Hälsning från de döda av Stuart MacBride

Titel: Hälsning från de döda (Birthdays for the Dead)

Serie: Ash Henderson #1

Författare: Stuart MacBride

Språk: Svenska

Förlag: HarperCollins Nordic

Sidor: 415

Det här var inte min första bok av Stuart MacBride. Jag har tidigare läst några böcker ur Logan McRae-serien och tyckte att de var bra, så jag var mycket nyfiken på hans nya serie. Det blev en något ojämn upplevelse.

Serien handlar om Ash Henderson, en vanärad kriminalpolis som tillsammans med sina kollegor försöker fånga seriemördaren Födelsedagsfiraren. Mördaren kidnappar och dödar unga flickor några dagar före deras trettonde födelsedag, och skickar sedan födelsedagskort till föräldrarna med fotografier som visar hur offret långsamt torteras till döds. 

Ash är den enda som vet om att hans egen dotter Rebecca, som officiellt rymde hemifrån för fem år sedan, i själva verket föll offer för Födelsedagsfiraren. Ash har hållit sanningen för sig själv så att han ska få fortsätta utreda morden, och så småningom får chansen att ge mördaren vad han förtjänar.

Alltså, jag har väldigt komplicerade känslor gentemot den här boken. Å ena sidan tyckte jag att den var bra och i det närmaste sträckläste den. Jag gillade huvudstoryn med Födelsedagsfiraren, och satt genom hela boken och misstänkte olika personer och försökte lista ut vem det kunde tänkas vara. Som alla MacBrides böcker som jag har läst är själva morddelen i råaste laget, men det funkar liksom bra ändå. Jag gillade faktiskt Ash trots att han är korrupt, stundtals våldsam och helt enkelt något av en skitstövel. Speciellt tyckte jag om doktor Alice McDonald, Ashs neurotiska kollega som fått uppdraget att ta fram en gärningsmannaprofil på Födelsedagsfiraren. 

Tyvärr är det så mycket grejer runt omkring som ibland liksom stör ut det som är bra. Det finns för det första alldeles för många sidospår i handlingen. Ash är skyldig några kriminella typer en massa pengar, han bråkar med sin exfru och även med exfruns stalker till expojkvän, hans yngsta dotter uppför sig illa, det är något med nån sorts skandal i det förflutna som gjorde att Ash blev nedgraderad från kriminalinspektör till kriminalassistent, och så vidare i det oändliga, och jag är bara så fruktansvärt ointresserad av allt det där. Det hade varit betydligt bättre om fokus hade legat helt (eller åtminstone mer) på huvudstoryn. 

Det är också något som jag inte kan sätta fingret på, som gör att boken känns väldigt rörig även utöver alla sidospår. Stundtals tappar jag bort mig i handlingen och glömmer bort vilka vissa av karaktärerna är, och det händer inte ofta kan jag säga. Sist var väl när jag läste Under Kupolen och tvingades gå tillbaka till karaktärslistan stup i kvarten och kolla upp vilka folk var. 

Dessutom var slutet konstigt. Jag ska naturligtvis inte tala om hur det slutar, men det har gått drygt ett dygn sedan jag läste ut boken nu, och ju mer jag tänker på det desto mindre gillade jag slutet.

Nu blev det väldigt mycket negativt här, men jag vill påpeka att jag trots allt gillade boken, och jag är definitivt tillräckligt intresserad av hur det ska gå för Ash och Alice att jag kommer att fortsätta med serien. För den som inte läst Stuart MacBride tidigare föreslår jag dock att en börjar med Logan McRae-serien, för hittills tycker jag att den är bättre.

Ett bindande löfte av Erin Kelly

Titel: Ett bindande löfte (Originaltitel: The Ties that Bind)

Författare: Erin Kelly

Språk: Svenska

Förlag: Damm förlag

Sidor: 398

Ett bindande löfte var den bästa sortens spontanköp. Jag hade aldrig ens hört talas om boken, förrän jag fördrev lite tid på Akademibokhandeln i Sundsvall medan jag väntade på bussen. Jag hade inte ens tänkt köpa någonting egentligen, men så fick jag syn på ett ovanligt färgglatt omslag i deckarhyllan, och så slutade det med att den fick följa med hem. Vilken lyckträff det var! 

Huvudpersonen Luke är en ännu så länge rätt misslyckad frilansjournalist, vars högsta dröm är att skriva bästsäljande true crime, i stil med Truman Capotes In Cold Blood. När Lukes pojkvän Jem visar sig vara den där obehagligt svartsjuke och kontrollerande typen inser Luke att han måste komma bort från honom, och lämnar därför hemstaden Leeds och reser till Brighton i södra England, där kompisen Charlene bor.

Väl i Brighton dröjer det inte länge innan Luke stöter på Joss Grand, en åttioårig storfräsare i fastighetsbranschen. Numera sägs han hålla sig på rätt sida lagen, men under 1960-talet var Grand och barndomsvännen Jacky Nye okrönta kungar i Brightons undre värld. De styrde staden med järnhand, tills Nye blev mördad - ett mord som fortfarande är olöst - och Grand abrupt avslutade all sin illegala verksamhet. När Luke får höra detta blir han eld och lågor och beslutar sig för att skriva Joss Grands biografi, och lyckas till och med få Grand att gå med på att intervjuas. Om han dessutom lyckas lösa ett 45-årigt mord på samma gång, så vore väl inte det så dumt?

Under det senaste året känns det som om jag har läst ovanligt många böcker som varit riktigt, riktigt bra. Så även denna. Jag fångas direkt av karaktären Luke och hans liv i Leeds, och följer honom mer än gärna till Brighton. Jag blir precis lika intresserad av Joss Grand och hans liv som Luke är, och spänningen kring mysteriet med Jacky Nyes död gör att jag mer eller mindre sträckläser boken.

Med sina 400 sidor tycker jag att boken är alldeles lagom lång. Den är tillräckligt lång för att hinna utveckla alla delar av handlingen på ett tillfredsställande sätt, men den har samtidigt vett att sluta på precis rätt ställe, innan det blir för långdraget. Det bör dock nämnas att upptakten är ganska lång, och det tar ett bra tag innan Lukes undersökning kommer igång på allvar. Framförallt får relationen mellan Luke och Jem innan flykten till Brighton betydligt större utrymme än jag hade väntat mig. Nu är jag lyckligtvis tillräckligt intresserad av Lukes förehavanden att jag gillar att läsa om hans privatliv också, men jag inser att vissa kan tänkas irritera sig på det.

Det finns en hel del karaktärer i den här boken, som alla är intressanta på sitt vis, men den jag fastnar mest för utöver Luke är faktiskt Joss Grand själv. Ju mer vi får lära känna Grand, desto mer mänsklig verkar han. Bilden av en ganska ensam och sjuk gammal man med ett händelserikt liv bakom sig träder fram, och bilden av Joss Grand: Gangster™ suddas ut. Jag kommer på mig själv med att tycka riktigt bra om honom, trots att varken jag eller Luke riktigt vet hur mycket vi kan lita på honom.

Och mysteriet kring mordet på Jacky Nye då? Jag läser mycket deckare, och jag ska inte säga att jag brukar lista ut slutet i förväg, men jag brukar i alla fall ha några olika teorier om hur allt hänger ihop, och oftast stämmer någon av dem på ett ungefär. Inte den här gången. I nästan hela boken satt jag och hade inte den blekaste aning om hur det skulle gå, och det kändes faktiskt riktigt uppfriskande.

Betyg: 5/5

The Wire in the Blood

Titel: The Wire in the Blood (Under ingrodda ärr i svensk översättning)

Serie: Tony Hill & Carol Jordan #2

Författare: Val McDermid

Språk: Engelska

Förlag: HarperCollins

Sidor: 544

The Wire in the Blood är den andra delen i Val McDermids serie om psykologen Tony Hill och hans poliskollega Carol Jordan. Det finns även en tv-serie som är baserad på böckerna. På svenska heter den Mord i sinnet. 

Tony Hill, som är expert på gärningsmannaprofiler, har fått i uppdrag att bilda en specialistgrupp av poliser som ska utbildas i profileringens konst. Som en övning får gruppen i uppgift att läsa om trettio olika tonårsflickor som alla antas ha rymt hemifrån. Det är inte meningen att de ska hitta något verkligt samband mellan flickorna, utan tanken är bara att de ska träna på att söka mönster och kopplingar. 

En av gruppens medlemmar, Shaz Bowman, är dock övertygad om att hon har hittat ett riktigt samband mellan några av flickorna, men hennes teori avfärdas av Tony och resten av gruppen eftersom hon även påstår sig ha hittat en koppling till en av Storbritanniens mest populära TV-kändisar: atleten, programledaren och filantropen Jacko Vance. Shaz vägrar att ge sig, och hennes envishet får konsekvenser som till slut tvingar Tony och Carol att ta hennes teori på allvar.

Jag gillar verkligen böckerna om Tony Hill, och den här är en av mina favoriter i serien. Jag är vanligtvis inte överförtjust i deckare där läsaren får veta redan från början vem gärningsmannen är, men i just den här boken funkar det alldeles utmärkt. Jacko Vance är en sådan fantastiskt vriden person att det är ett nöje att följa honom.

Som alla Val McDermids böcker är The Wire in the Blood mycket välskriven, med intressanta karaktärer, och hon drar sig inte för att chocka läsaren där det passar. 

Mitt enda problem med den här boken är att inledningen är för lång. Med sina nästan 600 sidor finns det utrymme för ordentlig utveckling av handling och karaktärer, vilket kan vara bra, men jag tycker helt enkelt att det tar lite för lång tid innan det blir intressant. När det väl drar igång ordentligt är boken dock svår att lägga ifrån sig.

Betyg: 4/5

Kuriosa: En del av Val McDermids fans misstänkte länge att hon baserat karaktären Jacko Vance på Jimmy Savile, en brittisk TV-personlighet och, skulle det visa sig efter hans död, pedofil. Till slut bekräftade McDermid fansens misstankar: hon hade en gång intervjuat Savile, och hade tyckt att han var minst sagt obehaglig.

The Vanishing Point

Titel: The Vanishing Point (Flyktpunkten i svensk översättning)

Författare: Val McDermid

Språk: Engelska

Förlag: Little, Brown

Sidor: 544

Jag har ett jättekomplicerat förhållande till Val McDermid. Jag räknar henne till en av mina favoritförfattare och jag läser allt hon skriver. Jag tycker att hennes sätt att skriva är fantastiskt. Men de är bara ungefär hälften av hennes böcker som jag riktigt gillar. Det beror på att när det blir rätt, blir det så rätt, men ganska ofta håller det inte riktigt hela vägen. Hennes böcker är alltid välskrivna, men ibland passar inte handlingen min personliga smak.

Tyvärr tillhör The Vanishing Point den senare kategorin. Jag ville så väldigt gärna tycka om den här boken, men handlingen - och speciellt hur den var upplagd - passade mig inte alls.

Det börjar bra (eller ja, intressant åtminstone). Stephanie Harker ska åka på semester och är på väg genom säkerhetskontrollen på O’Hare-flygplatsen i Chicago med femårige Jimmy, när metalldetektorn piper och Stephanie får kliva åt sidan för att kroppsvisiteras. Medan hon väntar får hon plötsligt se hur en man leder bort Jimmy, och försöker instinktivt springa ifatt dem. Personalen, omedvetna om Jimmys existens, ser bara en kvinna som beter sig konstigt; Stephanie brottas ned på marken och arresteras. När hon väl får chansen att berätta vad som hänt, är Jimmy sedan länge försvunnen.

Och det är här allting går fel, om en frågar mig. En skulle ju kunna tro att boken handlar om att hitta lille Jimmy som har försvunnit från en flygplats, men inte. Nej, boken handlar till största del om att Stephanie berättar för FBI om sin vänskap med Jimmys mamma, Scarlett. 

Medan jag sitter där och undrar vad som har hänt Jimmy och vill läsa om det, så bjuds jag istället på 350 sidor av tillbakablickar till hur spökskrivaren Stephanie flera år tidigare fick uppdraget att skriva en självbiografi åt dokusåpastjärnan Scarlett “the Harlot” Higgins, hur de så småningom blev bästa vänner, och hur Stephanie fick vårdnaden om Scarletts son Jimmy efter Scarletts tragiska död.

Självklart spelar tillbakablickarna in i mysteriet kring Jimmys försvinnande, vilket jag också antog att de skulle göra, men det blir ändå alldeles för mycket tjafs runtomkring för min smak, och jag tyckte inte att boken blev riktigt intressant förrän de sista 80 sidorna eller så.

Jag ger dock ändå boken en trea i betyg. Som alltid med Val McDermids böcker är den välskriven med intressanta karaktärer, och jag blev imponerad av en del ganska djärva val författaren gjort. Det är egentligen ingen dålig bok alls, och jag tror att någon som gillar böcker där handlingen främst drivs av karaktärerna och deras förhållanden till varandra kommer att gilla den här boken mycket mer än jag gjorde.

3/5