Uppdatering re: porslinskaktusar

Igår morse skrev jag i Fem en fredag-inlägget om de superfina porslinskaktusarna från IKEA som jag har velat ha jättelänge men inte kommit mig för att köpa. Och kan man tänka sig, sen på kvällen fick jag kaktusarna av mamma! 

Vår granne skulle åka till Sundsvall igår, och jag visste att mamma hade bett henne köpa en grej till henne på Bauhaus (det är så man gör i den här stan; det är för långt att åka för bara enstaka grejer, så är det något akut får man kolla om någon annan ändå ska dit), men jag visste inte att hon även bett henne köpa porslinskaktusarna till mig.

Så nu står de så snyggt i hyllan här hemma. Jag tror att jag ska flytta dem så att de står tillsammans i grupp istället, men vi får se hur det blir.

Ett gäng poddtips

Som jag nämnt tidigare har jag läst väldigt lite under en period. Under den perioden har jag

istället lyssnat väldigt mycket på podcasts; några poddar har jag lyssnat på i många år,

men under det senaste året har jag också upptäckt många nya poddar som jag inte kände

till sedan tidigare.

Därför kommer här ett jättelångt inlägg där jag tänkte tipsa om ett gäng poddar som jag gillar.

De flesta av dem är nog ganska välkända, men det kan ju ändå vara så att någon inte har hört talas om dem ändå, tänker jag.

Alla poddar jag kommer nämna finns där du hittar poddar i allmänhet, t.ex. Apples podcast-app

eller de olika appar som finns för Android. De flesta är på engelska, men det finns några

på svenska också.

Eftersom mitt stora intresse är true crime, tillhör de flesta av poddarna den genren. Jag har

delat upp dem i några olika kategorier:

“Snackiga” true crime-poddar

Den här kategorin innefattar poddar där flera personer pratar om brott (oftast mord) på ett lite

roligt, snackigt sätt. Huvudfokus ligger inte på att göra en väl researchad djupdykning i fallet,

utan snarare att diskutera och berätta på ett lättsamt sätt.

Den här typen av humorpoddar som pratar om brott är så klart lite kontroversiell. Jag tycker

att det är viktigt att nämna att de poddarna som jag följer är väldigt noga med på vilket sätt

de skämtar om det de pratar om. Att exempelvis skoja om dumma grejer som gärningsmannen

gjort eller sagt är en sak, men de aktar sig för att skoja om offren eller vad de utsatts för, och de uttrycker stor empati med offren och deras anhöriga. Personligen tycker jag att det är en rimlig gränsdragning, men varje enskild person måste så klart känna efter själv var deras gräns går.

Mord mot mord

Karin Londré och Anna Sandell läser på om varsitt fall och berättar för varandra. Med tanke

på ämnet är det en supermysig podd, och där finns en påtaglig känsla av kafferep.

Vad blir det för mord

Komikern Johanna Wagrell läser på om ett fall och berättar för Elinor Svensson och en gäst.

Av poddarna i den här kategorin är det oftast den här som går djupast in i fallen, till stor del

eftersom det till skillnad från de flesta övriga bara handlar om ett fall varje gång.

My Favorite Murder

Amerikanskorna Karen Kilgariff och Georgia Hardstark berättar för varandra om varsitt fall.

Detta är litegrann originalet; många av de andra inom kategorin har fått sin inspiration från

denna podd, och detta är den av dem som är absolut mest känd. Det är dock inte min favorit,

bland annat för att jag tycker att deras research är i sämsta laget. Liksom de andra ligger

visserligen inte fokus på att göra en väl researchad podd, men ibland är det riktigt hafsigt

och de har inte koll på saker som jag tänker att det vore superlätt att bara googla lite snabbt.

Nothing Rhymes with Murder

Liksom tidigare poddar är värdarna två tjejer som berättar för varandra om mord; den här

gången är det britterna Kate och Georgie. Lite speciellt för denna podd är att varje avsnitt

handlar om ett specifikt land och värdarna då berättar om varsitt fall som hände i det landet.

Jag gillar det därför att att jag då får höra om många olika fall som jag inte känner till sedan

tidigare; andra poddar har en tendens att ta upp samma superkända (amerikanska) fall som

jag redan hört om hundra gånger.

All Killa No Filla

Ytterligare en brittisk podd. Värdarna heter Rachel Fairburn och Kiri Pritchard-McLean, och

diskuterar ett fall varje gång. Till skillnad från de andra tycker jag här att lyssnaren behöver

ha hyfsad koll på fallet sedan innan; Rachel och Kiri är inte jättenoga med att berätta om

fallet ordentligt och i ordning, och de kommer ofta in på andra saker mitt i. Jag tycker att de

är jätteroliga och deras diskussioner är intressanta, men för den som inte redan känner till

fallet kan det nog bli lite rörigt.

Faktabaserade true crime-poddar - ett fall

Poddarna inom denna kategori håller en betydligt allvarligare ton än de föregående. Fokus

ligger på research, fakta och intervjuer. Gemensamt för dessa är att hela serien handlar om

ett och samma fall.

Bear Brook

En av mina favoritpoddar, faktiskt. Det handlar om fall som fick sin start 1985, då en tunna

som visade sig innehålla kroppsdelar hittades i Bear Brook State Park i New Hampshire.

Det blev början på en utredning som ännu inte är avslutad, och som involverar människor

på vitt skilda platser i USA. Utöver rena redogörelser träffar och intervjuar värden Jason Moon

olika personer som har med fallet att göra, inklusive utredare och anhöriga. Det är otroligt

spännande!

Finding Tammy Jo

Detta är en mycket kortare podd än övriga; det finns nio avsnitt men de flesta är bara 10-20

minuter långa. Det handlar om en flicka som hittades mördad på ett fält 1979, och som förblev

oidentifierad ända till 2015. Podden handlar dels om omständigheterna kring mordet, som

fortfarande är ouppklarat, men också om hur det kom sig att 16-åriga Tammy Jo Alexander

kunde vara försvunnen i mer än 30 år innan någon saknade henne.

The Teacher’s Pet

En australiensisk podd som har blivit en riktig snackis inom true crime-kretsar. Journalisten

Hedley Thomas undersöker ett fall där hemmafrun Lynette Dawson plötsligt försvann i januari

1982. Hennes man, idrottsläraren och rugbyspelaren Chris Dawson, menade att Lynette

lämnat familjen och gått med i en sekt, men många tror att Chris i själva verket mördat sin fru

för att istället kunna leva med sin flickvän, dvs. hans 16-åriga elev Joanne Curtis. Jag gillade

The Teacher’s Pet överlag, men i tvär kontrast mot Finding Tammy Jo tycker jag att den är

för lång. Det är femton timslånga avsnitt, och tycker nog att det är lite för mycket. Det blir

väldigt mycket upprepningar och därför lite rörigt. Det känns också som att precis alla som

någonsin träffat det aktuella paret får uttala sig, och det blir svårt att hålla reda på alla. Det är

dock mycket spännande, och jag rekommenderar den verkligen ändå!

Happy Face

I den här podden får lyssnaren följa Melissa Moore, som är dotter till en seriemördare.

När Melissa var 15 år blev hennes pappa Keith Hunter Jesperson arresterad, och det kom

fram att han var den seriemördare som kallats för The Happy Face Killer eftersom han ofta

ritade glada gubbar på de brev han skickade till media. Podden redogör för Jespersons

bakgrund och hans brott, och Melissa berättar om hur det var att som tonåring få veta vad

hennes pappa gjort, och att som vuxen fortfarande oroa sig över vilka av pappans egenskaper

som kanske går igen hos henne själv. Hon får även träffa sonen till ett av Jespersons offer,

och det blir ett mycket känslosamt möte.

Faktabaserade true crime-poddar - olika fall

Även poddarna i denna kategori fokuserar på research och gör en ordentlig genomgång av

fallet. Gemensamt för dessa är att varje avsnitt behandlar ett nytt fall. De flesta poddarna leds

av två personer som båda läst på om fallet och på ett seriöst sätt diskuterar det tillsammans.

Generation Why

I Generation Why berättar kompisarna Aaron och Justin om ett fall i varje avsnitt. Själva

redogörelsen för fallet är ganska rakt på sak, men något jag gillar med den här podden är att

värdarna ofta för en intressant diskussion om olika aspekter som rör fallet.

True Crime All The Time

Denna podd påminner om Generation Why på så sätt att det är två personer, Mike Ferguson

och Mike “Gibby” Gibson i det här fallet, som berättar om ett fall varje gång. Av de två tycker

jag något bättre om Gen Why. TCATT är lite mer uppstyrt och en kan höra att värdarna utgår

från ett manus, och jag gillar Gen Whys lite mer fria stil bättre. Med det absolut inte sagt att

den här podden inte är bra, för det är den verkligen.

True Crime All The Time Unsolved

Detta är en spin-off till True Crime All The Time. Mike och Gibby håller även i den här podden,

men fokuserar här på olösta fall, medan TCATT oftast handlar om uppklarade fall.

True Crime Garage

Värdarna Nic och The Captain dricker öl och berättar om ett fall varje vecka, oftast uppdelat i

två avsnitt som släpps dagarna efter varandra. De har gjort sig kända inom poddvärlden för

att de ibland gör riktigt välgjorda djupdykningar i stora och omtalade fall. Då kan det bli så

många som tre eller fyra avsnitt om samma fall. Äldre avsnitt av podden brukar tyvärr försvinna

från t.ex. Apple Podcasts efter ett tag, men på Stitcher-appen finns alla gamla avsnitt helt gratis.

True Crime Sweden

Svenskan Pernilla berättar om svenska mordfall på engelska. Podden är välgjord med

gedigen research, och riktar sig nog främst till en internationell publik. Jag tycker ändå att

det kan vara intressant att lyssna på det även som svensk.

Ej true crime

Mitt andra intresse, förutom true crime, är allmänbildning. Jag gillar att få veta lagom mycket

om många olika ämnen, och det är också sådana poddar jag lyssnar på när jag inte lyssnar

på true crime.

Allt du velat veta

I varje avsnitt intervjuar Fritte Fritzon en person om personens expertområde. Passar bra för

den som liksom jag är intresserad av många olika ämnen, och lyssnaren får en bra genomgång

av ämnet från en person som verkligen vet vad hen pratar om.

Historiepodden

Historielärarna Daniel Hermansson och Robin Olovsson berättar om och diskuterar olika historiska

händelser och företeelser på ett intressant och lättsamt sätt. Som historielärare själv (trots att

jag inte undervisar i historia för närvarande) gillar jag den här podden skarpt, men den passar

nog de flesta som har ett historieintresse.

P1 Dokumentär och P3 Dokumentär

Både P1 och P3 släpper ofta dokumentärer som håller otroligt hög kvalitet. Det finns många

dokumentärer som handlar om uppmärksammade brott, vilket ju jag gillar, men det finns även

många som handlar om andra intressanta ämnen.

Stuff You Should Know

Josh Clark och Charles W. “Chuck” Bryant läser på om ett ämne som de sedan diskuterar i

podden. De har hållit på i över 10 år, så vid det här laget är det riktigt många ämnen som har

avhandlats. Företaget som producerar podden heter HowStuffWorks och har ett stort antal

poddar som alla är allmänbildande på något sätt, fast med lite olika inriktningar. Några

exempel är Stuff You Missed in History Class som handlar om historia, Stuff to Blow Your

Mind som handlar om vetenskap, och Stuff Mom Never Told You som har en feministisk

inriktning. Konceptet är ungefär lika för alla; det är två personer som läser på om ett ämne

och diskuterar det tillsammans.

Sleep With Me

Det här är en väldigt speciell podd. Syftet är precis det som alla andra poddar vill undvika,

nämligen att lyssnaren ska somna. Drew Ackerman berättar en historia med lugn och något

monoton röst; berättelsen kan ibland vara intressant från början, men slingrar sedan iväg på

avvägar som blir allt tråkigare och svårare att hänga med på. Det är perfekt för den som har

svårt att somna; det är något att lyssna på som håller hjärnan upptagen så att en inte fastnar

i jobbiga tankar, men det är inte så intressant att lyssnaren vill hålla sig vaken och höra färdigt.

Jag brukar sätta timern på min telefon på 15 minuter när jag startar podden, och jag har ännu

inte lyckats hålla mig vaken hela den tiden.

Det var alla tips för den här gången. Jag hoppas att det fanns något här i listan som kan

intressera!

En ursäkt

Återigen får jag be om ursäkt för att bloggen fått stå orörd så länge. Det beror på några olika saker. Dels har jag haft en enorm lässvacka i typ ett halvår. Jag läste ett par böcker över sommaren och en bok nu i november, men annars har jag nästan bara läst fanfiction. Det gör egentligen inte mig någonting, för jag älskar ju fanfiction, annars skulle jag ju inte läsa det, men det är ju inget som jag skriver om i bloggen.

Dessutom har jag börjat plugga igen. Jag har ju tidigare berättat att jag jobbar som lärare, och jag har gått lärarprogrammet tidigare men saknar 30 hp för behörighet, så nu håller jag på att ta igen det. Det innebär att jag fram till i juni kommer att jobba heltid och samtidigt plugga halvtid. Som ni förstår har jag för närvarande i princip inget liv.

Jag ska dock försöka komma igång och blogga igen, på den obefintliga fritid jag har, för jag tycker ju faktiskt att det är väldigt roligt. Jag börjar med Kulturkollos utmaning för veckan, som handlar om mysterier. Det kommer i ett eget inlägg alldeles strax!

Fem saker ni nog inte visste om mig

Jag hakar på och berättar om fem saker som ni nog inte vet om mig.

1. 
   Jag började på scouterna 2004 när jag var fjorton, och det påverkade min ungdomstid enormt mycket. Vi var ett stort gäng i samma ålder som var scouter och även umgicks annars, och de är fortfarande mina närmaste vänner. Under en period på gymnasiet var jag även ledare för scoutkårens yngsta avdelning, åtta- och nioåringarna. Jag slutade runt 2010-2011 däromkring, och det berodde på att jag hade flyttat så långt bort att det blev för svårt att vara tillräckligt engagerad. Om jag någon gång flyttar tillbaka till trakten, och tanken har slagit mig, kommer jag nog att börja igen. 

2. Jag har ett medfött hjärtfel som heter Fallots tetrad, och har blivit opererad fyra gånger för det: tre gånger när jag var riktigt liten och fjärde gången när jag var 20. Idag mår jag bra och kan leva ett mer eller mindre normalt liv, men jag går på kontroll en gång om året och det kan hända att det behövs fler operationer i framtiden.

3. När det gäller mat är jag nog varken mer eller mindre kräsen än de flesta, men något som jag bara inte tål är ärtsoppa. Det är så fruktansvärt vidrigt, och till och med lukten får mig att vilja kräkas.

4. Jag älskar djur och är uppvuxen med både hund och katt, och även marsvin och hamster under en period. Nu har jag har en snart sjuårig katt som heter Dexter, och skulle gärna vilja ha hund också men det är liksom svårt eftersom jag jag är borta så mycket. Någon gång i framtiden kanske, och tills dess får jag umgås med mammas hundar när jag är där.

5. Mitt intresse för deckare, seriemördare och allsköns ruggigheter har vuxit fram på senare år; som barn var jag ganska lättskrämd. När jag var typ nio läste jag en liten faktabok i skolan om Bockstensmannen. Jag minns att boken innehöll foton av skelettet, och även någon berättelse om mannen som hittade kroppen, som själv var ett barn då. Jamen tjohej, jag hade mardrömmar i flera månader efteråt.

(Dexter + böcker = yes good)

Äntligen sportlov!

Eftersom jag bor i urskogen (aka Norrland) har inte min skola sportlov förrän vecka 10. Det gör mig egentligen ingenting, förutom i år då påsken ligger så tidigt. Vi har alltså bara två veckor mellan loven (mindre till och med, eftersom vi är lediga på långfredagen) och det blir ju lite tokigt. 

Jag vet att olika skolor gör olika, men jag har sådan tur att vi lärare på min skola också är ledig hela lovet precis som eleverna. Skönt är det!

I januari och februari läste jag sammanlagt nio böcker, vilket jag är supernöjd med, men jag hoppas ändå få tid att läsa lite extra mycket nu under lovet. Vi får väl se hur det går!

Making a Murderer

Jag och mamma har precis marathontittat på Netflix nya dokumentärserie Making a Murderer som släpptes i fredags.

Det handlar om Steven Avery från Wisconsin, som 1985 blev oskyldigt dömd för sexuellt ofredande och mordförsök. Han tillbringade 18 år i fängelse, innan ett DNA-test slutligen friade honom år 2003. Två år senare blev han dock återigen arresterad, denna gång misstänkt för mord på en ung kvinna. Dokumentären skildrar tiden före 1985, hans liv efter frigivningen, samt alla turer kring den andra rättegången. 

Jag tycker att serien är något lång - tio 60-minutersavsnitt - men den är verkligen sevärd och jag tycker att alla som kan bör se den. Den skildrar skickligt vilket klassamhälle vi fortfarande lever i och hur orättvist rättssystemet kan vara, och jag kan helt ärligt inte minnas att jag sett någon serie som gjort mig så fruktansvärt jävla förbannad förut.

10 december - Läsning med jultema

Dag 10 i Bokhoras julutmaning:

Läsning med julstämning

Nu blev det sådär svårt igen. Helt ärligt så läser jag mest fanfiction om jag vill läsa något med jultema, och har inte särskilt många böcker som passar in. 

Dock står det ju egentligen ingenting i frågan om att det ska vara en bok, bara “läsning”, så jag tolkar fritt och visar istället en grej som jag tycker är störtlöjlig.

Jag skaffade för inte så länge sedan en korttidsprenumeration (typ en sådan där tio nummer för blaha-grej) på Expressens inredningstidning Leva & Bo, och jag tycker att den är ganska bra, speciellt med tanke på det låga priset. Och visst fattar jag att alla sådana där tidningar ger ut julnummer, men var det verkligen nödvändigt att ha tre nummer på raken med jultema? De ser ju dessutom typ exakt likadana ut! Om det numret som kommer på fredag också har jultema flippar jag nog ur totalt.

3 december - julklappstips

Dag 3 i Bokhoras julutmaning:

Julklappstips 1.

(Jag inser att meningen är att tipsa om böcker, men det struntar jag i.)

Vi har mestadels lagt ner det där med julklappar i min familj. Vi är inte så många i familjen, och det finns för tillfället inga barn (yngst är min bror, som är nitton), så numera blir det mest någon liten grej som gärna är personlig och/eller något en faktiskt behöver.

Mitt första julklappstips blir därför något som givaren tillverkat själv, t.ex. vantar. De på bilden fick jag i julklapp av mamma för ett par år sedan. Personligt men också användbart, och de värmer hjärtat lika mycket som händerna.

How to Get Away with Murder

Jag såg precis att de har lagt till How to Get Away with Murder på svenska Netflix. Gissa om jag blev glad! Jag har redan sett första säsongen men ser gärna om den, så nu vet jag vad jag ska roa mig med på jullovet.

Gillar ni kriminalserier men inte har sett denna, så gör det!

Tematrio - Kanada

Läsmässigt har den senaste veckan varit totalt värdelös. Jag har haft mycket att göra hemma och dessutom känt mig underligt rastlös, samtidigt som vi går vi igenom en rätt tuff period rent socialt på jobbet just nu, för att inte tala om att det är betygssättning om två veckor och jag har totalångest över det. Allt detta har gjort att jag den senaste veckan i princip inte läst eller bloggat någonting, och fortfarande håller på med All the Rage fast jag tycker att den är så himla bra och i normala fall vore färdig med den för länge sedan. 

Men en tematrio blir det i alla fall, och veckans ämne är Kanada. Jösses vad svårt! Jag fick fundera ordentligt, och ändå blev det bara en bok.

Först ut är lite förutsägbart Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery. Jag läste hela serien när jag var i tolvårsåldern, och älskade den. Jag har väl tänkt att läsa om den någon gång, men det har liksom inte blivit av än.

Nummer två blir en tv-serie, nämligen Orphan Black. Det är en sci fi-serie som utspelar sig i Toronto och handlar om föräldralösa Sarah, som upptäcker att hon är en av ett stort antal kloner. En av de saker som gör serien så bra är att Tatiana Maslany, som spelar Sarah och de andra klonerna, är så otroligt bra att en stundtals liksom glömmer bort att karaktärerna alla spelas av samma person.

Nummer tre blir ännu en tv-serie: Whose Line Is It Anyway?, som egentligen endast på ett ganska långsökt sätt har med Kanada att göra. WLIIA är en form av gameshow som går ut på att fyra deltagare spelar improvisationsteater inför publik. Serien i sig är amerikansk (med en brittisk förlaga), men Colin Mochrie som är en av de mest populära deltagarna kommer från Kanada, och de andra deltagarna hånar honom ofta för det. Här är ett klipp från serien.

A-Ö Boktaggen: Cirkus (men mest gnäll)

Alltså, det här har varit typ världens längsta dag. Till saken hör att jag fick en allergisk reaktion igår - jag har katt fast jag egentligen är lite allergisk. Det funkar bra nästan jämt, men igår höll jag på och rensade ur en massa gamla kartonger och slängde skräp och grejer, och kom alltså i kontakt med en massa damm. Det brukar hänga med i minst ett dygn efteråt, så jag hade en skitjobbig natt eftersom jag typ inte kunde andas när jag låg ner, och sen har jag känt mig lite smått däckad hela dagen, med ett fint avslut i form av sprängande huvudvärk. Hurra.

Tyvärr är jag inte riktigt färdig än. Jag vill egentligen bara gå och lägga mig, men jag har ett par lektioner imorgon som jag inte har planerat riktigt färdigt pga. se ovan, så det måste jag göra först. 

Men det var ju inte det jag skulle prata om egentligen. Jag tänkte att jag skulle köra nästa del i A-Ö Boktaggen.

C - Cirkus. En bok som det hände mycket i.

Saker hände hela tiden i den här boken. Du hängde knappt med.

Den här tyckte jag faktiskt var ganska svår att svara på. Jag försöker ju att mest läsa böcker där det händer mycket och blir lätt uttråkad om det går för långsamt, så det var ganska svårt att hitta någon bok som liksom utmärkte sig. 

Den jag valde blev till slut Dött lopp (originaltitel: Dead Run) som är den tredje boken i Monkeewrench-serien av P. J. Tracy. Alla delar i serien skulle egentligen kunna passa in här, men jag valde just den tredje därför att den utspelar sig under en väldigt kort tidsperiod (cirka ett dygn) och på den tiden hinner det en väldig massa grejer.