Nu har hösten kommit hit också...

Det känns på temperaturen, och syns på naturen
(det var rim det där... bådar gott inför julrimmandet, jag som inte är så mycket för sånt, inte)

I alla fall...
Det har varit hummerpremiär. Förra måndagens tidiga morgon så fick man slänga i sina hummertinor. Det ligger nu massor av flöten och prylar och guppar alldeles här utanför, som visar att där nere ligger en tina och väntar på guld... Ja hummer är ju gult. Minns inte vad den först-fångade hummer gick för per kilo, men det var nåt hutlöst. Jag som tycker att nyfångade räkor är höjden av lyx, jag... och inte är jag nån skaldjursälskare heller. Men tinorna är fina.

Lilleman glor förundrat och tänker "var ska sjåfören va?"

Naturen är ju, som på andra ställen, helt bedårande vacker nu med alla färger och bär och frukter. Vi har en äpple-paus lite här o där, ja Lilleman han älskar dom, och jag är bara rädd att han ska få ont i magen om han äter för många.

Slånbär, nypon, björnbär och lite annat smått o gott finns här o var. Jag tror inte jag kommer att hinna sno till mig slånbär i år heller. Förra året var varenda buske tom första morgonen efter den riktiga frosten. De björnbär som finns kvar är ganska små, men otroligt goda.

Färgerna är som sagt helt bedårande och så här såg det ut en tidig morgon på baksidan av sjöbodarna i östra hamnen.

Hittade den här snyggingen på väg ner till en av våra fina badplatser. Inte för att bada utan för att kika lite på husse som låg med båten utanför, mellan Skaftö och Gåsö, och fiskade.

Och så har den här bloggen passerat 60 tusen sidvisningar. Vad det säger, och hur många som varit inne på bloggen, ja det har jag inte en aning om. Men det låter många...