Veckans kulturfråga v. 38

Det är strax dags för Bokmässan i Göteborg, och jag förstår att det är årets höjdpunkt för många litteraturintresserade. Tyvärr är det helt uteslutet för mig att åka dit; 85 mil enkel resa blir en alldeles för lång utflykt såhär en helt vanlig helg mitt i terminen.

Veckans kulturfråga kan kopplas till årets mässa men kan också svaras på fristående, så då kan jag ju delta ändå. Kul!

Veckans frågor lyder:

Vilka författare skulle du vilja köpa en signerad bok av?

Jag har ju några favoritförfattare som jag gärna skulle ha signerade böcker av. Den skottska deckarförfattaren Val McDermid är en av dem; förr kunde man beställa signerade böcker på hennes hemsida men jag vet inte om den möjligheten fortfarande finns. Annars Jørn Lier Horst, den norske författaren och ex-polisen som skriver serien om William Wisting.

Ibland kan man köpa signerade exemplar av nysläppta böcker på Bokus och Adlibris, så det har jag gjort några gånger. Nu senast köpte jag Någon måste dö signerad av författarna Lena Ljungdahl och Anna Jinghede. De driver även podcasten Över min döda kropp, och det gör mig extra glad att ha en bok som de signerat.

En gång i tiden hade nog min högsta dröm varit att ha en bok signerad av J.K. Rowling. Tyvärr har hon visat sig vara en avskyvärd människa och verkar anstränga sig till det yttersta för att ständigt bli ännu värre, så den drömmen är död sedan länge.

Vilka författare vill du lyssna till?

Peter Sjölund, släktforskaren som hjälpte till att lösa dubbelmordet i Linköping och senare skrev boken Genombrottet. Jag lyssnade på boken förra sommaren, och det var en av mina favoritböcker 2021. Sedan såg jag dokumentären på TV4 Play, och sedan lyssnade jag på hans sommarprat. 

Men jag skulle gärna lyssna till honom i verkligheten också, för jag tycker verkligen att hela grejen är så otroligt fascinerande. I oktober förra året hade de litteraturkryssning på båten Ådalen III precis här i närheten, där Peter Sjölund var med och pratade. Jag visste dock inte om det förrän samma morgon, så jag kunde inte vara med, och jag grämer mig fortfarande över det.

Helgfrågan v. 33

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har läst något i sommar. 

Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag läst något mindre än vanligt i sommar. I juni, juli och hittills i augusti har det blivit sammanlagt sex böcker (jämfört med förra sommaren när jag läste tretton under samma period).

Jag tänker att det här kan bli som en liten minirecension av dem:

Elden ska falna av Linda Ståhl

Den andra delen i serien om den ickebinära kriminalchefen Reub Thelander. Första boken läste jag förra sommaren och den var fantastisk, en stark femma, men den här var tyvärr inte riktigt lika bra. Det som framför allt störde mig var att det fanns en enda tjock karaktär i hela boken (kan inte minnas nu på rak arm om det fanns någon alls i den första boken), och hen beskrivs hela tiden på ett otroligt nedsättande och stereotypt sätt. Det kändes väldigt ofräscht och onödigt.

Madoff Talks: Uncovering the Untold Story Behind the Most Notorious Ponzi Scheme in History av Jim Campbell

Jag är verkligen ingen finansmänniska, men jag har ett intresse av just Bernie Madoff ur liksom ett true crime-perspektiv. Boken påstår sig passa både lekmän och experter men tyvärr tycker jag inte att det stämmer alls; stora delar av boken flög rakt över huvudet på mig. Det jag förstod var dock intressant!

Par i brott av Agatha Christie

Supermysig samling korta berättelser om det gifta paret Tommy och Tuppence Beresford som bara låtsas vara privatdetektiver men löser riktiga fall. 

Highway of Tears: A True Story of Racism, Indifference, and the Pursuit of Justice for Missing and Murdered Indigenous Women and Girls av Jessica McDiarmid

Mycket fint berättat om de många flickor och kvinnor ur Kanadas ursprungsbefolkning som förvsunnit och/eller mördats längs den väg som kommit att kallas för The Highway of Tears. Man blir både berörd och arg.

Teasing Secrets from the Dead: My Investigations at America's Most Infamous Crime Scenes av Emily Craig

Craig berättar om sin karriär som rättsantropolog, och det är mycket intressant. Hon var bland annat delaktig i identifieringen av de döda efter Waco, bombdåded i Oklahoma City, och 9/11, men hon berättar även om flera andra, mindre kända, utredningar som hon varit inblandad i.

Gränslös av Jørn Lier Horst

Av någon anledning trodde jag att den förra boken om William Wisting skulle vara den sista i serien, vilket gjorde mig lite ledsen för jag tyckte inte alls att den var lika bra som de tidigare. (Den recensionen finns här.) Så jag blev riktigt glad när jag upptäckte att den här boken skulle komma, och extra, extra glad när den också visade sig vara riktigt bra. Grottmannen är dock fortfarande min favorit av alla Wisting-böcker.

En smakebit på søndag - Gränslös

En smakebit på søndag drivs av Astrid Therese på bloggen Betraktninger, och poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag Gränslös av Jørn Lier Horst, som är den sextonde boken i serien om William Wisting. Av någon anledning trodde jag att den förra boken i serien, Ärende 1569, skulle bli den sista och det gjorde mig ledsen, dels för att det är en av mina favoritserier och dels för att jag inte tyckte att den var riktigt lika bra som de tidigare böckerna i serien. (Min recension av den boken finns här). 

Så döm om min förvåning när det plötsligt dök upp en ny bok i serien! Eller "plötsligt" förresten; den har funnits på norska i nästan ett år, det är bara jag som varit ouppmärksam. Men glad blev jag i vilket fall.

I Gränslös får William Wisting ett mail från en kvinna från Australien som heter Michelle Norris. Hon berättar att hon driver ett internetforum där privatpersoner tillsammans försöker lösa mordet på Michelles vän Ruby Thompson; Ruby var en australiensisk backpacker vars resa genom Europa fick ett abrupt avslut när hon hittades mördad på en strand i Spanien för åtta månader sedan. En av medlemmarna i forumet, en anonym kvinna som kallar sig Astria, har sagt att hon kan ha upptäckt något viktigt i bildmaterialet från fallet, men sedan blir det helt tyst från henne. Michelle är orolig att Astria kan ha råkat illa ut, men det enda hon vet om henne är att hon kommer från Norge.

Line rörde sig bakåt längs tidslinjen. En bild var tagen från instrumentbrädan i en bil. Ruby Thompson gick ensam på trottoaren. Före den fanns ett foto av en främmande kvinna med barnvagn i en båthamn. Hon log mot fotografen. Bakom henne gick Ruby Thompson i sällskap med två unga män. Jarod Denham och Mathis Leroux. Det fanns också en bild av en kaffekiosk på hjul där Ruby kommit med i bakgrunden. Sedan var de tillbaka vid bilderna från strandjippot. 

    "Hon finns säkert också med på några bilder", sa Line. "Astria, menar jag. Hon var ju där under påsken. Det finns sexton bilder av Ruby Thompson. Om Astria befann sig utomhus den dagen vore det konstigt om hon inte också råkade hamna på någon av bilderna."

    Wisting nickade.

    "Antagligen", sa han och lät blicken löpa över ansiktena på skärmen. "Mördaren också", lade han till.

Ärende 1569 av Jørn Lier Horst

Titel

Ärende 1569 av Jørn Lier Horst

Var fick jag tag på boken?

Förbokade på Bokus. Och det var ju onödigt, för mitt exemplar dök inte upp förrän över en vecka efter att boken släppts. Det hade varit bättre att bara gå och köpa den så fort den dök upp i butikerna.

Vad handlar den om?

William Wisting har semester och följer via media sökandet efter Agnete Roll, en kvinna från trakten som försvunnit på väg hem efter en utekväll. 

Samtidigt får han ett anonymt meddelande i sin brevlåda, ett ärendenummer som leder honom till Tone Vaterland-fallet. Tone var 17 år då hon en kväll i juli 1999 mördades på väg hem från sitt sommarjobb. Fallet är sedan länge uppklarat och förövaren har avtjänat sitt straff, men nu vill någon uppenbarligen att Wisting ska ta sig en ny titt på fallet.

Vad tyckte jag?

Det känns som att jag har väntat i evigheter på nästa bok i William Wisting-serien. Så är det förstås inte, men den förra boken i serien var så himla bra och beskrivningen av denna fick mig att vilja läsa den så fort som möjligt, så jag har verkligen sett fram emot att den ska komma på svenska.

Tyvärr blev jag lite besviken. Det är absolut inte en dålig bok på något sätt, men den levde inte riktigt upp till det som jag har kommit att förvänta mig av den här serien. Jag tyckte att det började lite väl segt, och även om det kom igång lite mer i andra halvan av boken så blev det aldrig riktigt något driv i berättelsen. Det var ett intressant och spännande fall, men jag tycker kanske att det hade kunnat läggas upp på ett bättre sätt. Jag saknade även Wistings dotter Line; i tidigare böcker har hon alltid spelat en central roll i handlingen, men nu var hon nästan inte med alls och det kändes lite märkligt.

Jag får även känslan av att Horst börjar tröttna lite på William Wisting. I den här boken är det ett himla tjat om att Wisting börjar bli gammal; han sover dåligt, han har diverse olika krämpor (bl.a. en urinvägsinfektion som får alldeles för stort utrymme i historien), han glömmer saker, och han funderar över kommande fall som hans yngre kollegor kommer få jobba med när han är borta. Och jag blir liksom lite irriterad, för så himla gammal är han ju inte! Det känns mest som ett uttryck för att Horst känner sig färdig med honom. Det är ju också ett helt år sedan den här boken släpptes på norska och än så länge finns inga indikationer på att det ska komma någon ny bok i serien, så jag undrar om Horst kanske fortsättningsvis tänker fokusera på Blix & Ramm-serien som han skriver tillsammans med Thomas Enger. Det vore i så fall synd tycker jag, för jag gillar inte alls den serien lika mycket som den här.

Sammantaget tycker jag att Ärende 1569 är en helt okej deckare, men inte lika bra som Wisting-böckerna brukar vara. Om detta nu visar sig bli den sista boken känns det som ett trist avslut på en annars så bra serie.

 

Läst: September 2021

Betyg: 3/5

Helgfrågan v. 33

Hej hopp! Idag var första skoldagen för våra elever och jag är helt slut. Det var superroligt att få träffa de nya sjuorna som jag ska vara mentor för, men otroligt intensivt också eftersom det är så mycket som ska gås igenom första dagen och man ska lära känna varandra och framför allt se till att de får en bra start på högstadiet. Imorgon drar vi igång med årets första lektioner, och det känns skönt!

Men först är det dags för Helgfrågan, och den här veckan vill Mia veta vad vi har läst på semestern.

Under semestern läste jag en hel del; tio stycken böcker blev det:

Dead Girls av Abigail Tarttelin

Cold Case: Väg 9 och Cold Case: Skärseld av Tina Frennstedt

Syndaren ska vakna av Linda Ståhl

Kalla spår av Matt Goldman

Nollpunkt av Jørn Lier Horst och Thomas Enger

Genombrottet av Anna Bodin och Peter Sjölund

Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle

The Nothing Man av Catherine Ryan Howard

101 historiska händelser av Magnus Västerbro

Helgfrågan v. 26

I veckans helgfråga undrar Mia vad vi planerar att läsa under semestern.

Eftersom jag jobbar som lärare har jag längre ledighet än de flesta (men vi har faktiskt samma antal semesterdagar som alla andra! Många vet inte det, men så är det. Resten av sommarlovet utgörs av ersättning för redan inarbetad övertid.). Därför har jag redan varit ledig i två veckor, och har hunnit läsa en hel del. 

För det mesta läser jag främst böcker från den engelskspråkiga världen, men just nu har jag snöat in ordentligt på nordiska deckare. För ett litet tag sedan läste jag Skuggan bakom dig av Anna Jansson, och förra veckan läste jag både Cold Case: Väg 9 av Tina Frennstedt och Syndaren ska vakna av Linda Ståhl direkt efter varandra. Just nu håller jag på med Nollpunkt av Jørn Lier Horst och Thomas Enger.

Jag väntar med spänning på den tredje boken i Cold Case-serien; den heter Skärseld och släpps nästa vecka. Det finns även fler böcker i Horsts och Engers serie som jag kan ge mig på sedan. Nyligen släpptes Genombrottet: så löste släktforskaren dubbelmordet i Linköping av Anna Bodin och Peter Sjölund, och den vill jag också väldigt gärna läsa. Nästa bok i Janssons serie släpps tyvärr inte förrän i mitten av augusti och då har jag börjat jobba igen, men jag ska förstås läsa den också. Och så har jag förbeställt nästa bok i Horsts serie om William Wisting, Ärende 1569 som kommer i september.

--

I bonusfrågan vill Mia veta om det blir semester hemma eller om vi planerar att åka bort.

Jag ska nog främst vara hemma i sommar; det känns fortfarande tryggast så trots att jag är vaccinerad. Och det finns ju faktiskt också mycket att upptäcka här i närområdet! Förra sommaren åkte vi runt och tittade på en massa olika saker inom bekvämt avstånd från stan och vi hann med långt ifrån allt, så vi har nog att göra denna sommaren också.

En kortare resa blir det dock om några veckor, då vi har tänkt åka en sväng till Uppland och hälsa på släkten, och det ser jag fram emot!

Januari 2021

Lästa böcker: 
Hideaway av Nora Roberts
The Serial Killer's Daughter av Lesley Welsh 
Ytspänning av Olivier Norek
Illvilja av Jørn Lier Horst
Den vedervärdige boktjuven av Joakim Palmkvist
Huvudet i bokskogen av Joakim Palmkvist
The House in the Cerulean Sea av T.J. Klune

Antal: 7
Antal sidor: 2076
Snittbetyg: 4,1

Bästa bok: The House in the Cerulean Sea, Ytspänning

Jösses, vad bra det har gått med läsningen i januari! Sju lästa böcker blev det, och det är mycket för att vara mig, i synnerhet om man jämför med höstens läsning som var bedrövlig.

Två fempoängare blev det den här månaden (vilket känns fantastiskt, för under skitåret 2020 gav jag inte en enda bok en femma), nämligen The House in the Cerulean Sea och Ytspänning. Ingen bok fick mindre än tre i betyg.

The House in the Cerulean Sea är en superfin och mysig berättelse, och jag tyckte väldigt mycket om den. Jag var lite orolig att den inte skulle leva upp till hypen, men det gjorde den verkligen.

Ytspänning är den första av Olivier Noreks böcker som översatts till svenska, och den var exakt så som jag vill att en bra deckare ska vara. Rekommenderas verkligen!

Illvilja är den fjortonde boken i serien om William Wisting, och den håller lika hög kvalitet som de andra jag läst. En 4,5 blev det i betyg. Den femtonde boken i serien har redan släppts i Norge, men de svenska översättningarna ligger ungefär ett år efter, så den får jag tyvärr vänta på ett tag till (om jag inte försöker ge mig på att läsa den på norska förstås; tanken har slagit mig!)

Hideaway (som precis släppts på svenska under titeln Gömstället) är i min mening inte Nora Roberts bästa bok, men absolut inte den sämsta heller. Den fick en fyra för jag gillade den när jag läste den, men jag tror knappast att det blir en sådan bok som lever sig kvar i minnet.

The Serial Killer's Daughter var en sådan där bok som jag gav mig in i helt utan förväntningar. Den var lite märklig men okej, och fick 3,5 i betyg. Jag tycker kanske att den borde ha haft en annan titel, för det känns som att titeln spoilar lite för mycket.

Den vedervärdige boktjuven och Huvudet i bokskogen lyssnade jag på. Båda är mycket korta, ca. 100 sidor eller tre timmar som ljudbok, men intressant och informativt för den som gillar true crime. De fick fyra respektive tre i betyg. 

Nu hoppas jag att jag håller ångan uppe även i februari så att jag kan fortsätta läsa lika mycket, men om inte annat ska jag flytta snart och borde alltså få gott om tid till att lyssna på ljudböcker medan jag packar.

Helgfrågan v. 17

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har köpt eller fått några nya böcker på sista tiden.

Ja, faktiskt! I slutet av förra veckan fick jag hem ett stort paket som jag beställt; sex stycken böcker blev det den här gången. Mycket spännande!

Av dessa sex är det definitivt The Priory of the Orange Tree som känns mest utanför min komfortzon, eftersom jag mycket sällan läser fantasy. Men jag har hört mycket bra och den är åtminstone fristående, så jag hoppas att jag kommer gilla den också!

I bonusfrågan vill Mia att vi ska berätta något roligt, så då berättar jag min roligaste (eller kanske töntigaste) ordvits:
"We went to the zoo yesterday, but the only animal there was a dog. It was a shih tzu."

Januari 2020

Lästa böcker:
Det innersta rummet av Jørn Lier Horst
Close to the Bone av Kendra Elliot
Chase Darkness With Me av Billy Jensen
Stillhouse Lake av Rachel Caine

Antal: 4
Antal sidor: 1131
Snittbetyg: 3,62

Bästa bok: Stillhouse Lake
Sämsta bok: Close to the Bone

Kommentar
Tänk att vi redan är en hel månad in i 20-talet!

Januari var en okej läsmånad för mig. Det började starkt, men mot slutet av månaden gick det sämre. Jag läste ut Stillhouse Lake redan den 20 januari, och sedan blev det ingen mer. Men jag fick i alla fall ihop fyra böcker vilket innebär att jag ligger i fas med årets läsmål (jag satsar på 40 lästa böcker under 2020), så jag är hyfsat nöjd ändå.

Även kvalitetsmässigt var januariläsningen okej. Den bästa boken jag läste var Stillhouse Lake, som fick 4,5 i betyg. Riktigt, riktigt bra och spännande, och igår fick jag tag i uppföljaren för endast 2 dollar, så nu är jag redo att ge mig i kast med den också. Även Det innersta rummet var riktigt bra, trots att det nog inte är den bästa i William Wisting-serien, och den fick 4 i betyg.

Chase Darkness With Me var en mycket lättläst memoar/true crime-bok, och den hade mycket som jag gillade, men också en del saker som jag störde mig på. I slutändan fick den 3,5 i betyg.

Sämst var Close to the Bone, som är en kortroman på endast 94 sidor. Det jag inte gillade med boken hade främst med längden att göra, och det var tillräckligt för att dra ned betyget till 2,5. Jag var osäker om jag skulle fortsätta med serien, men även denna uppföljare fanns att köpa för 2 dollar, så jag ger den en chans till. Gillar jag inte tvåan heller så blir det nog ingen mer.

För närvarande håller jag på med flera olika böcker samtidigt, vilket är olikt mig. Jag har läst ungefär 100 sidor i The Only Plane in the Sky, men den har fått vila den senaste veckan. Som jag skrev i ett annat inlägg  har jag gjort illa svanskotan och har svårt att sitta och ligga bekvämt, och detta är en så stor och tung bok att jag faktiskt har svårt att hålla i den just nu. Istället har jag börjat läsa Nothing Stays Buried av P.J. Tracy, eftersom den är liten och lätt och jag kan hålla den med en hand.

Det innersta rummet av Jørn Lier Horst

Titel
Det innersta rummet av Jørn Lier Horst (William Wisting #13 / William Wisting - Cold Cases #2)

Var fick jag tag på den?
Adlibris

Vad handlar boken om?
Norges före detta utrikesminister Bernhard Clausen avlider plötsligt av naturliga orsaker. Efter Clausens död besöker en partikamrat hans stuga för att se så att allt är stängt och låst ordentligt, och hittar då i ett låst sovrum flera kartonger med pengar - 80 miljoner kronor i olika valutor som Clausen rimligtvis inte borde ha haft.

William Wisting blir kallad till riksåklagarens kontor och ombedd att under största diskretion utreda var pengarna kommit ifrån och vad Clausen eventuellt skulle ha dem till. Eftersom det är ett mycket känsligt ärende sätter Wisting ihop en liten utredningsgrupp bestående av endast sig själv, en kriminaltekniker och dottern Line, som är journalist och därför kan fråga ut folk under förevändningen att hon ska skriva om Clausens liv, och de placerar sitt högkvarter i Wistings egen gillestuga.

Vad tyckte jag?
Jag var lite skeptisk till den här boken när jag först läste beskrivningen. Politiker? Pengar? Gäsp. Men jag har ju läst två andra böcker i serien om William Wisting (Grottmannen och Katharinakoden) och gillade båda, så jag gav den en chans ändå. Och det var ju bra, för det är faktiskt mycket spännande.

Det är ett väldigt invecklat fall denna gång, med många aktörer och olika små pusselbitar som vartefter byggs ihop till en helhet. Horst bygger verkligen upp historien bra, och jag är med på noterna hela vägen. Berättelsen har ingen stor twist eller så, men man får ändå undra ända till slutet hur allt egentligen hänger ihop.

Som vanligt gillar jag både William och Line Wisting. Det händer inte jättemycket i deras privatliv i boken, utan fokus ligger på det aktuella fallet, men jag tycker verkligen om deras personligheter. Vi får även återbekanta oss med Adrian Stiller, som vi först lärde känna i Katharinakoden. Han håller sig mer i bakgrunden i den här boken men jag gillar honom faktiskt bättre den här gången, och jag vet inte riktigt vad det säger om hans personlighet.

Nu när jag har läst tre böcker i serien och tyckt om alla kan jag nog dra slutsatsen att jag kan lita på Horsts förmåga att fånga mitt intresse även framöver, och jag kommer definitivt att fortsätta följa serien.

Läst: Januari 2020

Betyg: 4/5

Kaosutmaning 2020: Läs en bok som har ett vitt omslag

Helgfrågan v.1

Tänk att det är vecka 1! Det känns på något sätt helt vansinnigt.

I veckans helgfråga undrar Mia vad vi läser just nu.

Årets första bok för mig blev Det innersta rummet, den senaste boken i Jørn Liers Horsts serie om William Wisting. Jag kände mig först inte så värst lockad av handlingen men har ju läst andra delar i serien som jag tyckte mycket om, så jag gav den en chans ändå. Och tur var väl det, för jag har läst 70 sidor nu och är helt fångad.

Veckans bonusfråga lyder: hur firade ni in det nya året?
Det blev mindre firande än vanligt i år. Jag var hemma hos mamma och vi lagade mat och såg på TV tillsammans, och sedan gick jag hem nästan direkt efter tolvslaget. Men det kan ju vara skönt det också.

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

Titel
Katharinakoden av Jørn Lier Horst (William Wisting #12 / William Wisting - Cold Cases #1)

Var fick jag tag på den?
Akademibokhandeln

Vad handlar boken om?
Detta är den tolfte boken om poliskommissarie William Wisting, men samtidigt den första boken i en ny spinoff-serie där Wisting tar sig an gamla olösta fall.

För tjugofyra år sedan försvann Katharina Haugen spårlöst och lämnade bara efter sig några få ledtrådar, bland annat en lapp med en mystisk kod som ingen någonsin lyckats lösa. På årsdagen av Katharinas försvinnande brukar Wisting ta sig en ny titt på fallet, och sedan åker han och hälsar på Katharinas man, Martin. Genom åren har en sorts vänskap utvecklats mellan de två. Men på den tjugofjärde årsdagen finns ingen hemma när Wisting kommer dit; Martin verkar också ha försvunnit.

Vad tyckte jag?     
I början av året läste jag en annan bok i William Wisting-serien, Grottmannen, och det var en av de bästa böckerna jag läst i år. Katharinakoden var också riktigt bra, men inte riktigt lika vass i mitt tycke (men min mamma har också läst dessa två böcker och hon tyckte att Katharinakoden var bäst, så det är nog en smakfråga).

Jag tycker väldigt mycket om William Wisting och den andra huvudpersonen, hans dotter Line som är reporter. Jag läser väldigt många deckare och ser på väldigt många kriminalserier, och min mest hatade stereotyp är den där (oftast manlige) polisen eller utredaren som har problem i sitt privatliv och tycker att han kan göra lite som han vill på jobbet eftersom han är smart och vet bättre än alla andra. Så är inte Wisting; han är visserligen änkling och sörjer sin fru, men han är väldigt noga med att följa reglerna och att sköta sitt jobb korrekt. Han skulle t.ex. aldrig berätta saker för sin dotter om sitt jobb som hon inte borde veta om.

Bara det är nog för att jag ska vilja läsa fler Wisting-böcker, men de har faktiskt också en väldigt spännande handling. Det kommer definitivt bli fler!

Läst: Juli 2019

Betyg: 4/5

Top Ten Tuesday: Bra titlar

Veckans Top Ten Tuesday handlar om boktitlar som man gillar.

Jag gillar spännande och lite speciella titlar, sådana som säger något om bokens innehåll och gärna på ett fyndigt sätt. Ibland fastnar jag bara för en titel och vet inte riktigt varför.

Jag läser ju många deckare, och tycker tyvärr ofta att titlarna är ganska intetsägande och tråkiga. Ibland tänker jag att man skulle kunna byta plats på titlarna och det skulle inte ens märkas, för de säger redan så lite om handlingen.

Därför innehåller min lista ovanligt få deckare, även om det faktiskt finns ett par stycken. Mestadels är det böcker från andra genrer vars titlar intresserat mig. Jag har valt ut fem böcker som jag har läst, och fem böcker som jag inte har läst men planerar att läsa.

Böcker jag läst
1. The Miseducation of Cameron Post av Emily M. Danforth
2. Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström
3. Katharinakoden av Jørn Lier Horst
4. The Eerie Silence av Paul Davies
5. Teacher Man av Frank McCourt

Böcker jag inte har läst
1. Folk med ångest av Fredrik Backman
2. The Whisper Man av Alex North
3. Ziggy, Stardust and Me av James Brandon
4. The Man With the Candy av Jack Olsen
5. The Indifferent Stars Above av Daniel James Brown

Tisdagstrio: Bäst just nu

Veckans tisdagstrio handlar om vilka böcker som är bäst just nu, och jag har därför valt ut de tre bästa böckerna jag har läst under 2019.

I år har jag läst en rad riktigt bra böcker, och det är svårt att välja bara tre. Jag valde till slut en bok som jag nog anser var den absolut bästa, och sedan två riktigt bra som jag inte har skrivit så mycket om tidigare.

Grottmannen av Jørn Lier Horst (min recension av boken finns här)
Grottmannen är den nionde boken i serien om William Wisting (men kanske den femte på svenska? Det hela är mycket förvirrande!), men det var den första jag läste och det var inga problem att hänga med ändå. I boken hittas först Wistings granne död i sitt hem, och det visar sig att han har suttit död framför TV:n i flera månder utan att någon saknat honom. Sedan hittas ytterligare en man död, den här gången på en julgransodling. Den döde visar sig ha kopplingar till en amerikansk seriemördare som har varit på rymmen i årtionden. Boken var vansinnigt spännande, och jag är väldigt förtjust i både William Wisting och hans dotter Line. Jag har under året läst ytterligare en bok i serien (Katharinakoden), och det kommer garanterat att bli fler.

Hetta av Jane Harper
I Hetta återvänder huvudpersonen Aaron Falk till hemstaden Kiewarra, långt ut på den australiensiska landsbygden, för att gå på barndomsvännen Lukes begravning. Mitt under århundratets värsta torka ska Luke plötsligt ha skjutit ihjäl sin fru, sin son och sedan sig själv, men Falk börjar snart känna att det är något med det scenariot som inte stämmer. Jag hade hört väldigt mycket bra om Hetta innan jag läste den, och jag blev inte besviken. Jag hade tur och fick tag i den andra boken i serien om Aaron Falk helt gratis, så den ska jag ge mig i kast med snart.

Honestly Ben av Bill Konigsberg
Till skillnad från de andra i min trio är Honestly Ben inte en deckare, utan en ungdomsbok. Det är uppföljaren till Openly Straight som jag läste för flera år sedan. Den boken handlade om Rafe Goldberg och hans första termin på en exklusiv privatskola, men i uppföljaren är det Rafes vän Ben Carver som är berättaren. Ben kommer från en hårt arbetande lantbrukarfamilj och kan gå på den dyra privatskolan tack vare ett stipendium. Jag tyckte mycket om Openly Straight och hade därför höga förväntningar på Honestly Ben, och de uppfylldes verkligen!

Sommarläsning 2019

Lästa böcker
De vackraste av Karin Slaughter
Katharinakoden av Jørn Lier Horst
Älska dig till döds av Peter James
Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt
Kodnamn Alice av Kate Quinn
Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris

Antal: 6
Antal sidor: 2458
Snittbetyg: 4

Bästa bok: De vackraste; Cold Case: Försvunnen
Största besvikelse: Tatueraren i Auschwitz


Kommentar
Det har gått trögt med läsningen i sommar och det känns löljligt att skriva en sammanfattning för varje månad. Därför kommer här en sammanfattning för hela sommaren istället.

Jag har återigen lyckats läsa mestadels bra böcker. Jag kunde inte välja vilken bok som var allra bäst, för två av dem fick samma betyg av mig. De vackraste av Karin Slaughter var en riktigt spännande och obehaglig historia, och absolut inget för den känslige. Många har reagerat på att den innehåller sådant grovt sexuellt våld, men eftersom jag visste om det i förväg var jag beredd och jag tyckte inte att det blev för mycket för mig.

Även Cold Case: Försvunnen av Tina Frennstedt var riktigt, riktigt bra. Jag läser inte så ofta böcker av svenska författare men jag blev intresserad av denna eftersom den är baserad på ett verkligt svenskt fall som jag känner till sedan tidigare, och den uppfyllde alla mina förväntningar. Jag ser fram emot fler böcker i denna nya serie.

Jag har tidigare läst en annan bok i William Wisting-serien av Jørn Lier Horst, nämligen Grottmannen som är en av de bästa böckerna jag har läst i år. Även Katharinakoden var riktigt bra, men kanske inte riktigt lika vass som Grottmannen. Att jag läser serien i oordning stör mig inte nämnvärt. 

Detsamma gäller Älska dig till döds av Peter James. Jag gillade den tidigare boken (Dödsmärkt) lite bättre, men den här var också riktigt bra. Jag har dock arachnofobi, och hade mycket svårt för bokens omslag. Till slut fick jag sätta en tejpbit över den lilla spindeln så att jag slapp se den.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Kodnamn Alice av Kate Quinn, men den var mycket bra. Den var spännande och välskriven rakt igenom, även om den inte var fullt så actionfylld som jag kanske hade trott att den skulle vara.

Den största besvikelsen var Tatueraren i Auschwitz, förmodligen för att jag har hört så himla mycket bra om den boken. Visst var själva berättelsen bra och jag gav till slut boken 3 i betyg enbart på grund av det, men jag tyckte tyvärr inte att den var så bra skriven. Boken handlar så klart om rent fruktansvärda händelser, men jag tyckter inte att författaren lyckades förmedla det särskilt bra. Dialogerna och beskrivningarna känns platta, och jag får knappt någon uppfattning om karaktärernas personligheter (trots att de alla är verkliga människor). Författaren misslyckas i mitt tyckte med att väcka läsarens känslor, till och med när verkliga vidrigheter beskrivs. Det var synd, för jag har som sagt hört mycket bra och hade sett fram emot att läsa den.

Som vanligt har jag inte direkt någon plan för vad jag ska läsa framöver. Nu närmast blir det nog How the Dead Speak av Val McDermid, den elfte boken i Tony-Hill serien som jag har väntat på. 

Februari 2019

Lästa böcker
Honestly Ben av Bill Konigsberg
Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried
Love as Always, Mum xxx av Mae West och Neil McKay
Grottmannen av Jørn Lier Horst
Utmarker av Arne Dahl

Antal: 5
Svenska: 3
Engelska: 2
Antal sidor: 1578
Snittbetyg: 4,2

Bästa bok: Grottmannen
Sämsta bok: -
Största överraskning: Grottmannen
Största besvikelse: Love as Always, Mum xxx

Kommentar
Det går fortsatt bra med läsningen. Den här månaden har jag läst enligt mitt schema men även sträckläst en del, och det är så himla skönt att känna att jag har kommit igång igen.

Jag har läst flera riktigt bra böcker den här månaden, och snittbetyget ligger en bra bit över det från januari. Den bästa boken var även den största överraskningen, nämligen Grottmannen. Jag hade inga som helst förväntningar på boken eftersom jag varken hade hört talas om författaren eller serien förut, och det blev en glad överraskning att den var så himla bra.

Någon sämsta bok har jag inte. Jag trodde ett tag att det skulle bli Utmarker, för i början tyckte jag väldigt illa om huvudpersonerna och att handlingen var spännande kompenserade inte för det. Lyckligtvis lossnade det mot slutet, och jag fick höja mitt tilltänkta betyg ett snäpp. Det slutade också med en sådan jäkla cliffhanger, så jag måste nog läsa nästa bok i serien fast jag inte hade tänkt det.

Att kalla Love as Always en besvikelse är att ta i; som jag skrev i recensionen tyckte jag att den var bra och läsvärd, men jag hade nog lite väl högt ställda förväntingar som inte riktigt uppfylldes.

Jag har ingen läsplan för mars, men jag har beställt en hel hög böcker från bokrean som jag nu väntar på med spänning.

Grottmannen av Jørn Lier Horst

Titel: Grottmannen
Författare: Jørn Lier Horst
Förlag: Lind o Co
Sidor: 392

Det är december, och den erfarne kriminalkommisarien William Wisting utreder att fall med en man som hittats död på en julgransodling. Kroppen har legat länge och blir därför svår att identifiera, men bland mannens ägodelar hittas en lapp med ett fingeravtryck på. Fingeravtrycket visar sig tillhöra en amerikansk seriemördare som varit på rymmen i årtionden, och plötsligt blir utredningen mycket större än Wisting någonsin kunnat tänka sig. FBI kopplas in, samtidigt som polisen desperat försöker undanhålla för media vad som pågår eftersom de inte vill skrämma bort den seriemördare som de nu tror befinner sig i landet. Extra knepigt blir det för Wisting, eftersom hans dotter Line är kriminalreporter.

Lyckligtvis är Line upptagen på annat håll. En av pappans grannar har hittats avliden i sitt hem, och det visar sig att den äldre mannen har suttit död i sin stol framför TV:n i fyra månader utan att någon saknat honom. Det gör Line upprörd. Hon börjar fundera över hur en människa kan vara så ensam att ingen märker om han försvinner, och snart har hon bestämt sig för att skriva en artikel om ämnet. I ett försök att kasta ljus över mannen och hans ensliga liv börjar hon forska i hans uppväxt och intervjuar de få människor som en gång känt honom.

Kommentar
Jag läser mest engelskspråkig litteratur (men ganska ofta översatt till svenska, förstås), och har i ärlighetens namn ganska dålig koll på svenska författare, för att inte tala om författare från våra nordiska grannländer. Jag kan nog räkna på ena handen de böcker jag läst av norska författare, och det kan nog vara så att det här är min första norska deckare. Så det var ju trevligt att den första var så väldans bra!

Eftersom jag aldrig hade hört talas om författaren och köpte boken lite i förbifarten när det var extrapris någonstans, hade jag inte riktigt klart för mig att boken ingår i en serie. Lyckligtvis gick den utmärkt bra att läsa trots att jag inte läst någon av de tidigare böckerna i serien; det handlar främst om fallen, och inte särskilt mycket om Wistings eller Lines privatliv. Det lilla man kanske behöver veta nämns i förbigående, och jag känner inte att jag har missat något. Samtidigt gillar jag både Wisting och Line, och jag tycker att jag får ett hyfsat hum om deras personligheter trots att det inte är där fokus ligger.

Som sagt handlar boken i första hand om huvudpersonernas arbete. Det finns två parallella handlingar: polisutredningen kring den döda mannen i skogen och Lines efterforskningar för sin artikel, och jag tycker att fördelningen mellan de båda är väl avvägd. Båda delarna är mycket spännande, och jag känner aldrig att någon del av handligen tar över för mycket, vilket jag ibland kan uppleva annars. Det blir intressant direkt på första sidan och sedan håller spänningen i sig ända till slutet. Det finns gott om villospår (jag trodde jättelänge att jag hade räknat ut hur det låg till, men det visade sig vara helt fel), och sådant gillar jag.

Jag är fortfarande inne i en period där jag måste schemalägga min läsning för att det ska bli av, men den här sträckläste jag. Jag saknat känslan av att verkligen inte kunna lägga ifrån mig boken, och för det känner jag faktiskt nästan en tacksamhet gentemot författaren.

Jag kommer definitivt att läsa fler böcker ur den här serien, bara jag lyckas räkna ut i vilken ordning de kommer!

Betyg: 5