November 2019

Lästa böcker:
In the Darkness av Mike Omer
My Sister's Grave av Robert Dugoni
Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston
The Wrong Side of Right av Jenn Marie Thorne
Herravälde av Elin Olofsson

Antal: 5
Antal sidor: 2047
Snittbetyg: 4,3

Bästa bok: Red, White & Royal Blue
Största överraskning: Herravälde

Kommentar
November var en riktigt bra läsmånad! Jag läste inte riktigt lika många böcker som i oktober men jag tyckte riktigt bra om alla böcker jag läste, och det är ju viktigare.

Den bästa boken jag läste var Red, White & Royal Blue, vilket jag verkligen också hade hoppats på eftersom jag hade hört så mycket bra om den.

Den största överraskningen var Herravälde, eftersom boken ligger lite utanför min komfortzon och jag var osäker på om jag skulle gilla den, men det gjorde jag verkligen. Dessutom fick jag äntligen checka av den tjugonde punkten i kaosutmaningen (en feministisk bok).

In the Darkness är uppföljaren till A Killer's Mind som jag läste i oktober och tyckte mycket om. Uppföljaren var minst lika bra.

My Sister's Grave var ytterligare en sådan bok som jag inte hade några förväntingar på, men jag tyckte riktigt bra om den också och planerar att fortsätta med serien.

The Wrong Side of Right började jag läsa redan 2016, men fastnade efter 68 sidor av anledningar som inte hade med boken att göra. Sedan dess har den stått orörd i hyllan eftersom det kändes så jobbigt att behöva läsa om de där första 68 sidorna, trots att jag var hyfsat säker på att jag skulle gilla boken. Men nu tog jag äntligen tag i det och glad är jag för det, för den var ännu bättre än jag hade väntat mig.

Som vanligt har jag ingen läsplan för kommande månad. Jag hoppas hinna läsa minst fyra böcker, men det går ganska långsamt med No Stone Unturned; den är bra men kanske inte riktigt en sådan bok som man sträckläser, och dessutom har jag väldigt mycket annat att göra just nu, så det återstår att se hur det går med det. Å andra sidan jobbar jag bara till den 20:e och sedan har jag jullov, så förhoppningsvis hinner jag läsa en hel del medan jag är ledig.

En smakebit på søndag - The Wrong Side of Right

Den här veckan är det bloggen Betraktninger som står värd för En smakebit på søndag. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Förra söndagen tipsade jag om Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston, och jag läste sedan ut den nu i veckan. Den var väl värd hypen, och jag tror faktiskt att det är den bästa boken jag har läst i år. Efteråt fick jag lite av en bokbaksmälla; jag hade svårt att släppa den och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig an härnäst. Till slut fick det bli en bok på lite samma tema, nämligen The Wrong Side of Right av Jenn Marie Thorne.

Boken handlar om tonåriga Kate Quinn, som bor med sin morbror och moster efter att hennes mamma dött i en bilolycka. Sin pappa har hon aldrig känt, och hon utgår från att han också är död eftersom mamman aldrig velat prata om honom. Men så uppdagas det plötsligt att hennes pappa i själva verket är senator Mark Cooper, Republikanernas presidentkandidat. Med bara månader kvar till valet bestäms det att Kate ska visas upp för allmänheten som en självklar del av en familj som hon aldrig har känt, allt för att försöka vända skandalen till något positivt.

"Are you happy?" My hand closed tight around the chain.
    He turned back, confused by my question. It was an important one, so I asked again, louder.
    "Are you happy to find out about me? Is this good news?"
    I knew how desperate my face must look, but I couldn't wipe it clear.
    He grinned. It slumped at the corners and then fell off his face until he was blinking down at his shoes. "It is good news. Of course." He spoke like he was searching for words out of a grab bag. "But it's... a difficult time to find out such good news."
    Suddenly, I saw him. He looked exhausted and sad, and just for one second, when he glanced up at me, hopeful. But then the smile came back, and it was like he was in 2-D on my TV screen, saying "A New Day for America!"
    I recognized that smile, and not just from campaign ads. It was my stock smile. The one I'd worn all year.