Bokbloggsjerka 18 - 21 januari

Veckans jerkafråga handlar om vilken barn- eller ungdomsbok en tycker är allra bäst.

Även om jag inte läser jättemycket barn- och ungdomslitteratur numera, finns det många sådana böcker som jag minns med värme. Harry Potter, Anne på Grönkulla och Kitty-serien var några favoriter som jag verkligen plöjde som barn.

Den fristående ungdomsbok som jag älskar allra mest är ändå A Little Love Song (En liten kärlekssång i svensk översättning) av Michelle Magorian. Magorian är mest känd för Godnatt Mister Tom, men denna är min absoluta favorit.

Boken handlar om sjuttonåriga Rose, som tillsammans med systern Diana tillbringar sommaren och hösten 1943 på den brittiska landsbygden. Fadern har nyligen omkommit i kriget, och modern är på turné och uppträder för trupperna. Rose avundas den vackra Diana, och tycker att hon själv är så ful så hon förstår inte hur någon ska kunna älska henne.

Som titeln antyder innefattar boken en kärlekshistoria, men det finns även otroligt mycket annat, och jag tycker att det är en mycket fin berättelse och en bra tidsskildring.

Jag tror att jag var i fjortonårsåldern när jag läste boken för första gången, och jag har läst om den ett flertal gånger sedan dess; den passar utmärkt även för vuxna läsare. Nu när jag skriver om den känner jag att det kanske börjar bli dags för ännu en omläsning!

Bokbloggsjerka 8 - 11 april

Veckans jerkafråga handlar om spänning, och jag hoppas att det ska hjälpa mig att få igång mitt bloggande igen efter svackan jag haft de senaste veckorna.

Till skillnad från många andra tycker jag nog visst att Nora Roberts böcker kan passa in i spänningsgenren - kanske inte alla hennes böcker, men definitivt en del av dem. Roberts har ju liksom gjort det till sin grej litegrann att skriva böcker som både är spännande och romantiska, och då tycker jag inte riktigt att de behöver förpassas till bara en genre. 

Jag läser ofta böcker som är spännande på olika sätt. En av dem är The String Diaries av Stephen Lloyd Jones. Boken handlar om en familj som i generationer förföljts av en övernaturlig varelse som kan förändra sitt utseende så att han ser ut exakt som någon annan. På så vis kan han komma åt familjen genom att kidnappa eller döda en familjemedlem och ta dennes plats. 

Jag har nog aldrig förut känt mig så paranoid som när jag läste den här boken. Familjen i boken har efter så många år av förföljelse infört ett system där de vid minsta misstanke dubbelkollar att alla i familjen är den som som de påstår sig vara (oftast genom att ställa frågor som bara rätt person kan svara på), men det hjälper ju bara för stunden. Karaktärer som tidigare bekräftats vara sig själva kan ju när som helst bli utbytta, så det var lite som att läsa en deckare där vem som helst kan tänkas vara mördaren, fast typ fyrtio gånger värre. 

För den som gillar psykologisk spänning och urban fantasy är det verkligen en bok jag kan rekommendera!

Bokblogssjerka 26 - 29 februari

Gissa om jag är glad över veckans jerkafråga! Som jag har nämnt tidigare är jag en storkonsument av fanfiction, men jag brukar inte prata om det så mycket här på bloggen. Nu får jag chansen!

För mig har fanfiction betytt otroligt mycket. Jag upptäckte fenomenet när jag var i 13-årsåldern och hängde på hogwarts.nu, som var en sida för svenska Harry Potter-fans. (Detta var under de där tre åren eller vad det var mellan fjärde och femte boken, och jag hade svår abstinens) Jag läste först all svensk fanfic jag kom över, vilket inte var särskilt mycket, och sedan gick jag över till fanfic skriven på engelska. Fram tills dess hade jag hatat engelskan i skolan; jag tyckte att det var totalt värdelöst och ganska svårt. 

Plötsligt fick jag motivation att lära mig. Jag hittade nån engelsk-svensk ordbok online som var fruktansvärt dålig med dagens mått mätt, och under åtminstone ett år eller två hade jag alltid den sidan öppen i fönstret bredvid så att jag kunde slå upp allt jag inte förstod, vilket till en början var typ allt. Efter ett tag upptäckte jag att engelska faktiskt är ganska roligt och inte alls så svårt som jag hade tyckt förut.

Nämnde jag att jag idag är lärare i engelska?

Jag läser fortfarande fanfiction, men inte lika mycket Harry Potter längre. Ett tag läste jag nästan bara Glee-fanfic, och sedan har jag övergått mest till Teen Wolf. Som jag skrev för ett par veckor sedan följer jag inte ens Teen Wolf längre, för det spårade ur totalt och blev fruktansvärt dåligt, men karaktärerna kan jag liksom inte släppa. Jag är en sådan där som ser karaktärer jag gillar nästan som vänner, och jag tycker att de förtjänade bättre än det skräpet som serien blev. 

Jag tänker dock inte ge några tips. Jag har ett pinsamt detaljerat fanfictionbibliotek där jag sparar alla länkar till allt bra jag läser, men till skillnad från böcker tycker jag att det är svårt att tipsa folk om fanfic.