Titel: Love as Always, Mum xxx
Författare: Mae West och Neil McKay
Förlag: Seven Dials
Sidor: 320
Love as Always, Mum xxx är en självbiografisk berättelse om att växa upp med föräldrar som är seriemördare.
Världen fick upp ögonen för Fred och Rosemary West våren 1994, då det uppdagades att paret under en tjugoårsperiod gjort sig skyldiga till minst tolv mord i och omkring den engelska staden Gloucester. Offren var för det mesta ensamma tonårsflickor eller unga kvinnor som kom från svåra förhållanden och hyrde rum av paret West. De tillfångatogs, våldtogs och torterades till döds, och Fred begravde sedan deras styckade kroppar under golvet eller i trädgården på den numera ökända adressen 25 Cromwell Street.
Parets många barn var helt ovetande om vad föräldrarna hade för sig, men for fruktansvärt illa. Rose var mycket grym mot barnen och slog dem ofta, och Fred utsatte några av flickorna för sexuella övergrepp. Två av mordoffren var deras egna barn: Charmaine som var Freds dotter från ett tidigare äktenskap, samt deras äldsta gemensamma dotter Heather.
I boken berättar dottern Mae om sin uppväxt i huset på Cromwell Street, som senare skulle komma att kallas "the House of Horrors", sin kamp för att förstå och bearbeta det som framkommit om föräldrarna, och om sin relation till sin mamma Rose, som sitter i fängelse på livstid. Mae hann aldrig träffa Charmaine, men hon och Heather stod varandra mycket nära och saknaden efter den mördade storasystern löper som en röd tråd genom berättelsen.
Kommentar
Som true crime-nörd har jag tidigare hört och läst mycket om Fred och Rose West, och jag tycker att jag "kan" fallet, så att säga. Därför blev jag mycket intresserad när jag fick veta att ett av barnen skrivit en bok, och det var onekligen en fascinerande upplevelse att få läsa om dessa människor berättat av någon som stod dem nära.
I första hand handlar boken om Mae och hennes syskons uppväxt, och om hennes upplevelse av det rättsliga efterspelet när föräldrarnas brott avslöjades. Det handlar i stort mer om föräldrarna Fred och Rose West än om de ökända seriemördarna, och det tycker jag är bra. Boken ger en snabbgenomgång av brotten som gör att den som inte känner till fallet sedan tidigare kan hänga med, och för den som vill göra en djupdykning finns det mängder att läsa eller se på andra ställen. Just här är jag mer intresserad av hur Fred och Rose var som personer och som föräldrar (riktigt vidriga, visar det sig).
Jag har på sistone blivit väldigt intresserad av anhöriga till seriemördare; jag kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att få veta att en närstående, kanske till och med ens egen förälder, gjort så fruktansvärda saker mot andra människor. Jag tänker att även förövarens anhöriga i någon mån måste ses som offer, även om det så klart blir komplicerat när det sätts i relation till de faktiska mordoffren och deras anhöriga. Detta tycker jag att Mae West lyfter fram på ett intressant sätt i boken. Jag kände till att Fred West tog sitt liv i häktet och aldrig hann ställas inför rätta för sina brott (jag tycker för övrigt inte att detta räknas som en spoiler att skriva det här), men vad som hände sedan har jag aldrig riktigt funderat över. Tydligen är det komplicerat att hantera en död seriemördare, eftersom ingen kyrkogård vill ta emot en kista och sätta upp en gravsten på grund av den vandalisering som säkerligen följer. Och hur håller man en begravningsgudstjänst för en person om vilken det inte finns något gott att säga?
Överlag tyckte jag att boken var intressant och läsvärd, men jag är kanske inte jätteimponerad av språket. Jag förstår ju att Mae West har fått hjälp att skriva boken, främst av Neil McKay som står som medförfattare men säkert även av andra, och kanske är det därför som jag tycker att språket då och då känns lite platt. Istället för inlevelsefullt blir det ibland ett uppradande av fakta och händelser, och det stör lite. Jag tyckte även att det inledande kapitlet var något rörigt, och jag blev till och med lite förvirrad trots att jag kände till fallet sedan innan.
Men trots detta rekommenderar jag boken varmt, även till den som inte känner till Fred och Rose West sedan tidigare. Det är en intressant skildring av hur det kan vara att växa upp i en dysfunktionell familj, att sakna en förlorad familjemedlem, och att hantera att ens familj plötsligt blir känd för alla i hela landet av den vidrigaste orsak man kan tänka sig.
En sak som bör påpekas för den som inte känner till fallet innan hen läser boken, är frågan om Roses skuld. Efter att paret West åkte fast försökte både Fred och Rose friskriva Rose från all skuld och hävdade att Fred själv begått morden och att Rose inget vetat. Under många år trodde dottern Mae på detta, även långt efter att de andra barnen accepterat att så nog inte var fallet. Detta har ett stort utrymme i boken, och det verkar nästan som att Mae fortfarande inte riktigt accepterat att Rose var lika inblandad som Fred. Eftersom detta är hennes berättelse framstår det ibland som att det råder tveksamheter kring Roses skuld, men såvitt jag förstår är det belagt att Rose kände till morden och deltog i majoriteten av dem.
Som Roses egen advokat uttrycker det i en dokumentär om fallet som jag såg nyligen:
"I wouldn't sleep at night if I was convinced she was innocent. And I do sleep quite well at night."