 0
Svenska: 2
Engelska: 2
Snittbetyg: 3,62

Bästa bok: Hetta
Sämsta bok: Ghostly Echoes
Största överraskning: -
Största besvikelse: Insidious Intent

Kommentar

Årets läsning började riktigt bra. Som jag nämnt tidigare har jag haft en ordentlig lässvacka under lång tid, men det verkar vara på väg att ge med sig. Under januari läste jag fyra böcker, lika många som jag läste under hela 2018!

Mitt trick för att verkligen komma igång med läsningen var ganska enkelt, men fungerade överraskande väl. Jag valde helt enkelt en bok som jag tyckte verkade intressant, delade antalet sidor på sju, och så bestämde jag bara att jag skulle läsa så många sidor varje kväll. Efter en vecka hade jag således läst ut boken, och då började jag om med en ny.

HettaJag behöver rutin i mitt liv för att må bra, så det har varit riktigt skönt och inte särskilt svårt att få till läsningen varje kväll, eftersom jag vet från början att jag ska läsa och också hur mycket. Jag hoppas så småningom komma tillbaka dit jag var förr, då läsningen var något som jag bara gjorde spontant och inte behövde planera för, men tills dess är jag nöjd med mitt system.

Tyvärr har inte alla böcker jag läst den här månaden riktigt levt upp till mina förväntningar.

Jag har hört mycket bra om Hetta, och det var också den boken jag gillade bäst av de fyra. Dödsmärkt hade jag egentligen inte några förväntningar på; jag har aldrig läst något av Peter James tidigare, och jag köpte boken för att Pocketshop i Uppsala skulle stänga och hade 70% rea på allt. Den var bra, trots att det är lite märkligt att börja läsa mitt i en serie.

Jag var riktigt spänd på både Insidious Intent och Ghostly Echoes, men båda blev tyvärr något av en besvikelse. Insidious Intent är den tionde delen i Tony Hill-serien av Val McDermid, och jag tyckte att den var bra ända tills slutet. Jag vet inte vad det har tagit åt författaren, men jag blev helt chockad när jag läste slutet, och inte alls på något bra sätt.

Ghostly Echoes är den tredje delen i Jackaby-serien av William Ritter. Jag tyckte att de två första böckerna i serien var riktigt bra och jag såg fram mot denna, men den hade en helt annan känsla och en annan typ av handling, och jag blev inte alls lika fångad. Jag tänkte först att jag kanske bara inte var på humör, men sedan såg jag några Goodreads-recensenter som tyckte likadant, så det är nog inte mig det är fel på.

Som vanligt har jag ingen plan för nästa månad. Jag har svårt att planera min läsning i förväg; när jag ska börja med en ny bok brukar jag bara gå och ställa mig vid bokhyllan och känna efter vad som tilltalar mig just då. Just nu läser jag Honestly Ben av Bill Konigsberg, men sen får vi se vad det blir!

söndag 20 januari 2019

En smakebit på søndag - Ghostly Echoes



En smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, och går helt enkelt ut på att bjuda på en smakbit från den boken en läser för tillfället.

Min smakbit den här veckan kommer från Ghostly Echoes, den tredje delen i Jackaby-serien av William Ritter. Serien utspelar sig i slutet av 1800-talet och handlar om Abigail Rook - assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv som har förmågan att se övernaturliga varelser. Jag har skrivit om de två tidigare delarna i serien här.


Läser just nu"Detective work is neither a happy nor a satisfying business, Miss Rook," said Jackaby, settling in as the amber buildings sailed past our window. "Marlowe will understand." 
--
"I don't understand at all." Commissioner Marlowe kept his voice low and even as we sat across from him the following morning.
    "What I mean to say," Jackaby explained, "is that our excursion yesterday was very instructive indeed."
    "You found your missing woman?"
    "Not exactly. Not remotely. No. We did manage to find a woman who was not missing." Jackaby's optimistic humor found little purchase on Marlowe's granite countenance. "And then we misplaced her," Jackaby admitted. "So now there are two missing women. Also there is a baby."
    "What? A baby? Where did you find a baby?"
    "We did not find a baby. The baby is also missing."
    The commissioner's eye twitched as he set both palms on the table and took a deep breath. 

tisdag 15 mars 2016

♩I'm so excited... ♬


Jag upptäckte nyss att den tredje delen i Jackaby-serien av William Ritter har fått både en titel och ett omslag. Ghostly Echoes heter den, och släpps i slutet av augusti. 

Och hur snyggt är inte omslaget?


tisdag 17 november 2015

Top Ten Tuesday: Citat

Veckans Top Ten Tuesday handlar om favoritcitat ur böcker. Enligt instruktionen ska det vara från böcker en läst under det senaste året, men jag blev tvungen att fuska lite och ta ur böcker jag läst rent allmänt. Jag älskar citat, men är samtidigt fruktansvärt dålig på att markera dem, så det fick bli så. Dessutom blev det nio stycken istället för tio, men det kändes liksom bättre.

De tre sista är egentligen inte ens citat, utan snarare utdrag, men speciellt Know Not Why är en av mina favoritböcker, så jag tänker fortsätta tjata om den ett tag till. 

~~~~

“A lot of people don’t believe in curses. A lot of people don’t believe in yellow-spotted lizards either, but if one bites you, it doesn’t make a difference whether you believe in it or not.”
Holes, Louis Sachar

~~~~

“Monsters are easy, Miss Rook. They’re monsters. But a monster in a suit? That’s basically just a wicked man, and a wicked man is a more dangerous thing by far.”
Jackaby, William Ritter

~~~~

“Fear can keep you alive. The trick is not to let it overwhelm you. Not to let it rule you. If you’re afraid, that’s the universe’s way of telling you something. Go away. Don’t run; don’t panic. Just pick up and walk out, calm as you please. Panic makes you stupid.”
I Hunt Killers, Barry Lyga

~~~~

“I take a sip of my beer, and it’s- I mean, it’s just astonishingly disgusting. I don’t think I was expecting it to taste like ice cream, but holy fucking hell. People lie and get fake IDs and sneak into bars, and for this? I honestly think I’d rather make out with Bieber. The dog. Or Justin.”

~~~~

“There are other people on the Internet. It’s awesome. You get all the benefits of ‘other people’ without the body odor and the eye contact.”
Fangirl, Rainbow Rowell

~~~~

“It’s hard to be different,” Scarborough said. “And perhaps the best answer is not to tolerate differences, not even to accept them. But to celebrate them. Maybe then those who are different would feel more loved, and less, well, tolerated.”
Openly Straight, Bill Konigsberg

~~~~

“The hole in my heart, I can’t even begin to describe. It’s hard when you open your heart and let someone in and then suddenly they’re not in it anymore.”
Openly Straight, Bill Konigsberg

~~~~

Hal frowned. “Are you sure this is a good idea?”

“Uh, live in a tropical paradise for a week and sip fruity drinks with umbrellas in them by the pool? Yeah, Hal,” I said, cranking up the sarcasm far past eleven, “that’s a fate worse than death. I don’t know what I was thinking.”

“No,” he said, stretching the word out longer than was healthy for it, “I was thinking more like going on a honeymoon without a wife.”

I dropped a sock and looked up at him, stung. “Don’t rub it in, man.”
The Other Guy, Cary Attwell

~~~~

“I surreptitiously attempt to practice his I’m Here And I’m Listening And I’m The Best Damn Boyfriend Ever expression on my own face. He does it so well. But it must be possible, right? It’s not like he’s that crazy-talented.

He’s about to start talking, but then he stops and stares at me.

“What?” I say, trying not to let my face muscles shift too much. This is damn tricky.

“You look like you’re about to start playing the world’s saddest song on its tiniest violin,” Arthur informs me. “And then hug a kitten, and paint a rainbow, and watch Titanic whilst weeping profusely.”
Know Not Why, Hannah Johnson

~~~~

“This is going to be hideously trite,” he says. “Prepare yourself.”

“Prepared.”

“It’s Christmas. You love them. They love you. More than anything else, that’s what matters. Things will happen the way they happen, and you’ll sort out the way you feel about them, and it will be all right. And you’ll keep loving them, and they’ll keep loving you, and… God bless us, everyone.”

I consider this. “Kind of a weak ending.”

“I can’t help suspecting it would have resonated more if I were a sickly child in Victorian Britain,” he agrees wistfully.
Know Not Why, Hannah Johnson

onsdag 11 november 2015

Jackaby och Beastly Bones

 
Titel: Jackaby Författare: William Ritter
Serie: Jackaby #1 Förlag: Algonquin Young Readers
Sidor: 299 Språk: Engelska
Betyg: 5/5

Serie: Jackaby #2
Sidor: 304
Betyg: 4/5

Nu har jag läst ut Beastly Bones, som var min smakbit i söndags, och jag har bestämt mig för att recensera både den och den första boken i serien, Jackaby, på samma gång. Det är naturligtvis en helt spoilerfri recension. 

Serien marknadsförs som urban fantasy, men är minst lika mycket deckare, med en stor släng finurlig humor och till och med lite romantik. 

Året är 1892. Den äventyrslystna fröken Abigail Rook har till sina föräldrars stora förtret lämnat England och societetslivet och gett sig ut på en långresa. Så småningom anländer hon i staden New Fiddleham i New England, och får arbete som assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv med fallenhet för det övernaturliga.

Knappt hinner Abigail börja sitt nya arbete förrän hon och Jackaby kastas in i ett fall med en seriemördare som härjar i staden. Jackaby vet att mördaren är en övernaturlig varelse och inte en vanlig människa, men att övertyga polisen om det är en helt annan sak...

Jag tänker inte berätta så värst mycket om den andra boken eftersom jag inte vill spoila den första, men det innefattar ett fall med dinosarieben som försvunnit från en utgrävning, samtidigt som markägarens fru dött under mystiska omständigheter.  

Jackaby har lite oväntat blivit en av mina favoritserier. Böckerna är lättlästa, de har en spännande handling som går i rafflande takt och karaktärer som jag tycker om. Böckernas längd på cirka 300 sidor gör att det känns som att en tar sig igenom dem på nolltid, och dessutom är det något med själva böckerna i sig som jag gillar. De känns relativt små och nätta för att vara inbundna, vilket jag tror också lurar hjärnan att tro att det går fortare att läsa än det faktiskt gör.

Jag tycker även mycket om språket. Nu är jag ingen språkvetare, men det märks att William Ritter har lagt ned tid på att få språket att passa in tidsmässigt. Det är lite gammaldags, utan att för den skull vara så omständligt att det blir jobbigt att läsa.

Anledningen till att Beastly Bones “bara” får en fyra i betyg, är att jag helt enkelt inte fann det mysterium som Abigail och Jackaby försöker lösa fullt lika spännande som den första boken. Annars är den andra boken precis lika välskriven som den första, och jag ser fram emot nästa bok. Inte för att jag än så länge har sett någonting om att det ska komma en tredje bok, jag bara utgår från att det kommer en.

söndag 8 november 2015

En smakebit på søndag - Beastly Bones


En smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, och går helt enkelt ut på att en bjuder på en smakbit från den bok en läser för tillfället. 

Min smakbit den här veckan kommer från Beastly Bones, som är den andra delen i Jackaby-serien av William Ritter. Serien utspelar sig i slutet av 1800-talet och handlar om Abigail Rook - assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv som har förmågan att se övernaturliga varelser.


Jackaby sighed. “Give me just a moment to confer with my esteemed colleague.” He gestured me closer as Mrs. Beaumont wrung her hands.
Jackaby leaned in and adopted the sort of hushed, secretive tones that one nearby cannot help but overhear. “Miss Rook, on a scale of one to pomegranate, how dangerous would you say this situation has become?”
“Dangerous?” I faltered.
“Yes, Miss Rook,” prompted Jackaby, “in your expert opinion.”
“On a scale of one to pomegranate?” I followed his lead, checking over the notes I had scribbled in my notepad and speaking in my most audible, serious whisper. “I should think… acorn? Possibly badger. Time alone will tell.”
My employer nodded solemnly.

tisdag 3 november 2015

Top Ten Tuesday: Debutförfattare



Hej, nu var det ett tag sen jag skrev. Det har varit höstlov, och jag har varit hos mamma och bara tagit det lugnt. Hur skönt som helst! 

Hursomhelst så tänkte jag att jag skulle prova på Top Ten Tuesday. Dagens ämne är författare vars debutböcker har fått en att se fram emot författarens andra bok, alternativt författare vars andra bok var minst lika bra som debutboken.

Vad svårt, tänkte jag, tills jag började titta igenom mina böcker och insåg att jag under bara de senaste två åren har läst en hel hög riktigt bra debutböcker.

emily m. danforth
Jag läste The Miseducation of Cameron Post i början av 2014 och tyckte att den var riktigt bra, bortsett från att den kändes något för lång. Verkar inte som att hon har någon mer bok på gång än, men hoppas det kommer så småningom. 

Stephen Lloyd Jones
The String Diaries läste jag under höstlovsveckan för två år sedan. Boken hade en riktigt intressant och unik handling, och framkallade liksom en krypande känsla av paranoia på ett sätt som jag gillade. Perfekt bok att läsa under Halloween, alltså. Dock tyckte jag att den fungerade bra som fristående roman och är inte sådär jätteförtjust i att författarens andra bok är en fortsättning på denna, men jag kommer nog ändå att läsa den förr eller senare. 

Stuart MacBride
MacBrides första bok Kall som granit är en riktigt bra och ganska obehaglig deckare som jag läste för många år sedan, och jag läste även bok två, tre och fyra i serien, som handlar om den skottske polisen Logan McRae. Tyckte dock inte att fyran var så himla bra, så sedan blev det inte av att jag läste fler fast det är totalt tio böcker i serien. Däremot har jag precis beställt Hälsning från de döda, den första delen i MacBrides nya serie, och den ser jag fram emot att läsa. 

Huntley Fitzpatrick
Älskade verkligen My Life Next Door, och jag har till och med köpt hennes andra bok What I Thought Was True, men har liksom inte kommit mig för att läsa den. Hon har även skrivit en tredje bok, The Boy Most Likely To, som utspelar sig i samma värld som den första boken.

Anne Blankman
Prisoner of Night and Fog var den bästa boken jag läste 2014, och jag har köpt uppföljaren Conspiracy of Blood and Smoke, men den har jag inte heller läst än. 

William Ritter
Jag var lite skeptisk till Jackaby när jag först hörde talas om den eftersom den marknadsfördes som “Sherlock Holmes möter Doctor Who”, och det kändes lite meh, men jag läste den ändå och är glad för det. Uppföljaren Beastly Bones har nyligen släppts, men jag har inte hunnit läsa den än.

P.J. Tracy
P.J. Tracy (som för övrigt är en pseudonym för författarduon P.J och Traci Lambrecht - mor och dotter) har skrivit serien Monkeewrench. Jag älskade den första boken, så jag läste även resterande fem böcker i serien. Tyvärr var den femte märkbart sämre än de fyra första, och den sjätte kändes nästan inte som att den ens tillhörde serien, vilket gör att jag är osäker på om jag ska fortsätta med serien om det kommer en sjunde bok.  

Lisa Williamson
Läste The Art of Being Normal i våras när den kom ut, och jag hoppas att Lisa Williamson skriver fler böcker i framtiden, för den var fantastiskt bra.

Becky Albertalli
Simon vs. the Homo Sapiens Agenda läste jag också i våras (recension här), och jag ser på Goodreads att Albertalli ska ge ut en till bok nästa år. Den har än så länge varken titel eller handling, men jag kommer definitivt att hålla utkik framöver.

Will Walton
Anything Could Happen är en fin historia med en huvudperson som jag verkligen fattade tycke för. Med det inte sagt att jag önskar en uppföljare till just den boken, men jag hoppas att det kommer fler böcker av författaren.

För att summera så är jag helt klart väldigt bra på att påbörja serier men ganska dålig på att avsluta dem. Skärpning, alltså!