
Många av er är medvetna om det “ordkrig” som pågått mellan vissa som kommenterat här inne på bloggen. Jag känner mig lite nedstämd pga av detta så jag säger det här en gång för alla :
Självklart vill jag ha många besökare till bloggen! Jag är innerligt tacksam för var och en av er som tittar in här hos mig. Det vet ni som brukligt tittar in.
MEN. Jag vill att det ska vara människor som känner sig inspirerade av att titta in! Både på inredningssidan och mitt sätt att plocka upp vardagens glädje och sorg ämnen. Jag har valt att blogga öppet. Dels för att jag mår bra av att prata om livets hinder jag måste över i mitt liv. Och dels för att min personlighet är just det, öppen.
Det betyder inte att det är rätt fram att dra ner stämningen här på min blogg.
Jag började med att kika in hos andra bloggare och fick massor av inspiration och idéer till mitt egna hem. När det sedan blev våran tur att börja renovera ville jag gärna vara en av dom som kanske kan ge någon därute lite inspiration, tips och upplevelser genom att hitta in till mig.
Nu har besöksantalet ökat drastiskt på bloggen och jag kan inte behaga alla. Det är självfallet ok att skriva anonymt och att skriva sin egna åsikt, även om den inte går mig till lags! Men att som “du” älta och göra kommentarsfältet till din egna egotrippade debatt, det tillåter jag inte!
Emellan raderna har du även varit nedlåtande mot andra besökare vilket visar vilken sorts person du själv är. Du går emot dig själv genom att vara snabb med pekfingret samtidigt som du säger att man är ung och ouppfostrad om man så gör. Har DU tänkt på att dom du klankar ner på härinne kanske lider av något som gör att dom beter sig som dom gör?
Jag har aldrig sagt ifrån förut och definitivt aldrig till en okänd. Även om personen i fråga har trampat mig ända ner i sko skaftet har jag snällt hållit min mun. Så prata du inte om uppfostran!! Vem är du att tala om NÄR man får säga ifrån?
Ska man bara ta och hålla sin mun? Då tycker jag att det är din uppfostran som felar, inte min
Om någon blir orättvist behandlad, ska man bara vara tyst?
Alla brottslingar vi har i Sverige, Personer som våldför sig på våra barn, berövar din kära livet eller sätter ditt hem i brand. Ska vi bara hålla vår mun bara för att allt negativt beteende har ett skäl?
Den dagen vill inte jag vara kvar…...
Om ditt barn säger ifrån när dom blir taskigt behandlade.. Gör hon/han fel då för att personen i fråga kan ha besvär av något slag?
Jag har gått igenom en hel del de senaste åren och däribland en svår Depression. En depression som gjorde mig mycket bitter på omvärlden och alla människor i den. Vissa dagar ville jag eller hittade ingen anledning att kliva upp ur sängen…. Menar du att det var OK för mig då att bete mig illa och sårande gentemot andra?!
Jag har pendlat mellan skratt, irritation och ledsamhet över dina/era lumpna kommentarer de senaste inläggen. Jag försökte ignorera och lade ut ett nytt inlägg men du fortsatte även där …….
Tom så en annan bloggerska uttryckt att stämningen på bloggen blivit något tråkig =( Det är inte vad jag önskar så fortsätter detta kommer jag att radera sådana här händelser. Eller så blir det så att jag tar bort friheten att tala fritt och sätter in en godkännande funktion.
Och få det nu inte till att man inte får säga sitt för det är mer än välkommet. Det gillar jag! Även du är välkommen att säga din mening men räcker det inte att göra så en gång?! Jag kan tom hålla med om att det är sockersött här i bloggvärlden och även jag kan tappa hakan av andras inlägg ibland. Men då slår jag bara ner den bloggen och går vidare till en som passar mig för dagen. Man kan inte blogga så öppet som jag och tro att det inte kommer kritik! Så mycket förstånd får du väl ge mig kredit för att ha ändå.
Att folk verkar ha liten förståelse för en lumpen kommentar är nog för att vi som bloggar om inredning i huvudsak gör det för inspirations syfte och för att få dela detta enorma intresse vi har tillsammans.
Jag vill att min blogg ska vara en glad plats att stanna till på för att inspireras och kännas igen. En plats att längta till när ron slagit sig till i vardagen.
Jag bloggar på mitt speciella sätt och hoppas verkligen att jag så kommer fortsätta att göra. Men när det blir så här långa tråkiga ordväxlingar emellan läsare känns det mindre roligt…. Och de hårda ord som gjorde dig ont att höra. Jag känner vissa av dessa människor privat och ingen av dom skulle någonsin få för sig att säga så till en människa ansikte till ansikte. Det som för dig lät hårt var med glimten i ögat.
Och sen är det så att det finns även klimakterie “kärringar” som besöker och kommenterar min blogg. Det är inte bara vad du kallar oss unga och nonchalanta som lägger ett ord här. Många av bloggarna själva sitter och andas mellan svettningarna medans dom kommenterar andra bloggar och bloggar själva….
Jag vill inte att någon ska känna sig illa till mods här inne men en sur kommentar, ja det kan jag ta *ler* Jag vill njuta av er allas underbara bloggar och hoppas att ni kan göra detsamma av min!
Ha det nu gott allihop så ses vi med munnen uppåt nästa gång :)
Tillägg 27/1 12:10 : Till Karin J : Jag håller inte med dig. Det har inte varit någon som inte håller med mig!! För det jag SÄGER är att jag inte ville ha en debatt och ord krig LÄSARE mellan!!!! Och jag vet att det var fler. Det var 2!! Jag tilltalade dom som DU….
Lyssna riktigt alla nu!!
Som jag skrivit i inlägget ett flertal ggr så har jag inget emot dålig kritik!!!!!!! Och som jag skrev har jag valt att blogga öppet och förstår att det kommer dålig kritik med detta!
För en tid sedan fick jag en kommentar som var riktad direkt till mig och något av ett påhopp. Det var den enda dåliga kommentar jag fått och det fanns dom som ville att jag skulle spåra ID nr för att se vem det var. Men jag vill att mina läsare ska kunna lägga en anonym kommentar. För jag tror att alla är vi lite försiktiga med att säga våran åsikt och den anonyma valmöjligheten gör det lättare. Människans natur ;)
(Bara för att man är en personlig bloggare är det inte ok att hoppa på någon personligen! Det betyder att jag kan hoppa på alla jag känner då eller?!)
Men nu var det inga påhopp det här gällde och jag har INTE tagit åt mig personligen och jag kommer absolut inte sluta blogga bara för ett par dåliga kommentarer. Det jag menade var att jag kanske kommer tona ner mina inslag och köra ren inrednings blogg. Åter igen- INTE för dåliga kommentarer utan för detta onödiga ord kriget som blev pga av den eller de anonyma som inte visste var man skulle sluta!
Alla är vi uppfostrade olika och har olika syn på saker och ting. Jag bollar gärna det med er!!
Jag håller med Karin. Jag tror inte heller att det har med avundsjuka att göra. Bara en annan människas synsätt.
I ett annat skede i livet har jag kanske också tyckt att det var onödigt att tillrättavisa damen. Men i det läget ville jag få mitt sagt! Så självklart förstår jag att vissa reagerar på mitt sätt gentemot henne.
Jag tackar er alla för erat engagemang och sträcker ut armarna för att ge er en stor kram *
/ Erika