Showing posts with label Personally. Show all posts
Showing posts with label Personally. Show all posts

Wednesday, January 8, 2014

Depression….



_MG_8969

Heeeej!
Hur mår du?
Jag har börjat komma tillbaka från att ha dippat ner i en depression. Mycket har hänt de senaste 2 åren och jag har slarvat med min medicinering vilket gjorde att jag hamnade för långt ner igen. Kroppen har sagt ifrån i form av total orkeslöshet, kraftig viktuppgång, yrsel & känselbortfall.  Alla tänkbara prover har tagits men visar inga avvikelser så det var bara att inse att jag gått in i en depression.
Min serotonin nivå är för låg och jag måste ha hjälp på traven för att komma upp i rätt nivå. Jag kan emellertid känna att jag blir känslokall när jag äter antidepressiva, varpå jag slutar tvärt, vilket inte är bra…. Bättre att justera mängden.
Jag tar det så lugnt jag bara kan, äter min medicin &  har ändrat kosten. Jag känner hur jag äter mig deprimerad med fel kost så nu försöker jag att äta socker & glutenfritt. Mjölkprotein blir det inte så mycket av ändå när barnen går på mjölkproteinfri kost.
Jag känner krafterna kommer tillbaka så snart kan jag börja träna igen, leva igen :)
Ha en fin fortsättning på veckan
Kram*

Wednesday, October 9, 2013

The journey of my life



Taj mahal

Heej!
Nu var det 3 veckor sen jag kom hem från Indien (Var där på affärsresa- kunskapsöverföring) och mycket har hänt sen dess. Jag har tex fått ett nytt jobb :) Fortfarande inom SSAB men i en ny organisation. Jag går runt & väntar på att nån ska väcka mig och säga att det bara varit en dröm…..Är så tacksam över livet som ler mot mig just nu!
Men nog om det….Ni kanske vill höra lite om Indien :)?
Rött hjärtaVad som än skrivs nedan är Indien ett spännande land. Man vill ha mer. Någonting drar & jag hoppas innerligt att jag får återvända en dag.Rött hjärta
  • Otroligt god mat!! Trodde jag skulle bli av med mina 10kg, gick upp 7 istället *hurmf* Längtar ofta tillbaka för att kunna äta den starka smakrika maten. Inga som helst vitaminer, bara rena kolhydrater men oj så gott(!).
  • Delar med varandra – I Indien äter man alltid av varandra. Inget man frågar utan tar förgivet. En mycket trevlig tradition.
    I Sverige törs man inte sträcka sig över och börja äta av någon annans tallrik. Risken för att få armen avbiten är överhängande :-P
  • Människorna -  De vi har haft runt oss har för alltid fått en plats i mitt hjärta. Deras kultur säger att man ska behandla en gäst kungligt och det är precis så dom har fått oss att känna.
    Indier runt om är trevliga & hjälpsamma såvida man frågar något men som utländsk tjej skulle jag aldrig gå ut ensam!!
    Men med en mans sällskap eller en Indier känns det bra att röra sig ute. Förstår inte hur man som tjej kan backpacka ensam i Indien…..
  • Djur – Vi har sett ödlor, apor, kameler på vägarna.
  • Klimatet -  Jag landade i New Delhi den 27/8 & åkte hem den 14/9. Det var 38 grader och den luftfuktigheten var minst sagt dödlig *puh*. Jag & min peruk gick inte hand i hand med det Indiska klimatet :) Otroligt varmt!
  • Välfärd -  Indien är ett väldigt fattigt land. Kan inte tala för resten av Indien men i New Delhi var det inte speciellt bildskönt. Halvbyggda, halvraserade byggnader överallt. Smutsigt och smogen låg som ett täcke över staden. Människor sover på trottoarkanten och bor under bar himmel. Små barn sprang i den täta trafiken, skitiga i enbart ett trasigt linne ( inga underkläder alltså).
    Stannar man vid rött ljus kommer det fram barn som antingen säljer saker eller tigger pengar ( som tur var stannade vi inte alltför ofta). Små skitiga barn i trasiga smutsiga kläder…..
    Mitt hjärta blöder för dessa människor/barn :(
  • Doft – I Delhi möts man inte bara av den enormt varma luften utan också av en mindre trevlig doft. Vet inte riktigt vad det beror på.
  • Trafiken – Blunda och hoppas att du överlever! *fniss*
  • Foto – Tyvärr många foto förbud.
  • Taj Mahal -  Amazing! Stort, ståtligt och otroligt vackert.
    Vi åkte dit med en guide som berättade Taj Mahals historia i detalj. 
    Visste ni att Taj byggdes helt symmetriskt? Makalöst hur dom har kunnat få ihop denna byggnad på 1600-talet.
  • Tempel – Dess skönhet går rakt in i hjärtat!
  • Valuta – När vi var där låg kronan på 10 rupies. Ni kan tänka er att jag shoppade lite *ler*
  • Mat - Vi käkade god mat i stora portioner för 7 svenska kronor. En 50cl Coca-Cola 2,50 etc.
Det här mitt livs resa som jag gjorde ensam. Första gången jag varit ifrån mina barn i 24 timmar på 10 år. Men jag hade det så bra och jag behövde verkligen Erika tid så det gick förträffligt bra.
Kommer sitta kvar i mitt hjärta & sinne länge!
Ha det gott kära du*
Kram Erika 

Sunday, September 23, 2012

Vem är jag?!



_MG_5433
Jag gillar människor som törs vara sig själva. Människor som vågar/kan larva sig. Människor som vågar prata om det som man egentligen inte borde prata om. Människor som inte besitter avund, och missunnsamhet!
När man är mamma till 4 barn, barn som man fått på en 6 års period tappar man lätt bort sitt jag(!) Man lever i blöjor, barngråt och sömnlösa nätter springandes mellan tvättstugan, slagsmål och matlagning kämpandes med det dåliga samvetet över tiden man inte hinner sitta på golvet med sina barn. Det dåliga samvetet över att man inte alltid orkar vara så pedagogisk med 2-4 timmars sömn/natt.
Tiden för underhållning av relationen finns inte så tjafset över vem som gjort vad och den ekonomiska pressen ( som blir när en är hemma i 7 år ) tar över det fina man en gång hade. Man vet att man älskar varandra och relationen måste fan vara stark för att man år efter år håller samman i den faktiska press man ibland lever under.
Jag fick frågan om jag var stress tålig på min arbets intervju i höstdags.  -Jo, igår lagade jag mat samtidigt som jag bakade, vek tvätt, dukade och sysselsatte 4 barn samtidigt… Vad är det jag inte skulle klara av?! Som mamma till 4 ungar och en make finns det inget yrke man inte skulle klara av! Just Bring it on ;-)
Jag har alltid varit full av energi vilket fram till idag har uppskattas av alla runt mig. Idag jobbar jag med människor som ibland kan tycka det är stressande. Jag själv älskar människor med mycket energi(!) Det i mina ögon utstrålar kraft, glädje :).
Nu har jag slutat röka (3 veckor sen) och känner att jag som storrökare (uppehåll i 7 år (barnen) i 17 år har förlorat en bit av mig själv men samtidigt hittat en annan. Jag ersatte cigaretterna med träning så nu tränar jag i stort sett varje dag. Som aktiv utförsåkare i 11 år sitter träningen i ryggmärgen men vill jag verkligen lägga tid på träning?!
Eller vill jag ligga i soffan med min chips påse och målar penseln runt hörnet när barnen somnat?!

Jag älskar fart och utmaningar. Skulle blivit test förare eller nåt för att få utlopp för min crazy sida *fniss* Har alltid velat ta motorcykel kort och köra många härliga mil på min racer cykel. Rulla ut en riktigt fin Amerikanare när solen är som starkast eller ta en tur på crossen.
Nu har inget av detta blivit av…. Raggar bil = för dyrt, motorcykeln och crossen skulle jag med all förmodan köra ihjäl mig på :-P

Jag vill ha husvagn att uppleva många härliga semestrar med mina barn i! Jag vill utveckla mitt fotande och är sugen på att öppna ett hälsocenter här i Gustafs.
Jag vill och hoppas jag får fortsätta utvecklas i mitt arbete på SSAB.

Jag har mycket energi och många starka viljor men/OCH jag är mamma. Vaknar på morgonen, är mamma. Kommer hem 16:30, är mamma. Däremellan jobbar jag med den personligheten livet gav mig.
En personlighet som kan stressa andra eller uppfattas som flummig. Men en personlighet jag i alla fall inte tänker ändra på! Jag har i min osäkerhet funderat på hur man ska bete sig när man jobbar på kontor. Tvivlat på att jag räcker till som jag är…

Vem är jag?!
Jag är Erika! En tjej med mycket personlighet och driv. Ett driv som får mig att säga & göra galna saker och en annan sida som gömmer sig i smutsiga mysbrallor på kvällarna. Jag ÄLSKAR att vara mamma och jag är fullkomligt förälskad i alla mina barn!!!
Men jag kommer från och med idag leta fram den spontana, kraftfulla, lekfulla Erika som ligger därunder och bubblar. Jag kommer hädanefter att fullkomligt strunta i vad andra säger om mig. Jag ska i alla dessa krav jag ställer på mig själv försöka hitta MIG igen.

Dont get me wrong. I love my life! But I have to find my self to really feel genuinely happiness!


 

Sunday, June 17, 2012

Har inga tvivel längre!



images
Ikväll har jag varit med om något omtumlande! Sedan ett par veckor tillbaka bestämde jag mig för att följa en grupp på 12 personer på seans, varav en en dom min syster och hennes sambo. Enda anledningen var att jag ville få kontakt med X. Pappas bror som tog sitt liv 24 år gammal. På förmiddagen skickar jag ett sms till syrran att jag stannar hemma. Tänkte att det var dumhet att slänga bort pengarna på något som inte “gynnar” mig..För inte kontaktar HAN mig?!  Kort därpå ringer hennes sambo och säger åt mig att jag borde gå. Han kände att någonting inte stämde när jag sa att jag inte skulle gå och att det var meningen att jag skulle vara där. Han erbjöd sig tom att betala för mig då han verkligen fick känslan av att jag skulle sitta med! Väl där känner jag efter halva seansen att jag fortfarande inte var helt övertygad om att just dom personer som kommit fram nödvändigtvis hade band till de som blev “kontaktade”. Lite väl mycket “styrning” tänkte jag men så händer det!!
Hon säger att det är en ung kille hon har hos sig. En bror till någons pappa. (Känner mig fortfarande skeptisk då det i en grupp av människor som söker sina bortgångna släktingar/familjemedlemmar ofta kan känna igen sig). Hon fortsätter med att denne tog sitt liv i 20 års ålder och där började  tårarna rinna. Kan det vara så?!?!?! Är han verkligen här?! Tankarna for åt alla håll på bara några sekunder….  
Kvinnan ( mediet ) sitter fortfarande med ögonen slutna. Och det är det hon säger nu som får mig att braka ihop…
Hon berättar detaljerat hur han mådde, vem han var.
Mycket hände med och runt X och han var väldigt speciell och hon fick med allt i sådan grad att jag kan sätta mina barns liv på att han var där. Mediet själv var väldigt känslosam av den person han var och det var en mycket vacker upplevelse. Jag går inte in i detalj här hur jag kan vara så säker men har ni någon ni vill ha kontakt med av något skäl, kontakta ett medium!! Jag är omvänd och har inte längre några som helst tvivel på att han besökte oss idag för att lämna sitt budskap :)
En vacker men omtumlande upplevelse Rött hjärta

Tuesday, May 22, 2012

Lust & Fägring


Men snälla söta rara ni! Hur ska jag kunna tacka för era ur gulliga kommentarer och mail?! Vilket stöd :)) Förstår ni vad det är ni gör? Ni får lilla mig att känna mig så uppskattad och omtyckt att jag fäller tårar bakom skärmen. Helt överväldigande :)! Tusen tack!
Rött hjärta

IMG_0056
(Bild tagen idag på när Lena på Lust & Fägring pigmenterar en annan tjej. Alltså INTE mig!)
(Tack Malin för korten :))
Idag hade jag tid hos Lust & Fägring i Falun för en koll på ögonbrynen X förstörde i Stockholm förra gången jag gjorde en pigmentering. Till min stora glädje skulle det inte vara några problem att göra nya på “rätt” ställe och nu erbjöd hon mig att göra det med en gång då hon hade en tid över.
Självklart ville jag göra det men det var med en viss skräck jag satte mig i stolen igen…. Förra gången sitter etsat i minnet och jag hoppades av alla mina krafter att det skulle gå bättre denna gång!
Men näää :( Bedövningen tog inte på mig den här gången heller och jag kan inte förklara i ord hur fruktansvärt ont det gör att tatuera ögonbryn och eyeliner utan bedövning(!) Känns som man tar en kniv och bara sargar sönder huden….
Hon gjorde det hon kunde idag och så får hon korrigera om 4 veckor. Men då tänker jag vara fullproppad i värktabletter (starka) och be till gud att det inte gör så ont.
Vi hade lite olika åsikter om hur tjocka mina bryn skulle vara. Jag ville ha lite smalare och fick till slut som jag ville vilket jag ångrar nu :) Den jag var hos först frågade inte ens var jag ville ha dom så kanske var mina taggar lite utåt idag… Tur som haver korrigerar hon allt nästa gång.
Nu har jag sett hennes arbete på ett flertal och kan med gott samvete rekommendera henne till alla er som funderar på att göra en pigmentering!
Åk inte till Stockholm för att göra detta! Jag åkte till en med gedigna referenser/meriter och betalade överpris och det blev bara fel! Ni kan läsa om det HÄR.
Nu ska jag lägag mig efter en skakig eftermiddag och hoppas dom här 4 veckorna går snabbt och jag får gå tillbaka för slutresultatet! Tänk om färgen sitter på mig den här gången och jag kan känna mig liiite mer normal :)
PS: För er nya läsare har jag sjukdomen Alopecia universalis vilket betyder att jag inte har något kropps hår.

Stor kram och godnatt till er alla!

Friday, May 11, 2012

Orättvisa




alla-hjartans-dag-love-bebis-baby
Bild lånad från nätet
Precis hemkommen från Brazil Jack med Noel & Paloma. En mysig fredags kväll på en faktiskt helt ok cirkus :) Roligt att få göra något med de små bara… I morgon är det Nicodemus & Williams tur att åka på lite Harry Potter äventyr med pappa :)
Igår gjorde jag misstaget att titta på en video som var delad på FB från YouTube.  Blev sååå illa berörd att jag fällt många tårar sen igår(!!)  Filmen visade en mamma som misshandlar sin lille son på bara några månader… Han gråter & gråter stackarn och när han till slut lugnar sig hulkande  efter luft slår hon igen …. Så fruktansvärt att se! Hjärtat slås i bitar :(! VARFÖR?!
Nu fick jag veta att det stod i tidningen för ett år sedan att det var kompisen som filmat och gått med den till polisen. Mamman fick fängelsestraff och barnet blev omhändertagen.
Jag kan bara hoppas vid gud att så är fallet! Känns lite lättare nu och jag kan förhoppningsvis släppa detta.
Gick in till barnen som låg och sov och kände tacksamhet/kärlek
Stackars stackars barn som på något sätt blir misshandlad. Fysisk som psykisk…
Krama dina/ditt barn lite extra i helgen Rött hjärta

Monday, April 9, 2012

Erikas bekännelser…



IMG_8250
Go kväll!
Jag har nämnt ett par ggr att jag har ett matmissbruk och jag glider vidare på det…. Jag har haft svårt att förlika mig med att jag är en jojo bantare men det är precis vad jag har blivit.
Jag håller i ett halvår ( under vår/sommar ) för att till hösten återgå till mina ovanor och lägga på mig 8-10 kilos övervikt. Jag är väl medveten vad gäller kostens inverkan på oss människor men karaktären, som jag har trott att det berott på har sviktat och bedragit mig gång på gång. Barnens kost sköter jag/vi bra. Får många kommentarer om hur synd det är om barnen som inte får godis på Lördagar eller i påskägget ( vilket dom fick i år ). Folk förstår inte och många ggr blir man häcklad över att jag inte vill ge mina barn fika bröd och annat skit. Men jag  förstår inte (!!) Dom mår inte bra av det och blir speedade och gehör för uppfostran blir än mer svår att hantera. Varför ska jag stoppa i mina barn det som är skadligt?! Bara för att “det ska vara så”?….. Och varför fortsätter jag då att misshandla mig egna kropp?!! Jag äter inte bara en chokladkaka per dag utan mängder av ohälsosamma intag. Börjar dagen bra med ett par ägg och känner mig jätte duktig. Många ggr slinker det ner choklad under dagen men tröstar mig med att till lunch ofta, ta en nutrilett ( fullproppad av socker ). Dels för att jag inte orkat laga mig mat och för att kompensera för det jag stoppat i mig.
Middag äter jag med barnen och när dom somnat börjar frossandet! Om det inte börjat tidigare i smyg. En stor chips påse med dipp slinker ner i ett nafs. Följ av choklad eller fikabröd och som dessert åker det ner en hel pizza. Inte ens då har jag nått mättnads känsla…
Jag har som många andra trott att det beror på dålig karaktär eller vilja men efter att ha läst lite i boken sockerbomben förstår jag bättre(!)
Vissa föds med för lite Serotonin, betaendorfin eller dopamin vilket orsakar detta  enorma sug efter socker.
“Sockerberoendet har inte med vikt att göra. Mångas kroppar skriker efter socker. Orsaken är att de reagerar helt annorlunda än andra på på den sortens mat, den ger inte bara mättnad utan också ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. Och den känslan vill kroppen åt, igen och igen. men det har inget med karaktär att göra. Suget efter socker har helt enkelt med hjärnans kemi att göra.”
Boken är verkligen en eye opener! Har inte läst hela men jag ska plöja tills jag kommer till det väsentliga, hur jag blir av med mitt beroende.
Jag är så trött på att känna mig låg och avsaknaden av energi drabbar inte bara mig utan hela min familj. Med blodsockret åker humöret & energin bergodalbana….  Mår inte bara psykiskt dåligt över vikten utan alla gifter jag stoppar i mig i form av snacks, godis, fikabröd och snabbmat ger mig ångest.
Så många ggr har jag lovat mig själv att det är sista dagen och denna ggn hoppas jag verkligen att jag klarar det en gång för alla…
Vet att många med mig lever med samma sak och jag kan rekommendera att läsa denna bok. Inlägget tar mig lite emot att skriva men jag gör det som en peppning för mig själv!
Lycka till kära du som med mig vill leva ett sunt energi fullt liv!
Tillägg: Dålig kost visar sig inte bara på vikten utan hår, hud och naglar. Mitt hår kommer aldrig börja växa så länge jag fortsätter så här. Mina ögonfransar har jag tappat och det beror med all säkerhet på vad jag stoppar i mig och avsaknaden av träning. Idag jobbar vi heltid så tiden finns tyvärr inte som sig bör. Jag vill ha ett löpband där jag kan ta en runda varje morgon före jobbet men just nu finns inte pengarna för det.
Men trägen vinner :) Bara att sätta upp mål!



Thursday, January 19, 2012

Fick det nya jobbet!



IMG_7722
Nu äntligen kan jag berätta!!!!! Erika Söderberg-Löfving fick jobbet på faktureringen :) Jag fattar inte att det är sant. Jag?! Erika har fått jobb på faktureringen på ett stort stålföretag…
Det jag lärt mig genom den här resan är att jag kan! Erika kan!!!!! Och att jag har en brinnande flamma i mig som längtar efter att lära & utvecklas.
Jag har många ggr velat göra något annat där eget tänkande inkluderas men varit för rädd helt enkelt att söka. När det handlar om praktiskt arbete vet jag att jag är snabblärd och kan “jobba skiten” av många. Men så här komplexa arbetsuppgifter har jag inte vågat drömma mig till förut.
Men idag har jag insett att även det här klarar Erika av :), hoppas jag *fniss*
Så på måndag börjar en otrolig resa! Kommer med all säkerhet att vara skitskraj men vad gör det ;) Längtar till ännu en intressant fas i mitt liv :)
Till råga på allt har jag lovat min nya chef att sluta röka så nu finns ingen återvändo *ler*  

Sunday, November 20, 2011

Mat beroende

_MG_6724

God evening!

Min kropp börjar säga ifrån av trötthet och åter igen fel mat. Det är väl självaste fan att man inte kan ge tusan i snabbmat och skit (!) Det här gäller inte barnen utan bara mamma & pappa i Dårhuset. Hösten och dagtidsjobb kom och promenaderna försvann. Mörkret gör mig trött och med det kommer godis suget. Solens energi gör så mycket för välbefinnandet! Blir så förbannad på mig själv bara!! Att det ska vara så svårt…..
Jag känner min kropp och den blir seg och trött av fel mat. Blir orolig i kroppen och benen får restless legs på kvällarna av alla transfetter och socker. Jag känner att jag börjar få ångest attacker vilket jag idag vet beror på vad jag stoppar i mig. Så nu måste jag ta ett krafthandtag och leva som jag lär.
Inte roligt att det smugit sig på 4 kilo heller *hurmf* Men den stora anledningen att sluta är att min kropp inte mår bra.

_MG_6729

Det här vita tråget är till salu. 150:- Fint att ha på julbordet :)

Nu ska jag kolla på Copycat singers på 3:an med min prickiga dotter. Trevlig kv’ll till dig min vän*

Kram Erika

Monday, November 7, 2011

Lika bra som alla andra

_MG_6443

Ängel, loppis fynd

Hej Måndag, Hej livet!

Nu har jag jobbat som leverans koordinator i 2 månader och jag är så lycklig!! Jag har fått äran att känna längtan till mitt arbete :) Jag har växt så enormt som människa på den här korta tiden. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle klara av att göra det jag gör idag.
Jag har utvecklats mer än jag kunnat drömma om och fortsätter så att göra var dag. Varje dag går jag hem med ett begär av att lära och jag ler ända in i själen av tacksamhet.

jag har fått en helt annan syn på mig själv. Nu vet jag att jag kan! JAG duger!

Jag känner mig oövervinnerlig och hela världen står vid mina fötter. Med det menar jag att jag inte längre känner mig sämre än någon annan med utbildning i bagaget.
Jag kan, vågar och vill :)!

Så var inte rädd för att prova. Var inte rädd för att misslyckas. Och framför allt: DU KAN!!

Stor kram från mig*

Tuesday, March 29, 2011

Men! Hallo där……

Vart tog våren vägen?? Jag fick springa ut i morse för att hämta in tvätten från linan *ler* Vet ni? Nu är det bara 2 veckor kvar tills jag börjar jobba….. Känns lite olustigt men det ska bli skönt men lite mer pengar i kuvertet…



_MG_2809

Har placerat min pärlhyacint i skamvrån hemma *fniss* Trodde åter igen att jag köpt vanliga lökar men så kom dom fram dom små blå =)


_MG_2813

Vackra, javisst. men inte så bra för mina luftrör :-/



Vad roligt att läsa om era förlossningar tjejer =) Tänk att få vara barnmorska. Vilket underbart yrke! Här kommer lite info om mina förlossningar:

WILLIAM - Som för dom flesta förstföderskor var denna “a pain in the as”.Jag är en sån som har fruktansvärda smärtor redan av förvärkarna och låg i 12 timmar med William, UTAN ryggbedövning. Hade hört om folk som blivit förlamade av den så jag vägrade och låg med lustgas NON STOP i 12 timmar. Självklart försökte dom få bort den men då jädrar kom hornen fram *fniss*. Nackdelen blev att jag inte kommer ihåg någonting av den förlossningen! Men ut kom han. 3600g stor 2 veckor tidig och morfar upp i dan!

Viktuppgång = 11kg



NICODEMUS - Här var det en kille som hade bråttom ut. På Fredagskvällen kom moster och hämtade William för våran första bortlämning av honom kl 18. Jag hade då 2 månader kvar av min graviditet och syrran poängterade att det är nu eller aldrig ni kan vara själva….Kl 21 gick vattnet *fniss*. Vi åkte in och blev kvar tom Söndag då dom satte igång mig med dropp. Hade lika jävigt ont denna gång med men nu tog jag epidural. Och jösses vilken skillnad!!! Pigg som en lärka blev jag och såååååå in i bomben sugen på choklad. Vet inte hur mycket jag tryckte i sängen ;). Tror det tog ungefär 6-7 timmar, sen var han ute.Och det med huvudet uppåt =) En helt UNDERBAR förlossning var Nicodemus!!!! 2 månader tidig och vägde 3…ja vad vägde han? Hi hiii 3200g tror jag…..

Viktuppgång = 20kg



PALOMA - OJ OJ OJ vad tjock jag var med henne! 30kg uppgång och maggen enorm! När det var 2 veckor kvar hade jag fått nog. Frågade barnmorskan hur jag skulle kunna skynda ut henne och det enda som skulle kunna hjälpa var sex. Det gick fort till sänghalmen denna gång kan jag lova *fniss* Och tro på tusan….. Det började mala med en gång.

Denna gång började det med värkar. Fattade ingenting då jag var van vid vattenavgång…… Den här förlossningen var syrran med på och det var en JOBBIG förlossning!!! Det tog tid och epiduraen tog inte på vänster sida vilket gör det än värre! Nr 3 kan vara knasig och det ska gudarna veta att hon var :) Stod still ett bra tag innan dom tog hål på vattnet. Jag hade INGA krafter utan kände att jag bara ville dö….. Men när väl krystvärkarna kom, ja då jävlar *fniss*

Dom kände och konstaterade att tappen inte riktigt redo eller om jag inte var öppen nog för att krysta men det struntade jag i!! Jag kände att hon ville ut så jag satte igång. En kryst….Mitt i andra krystvärken ville dom att jag skulle andas och vänta lite, men va faaan. Kände ju att jag får ut henne om jag fortsätter trycka och absolut! Det gick så fort att systrarna inte han plocka ner sängkanten och Paloma var nära att slå i kanten med huvudet. HON FLÖG (bokstavligen) UT!! Blodet sprättade överallt. Hela barnmorskan var blodig Hi hiii 4015g och 41 lång kom hon ut 2 veckor tidig min lilla prinsessa =)



NOEL - Vattnet gick tidigt på morgonen men denna gång tänkte jag inte ligga på sjukhuset och vänta in honom som jag fick göra med Paloma. Jag väntade, städade huset och duschade och Marcus höll på att gå upp i limningen av nervositet *ler* Slutade med att han stod här och skrek åt mig att åka in *fniss* Och tur var väl det!

Kom in strax efter kl 12. Jag bad om epidural vid en halv 3-3 men barnmorskan sa att vi skulle vänta lite och gick ut. I h-vete sa jag till Marcus, han kommer snart så det var bara att ringa tillbaka henne och sätta en bedövning. Kl 16 var han ute =)

Noel till skillnad mot de andra väntade tiden ut vilket höll på att göra mig galen! Var ju bortskämd med de andra som kommit 2-8 veckor för tidigt :). Gick även denna gång upp 30kg men han vägde bara 3600g.

Så nu ska jag bara vänta in mina år så vi kan få oss en liten sladdis innan jag fyller 40. Blir inte det bra tjejer Blinkar

Nu ska jag luta huvudet en sväng innan hämtning på dagis. Ha det gott och ta hand om varandra därute*

Tuesday, March 22, 2011

Komplex

feet

Goo morron Goo morron, hör fåglar sjunga glatt. Go morron Go morron i köööör! Vilken underbar dag va?! Solen skiner redan och våren är äntligen på ingång =)

Min uppväxt bestod av hemska komplex av mina fötter!! Pressade ner fötterna i 2-3 stl för små skor och visade dom inte ens med strumpor på. När jag började träna Tae kwon Do i 20-års åldern formades mitt psyke om och idag lever jag med insikten att man får så snällt leva med det man tilldelats. Annelen såg ena min tå i somras och skrek rakt ut…… Var den längsta tå hon någonsin sett *fniss*

Fast jag tycker fortfarande fötter är ett av de äckligaste som finns *fniss*. Vilket leder till min fråga. Jag har förhårdningar och fötterna är snustorra! Brukar “skala” bort förhårdningarna men nu räcker inte ens det.

Har ni några tips på hur man får lena och fina fötter?

Här ska det målas idag. Vitt såklart =) Ljusstakarna har varit svarta alldeles för länge Hi hii

Tjingeling och ses snart!

Wednesday, March 9, 2011

Platta tuttar

V311711

V411485

V308668



Houdi Sweeties!



Så här läcker såg inte Erika Söderberg ut när hon fick hem sin beställda bikini *fniss* Dom här läckra brudarna är modeller i VICTORIA SECRET swimwear 2011. Wow vilka tjejer! Kropp numero 1 skulle jag inte ha något emot att klicka hem och byta mot min..

Nåja. Fick i alla fall hem min bikini häromdagen. Kom och titta sa jag till maken och som vanligt när det har någonting med bröst att göra brinner det i sulorna på honom! Kommer in och jag börjar med att prova överdelen. Insåg snabbt att den bara var att glömma då den istället för att forma brösten tryckte dom platta och lämnade dom hängandes utanför. Där spelar det ingen som helst roll för maken hur dom ser ut….de är fortfarande bröst *fniss*

Men sen kom bikini trosan…… Nu kunde inte Marcus hålla sig längre….Han skrattar rakt ut! Jahapp, det var det badet med barnen det… Så ser ni ett tält uppslaget på badet i sommar är det bara att kika in. För det är bara jag som sitter och häckar.

IMG_3750_thumb4


I somras var jag nära min normal vikt (60) och jag mådde bra! Kläderna passade och jag såg inte gravid ut. Nu har jag åter igen samlat på mig 15kg och jag börjar bli förbannat trött på mitt mat missbruk!

Men nu börjar våren närma sig och då åker skorna på. Riktiga power walks ska det bli så jag förhoppningsvis slipper sitta i vassen i sommar ;) Vissa bryr sig inte om sin vikt men jag gör det!! Jag trivs inte med mig själv som jag ser ut nu! Det är inte jag……

Kan ni hjälpa mig att blåsa bort snön brudar så jag kommer ut på mina promenader?

Have a nice day ladies

Sunday, February 13, 2011

Ibland suger sjukdomen livet ur mig…

 

 

_DSC5618

 

Visst är jag en glad och sprallig tjej med massor av livs glädje men ibland äter sjukdomen upp mig inombords. Det ligger och mal i bakhuvudet för jämnan men när tröttheten eller andra ytliga saker slår kommer smärtan.

Smärtan över att inte se ut som en kvinna kan ibland vara hård. Att inte kunna sätta upp håret en Bad Hair Day eller träna utan att behöva ha huckle som tar all energi eftersom man kokar av värme.

Friheten att sätta på sig vackra kläder som inte förstörs av ett fult huckle eller att inte behöva ha ytterdörren låst för att rädslan över att någon ska komma in när jag inte har huvudbonad är berövad.

Smärtornas skepnader är många!!

Om jag bara hade fått behålla mina ögonfransar!! Såna här dagar kan jag känna mig irriterad i min ledsamhet över att han inte ens kunde bespara mig det….. 

Det var en period i somras där jag mådde riktigt bra. Jag var aktiv och hade ögonfransarna kvar. Håret tappade jag på vårkanten och kände redan då hur humöret avtog lite men ögonfransarna gör så mycket! När jag sen tappade dom i slutet av sommaren följde humöret med. ( ögonbryn har jag inte haft på 7 år)

Förra sommaren var jag till Stockholm för ögonbryn och eyeliner pigmentering och förväntningarna var enorma. Jag valde en salong som hade stora diplom i bakfickan. Bla åker hon till Hollywood och pigmenterar kändisars ögonbryn och självaste kunga familjen går hos henne. Som hemma mamma har man inte mycket pengar att röra sig med men detta betydde så mycket för mig att vi tog ett lån för att jag skulle få ett ansikte. 12500:- fick jag ge för att komma till henne och det var ett rabatterat sommar pris. Alltså dubbelt så dyrt som den lokala salongen. Jag genomled många timmar av tatuering för att det inte ville bita ordentligt men det var inte nog. Färgen försvann och jag var tvungen att åka tillbaka ( gravid). Åter igen fick jag sitta i timmar medans hon gned nålen fram och tillbaka, fram och tillbaka för att färgen skulle sitta. Ni kan tänka er hur det känns vid eyelinern. I alla fall fick dagen ett tråkigt slut som ni kan läsa om HÄR.

Saken är den att jag fick inte ens vara med att bestämma hur jag ville att dom skulle se ut. Hon bara satte igång med pigmenteringen utan att rådfråga mig först. Så idag sitter jag här med rosa, ja ni hörde rätt! Rosa ögonbryn som jag inte gillar formen på och som jag måste göra om för att få den rätta färgen och för att färgen har lossnat på eyelinern. Det är ytterligare 7500:-

Men denna gång går jag till Falun!! Har sett deras resultat och jag kan gott rekommendera dom.

Ingen märker skillnad på mig när jag jagas av Alopecian, men jag känner….  Hjärtat får en sorg och glädjen är inte densamma. Den är inte genuin.

Och det finns en till baksida. Det är ingen annan som förstår. Varken den psykiska biten eller vad den gör med vardagen. Jag säger till min man när han ser att jag sitter i tankarnas land och inte mår hundra att jag saknar mitt hår. Men hans ögon visar oförståelse. Så i ensamheten försöker jag slå bort denna onödiga smärta för saken är ju den att det inte går att göra något åt.

Och jag tycker mig leva efter det jag har men ibland önskar man. Man önskar så innerligt att sorgen ibland tar över.

Sjukdomen är psykiskt påfrestande att leva med men man får påminna sig själv om att den inte ÄR livet. Livet ÄR min familj ♥

 

Kram Erika

Friday, February 4, 2011

Ikväll blir det livat

_MG_9018

I julas flyttade min Annelen ifrån mig. Hela 5000 m bort *fniss* Dom fann sig ett vackert hus med snickarglädje och själ! Ska bli jätte roligt att följa deras renoveringar och doningar i trädgården i sommar.

_MG_9032

Men det är här det händer i kväll. Vi tjejer ska inviga hennes underbara altan. 6 galna mammor ska äta lite gott och tömma en flaska eller två. Ska bli så kul!!!! Det kan bara sluta på ett sätt: Galenskap och skratt salvor *ler*

Önskar er en minst lika härlig Fredag!

Wednesday, January 26, 2011

Nu avrundar Erika!

 

Mall 1 för bilder blogg

 

Många av er är medvetna om det “ordkrig” som pågått mellan vissa som kommenterat här inne på bloggen. Jag känner mig lite nedstämd pga av detta så jag säger det här en gång för alla :

Självklart vill jag ha många besökare till bloggen! Jag är innerligt tacksam för var och en av er som tittar in här hos mig. Det vet ni som brukligt tittar in.

MEN. Jag vill att det ska vara  människor som känner sig inspirerade av att titta in! Både på inredningssidan och mitt sätt att plocka upp vardagens glädje och sorg ämnen. Jag har valt att blogga  öppet. Dels för att jag mår bra av att prata om livets hinder jag måste över i mitt liv. Och dels för att min personlighet är just det, öppen.

Det betyder inte att det är rätt fram att dra ner stämningen här på min blogg.

Jag började med att kika in hos andra bloggare och fick massor av inspiration och idéer till mitt egna hem. När det sedan blev våran tur att börja renovera ville jag gärna vara en av dom som kanske kan ge någon därute lite inspiration, tips och upplevelser genom att hitta in till mig.

Nu har besöksantalet ökat drastiskt på bloggen och jag kan inte behaga alla.  Det är självfallet  ok att skriva anonymt och att skriva sin egna åsikt, även om den inte går mig till lags! Men att som “du” älta och göra kommentarsfältet till din egna egotrippade debatt, det tillåter jag inte!

Emellan raderna har du även varit nedlåtande mot andra besökare vilket visar vilken sorts person du själv är.  Du går emot dig själv genom att vara snabb med pekfingret samtidigt som du säger att man är ung och ouppfostrad om man så gör. Har DU tänkt på att dom du klankar ner på härinne kanske lider av något som gör att dom beter sig som dom gör?

Jag har  aldrig sagt ifrån förut och definitivt aldrig till en okänd. Även om personen i fråga har trampat mig ända ner i sko skaftet har jag snällt hållit min mun. Så prata du inte om uppfostran!!  Vem är du att tala om NÄR man får säga ifrån?

Ska man bara ta och hålla sin mun? Då tycker jag att det är din uppfostran som felar, inte min

Om någon blir orättvist behandlad, ska man bara vara tyst?

Alla brottslingar vi har i Sverige, Personer som våldför sig på våra barn, berövar  din kära livet eller sätter ditt hem i brand. Ska vi bara hålla vår mun bara för att allt negativt beteende har ett skäl? 

Den dagen vill inte jag vara kvar…...

Om ditt barn säger ifrån när dom blir taskigt behandlade.. Gör hon/han fel då för att personen i fråga kan ha besvär av något slag? 

Jag har gått igenom en hel del de senaste åren och däribland en svår Depression. En depression som gjorde mig mycket bitter på omvärlden och alla människor i den. Vissa dagar ville jag eller hittade ingen anledning att kliva upp ur sängen…. Menar du att det var OK för mig då att bete mig illa och sårande gentemot andra?!

Jag har pendlat mellan skratt, irritation och ledsamhet över dina/era lumpna kommentarer de senaste inläggen. Jag försökte ignorera och lade ut ett nytt inlägg men du fortsatte även där …….

Tom så en annan bloggerska  uttryckt att stämningen på bloggen  blivit något tråkig =( Det är inte vad jag önskar så fortsätter detta kommer jag att radera sådana här händelser. Eller så blir det så att jag tar bort friheten att tala fritt och sätter in en godkännande funktion.

Och få det nu inte till att man inte får säga sitt för det är mer än välkommet. Det gillar jag! Även du är välkommen att säga din mening men räcker det inte att göra så en gång?! Jag kan tom hålla med om att det är sockersött här i bloggvärlden och även jag kan tappa hakan av andras inlägg ibland. Men då slår jag bara ner den bloggen och går vidare till en som passar mig för dagen. Man kan inte blogga så öppet som jag och tro att det inte kommer kritik! Så mycket förstånd får du väl ge mig kredit för att ha ändå.

Att folk verkar ha liten förståelse för en lumpen kommentar är nog för att vi som bloggar om inredning i huvudsak gör det för inspirations syfte och för att få dela detta enorma intresse vi har tillsammans.

Jag vill att min blogg ska vara en glad plats att stanna till på för att inspireras och kännas igen. En plats att längta till när ron slagit sig till i vardagen.

Jag bloggar på mitt speciella sätt och hoppas verkligen att jag så kommer fortsätta att göra. Men när det blir så här långa tråkiga ordväxlingar emellan läsare känns det mindre roligt….   Och de hårda ord som gjorde dig ont att höra. Jag känner vissa av dessa människor privat och ingen av dom skulle någonsin få för sig att säga så till en människa ansikte till ansikte. Det som för dig lät hårt var med glimten i ögat.

Och sen  är det så att det finns även klimakterie “kärringar” som besöker och kommenterar min blogg. Det är inte bara vad du kallar oss unga och nonchalanta som lägger ett ord här. Många av bloggarna själva sitter och andas mellan svettningarna medans dom kommenterar andra bloggar och bloggar själva….

Jag vill inte att någon ska känna sig illa till mods här inne men en sur kommentar, ja det kan jag ta *ler* Jag vill njuta av er allas underbara bloggar och hoppas att ni kan göra detsamma av min!

Ha det nu gott allihop så ses vi med munnen uppåt nästa gång :)

 

Tillägg 27/1 12:10Till Karin J : Jag håller inte med dig. Det har inte varit någon som inte håller med mig!! För det jag SÄGER är att jag inte ville ha en debatt och ord krig LÄSARE mellan!!!! Och jag vet att det var fler. Det var 2!! Jag tilltalade dom som DU….

Lyssna riktigt alla nu!!

Som jag skrivit i inlägget ett flertal ggr så har jag inget emot dålig kritik!!!!!!! Och som jag skrev har jag valt att blogga öppet och förstår att det kommer dålig kritik med detta!

För en tid sedan fick jag en kommentar som var riktad direkt till mig och något av ett påhopp. Det var den enda dåliga kommentar jag fått och det fanns dom som ville att jag skulle spåra ID nr för att se vem det var. Men jag vill att mina läsare ska kunna lägga en anonym kommentar. För jag tror att alla är vi lite försiktiga med att säga våran åsikt och den anonyma valmöjligheten gör det lättare. Människans natur ;)

(Bara för att man är en personlig bloggare är det inte ok att hoppa på någon personligen! Det betyder att jag kan hoppa på alla jag känner då eller?!)

Men nu var det inga påhopp det här gällde och jag har INTE tagit åt mig personligen och jag kommer absolut inte sluta blogga bara för ett par dåliga kommentarer. Det jag menade var att jag kanske kommer tona ner mina inslag och köra ren inrednings blogg. Åter igen- INTE för dåliga kommentarer utan för detta onödiga ord kriget som blev pga av den eller de anonyma som inte visste var man skulle sluta!

Alla är vi uppfostrade olika och har olika syn på saker och ting. Jag bollar gärna det med er!!

Jag håller med Karin. Jag tror inte heller att det har med avundsjuka att göra. Bara en annan människas synsätt.

I ett annat skede i livet har jag kanske också tyckt att det var onödigt att tillrättavisa damen. Men i det läget ville jag få mitt sagt! Så självklart förstår jag att vissa reagerar på mitt sätt gentemot henne.

Jag tackar er alla för erat engagemang och sträcker ut armarna för att ge er en stor kram *

/ Erika

Wednesday, December 29, 2010

Ett känslosamt möte med mitt förflutna…

 

 

_MG_8027

 

Kan du se dig själv i spegeln och veta att du aldrig gjort någon illa? Tror inte många av oss kan…

När jag var ung blev jag mobbad. Mobbad av mina skid “kamrater”.

För er nya läsare åkte jag utför från det jag var 6 tom 17½ år. Min skidåkning gick bra. Vann USM och hade A kontrakt hos Rossignol. Dvs att dom sponsrade med all utrustning. Skidhögskolan var 5min ifrån att hämta mig till ytterligare ett läger i Norge då jag abrupt bestämde mig för att lägga av. Men av andra anledningar än det jag tar upp idag!

Vintertid var det träning i backen 3ggr/veckan. Styrketräning och tävling varje helg. Andra årstiderna var det barmark och läger som gällde, både på Svensk och Norsk mark.

Som ni förstår tillbringade man mycket tid med sina skidkamrater. Vilket kunde vara både ledsamt och plågsamt för min del. Jag var väldigt blyg och hade inte utseendet på min sida vilket dom snabbt vände till sin fördel…

Vi skulle alla turas om att samåka i liften men det var synbart att ingen ville åka med mig. Inte roligt för en osäker liten tjej (!) Det fanns en tjej som jag hade som var ett år yngre än mig vilket säkerligen var min räddning. Men! Det var inte en av tjejerna i min grupp….. Allt tissel och tassel, fnittrande bakom min rygg och den isiga utfrysningen fick sin topp på ett läger uppe i Sälen.

Alla tjejerna gick alltid till affären eller var på andra roliga upptåg men aldrig att dom frågade om jag ville med. Eller ja… Det fanns även där en tjej som försökte vara snäll mot mig men det kan inte ha varit lätt för henne. Hon ville inte se mig vara utanför men samtidigt var dom en sammansvetsad grupp där hon stod ensam om att bry sig om lilla mig. Så ni förstår hennes dilemma…Jag är henne evigt tacksam.

Denna dag började med att dom gjorde narr av mina svar på deras lumpna frågor. Allt var en konspiration för att få mig på fall så fnisset över mig kunde skvala.

Alla hade duschat och det var min tur. När jag var klar började det!  Några tjejer kom in i badrummet där jag stod framför spegeln och kammade mitt hår. Böjde sig framför mig och började tala om för mig hur illa mitt hår såg ut.

Jag kände redan där att tårarna ville fram. Kände mig kränkt, sårad och väldigt ensam.  När jag kom ut ur badrummet samlade dom sig alla runt mig och började sniffa på/runt mig. Kommentarerna haglade….

Men! Vad är det som luktar så illa? -fortsatt av sniffande runt och på mig

Det är ju du som luktar! Hur kan du lukta så illa när du precis har duschat?? Det luktar skit!  Och så där höll det på.

Nedvärderingen hade nu nått sin topp och jag började gråta. Mitt bland dom allihop stod jag nu med tårarna rullandes ner för mina kinder. Nu ville jag bara hem(!) Jag ringde mamma och pappa och bad gråtandes om att få komma hem. En stund senare satt jag i en bil hemåt..

Tränaren hade haft ett samtal med tjejerna och inga grövre incidenter uppdagades.

Men såren i min själ………. Dom satt djupt. Jag klev inte ur denna upplevelse starkare. Utan denna upplevelse  formade58888888886+

mig till den jag var under en lång tid.

Jag tycker det är viktigt att vi pratar om mobbing med våra barn. Och gärna från tidig ålder. Lära dom att människan dom retar har känslor.

  • Att det är fel att vara taskig mot andra.
  • Att det är rätt att stå emot andra som retas.
  • Att dom alltid kan berätta hemma om någon varit taskig emot dom eller sagt något för dom kränkande.Det är inte andra runt som kan avgöra vad som är sårande/kränkande. Det handlar om vad personen i fråga känner i sitt hjärta.
  • Att få det mobbade barnet att förstå att det inte är deras fel. För hur man än ser ut, pratar eller för sig har ingen annan rätt att sätta sig över någon annan!

Var uppmärksam på hur era barn mår.  Och en liten känsla för dig, kan vara en stor för våra barn.

I många år inväntade jag ett tillfälle att få slå tillbaka. Men med åldern kommer visdomen.  Jag tror på att vad man ger är vad man får.

Men försök ta det ur era egna barn. I vissa fall kan det ödelägga en annans liv.

Ta hand om varandra och ge varandra en kram!

 

Tillägg: Ser att många menar att det kunde ha med avundsjuka pga av min åkning att göra men personerna ifråga var själva duktiga åkare..

Saturday, November 13, 2010

Älskar Mor och Far ♥

_MG_6151

Min älskade pappa har gjort det igen! En gudagåva för oss som kör flera maskiner om dagen utan tvättstuga att hänga kläderna i! Äntligen får vi plats att röra oss i badrummet igen *ler*

Flera av er tycker nog att jag är bortskämd och det må så vara! Mina föräldrar har alltid varit givmilda vilket jag är enormt tacksam för! Nu har jag varit mamma ledig i stort sett 7 år och då sprutar inte pengarna ut precis så att köpa en torktumlare för oss har varit en omöjlighet. Och det är där mina kära föräldrar känner att dom vill hjälpa till och underlätta våran vardag.

Men vadå?- tänker ni…Hon köper ju en massa möbler och donar hela tiden! Men jag vill bara tala om att det ser värre ut än vad det är!! Kommer någonting in, åker någonting ut. Så blocket och jag har blivit såta vänner *fniss*

Nu ska jag skicka iväg barnen till Aqua Nova innan vi delar ut dom till barnvakterna. Sen blir det till att avnjuta en god middag innan festen slår in. Så idag blir det:

Slå klackarna i taket.. SÅ KLART!

Ha det gott och trevlig Lördag på er alla ♥

Thursday, October 14, 2010

Ett steg i taget (ADHD?) Det längsta inlägget ni någonsin skådat *ler*

 

_MG_4820

Heej på er denna Torsdags kväll!

När våran äldsta son var 3 år uppmärksammade en dagis fröken det vi sett sedan bebis tid. Hans koncentrations svårigheter, “oförmågan” att leka med andra barn och hans enorma svårigheter att sitta still var ett faktum och resurs drogs in som hjälp. Det var en hjälp både dagis och vi behövde för att kunna hjälpa William på bästa sätt.

Ett helt dagis blev omstrukturerat pga detta (men gynnade självklart alla dagisbarn!). Ett bemötande på golvnivå vid avlämning av dagispersonalen var ett måste. Bilder på vad som komma skall kom fram och dom blev indelade i mindre grupper mm mm.

Dom tog in en extra personal som skulle assistera W i väntan på en utbildad pedagog assistent från resurs.

Deras mål var att få William att sitta still i 5min! Få bättre självförtroende och “lära” han att leka på ett icke destruktivt sätt..Samt förbättra hans förmåga att koncentrera sig. Vi fick många tips och råd med oss hem som vi kommer ha nytta av lång tid framöver.

William har sedan bebis varit enormt beroende av rutiner vilket vi har haft sedan han var ca 1 år . Gick det 20-30 min över på mattiden var det helkört! Så rutiner som var nyckelordet i resurs “plan” fanns redan hemma hos oss. Fast nu fick vi också lära oss att tala om i början på morgonen hur hela dagen skulle läggas upp och då gärna med bilder. Och att  5 min före tala om för honom vad som skulle ske.

Många höjde på ögonbrynen när jag hängde ett schema på kylskåpet över hur dagarna skulle se ut. Mat, mellanmål, lektid, tv osv var schemalagt för att underlätta för både oss och William.

Under de första 3 åren fick folk ofta gå härifrån när maten kom på bordet för han klarade inte av att äta med andra i närheten. (blev stirrig och överaktiv)

Inte heller klarade han av besök. Inte ens av moster som var här var och varannan dag! Så fort det kom någon innanför dörren blev det kaos i huvudet på honom. Han visste bara inte var han skulle göra av sina känslor….

Det var inte roligt att hälsa på hemma hos någon annan barnfamilj med honom som liten för det slutade alltid med att han gjorde andra illa och hade sönder deras byggen. Till saken hör att han var EXTREMT stark som liten! Nästan till otäckt.

Lika så var det om något barn kom hem till oss. Hans oförmåga att hantera sina känslor gjorde att han blev högljud, hyper aktiv och bara slog och kastade sönder alla leksaker i rummet. Spelade ingen roll vad jag gjorde. Det gick inte att “få ner honom på jorden” .

Vid 4 års ålder var vi hos en barn psykolog och gjorde ett ADHD test. ALDRIG har ungen setat så still och koncentrerat sig! ;) Tur som var känner psykologen oss väl *ler*.  Hans lugna sätt gjorde att psykologen inte trodde att han hade ADHD men samtidigt var det för tidigt att säga. Bara 4 år gammal…. Psykologen hade funderingar på om hans sätt att vara kunde bero på att han i stort sett levde som blind de första 2 åren. William hade –10 Närsynthet på båda ögonen och -4½ i brytningsfel så innan han fick glasögonen vid 2 års ålder har han bara sett skuggor.  (Idag har han -7½) En månad är som ett helt år i utvecklingen för de små så ni kan tänka er vad William missade….

(Det här som står skrivet här är bara en liten del av hur vardagen såg ut)

Nu har William växt på sig och det har blivit mycket bättre!! Någon som träffar William bara så där ser inte att han har några problem men jag som mamma ser!

Han har fortfarande lågt självförtroende vilket visar sig i sitt sociala spel och han har svårt att sitta still och koncentrera sig i skolan. Det är därför jag ville prova mjölkfritt. Han äter EYE Q vilket har BEVISAT god effekt på barn med ADHD, koncentrationssvårigheter mm.

Sen är han är väldigt känslig för socker. Som liten reagerade han starkt på blodpudding tom pga dess innehåll av socker. Så egentligen borde vi utesluta det från hans kost men där har jag verkligen misslyckats.

Men nu har vi börjat äta nyttigare och jag kommer även att ta bort allt vad godis/fikabröd heter en tid här hemma nu och se vad resultatet blir. Det finns faktiskt andra alternativ att ge barnen än sockerhaltiga godsaker eller färgämnen upp över öronen.

Det som är svårt är skolan då det bakas och fikas om vartannat! Ska jag neka honom att fika som dom andra?!

KOM IHÅG att natriumglutamat E621 är det värsta du kan ge ditt barn. Speciellt då om dom har “svårigheter”!

*****************

Och jag då…..

Jag känner igen mig såå i William då jag växt upp med samma svårigheter som han. Hans personlighet och sätt att vara/reagera är mig upp i dan :)

Praktiskt sitter det med en gång men när det kommer till det teoretiska….. Att läsa en bok finns inte i min värld! När jag läser en sida vare sig det är ur tidningen/ en bok eller bara ett papper från skolan kommer jag inte ihåg hälften för allt myller i skallen. Jätte jobbigt när man som jag skulle velat utbilda mig!

Sen är det allt detta omkring. Jag är pedant men inte ordningssam. Glömmer tider, glömmer vad folk har sagt, glömmer vad jag lagt saker osv. Ett litet inre kaos kan man säga *fniss*. Yrsel brukar mina vänner kalla mig och det är jag absolut ;)

Under min depression ville ett flertal psykologer/överläkare att jag skulle göra ett ADHD test för alla symtom finns där men jag har inte vågat. Jag vet nog innerst inne  att jag har ett par bokstäver eller 2 men tänk om det inte är så! Då är jag bara korkad!

Så nu förstår ni varför det händer saker här hemma hela tiden. Och fort går det :))

Varför berättar jag då detta?

Joo. För jag hoppas kunna hjälpa andra som känner likadant genom att vara öppen med mina vägbulor i livet!

Alla bär vi på en ryggsäck. Det är bara innehållet som varierar..

Ta hand om er i helgen och ha det roligt. Kramar Erika

 

 

 

 

Saturday, August 21, 2010

SkallePär här..

 

Ser ni vad jag ser?

Jessica-Simpson-s03  sexy-britney-spearsbritney-spears-sexy-photos-attracts-fans1

 

redhead_35164_1202040035_9636386_75847988

Jag ser en massa hår..



Hej svejs!

Tänkte att jag måste visa er vackra bilder med tanke på vad som komma skall *fniss*




_MG_2640

 

Mmmmm Om ni bara visste vad det här tar emot!!! Men det här gör jag för dig Micke *blink*. Nu slipper du och säkerligen många andra gå i undran om vilket tryne som möter min man vareviga dag *fniss*

Saken är den att jag fick som vanligt under graviditeten tillbaka mitt hår. Hade växt ut en 10cm men för ett par veckor sedan började det rasa igen.

Den psykiska påfrestningen av att se hårstråna rasa fick mig att raka bort allt med en gång istället.

För er nya som hittat hit har jag en sjukdom som heter Alopecia universalis vilket betyder att jag tappar allt kroppshår! Du kan läsa om sjukdomen HÄR .

Tappade allt första gången 2 veckor innan min 18 års-dag. Jag hade lååångt hår som försvann på ett par veckor. Hår på kudden, hår på kläderna, ja, hår överallt!! . Förstod inte så mycket för det gick så himla snabbt men det tog hårt på psyket. Att som 18-åring tappa allt kroppshår är inte roligt..

Det kvinnliga försvinner med håret och speciellt ögonfransarna. Det är ändå dom som får fram det levande i ett öga!

Det tog 3 år med mycket cortison behandling innan jag fick tillbaka mitt hår. Den här sjukdomen betyder att mitt immunförsvar slår ut (jag blir allergisk mot mitt hår)  mina hårsäckar så därför åt jag cortison för att slå ut mitt immunförsvar.

Det i samspel med UVB solning gjorde att håret kom tillbaka. Eller ja…. ingen som vet säkert att det var därför men tillbaka kom det :)

Men jag hade tur! Många av oss som har den “svåraste” graden av Alopecia får inte tillbaka håret.

Åren gick och någon enstaka fläck kom och gick men så fick jag min första son… Han blev 5 månader då jag tappade allt igen.

Sen har det kommit tillbaka under graviditeterna för att försvinna någon månad efter…..

Den här sjukdomen har periodvis gjort mig både deprimerad och instängd. Jag kan inte leva som många andra gör. Knackar det på dörren går det en ilning genom hela kroppen….för tänk om någon får se mig så här…..

Jag känner mig sällan vacker och kvinnlig. Jag kan inte bara åka till affären för att handla det där lilla. Måste dölja min skalle först. Sommaren är underbar men också den jobbig för mig med mitt jävla huckle …varmt *ler*

Min hudläkare har alltid sagt att det är tack vare mitt goda humör som jag klarat mig relativt bra igenom mitt hårlösa liv och det stämmer nog bra.

För hur det än är så får jag påminna mig själv om att det finns värre saker att leva med!! Jag har ändå en underbar familj och en man som älskar mig precis som jag är. Han hade nog önskat att jag såg ut som Brittan men va fan. Han har ju en kvinna som kan inreda i alla fall *fniss*

Skulle jag sett ut som denna kvinna utan hår, ja då hade jag gått med ryggen rak ;)



( Megan Fox )

megan-fox-bald_81495879

 

Önskar er en härlig fredag!

Vi ska in till Borlänge och titta på Moped kortegen som i år ska slå världsrekord på över 1200 deltagare. Fiiin blårök i stan med andra ord ;)

Puss och kram önskar Skallerpär