Veckans kulturfråga v. 11

Veckans kulturfråga är tvådelad, och lyder som följer: 

Vilken klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck?

Jag har aldrig varit särskilt mycket för klassiker, men rätt många har jag ändå läst. Framför allt har jag läst många klassiska barnböcker. När jag var i 12-13-årsåldern plöjde jag hela Anne på Grönkulla-serien och har senare läst om de flesta av böckerna, och de har levt kvar som en av de viktigaste litterära upplevelserna för mig.

Och under en skolresa till Tyskland när jag var 15 år läste jag Nässlorna blomma av Harry Martinson. Den tyckte jag inte om då men nog gjorde den intryck på mig i alla fall, för jag kommer ju ihåg stora delar fortfarande! Och om jag läste om den nu skulle jag kanske tycka annorlunda.

Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?

Som lärare i både språk och historia (samt litteraturfantast förstås) borde jag kanske ha en hel lista med förslag. Men jag nog lite litteraturanarkist också, för jag har verkligen inte det. 

Jag ser förstås ett värde i att läsa exempelvis klassiker därför att de säger något om hur samhället varit och var vi själva kommer ifrån. Men samtidigt tycker jag att det urval som ofta gjorts (dvs. vilka författare som alls publicerats och sedan vilka av de publicerade böckerna som upphöjts till kanonstatus) är superproblematiskt. Det är inte alltid textens kvalitet som har varit avgörande, om man säger så. Och jag kan bara inte skriva under på att vissa, speciellt utvalda böcker kommer vara viktiga för precis alla människor.

Vårenkät

Hos Mia hittade jag en enkät om våren, och det lät ju trevligt så jag lånar den!

Vad ser du mest fram emot med våren?
Det här läsåret har varit riktigt tufft, och extra jobbig är alltid våren med allt som ska hinnas med. Det är jätteskönt att det börjar bli ljust och jag känner mig lite piggare än jag gjort tidigare under vintern, men det är mycket kvar att göra innan jag kan andas ut. I år undervisar jag fyra klasser i årskurs 9, alltså ca. 90 elever (plus nästan lika många i åk 7). Snart är det dags för nationella prov, vilket alltså innebär 90 uppsatser, 90 läsförståelser och 90 hörförståelser för mig att rätta. Puh!

Det jag ser fram emot är alltså månadsskiftet maj/juni när jag förhoppningsvis är klar med det mesta och kan andas ut. Det vore också trevligt om snön försvunnit tills dess, förstås!


Vilket är ditt favoritställe att sitta och läsa?
Jag läser för det mesta i soffan eller i sängen innan jag ska sova. På sommaren kan det vara mysigt att läsa på balkongen, men jag har tyvärr ingen bra stol därute. Hade jag plats skulle jag skaffa en solstol specifikt för att kunna ligga där och läsa.


Vad brukar du ta med dig till din lässtund?
Något att dricka, antingen vatten eller Coca Cola. Jag brukar också lyssna på musik när jag läser, bara på jättelåg volym som bakgrundsljud. Om jag läser i vardagsrummet kör jag Spotify på TV:n och lyssnar oftast på Abba eller något filmsoundtrack. När jag läser innan jag ska sova brukar jag lyssna på Spotifys Sleep-spellista med lugn pianomusik.


Är det någon bok du ser extra mycket fram emot att läsa i vår?
Jag har nyss köpt Silvervägen av Stina Jackson på bokrean, och den har jag hört mycket bra om så jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag tror också att jag ska läsa om A Little Love Song av Michelle Magorian, som är en gammal favorit.


Finns det någon "dammig bok" i hyllan som du är extra sugen på att läsa i vår?
I höstas började jag läsa Sons of Cain av Peter Vronsky, som ger en historisk genomgång av seriemördare. Den är jätteintressant, men ganska tung, så jag läste bara halva. Den är väl inte jättedammig precis, men det börjar faktiskt bli dags att läsa färdigt den.


Finns det någon klassiker du skulle rekommendera alla att läsa?
Klassiker är verkligen inte min starka sida! Men Anne på Grönkulla-serien får väl ändå räknas till den kategorin, och det är verkligen en gammal favorit.


Finns det något du längtar efter, bokmässigt alltså? 
Vårens bokevent (bokrean, of course) har ju redan varit, och den ser jag alltid fram emot. Nu väntar jag på några böcker som släpps under våren och sommaren. I april släpps Fredrik Backmans nya bok Folk med ångest. Även den senaste boken i Simon Becketts serie om David Hunter kommer i april, och i juli kommer Nora Roberts nya bok Under Currents.

Om någon annan vill fylla i enkäten får ni gärna länka hos Mia så att hon ser det!

Top Ten Tuesday: Alla hjärtans dag

Veckans Top Ten Tuesday handlar om Alla hjärtans dag, och utmaningen består i att skapa en valfri lista som på något sätt anknyter till dagen i fråga.

Jag har valt att skapa en lista med mina OTP, dvs. mina favoritpar. Jag har valt par från både böcker och tv-serier, och att jag har blandat karaktärer som faktiskt är ett par med karaktärer som jag bara tycker borde vara det. Dessutom blev det elva stycken istället för tio, men jag kan bara inte förmå mig att ta bort någon av dem.

1. Anne och Gilbert

Anne Shirley och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla-serien var nog ett av mina allra första favoritpar, där jag verkligen hejade på dem medan jag läste och hoppades att allt skulle lösa sig

2. Rose och Alec

Rose och Alec från A Little Love Song är så himla fina tillsammans, och att de båda älskar litteratur och tillbringar en stor del av sin tid i Alecs bokhandel gör ju inte saken sämre precis.

3. Katrin och Adam

Jag nämnde Hur kär får man bli? tidigare här på bloggen, och pratade då om att det nog är till stor del nostalgin som gör att jag fortfarande tycker att den är så bra. En annan anledning är huvudpersonerna Katrin och Adam, som jag fortfarande blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på. 

4. Gretchen och Daniel

Gretchen Müller och Daniel Cohen från Prisoner of Night and Fog träffas i München under tidigt 1930-tal. Gretchen tillhör det nationalsocialistiska partiets innersta krets och är speciellt förtjust i sin käre farbror Dolf (Adolf Hitler alltså, innan han kom till makten), medan Daniel är en judisk journalist som försöker ta reda på vad som egentligen hände när Gretchens far, en av Hitlers nära vänner, blev dödad. Fantastiskt. 

5. Tony och Carol

Tony Hill och Carol Jordan från Val McDermids deckarserie (förlaga till tv-serien Mord i sinnet) är inte ett par, men jag och i princip alla som läst serien tycker att de borde vara det. Det vore i och för sig minst sagt bitterljuvt, då författaren själv sagt i intervjuer att om Tony och Carol någonsin blir ett par så innebär det i så fall slutet för serien, eftersom de då inte kommer att kunna arbeta tillsammans längre.

6. Jane och Maura

Jane Rizzoli och Maura Isles (eller Rizzles, som de också kallas) från tv-serien Rizzoli and Isles är inte heller ett par, men är betydligt mer populära hos seriens fans än seriens “riktiga” par är.

7. Howie och Arthur

Howie och Arthur från Know Not Why (som jag har pratat om flera gånger tidigare här på bloggen, eftersom det är en av mina favoritböcker), är kanske ett lite osannolikt par, men jösses vad jag gillar dem. 

8. Ian och Mickey

Ian Gallagher och Mickey Milkovich från tv-serien Shameless. Ja, alltså, jag vet inte vad jag kan säga för att förklara det fantastiska som är Gallavich. Det måste nog ses för att förstås.

9. Clarke och Bellamy

Att inte Clarke Griffin och Bellamy Blake från tv-serien The 100 är ett par känns faktiskt bara löjligt vid det här laget om en frågar mig. (Jag har förresten inte sett säsong 3 än, så inga spoilers tack.)

10. Stiles och Derek

Stiles Stilinski och Derek Hale från tv-serien Teen Wolf är nog det (icke-)par som jag är mest besatt av. Jag har nämnt förut att jag läser mycket fanfiction, och Sterek utgör nog minst 75%. Jag tittar inte ens på Teen Wolf längre (det slutade typ vara bra efter andra säsongen och jag gav till slut upp i början av fjärde), men jag är för evigt bitter över den förlorade potentialen i att Sterek inte blev canon. Det hade ju kunnat vara så bra.

11. Rose och Billie

Sist ut är ett lite udda exempel. För den som inte är bekant med tv-serien Cold Case handlar det om personer som utreder gamla olösta mordfall, så varje avsnitt handlar om ett nytt fall och innehåller många tillbakablickar till tiden när brottet skedde. Därför får tittaren oftast bekanta sig ordentligt med offret och dess anhöriga, och det innebär åtminstone för min del att jag verkligen känner med karaktärerna, även om de bara är med i ett avsnitt. Så är även fallet med avsnittet Best Friends, som utspelar sig i början av 1930-talet och handlar om det lesbiska paret Rose Collins och Wilhemina “Billie” Doucette. Alltså, Rose och Billie är ju bara för söta tillsammans, och jag har nog sett om just det här avsnittet säkert tio gånger.

Puh. Det blev ett långt inlägg! Sent kom det också, men det är ju faktiskt åtminstone tisdag fortfarande så jag förlåter mig själv för det.