Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vänner. Visa alla inlägg

tisdag 18 december 2012

Sov gott Karin

Musketör.
Kämpe.
Hjälte.

Helvetet på jorden försökte ta dig.
Himlen fick dig

Allt för tidigt.

Hålet inom mig läker aldrig. Du fattas mig!
Du gav och du tog, precis som en sann vän, som vandrat så många gånger genom mina tankar och mitt hjärta,
att där finns en upptrampad stig.

Den är din.

Du lilla ömtåliga sparv, du högt flygande örn.
En vän för livet, och även efter det.
Sov gott min vän, jag bär dig ömt och varsamt inom mig.
Du gav mig mycket att minnas.

Härmed förklarar lille kaxige D`Artagnan Musketörerna för upplösta, de blir aldrig de samma utan dig.

Tack underbara "bästis" Karin för allt du gav. 
Jag ska förvalta det väl.

Och för er som inte kände henne, det är Karin i mitten,
Så minns jag henne.





måndag 2 april 2012

Handslag vänner emellan

De speglar sig alla i Nissans vatten.
Ur olika perspektiv.

De ser sig själva,
i varandra.

Olika,
men ändå lika.

De trivs tillsammans.




måndag 20 februari 2012

The future lays around the corner

Livets väg svänger.
En kurva ligger i färdriktningen och jag har ingen aning om vad som väntar.

Jag styr modigt vidare, viss om att det finns människor i min närhet som håller min hand, som stöttar mig.
Jag är trygg mitt i kaoset, jag är stark i mörkret.
Jag har en sol, ett ljus som leder mig.

Framtiden - här kommer jag!



fredag 13 januari 2012

Jag har en egen MacGyver

Jag har turen att ha en bästa vän.
Villkorslöst.
Det är vi, i vått och torrt och i uselt fotoväder.
Denna kvinna har en handväska, som jag härmed utnämner som ett överlevnadskit.

Det har hittills aldrig uppstått en situation som inte innehållet i denna 3,8 kg tunga väska kunnat lösa....
(jag har till och med fått mina ögonbryn smärtsamt plockade på ett hotell i Sthlm...)

Jag är grymt imponerad och förvånas numera aldrig över vad väskan innehåller.
Jag litar blint på min vän och hennes handväska.
Det som mot förmodan skulle fattas oss i någon situation, lär vi lösa med något av det som ryms i min jackas oräkneliga fickor.
Vi är oslagbara!!!

Foto; Sarah Sundqvist Johansson