Visar inlägg med etikett catherine ryan howard. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett catherine ryan howard. Visa alla inlägg

onsdag 18 maj 2022

Veckans kulturfråga v. 20

Säkert har ingen missat att Eurovision var i helgen, oavsett om man tittade eller inte. Jag är ett stort Eurovisionfan sedan många år, och såg naturligtvis båda semifinalerna och finalen i lördags. 

Ukrainas bidrag var ingen superfavorit hos mig, men nog tyckte jag att det var rätt att de vann ändå. Det var en bra låt och ett väl genomfört framträdande, och jag tyckte det var fint på något sätt att det var tittarrösterna som avgjorde. 

Jag har redan hunnit bråka med folk på sociala medier som inte tycker att Eurovision ska vara politiskt. Jag tycker det är en lite lustig inställning, faktiskt. Eurovision har ju liksom alltid varit politiskt, oavsett vad de själva påstår. Är det en slump att Grekland och Cypern alltid röstar på varandra? Eller Spanien och Portugal? Eller att vi i de nordiska länderna blir så sjukt kränkta om vi inte får poäng av varandra? Att vi röstar politiskt är liksom inget nytt alls, och personligen gör det mig inget att det är så. Just i år kändes det som ett viktigt ställningstagande.

Men det där var ett sidospår. Det jag skulle komma till var att Enligt O hämtat inspiration från Eurovision till Veckans kulturfråga, som lyder:

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Irland är som många känner till det enda land som vunnit Eurovision fler gånger än Sverige, men de hade sina glansdagar på 80- och 90-talen. Jag är själv för ung för att minnas det, men nog är det en bedrift att vinna tre år på raken? Och nog sjunger jag med i Johnny Logans Hold Me Now när jag råkar höra den någonstans. Den håller än!

Hur som helst, så läste jag faktiskt ganska många böcker av just irländska författare under 2021. The Impostor av L.J. Ross var tyvärr ingen höjdare alls, även om jag tyckte om miljöbeskrivningarna. Men däremot tyckte jag riktigt bra om Six Wicked Reasons av Jo Spain, och jag har sedermera köpt ett par böcker till av henne som jag inte har hunnit läsa än.

Min favorit dock, är Catherine Ryan Howard. Jag läste min första bok av henne i augusti i fjol. Den heter The Nothing Man, och jag tyckte den var fantastiskt bra. Efter det läste jag två böcker till av henne innan året var slut, nämligen The Liar's Girl och 56 Days. Även de var riktigt, riktigt bra, och hon har skrivit några fler böcker också som jag planerar att läsa inom kort. Jag följer även henne på Instagram, och det var hon som inspirerade mig att börja bygga Lego.

söndag 12 september 2021

En smakebit på søndag - 56 Days

En smakebit på søndag drivs växelvis av Astrid Terese på bloggen Betraktninger och Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag två böcker, och den ena är 56 Days av Catherine Ryan Howard. Hon är en ny favoritförfattare hos mig, och detta är faktiskt den tredje boken av henne som jag tipsar om i En smakebit på søndag (de andra två finns här och här). 

56 Days handlar om Ciara och Oliver som båda är nyblivna Dublinbor. De träffas för första gången vårvintern 2020, samma vecka som Covid-19 når Irland. De har bara varit ihop i några veckor när landet går in i full lockdown, men bestämmer sig för att flytta ihop eftersom de annars inte kommer att få träffas alls. Till en början går allting bra, men 56 dagar efter deras första möte anländer polisen till Olivers lägenhet, och där inne hittar de en kropp stadd i förruttnelse. Har någon utnyttjat den pågående världskrisen för att kunna begå det perfekta mordet?

The truth is, however well this may seem like it's going, they don't know each other, not really. This situation is revealing that, up close and in harsh lighting.
    They don't know what the other one does in a time like this. Are they the kind of person who wears a mask before it's mandatory and disinfects their phones and wipes their groceries down, or are they drinking cans in the park with friends on a sunny Saturday and sneering at anyone who tut-tuts as they pass?
    In between favourite movies and what they studied in college and where they hope to go this summer, they forgot to ask each other what kind of person are you in a global pandemic?

söndag 29 augusti 2021

En smakebit på søndag - The Liar's Girl

En smakebit på søndag drivs växelvis av Astrid Terese på bloggen Betraktninger och Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Poängen är att man ska bjuda på ett utdrag ur den bok man läser för tillfället.

Just nu läser jag The Liar's Girl av Catherine Ryan Howard. Alison Smiths första år på St. John's College i Dublin får ett abrupt slut när det visar sig att det är hennes pojkvän, Will Hurley, som ligger bakom de fem brutala mord på unga kvinnor som skett i området. Tio år senare lever Alison ett anonymt liv i Nederländerna; ingen där vet vem hon är och det är så hon vill ha det. Så dyker den irländska polisen upp utanför hennes dörr. Det har nyligen skett två nya mord i Dublin, och de påminner väldigt mycket om de morden som Will begick. Will, som sitter i tryggt förvar på ett mentalsjukhus, påstår sig ha information om de nya morden. Men han tänker inte berätta det han vet för någon annan än Alison.


"I wish you'd told me. We could've talked about it."
    "I should've. But I was mortified, Sal."
    "About what?"
    "About not knowing. I mean, how stupid do you have to be to be in love with a person who murders other people and not know about it? Murder, Sal. What kind of person do you have to be to do that? And he did it five times."
    "Well," Sal said, and I just knew by her tone a joke was coming. "I will have to stop accusing you of being too picky."
    I rolled my eyes, but I was smiling. "I can't believe you just said that."
    "Humor's how I deal, okay? Deal with it."
    "But seriously."
    "Seriously? Ali, he murdered five girls. That's at least four murders the police didn't solve right away, four times they failed to catch him. And they're the police. There's hundreds of them. You were just one teenage girl. How in God's name could you have known?"
    I didn't have an answer for this. Only that no matter which way I looked at it, I still felt like I should have.

torsdag 26 augusti 2021

Helgfrågan v. 34

I veckans helgfråga undrar Mia om vi har upptäckt någon ny favoritförfattare.

En ny favorit hos mig är den irländska författaren Catherine Ryan Howard. Jag läste hennes bok från förra året, The Nothing Man, i början av månaden, och just nu läser jag The Liar's Girl. Hennes allra nyaste bok, 56 Days, som släpptes så sent som förra veckan, ligger redan och väntar på min Kindle.

torsdag 19 augusti 2021

Helgfrågan v. 33

Hej hopp! Idag var första skoldagen för våra elever och jag är helt slut. Det var superroligt att få träffa de nya sjuorna som jag ska vara mentor för, men otroligt intensivt också eftersom det är så mycket som ska gås igenom första dagen och man ska lära känna varandra och framför allt se till att de får en bra start på högstadiet. Imorgon drar vi igång med årets första lektioner, och det känns skönt!

Men först är det dags för Helgfrågan, och den här veckan vill Mia veta vad vi har läst på semestern.

Under semestern läste jag en hel del; tio stycken böcker blev det:

Dead Girls av Abigail Tarttelin


Syndaren ska vakna av Linda Ståhl

Kalla spår av Matt Goldman

Nollpunkt av Jørn Lier Horst och Thomas Enger

Genombrottet av Anna Bodin och Peter Sjölund


The Nothing Man av Catherine Ryan Howard

101 historiska händelser av Magnus Västerbro

söndag 1 augusti 2021

En smakebit på søndag - The Nothing Man

Nu var det ett tag sedan jag deltog i En smakebit på søndag, eller skrev överhuvudtaget förresten. Jag har faktiskt läst massor under sommaren, men det har liksom inte blivit av att skriva något om det. Men det känns helt okej; det är ju semester!

Just nu läser jag i alla fall The Nothing Man av Catherine Ryan Howard, som är en ny författare för mig. Boken är en thriller, och utspelar sig på Irland. För arton år sedan mördades Eve Blacks båda föräldrar och lillasyster av en seriemördare som tidningarna döpt till The Nothing Man eftersom polisen inte fann ett enda spår efter honom; Eve var tolv år gammal och överlevde mirakulöst. Nu som vuxen har Eve skrivit en bok, en true crime-memoar, om sin jakt på mannen som raserade hela hennes liv. Vad hon inte vet är att mördaren, en oansenlig säkerhetsvakt vid namn Jim Doyle, har läst hennes bok, och han är inte glad.

Jim didn't follow to check that she was actually going to pay for the book, which he might have done under normal circumstances. Instead, he turned and walked in the opposite direction, towards the aisle where they stocked the stationery supplies, a small section of children's toys and the books.
    It's fiction, he told himself. It has to be.
    But what if it wasn't?
    He didn't have to search. Three entire shelves were taken up with its display. Every copy was facing out. A dark chorus, screaming at him. 
    Pointing at him.
    Accusing him.
    They hadn't been there yesterday, Jim was sure. The stock must have come in overnight. It must be a new book, probably just released this week. He stepped closer to look for the author name-
    Eve Black.
    To Jim, that was a twelve-year-old girl in a pink nightdress standing at the top of the stairs, peering down into the dim, saying 'Dad?' uncertainly.
    No. It couldn't be.
    But it was. It said so right there on the cover.
    The Nothing Man: A Survivor's Search for the Truth.