Walking in fire

Det som knastrar i oktoberelden, är våra fotsteg i de fallna löven.

En underbar dag vid Glänninge sjö, tillsammans med bästa vän.

Dagar som dessa är viktlösa för minnet, de är så lätta att bära med sig.

Tack för sällskapet och delade upplevelser!

Jag slutar aldrig drömma eller hoppas...

Innanför denna port sitter jag en blåsig och allmänt ogästvänlig septemberkväll.

I mitt stora bibliotek, i en gammal sliten fåtölj, en whisky på ett litet träbord där läslampan sprider ett mjukt och vindstilla ljus.

I den magnifika eldstaden brinner en tillgiven eld som knastrar och knäpper harmoniskt.

Vind och regn  härskar utanför, men innanför min port råder en fridfull afton.

Där kan du hitta mig, om du också fortsätter drömma.

Hemmets härd

När kylan håller hårt,

kan en varm syn bota hemlängtan, sorgsenhet och ensamhet.

En detalj som helar.

Dun, värmande nyanser som ridderligt kämpar mot blå/vita minusgrader.

Det finns ett hem.

Med hjärtat som avsändare

Hösten har slukat staden hel.

Dimman utplånar alla färger och skuggorna blir kortare.

Tanken värmer sig över en inre eld.

Mina steg har inget eko, alla ljud dämpas av den nedfallande himlen.

Träden håller andan och väntar på dagsljuset.

Mitt hjärta skriver brev.

I´m on fire!

De fallna löven knastrar som eldslågor under mina steg.

Det är en flammande dag.

Sense the fire

Dansande lågor flirtar med sinnena.

I´m on fire

Den inre glöden dör aldrig.

Lågor flammar.