Första arbetsveckan...

Förra måndagen började jag jobba igen efter fem veckors semester. En semester jag njutit av även om vädret inte visat sig från sin bästa sida. Bara detta att inte ha en massa tider att passa har varit superskönt. Jag har efter 10 år träffat min högskolekompis igen, varit i Kalmar med dottern, läst en massa böcker, slappat, varit på fotbollscup med dottern och sovit i husvagn för första gången i mitt liv, varit med sonen och tränat, röjt här hemma och allmänt bara njutit av att få vara ledig!

Detta verksamhetsåret har jag bytt avdelning och har en tjänst som innebär att jag är tre dagar i veckan på småbarnsavdelningen och två dagar på mellanbarnsavdelningen. Den första veckan var jag dock bara på småbarnsavdelningen då en pedagog fortfarande hade semester där. En vecka med nya rutiner, barn jag inte känner så bra och pedagoger jag inte jobbat med förut tog på krafterna, så i fredags var jag trött.

Jag brukar inte vara gnällig, men den här veckan har jag varit en riktig gnällkärring och jag hatar när jag blir sådan. Jag brukar kunna vända det mesta till något positivt, men när jag känner att saker är fruktansvärt orättvisa och det känns som att det går ut över mig, då är det svårt. I våras var vi elva pedagoger då vi hade flera överinskrivna barn då kommunen inte hade platser till alla barn som stod i kön. Nu i höst har vi inga överinskrivna barn och då blev vi också av med en heltidstjänst. Detta innebar att vi var tvungna att göra om schemat inför hösten. Jag är ingen morgonmänniska som gillar att vara på jobbet kl 06.15, så jag sa att jag gärna ville slippa detta. Innan semestern fick jag ett schema där jag bara såg mina tider. Jag tittade på dem och tyckte att jag fått ett rätt ok schema. Som sagt, jag brukar inte gnälla så jag sa att det var ok. Nu när jag kommer tillbaka efter semestern visar det sig att det schema jag fått inte stämmer med vad de två avdelningarna fått ut. Dessa scheman har jag inte fått se överhuvudtaget. Och det är när jag ser dessa som jag förvandlas till en riktigt gnällkärring. När en kollega fått ett "drömschema" p g a att hon gnäller högst och detta sedan innebär att alla andras scheman måste utgå från hennes... Tur att hon inte jobbade förra veckan för då hade jag gått i taket! Mitt schema blir helt plötsligt sämre och bättre blir det inte när det är felskrivet...

Har i helgen ältat detta fram och tillbaka och kom fram till att jag måste försöka vända mina tankar för att inte gå och må dåligt över detta hela hösten. Ok, jag har inte något bra schema utifrån vad man kan ha inom mitt yrke, men jag överlever och jag har ett jobb att gå till. Är väl medveten om att hade jag jobbat 90% och suttit på kontor så hade mitt nuvarande schema varit bra, men hör jag ett enda gnällande från kollegan med "drömschemat", då lär jag inte hålla tyst!!!

Nog om detta! Förra veckan och hela helgen har bjudit på ljuvligt väder och vi har verkligen tagit vara på de fina kvällarna. Vi grillade nästan varje kväll förra veckan och det kändes som att vi äntligen fick de där kvällarna man längtat efter i sommar. I fredags fyllde min äldste lillebror år och han firade med kalas i mammas stuga. Efter första arbetsveckan var jag inte superpigg direkt, men efter ett mycket uppfriskande dopp vaknade jag till igen! "Du flåsar mer än när du varit ute och sprungit", sa dottern när jag stod där på trappan vid bryggan och försökte komma i. Hyperventilerade på väg ner i vattnet. Blev ett snabbt dopp för att inte få förfrysningsskador...

Vi hade sedan en trevlig kväll där ute med god mat och god tårta. Solnedgången var magisk, som alltid där nere. Blev lite hånad för alla mina foton, men i år var det första gången jag fotade en solnedgång där vid stugan. Kvällen slutade lite tråkigt, men så är det när vissa bara ser fel och brister hos andra och inte tänker sig för innan de öppnar munnen.

Inte mycket positivt i detta inlägg, men sådant är livet emellanåt. Livet är inte alltid rättvist, men "det är inte hur man har det utan hur man tar det"! Kanske tar lite tid, men jag kommer att försöka att vända allt negativt till något positivt i slutändan. Och huvudsaken är att jag och min familj är friska och kan göra vad vi vill med våra liv!