Visar inlägg med etikett agatha christie. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett agatha christie. Visa alla inlägg

fredag 19 augusti 2022

Helgfrågan v. 33

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har läst något i sommar. 

Som jag nämnde i mitt förra inlägg har jag läst något mindre än vanligt i sommar. I juni, juli och hittills i augusti har det blivit sammanlagt sex böcker (jämfört med förra sommaren när jag läste tretton under samma period).

Jag tänker att det här kan bli som en liten minirecension av dem:

Elden ska falna av Linda Ståhl
Den andra delen i serien om den ickebinära kriminalchefen Reub Thelander. Första boken läste jag förra sommaren och den var fantastisk, en stark femma, men den här var tyvärr inte riktigt lika bra. Det som framför allt störde mig var att det fanns en enda tjock karaktär i hela boken (kan inte minnas nu på rak arm om det fanns någon alls i den första boken), och hen beskrivs hela tiden på ett otroligt nedsättande och stereotypt sätt. Det kändes väldigt ofräscht och onödigt.

Jag är verkligen ingen finansmänniska, men jag har ett intresse av just Bernie Madoff ur liksom ett true crime-perspektiv. Boken påstår sig passa både lekmän och experter men tyvärr tycker jag inte att det stämmer alls; stora delar av boken flög rakt över huvudet på mig. Det jag förstod var dock intressant!

Par i brott av Agatha Christie
Supermysig samling korta berättelser om det gifta paret Tommy och Tuppence Beresford som bara låtsas vara privatdetektiver men löser riktiga fall. 

Mycket fint berättat om de många flickor och kvinnor ur Kanadas ursprungsbefolkning som förvsunnit och/eller mördats längs den väg som kommit att kallas för The Highway of Tears. Man blir både berörd och arg.

Craig berättar om sin karriär som rättsantropolog, och det är mycket intressant. Hon var bland annat delaktig i identifieringen av de döda efter Waco, bombdåded i Oklahoma City, och 9/11, men hon berättar även om flera andra, mindre kända, utredningar som hon varit inblandad i.

Gränslös av Jørn Lier Horst
Av någon anledning trodde jag att den förra boken om William Wisting skulle vara den sista i serien, vilket gjorde mig lite ledsen för jag tyckte inte alls att den var lika bra som de tidigare. (Den recensionen finns här.) Så jag blev riktigt glad när jag upptäckte att den här boken skulle komma, och extra, extra glad när den också visade sig vara riktigt bra. Grottmannen är dock fortfarande min favorit av alla Wisting-böcker.

tisdag 12 april 2022

Tisdagstrio v. 15


Temat för veckans Tisdagstrio är "djur på omslaget".

Jag valde böcker som jag redan äger, och det blev två böcker med fåglar på och en med en hund. Vilket är lite lustigt, för just fåglar är jag inte alls särskilt förtjust i trots att jag annars älskar djur.

Och så var de bara en av Agatha Christie
På årets bokrea fanns ett helt gäng av Bookmark Förlags nyutgivna Agatha Christie-böcker, och då var jag ju tvungen att köpa dem för jag tycker att de är så himla fina! Jag har läst några av Christies böcker tidigare, men inte just denna.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Brinn mig en sol var en av mina favoritböcker 2021; jag brukar inte rangordna dem men denna var åtminstone topp 5. Det är en sån där bok som jag bara inte kan hålla tyst om hur mycket jag gillar. Jag tipsar folk hej vilt, som om inte precis hela Sveriges befolkning redan har hört talas om den. Nu såg jag att den ska komma på engelska i början av 2023 (med titeln Blaze Me a Sun), och jag funderar faktiskt på att läsa om den på engelska då. Jag är ju lärare i både engelska och svenska, och översättning mellan språken (åt båda hållen) intresserar mig jättemycket.

De flesta känner nog igen James Herriot främst från den gamla TV-serien I vår herres hage, men inte jag. Jag såg aldrig serien (dock har jag sett nyinspelningen med stor behållning), men när jag var i 11-årsåldern läste jag hans bok Hundhistorier för första gången. Jag älskar hundar mer än något annat djur, och den här boken har verkligen stannat kvar hos mig ända sedan dess.

onsdag 23 februari 2022

Veckans kulturfråga v. 8

Bokrean är igång, och i veckans kulturfråga undrar Enligt O om vi har planerat några reaköp.

Förr brukade jag köpa mängder av böcker på rean bara för att det var billigt, med resultatet att jag samlade på mig en massa som jag sen aldrig läste eller ens egentligen hade något intresse av att läsa. 

Numera försöker jag vara mer återhållsam, och just i år har jag förbeställt åtta böcker från Bokus:

Alla ljuger av Camilla Grebe
Jag har inte läst någon bok i serien, men äger några stycken sedan tidigare och har ju hört så mycket bra om den, så nu passade jag på att skaffa en till. Vad var det jag sa om att vara återhållsam?

Bekännelsen av Jo Spain
Jag har tidigare läst en annan bok av Jo Spain, Six Wicked Reasons, som jag tyckte om, så jag vill gärna läsa mer av henne.

Denna har jag också hört mycket bra om. Jag har lånat den från biblioteket flera gånger men inte kommit mig för att läsa den (jag är sämst på biblioteksböcker; jag lånar och glömmer bort eller hinner inte läsa och sen måste jag lämna tillbaka), så nu köpte jag en egen istället.

Par i brott av Agatha Christie
Jag har läst en del Christie men inte så mycket som jag skulle vilja, så nu slog jag till på en novellsamling av henne. Den är ju så snygg också!

Som jag nämnde för ett tag sedan ska jag läsa den här boken på jobbet. Jag lånade den på skolbiblioteket där jag jobbar men har tänkt att jag nog gärna skulle vilja ha mitt eget exemplar också, så nu passade jag på när den kom på rean.

ArvetStraffet, och Upprättelsen av Yrsa Sigurdardottir
Jag har inte läst något av Yrsa Sigurdardottir tidigare, men jag har hört mycket bra, och har tänkt att jag skulle vilja läsa mer nordiskt. Och nu fick jag tag i de tre första böckerna i Freyja & Huldar-serien för nästan ingenting.

--

Min lokala Ugglan-bokhandel har förstås också rea. Jag hann inte dit igår för just på tisdagar jobbar jag så sent, men på onsdagar slutar jag tidigare så jag ska åka dit i eftermiddag och se vad de har. Det brukar alltid bli någonting i alla fall, fast jag tycker att jag redan har förbeställt allt jag vill ha.

onsdag 1 september 2021

9 böcker jag har gett upp

Det här med att inte läsa ut böcker är kontroversiellt. I den engelskspråkiga bokvärlden kallas det ofta DNF (Did Not Finish) och används som ett verb. Vissa DNF:ar böcker till höger och vänster; om en bok inte fångar dem nästan omedelbart går de vidare till något annat. Andra skulle aldrig komma på tanken att inte läsa ut en bok de har påbörjat, oavsett hur trist de tycker att den är.

Själv är jag en DNF:are av rang. Jag försöker verkligen ge alla böcker en ärlig chans; om jag hade gett upp varenda bok som inte fångar mig direkt skulle jag ha missat några av mina absoluta favoritböcker. Men om jag inser att boken av en eller annan anledning inte är för mig så har jag inga problem att ge upp. Jag har så otroligt många böcker som väntar, så varför skulle jag lägga tid och energi på en som jag inte tycker om?

Här kommer nio böcker som jag har gett upp:

One, Two, Buckle My Shoe av Agatha Christie
Jag har läst ett par andra Christieböcker som jag har gillat (i synnerhet Mordet på Orientexpressen), men denna fångade mig inte alls. Det blev liksom aldrig intressant, så till slut gav jag upp.

The Bone Collector av Jeffrey Deaver
Jag har ju hört att denna ska vara bra, men jag tyckte verkligen inte det. Den har ju också nästan 25 år på nacken, och jag tyckte inte att den hade åldrats särskilt väl.

Under kupolen av Stephen King
Man kan gott säga att jag gav denna en ordentlig chans. 450 sidor tragglade jag mig igenom, men det hände ju absolut ingenting på hela tiden. Dessutom förekom det våld mot kvinnor som jag tyckte var både onödigt och väldigt grovt, samt hundra karaktärer som var helt omöjliga att hålla reda på trots karaktärslistan i början. Det tog faktiskt emot att ge upp denna eftersom jag redan hade ägnat den så mycket tid, men till slut gick det inte längre.

Till skillnad från den ovanstående ägnade jag denna bok nästan ingen tid alls. 38 sidor läste jag, innan jag började inse att huvudpersonen var den typen av karaktär som jag tycker absolut sämst om i deckare. Jag har otroligt svårt för den där självgode polisen som gör som han vill eftersom han tycker att han vet bäst, och dessutom kanske är lite (eller inte så lite) korrupt. 

Jag läser inte jätteofta kärleksromaner, men det händer ibland och denna blev jag tipsad om. Det är en så kallad "small town romance", den första i en serie böcker som utspelar sig i samma stad men handlar om olika personer. Tyvärr tyckte jag väldigt illa om den manliga huvudpersonen; det var en otroligt osympatisk typ som jag inte alls tyckte att den kvinnliga huvudpersonen borde befatta sig med, och jag orkade liksom inte läsa om deras förhållande i nästan 300 sidor till.

The Be Taught, If Fortunate av Becky Chambers
Denna har jag inte gett upp för gott. Men jag trodde att den var fristående, och insåg när jag redan hade börjat läsa att den utspelar sig i samma universum som Chambers tidigare böcker, så jag ska gå tillbaka och läsa dem först och återkomma till denna senare.

Detta är helt och hållet mitt eget fel; jag såg titeln och utgick ifrån att det skulle vara en true crime-bok om seriemördaren Dean Corll. Och nog handlar det om Dean Corll, men det är en skönlitterär berättelse om honom och hans medhjälpare, med händelser och dialog som författaren har hittat på. Inte alls vad jag var ute efter, och dessutom riktigt dåligt skrivet.

Dr. Helen Morrison är en amerikansk rättspsykiater och profiler som fokuserar främst på seriemördares psykologi. Så vem är jag, en enkel lekman, att kritisera hennes arbete? Men alltså, jag lyssnade på drygt en timme av ljudboken, och under den tiden tyckte jag hon hann säga så många konstiga saker så jag orkade inte lyssna mer. Sedan kollade jag upp Morrison lite mer och upptäckte att hon är långt ifrån okontroversiell, och att hennes bok har fått hård kritik för alla möjliga saker. Så då var det visst inte bara jag som tyckte att något inte stämde.

När jag läste recensioner om The Skeleton Crew på Goodreads, var den vanligaste kritiken att boken är för rörig. Hur illa kan det vara, tänkte jag, som ändå brukar kunna hålla koll på grejer. Men alltså, det är faktiskt väldigt illa. Boken behandlar ett otroligt intressant ämnesområde, dvs. privatpersoner som ägnar sin fritid åt att försöka lösa gamla brott med hjälp av internet, men tyvärr är den så rörig att den är i det närmaste oläslig. Författaren försöker behandla alldeles för många olika personer och för många fall på en gång, och hoppar fram och tillbaka mellan olika saker så man blir alldeles snurrig. Ibland byter hon spår från en mening till nästa, och jag fick helt enkelt ge upp till slut för jag hängde inte med alls. Och det är synd, för jag var verkligen intresserad av alla fallen och personerna hon berättade om, och jag önskar så att hon hade strukturerat upp texten så att den faktiskt gick att läsa (eller kanske fått hjälp att göra det).