Sommaruppdatering

Från 1 januari till 20 augusti har portföljen gått minus 2 procent. Jag är fortsatt nöjd med den stabila utvecklingen, även om valutaförändringar har gjort sitt till resultatet. Under sommaren har jag gjort en del förändringar, så det är dags att beskriva dem. I korthet har jag gått åt lite mer diversifiering, vilket kommer fördjupas i ett annat inlägg. Portföljen är nu uppe på 13 bolag istället för 11. 

Minskningar

Micro-Mechanics. Jag har nämnt detta innan, men har minskat ytterligare. Jag vill äga mer i billigare bolag och de har gått från ett stort till ett av de mindre innehaven. Förutom värderingen gillar jag inte att de har en relativt stor andel av försäljningen i Kina, och att den har ökat (jag ser Kina-exponering som en risk). 

Kri-Kri Milk, har jag minskat i, som nämnt innan. Rapporten gjorde mig tveksam till deras pricing power och förhandlingsstyrka. Det dåliga resultatet i Q1 kan vara en tillfällig effekt och prishöjningar kan kompensera framöver, men frågan är om de gör det fullt ut. Frågetecknet är om bolaget kanske inte var så starkt som jag trodde, och på grund av den osäkerheten vill jag ha en lägre andel. 

K2 LT minskade jag i på grund av en negativ nyhet. I den senaste rapporten nämndes att de fått konkurrens i landet, vilket jag hoppats inte skulle komma. Jag har svårt att bedöma hur stor effekt det får och K2 LT har fortfarande det klart bästa geografiska läget mitt i landet, nära de stora städerna, medan konkurrensen finns på västkusten. Jag tolkar det som att transportkostnaderna spelar roll i branschen, till och med stor roll (jfr denna svenska rapport sid 37, 41-42). 

Till saken hör att K2 LT 2018-2019 som jag tolkar det försökte bygga en ny anläggning i Vilnius, men sålde marken igen (= fick inte tillstånd?) så det är svårt att bygga, särskilt i bra lägen. Men de har gått från ett geografiskt monopol till lokala konkurrensfördelar, vilket gör caset sämre, oklart hur mycket. Men det är positivt att de börjat diversifiera sig och inte enbart består av kremering utan har fler ben.

Noterbart är att jag fortsatt äger Micro-Mechanics, Kri-Kri och K2 LT. Jag har inte sålt av helt, utan minskat mitt innehav.

Ökningar och nyköp

RFM. Jag har ökat en hel del i dem och ser ocykliskt värde och en stark marknadsposition inom glass, mjöl och pasta. De bör kunna föra vidare kostnadsökningar till kunderna, dvs har pricing power. Jag har läst på om Filippinerna och även om jag inte gillar Bongbong Marcus är landet tillräckligt bra för att jag ska äga bolag där. Jag tror inte att de kommer att sälja ut sig till Kina, utan i så fall snarare balansera mellan supermakterna och befolkningen är klart positiv till USA. Noterbart är att Filippinerna inte haft en recession sedan 1998 och är stabilare än man kan tro. 

Ett skäl till att jag vågar ha min relativt höga andel i Filippinerna är att jag läst på om landet i sommar, bland annat. via denna bok. 

Arwana Citramulia har jag ökat i. De är ett bolag som i mitt tycke är en god kombination av tillväxt och värde. Noterbart är att starka kakelbolag står för en hyfsat stor andel av portföljen (Italtile och Arwana). 

Karooooo. Har ökat lite grann då jag tycker de är för billiga (sett till EV/EBITDA) för att vara ett världsledande SaaS-bolag på en jättemarknad. Jag gillar deras satsning på att växa i Asien och Coca-Cola i Filippinerna kan vara en viktig referenskund. Förhoppningen är att asiatisk och europeisk tillväxt över tid kommer få ner deras höga andel Sydafrika och minska valutarisken. Övriga satsningar kan också börja bära frukt och nu särredovisas för första gången Carzuka och Karooooo Logistics. 

Något jag inte tänkt så mycket på innan är en positiv politisk dimension i bolaget, de sysslar ju med att samla data. Här har de en klar fördel mot kinesiska aktörer, där data riskerar att slussas vidare direkt till Kinesiska staten. Poängen är att de kanske inte kommer möta så stark kinesisk konkurrens i demokratiska länder i Asien/Afrika/Europa, vilket kan vara viktigt!

Två nya riktigt billiga småbolag har köpts in, ett i Europa och ett i Afrika. Här talar vi värdecase med låga multiplar. Återkommer med närmare beskrivningar i samband med en större portföljgenomgång.

Sålt Mo-Bruk, minskat i A2 m.m.

Det tar emot, men jag har sålt i tidigare favoritbolag. Ibland är man långsam med att se förändringar och ibland agerar man snabbt. Låt oss börja med Mo-Bruk där jag tog ett snabbt beslut.

Sålt Mobruk
I fallet Mo-Bruk har en för mig okänd risk seglat upp och det är om man kan lita på bolaget till 100% då de anklagats för felaktigt beteende. Här är en artikel där de anklagas för att illegalt dumpa avfall som de sedan fått uppdrag på att ta bort. Se även en artikel där bolaget nekar till att gjort något fel. Ytterligare en artikel talar om en politiker som vill utreda frågan närmare. Svepande anklagelser har framkommit i denna tweet.

Utifrån detta kan man dela upp det hela i tre scenarion. 

• Inget har hänt (mest troligt)
• Mo-Bruk har lurat lokal myndighet
• Mo-Bruk har tillsammans med lokal myndighet lurat staten

Nedsidan och sannolikheten för att något är fel är för mig svår att avgöra. Men att politiker gräver i frågan gör mig rädd. Och det påstås i artikeln att lokalbefolkning och chaufförer ger en annan bild än vad företaget säger officiellt. Worst case kan t.ex. vara böter, indragna tillstånd och inga kommande uppdrag. Och om kursen faller försvinner lite av M&A eftersom de lär använda aktien som betalning (delvis) och banker kanske inte vill låna ut i samma grad. 

Eftersom jag hastigt och olustigt blev osäker så sålde jag allt. Om det här reds ut kan jag tänka mig att köpa tillbaka, men jag skulle kanske fortfarande fundera om något är lurt. Såklart är det en svår fråga, känns inte alls givet att de gjort något fel, men vad är risken? 1%, 10%, eller mer? Och vad är nedsidan om det är så? Kanske överdrivet att sälja istället för avvakta, särskilt när Q1 kommer snart och jag nyligen ökat, men jag gillar inte känslan och den här typen av risker. 

OBS! Bolaget har kommit med ett svar, se detta inlägg (uppdaterat).

Minskat i A2 Milk 

A2 Milk är ytterligare en jobbig försäljning, och det handlar om att momentum i försäljningen är väldigt dålig. Jag undrar när och framförallt om de kommer tillbaka i god form. Jag har missbedömt hur viktig Daigou (privatimport) var för bolaget. Och ledningens försäljningar innan återkommande vinstvarningar gnager, liksom hårdnande kinesisk konkurrens. Nej, jag är rädd för att besvikelserna fortsätter (även om det och mer därtill kan vara inprisat). 

Grym produkt, fantastisk historik, men jag är för osäker på framtiden. Det är mycket möjligt att jag var för positiv förut och för negativ nu. Behåller 4 procent som troligen fasas ut. En annan anledning till försäljningen är vilken typ av bolag jag vill äga. Låt vara att det inte alltid går som man vill (se Mobruk ovan) och att det kan vara svårare, men jag är övertygad om Hidden Champions är det jag ska satsa på. Alltså mer av okända marknadsledare än större och välkända namn. Som en konsekvens är Altium också sålt.

Sålt Taokaenoi

För Taokaenoi har blivit tveksam till ledningen. De diversifierar för mycket och saknar fokus. Grundprodukterna är fantastiska, nyttiga sjögrässnacks, men de satsar inte fullt ut på dem. De borde enbart köra detta globalt och t.ex. inte öppna Japanska curryrestauranger eller korvkiosker i Thailand. Det blir för brett när de inte håller sig till snacksprodukter och de saknar konkurrensfördelar utanför den nischen. För mig känns det som diworsification.

Det som kännetecknar Hidden Champions är ett tydligt fokus. I senaste årsredovisningen har de uppdaterat visionen med "go broad". Jag håller inte med och har sålt. Också detta är en småjobbig försäljning då jag verkligen tror på grundprodukten.

Synpunkter  

Vad tror du om dessa försäljningar? Givetvis kunde jag avvakta med Mo-Bruk till nästa rapport eller när man vet mer, men sånt här är svårbedömt. A2 kunde också fått mer tid, men jag blev långsamt för osäker på dem. Där önskar jag såklart att jag agerat snabbare och tagit in mer av det kritiska perspektivet. I fallet Taokaenoi, ja om man inte håller med om riktningen bör man sälja.

Har ökat i Karooooo, ökat i Century Pacific, lite i Kahoot, köpt in en helt okänd marknadsledare i Europa, och ett nytt Indonesiskt bolag. Skriver mer om detta sen, men idag var det fokus på försäljningarna, särskilt Mo-Bruk.

Inköp Karooooo

Jag har köpt in Karooooo som nyligen listats på Nasdaq. Bolaget består av det gamla Cartrack som funnits på Johannesburg-börsen sedan 2014 och köpts upp av Karooooo. De sysslar med "fleet management", telematik, att mäta hur fordon körs så att företag får koll på sin fordonsflotta i realtid. I praktiken installerar man en dosa/enhet i fordonen, eller använder OEM-data, och kör en SaaS-lösning . Se bolagets senaste presentation och Cartracks hemsida för bakgrund och bättre beskrivning. Se även prospektet inför Nasdaq-listningen (uppdaterat)

Genom köpet läggs Karooooo till den växande software/SaaS-delen av portföljen som nu består av Altium, Embracer, Kahoot, Karooooo, och Netbay. Jag har följt Cartrack en längre tid men det har varit svårköpt, men nya listningen gjorde det lättare att köpa och jag ville se att den processen var avklarad först. Bolaget passar min strategi väl.

Plus och minus

Det jag personligen gillar med bolaget är:  

• Något under radarn för USA-investerare, ingen het IPO. 
• Ocyklisk marknad som växer med 10-20 procent per år. 
• Världsledare, med starka marknadspositioner.
• IT-utveckling i Singapore, smart drag.
• Viss moat via data, lågkostnadsaktör, inträdesbarriärer och R&D. 
• Viss stickyness, kanske även en feedback-loop som ger en allt bättre produkt.
• Stark huvudägare, god historik, goda finanser.
• SaaS, skalbart, till hyfsad värdering (dryga P/E 30 TTM).
• Leder till effektivitetsvinster, alltså ESG-kompatibelt.

Nackdelar ska såklart nämnas. Sydafrikanskt bolag, uppköpt av Singapore-bolag och listning på Nasdaq är inte självklart. Men inget konstigt. Singapore är en bra hub för internationell expansion och IT-utveckling, Nasdaq ger mer visibilitet, konkurrenter är listade där och eventuell kapitalanskaffning är lättare. Globala techbolag passar bättre där än i Johannesburg. En nackdel är att hela 70 procent av försäljningen finns i Sydafrika vilket ger en klar valutarisk. Internationell expansion kommer kompensera, men det tar tid. 

Ökad konkurrens och framtida teknikutveckling är givetvis också en risk. En särskild fråga är hur OEM utvecklas, och här finns en intressant artikel där Cartrack säger att "OEM business was the smallest part of Cartrack’s business, but they were engaging with OEMs and envisaged that, within the next 10 years, it would account for about 70 percent of the group’s business." Detta är något att bevaka. Sydafrika är för övrigt långt framme på området och både Cartrack och Mix Telematics kommer därifrån. Att det växt fram där där kan bero på att behovet är stort på grund av hög kriminalitet och bilstölder. (uppdaterat).

Mer om bolaget

Se en gedigen och läsvärd analys av bolaget här. Själv fastnar jag för detta stycke:

Cartrack is an organically grown telematics and data analytics company. They are vertically integrated, competitively advantaged, with an owner-operator who has sizeable skin-in-the-game and draws a humble salary. The bulk of their revenue is software-as-a-service, they have industry-leading margins and unit economics, and have offline offerings which differentiate them from their peers. Their vertical integration buffers them against cost-pressure, allows them to be the lowest-cost provider, and improves business agility, innovation, and execution

Se även en kort artikel om bakgrund till Nasdaq-listningen. Detta tycker jag låter lovande:

The company operates in the $50+ billion global telematics market, along with local competitors Mix Telematics - which has a primary listing on the New York Stock Exchange - and Netstar (now part of Altron). Outside of South Africa, where it is the dominant player in vehicle recovery and fleet management space, Karooooo does not really compete with Mix or Netstar. Mix has focused largely on the US market although it has a global presence, while Netstar has kept its operations local. Cartrack has followed a careful global strategy, achieving dominance in niche markets, notably Poland, Portugal and Singapore. Germany is the next focus, a far bigger market. 

Man kan också lyssna på en del poddar som tar upp Cartrack, ägaren ger ett i mitt tycke sympatiskt intryck vilket är viktigt. I denna podd får man en bakgrund och här finns en intervju med storägaren och man får bland annat reda på varför de heter Karooooo.

Vad tror du om detta bolag? 

Ps) Till sist ska jag säga att jag gjort några mindre förändringar i portföljen. Jag har minskat i Kri-Kri Milk på en något svag rapport. Har också köpt in en totalt okänd marknadsledare med extremt hög Peter-Lynch-faktor, men mer om det sen.