Det blev ju så klart en hel del härliga garner inköpta på resan till Danmark.
Det första jag börjat sticka av de garnerna är
Vestpå av Bente Geil.
Det är en liten söt väst med spets/flät-stickat liv och ribbstickad kant.
Den är rolig att sticka, men jag hade stora problem med att ökningarna blev alldeles för synliga.
På ribbkanten ska man göra ökningar med jämna mellanrum och i varje ribba. Dessutom ska ökningarna enl. mönstret göras genom att
man lyfter tråden mellan maskorna och stickar i den vridet. Det gör att det förra varvets garn drar ihop sig. Ökningarna syntes en del på de två första ökningsomgångarna, men på den tredje omgången, när man skulle öka 2 m i varje ribba på samma sätt, blev det alldeles för åtdraget och såg inte klokt ut, så jag repade upp till den första ökningsomgången och gjorde om.
Sedan började jakten på en snygg ökning som inte drar ihop garnet och inte gör att det syns ett hål.
Jag fastnade för den nästan osynliga ökning som
Tant Kofta beskriver på sin blogg. För att det skulle bli mindre hopdraget på vissa varv valde jag också att endast öka i de räta ribborna på ena varvet. Sedan vände jag arbetet och ökade i de räta maskorna på varvet efter på den andra sidan. I vändningen gjorde jag
w&t. Det blir helt klart snyggare när man gör en ökning och det verkar gå bra även med två ökningar. Visst syns ökningarna lite, men jag tror att det jämnar ut sig lite när man tvättar den och garnet "blommar" lite.
Nu har jag bara 10 varv kvar och varven är väldigt långa och jag har bytt kabel vartefter och använder nu 150 cm rundsticka. I mönstret står det 80-100 cm rundsticka och det finns inte en chans att det ska räcka till!! Tacka vet jag utbytbara spetsar och massor av kablar!!! :D