Veckans kulturfråga v. 20

Säkert har ingen missat att Eurovision var i helgen, oavsett om man tittade eller inte. Jag är ett stort Eurovisionfan sedan många år, och såg naturligtvis båda semifinalerna och finalen i lördags. 

Ukrainas bidrag var ingen superfavorit hos mig, men nog tyckte jag att det var rätt att de vann ändå. Det var en bra låt och ett väl genomfört framträdande, och jag tyckte det var fint på något sätt att det var tittarrösterna som avgjorde. 

Jag har redan hunnit bråka med folk på sociala medier som inte tycker att Eurovision ska vara politiskt. Jag tycker det är en lite lustig inställning, faktiskt. Eurovision har ju liksom alltid varit politiskt, oavsett vad de själva påstår. Är det en slump att Grekland och Cypern alltid röstar på varandra? Eller Spanien och Portugal? Eller att vi i de nordiska länderna blir så sjukt kränkta om vi inte får poäng av varandra? Att vi röstar politiskt är liksom inget nytt alls, och personligen gör det mig inget att det är så. Just i år kändes det som ett viktigt ställningstagande.

Men det där var ett sidospår. Det jag skulle komma till var att Enligt O hämtat inspiration från Eurovision till Veckans kulturfråga, som lyder:

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Irland är som många känner till det enda land som vunnit Eurovision fler gånger än Sverige, men de hade sina glansdagar på 80- och 90-talen. Jag är själv för ung för att minnas det, men nog är det en bedrift att vinna tre år på raken? Och nog sjunger jag med i Johnny Logans Hold Me Now när jag råkar höra den någonstans. Den håller än!

Hur som helst, så läste jag faktiskt ganska många böcker av just irländska författare under 2021. The Impostor av L.J. Ross var tyvärr ingen höjdare alls, även om jag tyckte om miljöbeskrivningarna. Men däremot tyckte jag riktigt bra om Six Wicked Reasons av Jo Spain, och jag har sedermera köpt ett par böcker till av henne som jag inte har hunnit läsa än.

Min favorit dock, är Catherine Ryan Howard. Jag läste min första bok av henne i augusti i fjol. Den heter The Nothing Man, och jag tyckte den var fantastiskt bra. Efter det läste jag två böcker till av henne innan året var slut, nämligen The Liar's Girl och 56 Days. Även de var riktigt, riktigt bra, och hon har skrivit några fler böcker också som jag planerar att läsa inom kort. Jag följer även henne på Instagram, och det var hon som inspirerade mig att börja bygga Lego.

En smakebit på søndag - Impostor

Den här veckan är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i En smakebit på söndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Impostor av L.J. Ross, vilket är den första boken i serien om Alexander Gregory. Gregory är rättspsykolog, och har tidigare ingått i en elitgrupp som ägnade sig åt att skapa gärningsmannaprofiler, i syfte att hjälpa polisen att lösa allvarliga brott. Gruppen har dock stängts ned efter anklagelser om tjänstefel, och Gregory är den ende gruppmedlemmen som har klarat sig hyfsat undan den stora skandalen. När en mördare slår till på Irland ombeds han därför att hjälpa till.

In careful, neutral tones, they spoke of how his younger brother had died during the night and, with every passing word, the boy's pale, ghostly-white face became more shuttered.

    It had happened before, you see.

    Last year, his baby sister had died too, before she'd reached her first birthday.

    He remembered all the cards and flowers arriving at the house they used to live in; the endless stream of neighbours pouring into his mother's living room to condole and glean a little gossip about their misfortune. He remembered his mother's arm wrapped around his shoulder, cloying and immovable, like a band of steel.

    "These two are all I have left now," she'd said, tearfully, drawing Christopher tightly against her other side. "I can only pray that God doesn't take them, too."

    And, while the mourners tutted and wept and put 'a little something' in envelopes to help out, he'd watched his mother's eyes and wondered why she was so happy.