Mot alla odds...

...så har flera av mina pelargon-sticklingar överlevt.

De bor alla i uterummet nu.

Ni kanske minns i somras att jag blev inspirerad av han Bosse Rappne

när han berättade om pellisarna. Att de egentligen är ökenväxter och kan

anpassa sig både till stark värme och kyla.

Då räknade jag ut, att min svårighet att ha kontinuitet i att sköta mina växter

borde fungera på pellisar.

Jag hade ju några små stackare i fönstret i vardagsrummet,

bortglömda bakomgardinerna.

De blommade året om. Helt sanslöst.

Så jag tog ut alla mina små och stora pellisar (hade fått två gamla, stora från grannen)

och klippte ner rubbet.

Det som jag klippt bort delade jag i mindre bitar

och tryckte ner i en liten kruka jord.

Några större krukor fick flera små pinnar.

de pyttisar som har en vit kant kommer
från den gamla enkla som jag fick från grannen..

Efter några veckor så visade det sig vilka som var livskraftiga.

Några såg lessna ut, och hade börjat svartna vid jordkanten.
De tog jag bort.

Och de som jag klippt ner nästan helt,

började få små gröna grejor,

helt otippat...

Nu har jag alltså ett gäng som det finns hopp om.

Grannen gav mig tipset att helt rått ta bort

alla blomknoppar, då orkar pellisen växa mer.

Problemet...

är

att jag inte minns vilka som är vilka.

Alla bortklippta låg i en stor hög...

så nu får vi se vilka som får kampera med vilka.
Men det är bara att plantera om...

Nu får dom stå så här ett tag,

komma in i huset vid frosten,

så får dom nytt

o fräscht tidigt i vår.

Jag är ganska nöjd med mig själv.

Får man säga så?

Höstvindar blåser...

...genom huset.
Jag vill göra om.
Köpa nytt.
Ändra.
Fixa och dona.

Men vad gör man med ett stort rum fyllt med böcker
och man plötsligt vill ha ljus, luft och.... inte så många böcker?

Jo man kavlar upp ärmarna, packar ihop grejor som man ledsnat på.

tänk att dom har alla fingrar o tår kvar trots sin ålder

Lägger in dom i kartonger, där man nogsamt skriver utanpå vad de innehåller.
Ställer upp på vinden.

Har redan gjort mig av med en omgång böcker, och nu är det flera
kassar på väg till antikvariatet.
Om jag kommer att ångra mig? Det tror jag inte.
Jag behåller de som jag kan tänka mig läsa om:
mina favoritförfattare, mina barn-och ungdomsböcker,
alla faktaböckerna, de gamla klassikerna och fotoböckerna.
Resten åker alltså iväg.
Men med de kriterier som jag skrivit ovan, så
finns det böcker nog att fylla fem-sex Billy med överhyllor.
Har man sparat böcker i nästan hela sitt liv,
så har man mååååånga.

Vad jag ska göra sen?
Soffan, fåtöljen och fotpallen är väl ok så länge.

Tycker katten också...
Men helst av allt skulle jag vilja ha det här fina överdraget. Ljust och fint.
Eller kanske det här, Lisa Bengtssons Baronessa,
En ny matta, nya gardiner...

Först ska jag nog bara sätta mig och läsa en bok
och ta en kaffe
och fundera lite...

Tips för ett bättre (?) liv

Min kära syster skickade detta till mig imorse.

Vi har gemensamt intresse för det här med bantning,

dieter, vikt, utseende, krav (egna och andras)

och medias inverkan på dagens kroppskultur.

Ni som är intresserade av att veta mer

hänvisas till dagens

Göteborgsposten.

tycker att jag känner igen den här dieten på nåt vis...

denna känns ok om man bortser från det där med kaffet...
kanske lite oekonomiskt att spara, men man har ju hund...

låter enkelt, men så trevlig är inte vår toa att jag vill
tillbringa mer tid där...

klart tänkvärt, men låter krångligt

!?!!! Observera att det inte är jag som kommit på detta...

Mitt tips till er är

ja jag ska försöka. Ska bara hänga över alla speglar,
ta fram alla poncholiknande kläder jag har
och släga vågen i soporna...

Ha en bra fortsättning
på helgen

KRAM!

 

Stilstudie på hjärtegryn

Ville bara visa några bilder på mitt hjärtegryn,

rottisen, busen, bortskämdas-i-stan, godingen

och min trygghet och vän.

Ni ser såret på frambenet som det såg

ut för ett tag sen.

Nu ser det betydligt bättre ut,

han haltar inte längre,

och kommer väl överens med sitt

bandage.
Det blir nog långa veckor innan det

är helt klart, men

vad gör man inte för sin vän...

"här sitter jag under min humle o funderar"

"ånej, inte kamera igen..."



"blir det bra såhär?"



 

Víll haaaaaaa

När hösten kommer så kommer också

min lust att göra om här hemma.

Nu har jag hittat mattorna jag vill ha.

De här finns på Lauritz.com

Om jag tänker bjuda?

Det kan man aldrig veta...

Nej jag tror inte det blir nåt av

denna gången.

Men de här fina patchwork kelim

är nyproducerade och går säkert att

få tag på framöver också.

Men ingen är den andra lik...

Rosenkelimerna är

one-of-a-kind

men men...

Visst är de vackra?

Natt-rosor

Det där med bloggandet kan ibland ta sig märkliga uttryck.

Gör ni som jag? Ser nåt plötsligt, och tänker

Det Där ska fotografera och lägga ut på bloggen. 

Sent sent en kväll så skulle jag precis släcka i köket

och fick syn på mina rosor.

Fram med iPhonen...

Är lite småsnål när jag köper blommor

faktiskt

och denna gången köpte jag

två

buketter med billiga rosor

i blandade färger.

I varje bukett var det

2 mörkröda

2 ljusröda

2 gula

2 vita

2 rosa

Två buketter á 29.90 blev då detta

vas från loppis 20 kr med fot i äkta 925 silver

vas arvegods 1950-tal

vasen är en svagt blå klockformad med fot. Favorit!

På bilderna har de stått ungefär fem dagar, ni ser vilka olika stadier de är i.

De hade säkert varit mindre utslagna om jag ställt dem svalt, men...

Känns verkligen lyxigt att ha rosor i flera rum.

Rottis hälsar och säger att han mår prima

och håller matte i full gång genom att

vara bortskämd, bilåkningssugen

och allmänt söt.

Salvan verkar funka och vi har

hopp om tillfrisknande.

Huvet´ är inge å göra åt

men vi har vant oss nu.

Och så vill jag matte/elsamarianne passa på att tacka

alla ni goa, rara vänner

som läser
min blogg och

även tacka för alla snälla kommentarer.



Utmaning

Sådärja, nu är det dags för en utmaning! Goa Mia-somekind of wonderful har skickat vidare en utmaning till mig. Självklart så antar jag den. Medans jag funderar över frågorna så ska jag även fundera över vilka jag ska skicka vidare till...

Här kommer frågorna (och givetvis svaren)

Varför började du att blogga?
Jag började läsa de där fina inredningsbloggarna och tänkte avafasen visst kan jag väl dela med mig lite om mej och mitt. Min blogg har blivit en totalförvirrad blogg utan en enda röd tråd. Bilder på allt möjligt, långa krångliga inlägg om tekniska saker, naturbilder, djurbilder, och så givetvis en massa blahablaha i text... lika förvånad varje gång att nån ids läsa OCH kommentera.
Har fått en massa vänner i cyberrymden och trodde aldrig att det skulle vara så roligt det här med bloggeriet. Bekräftelse? Javisst, men på ett himla bra sätt. Man väljer ju vad man vill skriva om. Och jag känner ingen press att prestera.
Var detta svar på frågan? Eeeeeh det undrar jag verkligen....nåja... vidare till nästa...

Vilka bloggar följer du?
Jag följer de som står i min lista därute på högerkanten. Och så ibland så blogg-hoppar jag iväg och kikar på nån blogg från nån av mina blogg-vänners listor.
Så hoppar jag in till de som kommenterar hos mig, men oftast så går jag in från min blogglista direkt. Sen läser jag via google vaddetnuheter, man får en lång lista....Reader var det ja.

Favoritfärger?
Robins-egg blue, tror jag den kallas. En blå-turkos-grå färg. Inte den som är här men... är väldigt grinig med nyanser. Det ska stämma till hundra annars får det vara. Ni vet de där nyansproverna man får i färgaffären? När jag ska köpa färg, så får de lätt panik när jag börjar plocka bland alla lösa lappar. Vet inte om det är mej det är fel på, men fel nyans kan få mig att bli väldigt irriterad...
Annars svart, vitt och grått, en speciell nästan åskmolnsblågrå färg... eftersom jag är så gnällig så är det skönt med svart. Det är svart. Vitt kan vara äggskalsvitt, kallt vitt, lite åt rosa... ja ni vet...läste nånstans hur många nyanser det fanns, och blev alldeles kallsvettig.

Favoritfilm?
Och här är ju Mia så duktig och länkar till alla sina favvofilmer, få se om jag orkar/hittar dom. Äsch nej jag skriver istället...
X-files (både filmerna och TV-serien), Millennium (TV-serie)  får man skriva serier förresten?
Narnia-filmerna. Chocolat. The Others (en väldans skum film, se den!) 
och så jättejättefavoriten Dirty Dancing. Om och om och om igen kan jag se den.

Vilken stad/land/länder drömmer du om att få besöka?
Jag skulle vilja återse Berlin, utan muren den här gången. Bodde där nere på 1980-talet. Det var speciellt.
New York, har bara tagit en snabb rundtur med buss mellan två flygplan på väg till Florida.
Får man önska en kryssning i Karibien? För att se lite av öarna där? I så fall drömmer jag om det...
Budapest. Moskva. Hong Kong (för shoppingens skull). Provance (för lavendeln).

Så där. Får räcka for now.
Skickar stafettpinnen/pinnarna vidare till:
Helena med bloggen Elsa och Helena 

och

Jenny med Lilla Huset på Prärien

Lördagsprommis

En promenad i höstfärger.

Hunden, Mannen och jag vandrar genom höstlandskapet.

Det är så vackert, och härligt klar luft.

Hunden kämpade på. Han har ingen vidare kondition,

och det har inte jag heller om jag ska vara ärlig....

Här ser man lite hur hans framben inte riktigt beter sig som dom ska.

Nåt intressant att lukta på, så börjar dom skeva.

Men så skärper han till sig

Det är så väldigt vackert härikring.

Har visat bilder från detta speciella ställe tidigare,

men här kommer lite fler...

Stenrike

Lummer

På lingonröda tuvor...

Mitt på vägen... herr kantarell (?)

på hemväg

Ha en fortsatt Trevlig Helg!

I brist på...

...hästar i hagen, så kör mannen gräsklipparen istället.

Om jag får tycka som jag vill, så kvittar det om det

växer gräs här.

Men män, vet inte hur er erfarenhet är, verkar ha ont av långt gräs.

Grannen och mannen kör med sina grästraktorer bittida o sent

och de verkar tävla om vem som har finast gräsmatta.

Till historien hör, att båda har stora gårdar med ganska små riktiga

gräsmattor, såna som är i trädgården alltså.

De klipper allt gräs de hittar. Grannen har också börjat "beta av "

sina beten, eftersom han inte heller har varken häst, ko eller får.

De är lustiga... Ojar sig hela tiden "å-vad-det-växer".

Det tar ca sex timmar att klippa allt, och då

är grässlänten på vägen mot andra grannen medräknad.

Som ni ser, så är gräsklipparen inte i allra bästa skick.

Han brukar få starta den med startkablar och extra batteri,

svetsa ihop den här och där,

och nu är den så skev att den gör remsor i gräset.

Har erbjudit mig att hjälpa till, såklart.

Eller, alltså, "jag kan köra!"

Men icke, jag "kan ju köra på nån sten

och förstöra aggregatet" (?!? se skick ovan).

Är alltså inte betrodd. Tror ni jag är ledsen för det?

Inte precis...hi hi... nöjer mig med att göra nåt roligare

än att klippa gräs...

Identitetskris

Vår katt vet nog inte riktigt om han är katt.

Visserligen är han bästis med en av sina släktingar

som bor hos dottern, men det där med hund...

syns det att jag målar vitt? små små söta tassavtryck...

Han krafsar på dörren när han vill gå ut, precis som hunden.

Går hunden ut själv, får katten ett psykbryt.

Jag vill också gå ut!

Sen ligger dom sida vid sida på trappan.
Visserligen lite distans, men ändå.

Ännu bättre är, att han vill gå ut på toa. Precis som hunden.

Hans innetoa är i stort sett oanvänd dagtid.

Han krafsar på dörren, pilar iväg till ett sandigt område

utanför tomten och där...

Man tackar!

Han dricker ut vattenskålen i köket. Precis som hunden.

Han ligger på mattan precis utanför vårt sovrum på nätterna.

Alldeles bredvid hunden.

Ska man gå upp på natten så gäller det

att se sig för så man inte trampar på nån...

Nu ligger dom båda på trappan och håller vakt

och ser regn och sol...

Jag? ja förutom lite datortid, så städar jag igen/fortfarande

oj vad jag är redig.

Under tiden lyssnar jag på

Vi har varit hos doktorn

Igår kväll så hade vi en tid hos vår husveterinär för hunden.

Ni som följt oss lite, vet kanske att han var med om en olyckhändelse för snart ett år sen.

Han fick helt enkelt en smäll i skallen, fick svår hjärnskakning,

och det är sviterna av detta som vi nu tampas med.

Vår husveterinär har inte träffat hunden sedan skadan skedde, för vi åkte genast

till djursjukhuset med hunden efter skadan.

Nu var det dag att försöka få bukt på det sår som inte ville läka på hans framben.

Måste säga att jag i flera veckor oroat mig för detta...

Skulle vi få med honom hem? eller lämna honom där för att somna in?

Så här gick det:

Såret är ett sk slickgranulom.

Han har slickat på ett litet sår tills underhuden har tjocknat.

Det här såret sitter illa till på ett framben som är i "slickvänlig" position.

Att lägga om det fungerar "sådär", för det blir givervis inflammerat hela tiden.

Att säga till honom att sluta?

Ha ha, det kan man glömma. Enda chansen är att klippa av tungan...

Nu har vi fått en cortisonsalva kombinerad med antibiotika. Så nu ska vi köra detta

i några veckor. Att skära bort det här granulomet är inte att tänka på, för det finns

inte skinn nog att täcka hålet. Så nu är det till matte (och hunden) att kämpa

med medicinen.

I övrigt så fick vi nu konstaterat att hunden har en skada på lillhjärnan.

Sk ataxi. Det finns även en sjukdom som kan ge liknande symptom.

Det kallas då vestibularissyndrom.
Men här vet vi att han slagit i skallen rejält.

Hur det blir då? Jo det är det sk positionssystemet som är ur skick.

Ni vet det där som säger vad som är upp och ner och hur man förhåller

sig i rummet. Rucka på detta och du får ingen riktig koll på var

du har dina lemmar, och du kan bli yr och illamående (sjösjuk).

Ett exempel är att du kan ta tassen, vika den bakåt och hunden känner

inte att tassen ligger fel.

Skakar han på sig så ramlar han nästan ikull...

Nu har vår hund lärt sig leva med detta.

Han stödjer sig gärna på mig, dvs lutar rumpan när han ska

stå länge. Han har svansen mellan benen för att hålla balansen

när han äter. Han har lite längre startsträcka än vanligt.

Ibland får han små ryckningar i benen när han vilar, inte såna som

när man sover, utan mer som när man har benet i fel läge, ni vet...

Om han hittar nåt spännande att nosa på,

så glömmer han var han har sina ben...

då får man lyfta honom i position.

Nu kanske ni tycker: varför låta den stackars hunden leva?

Men om ni såg honom igår, intrasslad i husses t-shirt, som han snott,

rusande runt på gräsmattan varv efter varv i full fart, och jagande katten,

så skulle ni också tycka att han är nästan som en vanlig hund.

Kanske lite mer bortskämd än en vanlig hund.

Uj uj vilket jobb...

... det är med gamla hus.

Efter några dagars skrapande och körande med rejäl ståltrissa

så ser baksidan på huset ut så här...

Imorse grundmålades det som jag kom åt

utan att stå på stege.

Vill inte klättra när jag är ensam hemma.

Bor man som vi, långtutepålandet, så får man tänka sig för lite.

Man vill inte bli liggandes...

visserligen har man mobiltelefon, men...

gamla tanter går lätt sönder...

Då är det betygligt bättre hållbarhet på gamla hus.

Vårt nära hundra år gamla hus har klarat sig bra.

Tänk att den här färgen har hållit så länge, i ur o skur.

man kan t o m se ådringen...

Grundfärg, och så tillsist några omgångar gul oljefärg,

och så fönstren ska få sig en sista omgång

innan de monteras igen.

Hela sadelkammaren är full med

nyrenoverade fönster.

Ett sista lager färg ska på några av dom.

Sen blir det nya hängrännor och stuprör.

Och sen är det klart...

för den här gången...

tror jag i alla fall...

?