En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Julläsning och God jul!

Året börjar gå mot sitt slut. Senaste månaderna har jag inte läst så mycket eller bloggat särkilt mycket. Men några böcker har i alla fall slunkit igenom. Även om vissa mer eller mindre blivit bländerlästa. Klart läsvärda!




Idag på posten kom julklapparna till mig själv! God jul och gott nytt år alla bokvänner där ute!

Den sista föreläsningen

Äntligen en bok som griper tag i mig! Tycker att jag inte hittar några bra böcker nu för tiden. Den här hade dock en kollega rekommenderat. Enligt henne skulle den vara lättläst, gripande och samtidigt lite rolig. Jag håller med. Tror nästan att jag fått smak för biografier efter den här. Ska nog ta en sväng på biografihyllorna nästa gång på bibblan. Läs mer om Den sista föreläsningen här.

Höga klackar av maxted

Höga klackar av Anna Maxted förvånade mig genom att vara bättre än jag trott. Jag köpte den på rea för bara några kronor eftersom jag ofta stått och tallat på Gå vidare av samma författare på biblioteket. På den står det nåt som liknar: "Om den här boken kommit ut före Bridget Jones dagbok skulle Bridget kunnat slänga sig i väggen". Jag kan hålla med. Höga klackar var i alla fall lika rolig som Bridget Jones och jag skrattade inombords fler än en gång. Bla när huvudpersonens vidrige långhårige pojkvän lånar hennes hårborttagningsmedel i tron att det är schampo. Rätt åt honom! Persongalleriet och tonen i boken får mig att tänka på en av mina favoritserier på tv för några år sen: Livet kan börja! och även en av mina favoritböcker Våga flyga.

Jag började även att läsa på Gå vidare, men har kommit av mig i läsningen. Jag tycker att det varit en sån tam bokhöst. Hittar INGET som jag vill läsa och det har jag nästan inte varit med om tidigare. Beror det på att jag är föräldraledig och inte har koll på "bokfloden" eller är det så att det inte kommer så många böcker i min smak just nu? Eller ska jag skylla på att november varit ovanligt mörk?

Det som göms under sten

Missade jag något, eller???! var första tanken när jag läst ut boken. Eller rättare sagt blädderläst klart den. Den fick aldrig fart och var alldeles för mörk för mig. Jag gillade verkligen författarens tidigare bok: Där tvivlet gror, men den här var inte alls likadan. Den som har läst den ordentligt får gärna upplysa mig om vem som vara mördaren. För var det den som jag tror så var boken helt menlös. Men det kan ju bero på mig också att jag missat någon viktig ledtråd.

Rätt åt dig! av Jane Fallon

Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.

Ser nu att jag inte var så imponerad av författarens tidigare bok: Dumpa Matthew. Rätt åt dig är bättre. Boken beskrivs på baksidan så här: "En svart komedi, underhållande relationsroman och en välkomponerad chick-litkaramell". Jag kan inte annat än hålla med.

Jane Fallon är tv-producent och arbetar bla för BBC. Om boken inte redan är film så handlar det nog bara om NÄR och inte OM.

Utan ett ord av Linwood Barclay

Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.

Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.

Ivans återkomst av Tawni O`Dell

Genom hela boken Ivans återkomst kände jag lukten av gruvdamm i näsan. Vad den handlar om kan du läsa här. Jag läste författarens tidigare bok Avvägar för länge sen och minns den än. Hennes senaste bok Kära syster gillade jag ännu mer för att den var roligare än de tidigare två. Till den som inte läst något av Tawni O`Dell skulle jag nog rekommendera att börja med Kära syster. Efter den är man fast och bara måste läsa fler böcker av samma författare.

Sånt man bara säger av Helena von Zwiegbergk

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk var helt toppenbra!! Jag läste ut den på en dag och natt fastän nattsömnen blev lite väl kort. Det var så lätt att komma in i den, precis som hennes tidigare böcker. Har dock inte läst hennes deckare, men måste kanske ge mig på dem också. Boken hade ett sånt driv fastän det inte var någon speciellt spännande historia. Det KÄNDES som att man var med och att personerna i boken var verkliga. Stämningen satte sig nästan fast i min hjärna och jag kan känna av tystnaden i huvudpersonens hus långt ut på landet.

Hade jag varit lite piggare idag hade jag säkert kunnat klämma ur mig något intressantare inlägg, men det finns det andra som står för. Jag skyller på författaren och boken som stal välbehövliga delar av min nattsömn. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag har den här läsupplevelsen i bagaget!

Mörkrets alla färger av Peter Robinson

Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.

Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.

Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!

Syskonkärlek

Syskonkärlek av Sheila O´Flanagan levde inte alls upp till mina höga förväntningar. I den här saknades bakgrunden på något sätt. Visst det handlade en del om arkeologi, men inte tillräckligt för att få en intressant fond. Kärlekshistorien var väldigt tunn och var nästan bara med de första och sista sidorna. Den egentliga handlingen var den problemfyllda relationen mellan tre syskon och deras mamma. Personerna var så ingående beskrivna att det blev för mycket av varje. Jag hade hellre sett att boken begränsat sig mer till systern som var arkeolog och mindre av de andra. Men, men boken hetter ju syskonkärlek och den handlade verkligen precis om det. Ingen falsk marknadsföring. Bara jag som haft för höga förväntningar och kanske snabbläst för mycket igen. Nyaste Peter Robinson ramlade ju in i veckan. Den ligger i trädgården och väntar på mig och en kopp te.

En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill

Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.

Boken beskrivs på framsidan som "Mycket rolig...tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn". Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.

Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.

Det började så oskyldigt vid diskbänken

Det började så oskyldigt vid diskbänken av Solja Krapu ger verkligen mersmak. Hon är resande i poesi eller poetry slam och jag lyssnade på henne i Alfta förra veckan. Så mitt i prick upplevde jag många av hennes texter. Humoristiska på ett stillsamt, vardagligt sätt. Vill läsa mer av henne. Eller ännu hellre höra henne live igen. Till den här boken finns en cd där man kan lyssna på Solja. Men hon tar sig nog bäst på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon stod så avslappnad inför publiken och bara läste upp alla dikter direkt från huvudet. (Eller hjärtat?) Missa henne inte om hon råkar vara i närheten!

Rött stoft

Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.

Flickan under jorden

Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.

Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.

Inte han! av Sheila O`Flanagan

Snabbläst med kardborreeffekt Dvs att den inte gick att lägga ifrån sig. Lite seg i början, men desto mer spännande på slutet. Inte en av hennes bästa, men perfekt sommarsträckläsning. Om syskonskap, åldersfixering och familjerelationer.

Luftslott av Sheila O´Flanagan

Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!

Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.

Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.

Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.

Leka bland vuxna av Sophie Dahl

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Leka bland vuxna av Sophie Dahl. Den var lättläst som rinnande vatten, intressant och fascinerande. Huvudpersonens liv var långt ifrån ett vanligt svenssonsliv om man säger så. -"KAN man göra SÅ?", tänkte jag flera gånger, men kommer inte på några exempel så här i efterhand.

Under läsningen kunde jag aldrig släppa tanken : Är det här chick-lit eftersom Cecelia Ahern rekommenderade den på framsidan. Det gick liksom inte ihop i min hjärna med att författarinnan Sophie Dahl är Roald Dahls barnbarn. Spelar egentligen ingen roll om det är chic-lit eller inte eftersom jag gillar det, men det ställde till det i min hjärna. Inte en av mina favoriter, men den satte sina spår och jag kommer nog att kolla upp Sophie Dahls nästa bok.

Den utstötte

Som Lyran skrev så vill jag också bara ägna mig åt sträckläsning av Den utstötte av Sadie Jones. Inledningen som du kan läsa om här gör att man är fast efter några sidor. Tyvärr somnar jag strax efter barnen, men varje liten stund jag kan stjäla åt mig läser jag.

Samtidigt läser jag Leka bland vuxna och Karamellskorna. Det funkar faktiskt. Brukar inte göra det för mig. Men en bok i varje rum är inte helt fel när man måste knycka åt sig lästid.

Den jag ville ha

Den jag ville ha av Sheila O´Flanagan var inte så tokig. En ganska så trevlig ny bekanskap. Kom inte riktigt in i boken till att börja med, men på slutet hade jag svårt att lägga den i från mig. Jag minns att lektörsomdömet den fick hos Bibliotekstjänst var ganska bra och eftersom vi hade den på biblioteket måste den ju vara nåt att läsa (!) Sen dök den upp på mitt lilla lokala Ica. Ännu en kvalitetsstämpel enligt min åsikt.

Det var en anings för mycket insikt i finansvärlden för min smak. I och för sig var det en ganska bra bakgrund till berättelsen. Den var inte alls förutsägbar...nja...i senare halvan av boken kunde man lista ut vem hon ville ha. För den som gillar Keyes kan jag rekommendera Den jag ville ha. Enligt texten på boken brukar hon ligga över Keyes och Binchy på de irländska topplistorna. Jag är sugen på att läsa hennes nyaste som just kommit på svenska, men väntar nog på pocketutgåvan.

Ett ganska angenämt sammanträffande, i både Den jag ville ha och den bok jag just börjat på Karamellskorna, är att båda huvudpersonerna gillar att dricka varm choklad, helst i lugnande och läkande syfte. Man blir lite sugen...