jag tänker att....

Saker som rullar runt i huvudet (filtrerat genom lämplighetsfiltret ;-). Tex att gilla läget....att det inte alltid behöver betyda att inse att man måste "stå ut" utan att man faktiskt kan gilla läget trots att det inte var förstahandsvalet. Som idag tex, och igår. Vab för lill-Kisen, frustrerande och stressigt att inte kunna göra sitt på jobbet men o en sån lyx att bo i detta land där möjligheten finns till att stanna hemma med sjuka små och att det ibland faktiskt är mysigt med en vab-dag el två. I höstas var det kanske lite väl (läs to fu###g much) mycket vab men på denna sidan nyåret helt hanterbart tycker jag. Tacksam för det! Att känna tacksamhet är ju också att gilla läget, verkligen gilla det. På tal om tacksamhet så rullar den känslan runt som bomull i hjärta och hjärna just nu, det är sportlov i vår del av världen denna vecka. Varken jag eller Maken är lediga men ungarna får vara det ändå tack vare mor och far-föräldrar som bor nära och gillar sina barnbarn och är så generösa med sin tid. Guld och gulle! Lyx att ha (nästan) alla nära. På tal om lyx, att bo i den här lagomt lilla staden och ändå ha så in i bänken många fina och härliga vänner, som grädd på moset verkar nya dyka upp lite då och då. Imorgonkväll vankas det tex fest hos några för oss ganska nya bekanta - hur mycket gillar jag det!! Mycket! Älskar att lära känna nya människor, folk är spännande! Nu återstår bara what to wear-grejen.....

lite mindre jag...el en annan version kanske

I en av mina favoritfilmer Shirely Valentine (alltså, jo jag vet, det är en ganska cheesey rulle fr 1989 - but I love it!) finns en sekvens som jag ofta tänker på. Shirely är den uttråkade och förbisedda medelålders frun/mamman som får nog, åker på smygsemester till Grekland med en väninna, blir dumpa av henne när de kommer fram och får semestra själv, in a nut shell. Hur som, precis innan hon ska lämna hemmet med sin smygpackade väska ringer den snobbiga och präktiga grannen på dörren. Samma granne som Shirley tidigare fått totalt spel på och lurat att hon ska åka till Grekland med sin älskare... Grannen kommer med en present, en ljuvlig citrongul sidenkimono. Grannen berättar att hon haft den i en evighet men aldrig varit modig nog att använda den i rädsla för vad alla andra ska tycka. Fy vad jag inte vill leva livet med vackra kläder i garderoben som inte blir använda...pga av vad andra ska tycka. Life is to short not to wear beautiful clothes...och allt det där, om det är det man vill. Näe, äg din look och använd det du vill. Därför, när jag semestrar i solen blir jag alltid lite mer boho...för någonstans där inne finna ett litet behov av att leka lyx-bohem då och då....så en får passa på helt enkelt.

nöjd, typ

Ibland slänger man bara på sig ngt när det vankas hemmakalas, slappa jeans och lite siden - blir nöjd. Ibland får man till det så man blir riktigt nöjd, ibland är man brun som en pepparkaka och fräsch utan att behöva tänka på det. MEN ibland (läs nu) blir man överlycklig över ett par gamla gravidtights som liksom ser ut som jeans...typ iaf. Det är lite olika det där ;-)

In my bag!

Blir full i fniss när jag läser hos Alex (Försök att inte se så snygg ut), om vad hon har i sin väska. Ni vet ett sånt där inlägg som stor-bloggarna brukar göra och visa upp en I-pad, en liten flaska Byredoparfym, en present från endera Tiffanys el Ladurée, ev en sovmask med LV-mönster och ibland något som går att äta och alldeles säkert en flaska vitamin/cocos/mineralvatten...ni vet ett sånt inlägg. Alex väska är lite mer realistisk och hon undrar vad vi andra har i våra......haha, jo nu för tiden skulle mitt glamorösa väskinnehåll ganska ofta kunna listas så här. Ett par småtrosor i sttrl 86....i bästa fall oanvända, en gammal banan eller skruttigt äpple, en plastpåse med div skräp som är för otrevligt för att låta det kuska runt löst i väskan, en packe näsdukar, nässpray för människor i div åldrar, ett urinprov (täta och regelbundna kontroller hos MVC ;-), tuggummi, jobbpapper nedklycklade i all hast, en kalender, ev en socka eller annat undda plagg, mobil såklart, and the list goes on.... Inget man vill hälla ut å visa upp för en tulltjänsteman direkt.

snurrar i min skalle

alltså kuddar....igår bloggade jag om kuddar....samtidigt på facebook följer jag vännernas nyss påbörjade kamp, ett barn är sjukt och det är en mardröm att ens låta tanken nudda vid det som händer. Det knepiga i att ha ett banalt bidrag på webben.....rättfärdiga (för mig själv, det fattar jag) sitt ytliga babbel om fluff. Men det kokar alltid ner till att hylla livet gör jag inte genom att inte leva det på mesta möjliga sätt (och bloggen är ju bara ett fragment av livet jag delar med älskade familjen och vänner). Så jag fortsätter å berätta för er om fluffet i tillvaron, vissa dagar är det svårare att finna orden bara. Idag är himlen blå och solen är med oss, bäst nu att ta till vara på det, livet. Idag drar vi ner gnället på minimum och tänker på vad vi säger. Et tous? Att vara vintertrött den här tiden på året är inte konstigt  men det är heller inte farligt. Det är inte en riktigt jävlig förkylning heller eller ens en magsjuka. Trist och jobbig - visst, men farlig - näppeligen.

att vänta

Ni vet den där leken man leker runt midsommarstång och julgran, raketen. Man börjar klappa långsamt och så fortare och fortare och samtidigt kryper man ihop mer och mer för att kunna göra tjoho-uppskjutet så högt och effektivt som möjligt, ni vet den. Jag känner just nu som om jag gör min egen version av raketen, en tyst och mer stillsam version och jag är just nu ganska långt ner i ihopkrypet, förbereder mig för uppskjut. Jag tystnar, samlar kraft försöker att inte göra av med onödig energi. Det är ett konstigt tillstånd för mig, konstigt att trappa ner, inte vara så jävla glad hela tiden (ja eller alltså ;-) och välja mina "strider". Saktar helt enkelt ner för att kunna vara lite explosiv senare. Get it!?

Jag tänker att.....

......mina barn förvånar mig ständigt.
Tvååringen säger, mamma, kolla mig! Sedan börjar hon spela luftgitarr och head banga - lilla underbara skrutt. Maken dog lyckodöden och gick igång så nu är det grunge-fest i salen, en 35-åring, en femåring, en sexåring och Kiddo, 2,5 stampar runt där inne och Kurt ler mot oss i sin himmel. Note to self, livet är nu.

Jag tänker att - klurigt

Det trixiga i att ha tid för koll hos mvc på eftermiddagen och vara ombedd att komma med morgon-urin....och vara på jobbet hela dagen innan.

Klura på den ni ;-)

Tänker på att jag nog aldrig skrivit urin i min blogg tidigare och nu har jag fått in det två ggr i ett inlägg ;-D

Jag tänker att - Lars Lerin

Tittar på Sommarpratarna och den ljuvliga Lars Lerin filosoferar om sitt liv och hur andra kanske uppfattar det. "Jag förstår att vissa tycker att det verkar krångligt att resa jorden runt för att hitta någon att älskar...."
Jag tänker att det kanske inte finns en enda bättre anledning.

Jonas Gardell

Jag är en struts, det vet alla som känner mig på riktigt. Vill inte läsa verklighetsskildringar, inte se tunga reportage om sexhandel el barn som far illa, vill inte att filmer el serier jag ser ska handla om vare sig organiserad brottslighet el mc-gäng. Alltså, jag vet att all denna skit existerar, kan bara inte ta in den om och om igen. MEN, det finns delar av historien som jag tycker att jag/alla ska känna till, en skyldighet tom. Förintelsen är ett exempel, inte många som skulle säga emot mig där, feminismens historia också tex. Och så historien om HIV/AIDS, alltså, bara kalla det för en historia låter ju så jävla banalt plus att det ju inte precis är en avslutad historia utan vår pågående, men jag hoppas ni förstår. Jag har precis läst ut första delen i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar...och jag är helt slut. Den är så vacker och ofattbart hemsk....eller egentligen fattar jag att det hemska knappt börjat, det kommer i de två sista delarna. Olycksbådande el kanske en obehaglig känsla av hur alla är dömda redan, hur vacker kärleken än är, för det är så vackert när de faller å så hudlöst, obehagligt och sårbart i alla andra fall. Jan Gradvall skrev i sin krönika i DI Weekend för några veckor sedan att Gardells böcker var en upprättelse för alla som var med, att deras historia äntligen berättas, att de blir ett bevis på att det hände, att de som inte finns har funnits. Bra där. På inget sätt har jag varit berörd av detta, annat än att min generation kanske förstod vikten av kondom bättre än den innan. Men historien, den ska jag kunna...vara medveten om, kunna förhålla mig till. Tänk så fånig man känner sig när man precis fått ny information om något som borde vara självklart att veta. Fler dog än Sixten Herrgård och Jacob Dahlin, det var fulare och hemskare än jag någonsin försökt förstå och samhället svarade på inga sätt el i alla fall väldigt dåligt upp emot behoven som kom. På tal om strutsar alltså...

jag tänker att

----------------Cia Jansson fr Elle----------------
Detta! är väldigt intressant och jag känner mig mycket lockad....å ena sidan....å andra sidan skulle det väl innebära slutet för min blogg. Inte för att någons värld annan än min skulle påverkas märkbart av det...men jag gillar ju att greja på med min plats i cyber. Kanske skulle det också vara kul att följa en blogg där bloggaren försöker att klara sig på 6 plagg genom hela månaden, ett tag, säg i just en månad....men sedan då ;-) Såklart vore det bättre för världen om jag (läs alla) inte shoppade så mycket....men det vore dåligt för ekonomin. Jag försöker ju alltid shoppa i min egen garderob och nu när jag bor i en stad med mindre utbud än tidigare så har min garderob blivit mycket mer betydelsefull.....det jag inte hittar på stan kanske finns i garderoben min. Knasigt vore det väl om jag gjorde mig av med de plagg som jag redan har för att klä mig i färre plagg....bättre då att inte köpa så mycket nytt utan återanvända. Men som sagt, jag lockas av tanken att ha en mer översiktklig klädsamling, att inte ha hinder som ögonen fastnar på i garderoben som jag aldrig använder. Nu när jag ändå lever i ett kaos kanske det är lika bra att rensa ordentligt. Ett tag tänkte jag ut säsongsvis vad jag behövde fylla på med i garderoben men när vi flyttade hit upp tappade jag den framförhållningen. Dags att börja igen kanske. Detta tema tangerar även mitt ständiga funderande på "en stil". Om jag hade en enhetlig stil, om jag höll mig till en stil, så vet jag ganska klart hur jag skulle se ut....vad jag skulle landa i....men det skulle ju också innebära att det inte längre var så kul att blogga....eller? Klur klur klur, jag har ju följt bloggare som har en ganska konsekvent stil som ändå lyckades variera sig inom den, typ Linn, Skande och Kling men de var ju strösslade med både fantastiska skor, väskor och andra accessoarer att variera sin ganska rena och enkla stil med. Fast kanske tycker jag att jag är spretigare än vad jag är...kanske är detta ett ganska babligt inlägg av en hyfsat trött men glad person..... Det kanske är det som är lösningen, att ha "sin stil" men att få den att kännas och verka intressant och varierad. Men funderingen som jag alltid landar i när det gäller den här frågan är; vad gör man när lusten till ett vackert plagg el en look golvar en....det estetiska, lustfyllda och ljuvliga med mode utgör ju en stor del av min person....precis som tex konsten el varför inte maten. Hur lever man med endast 6 palgg i gerderoben om man är en estetiskt intresserad person som behöver fylla sina depåer för att inte få estetisk anorexi....kanske om jag fick arbeta med kläder skulle det fungera för då får man liksom sitt lystmäte ändå men nu, nej det går nog inte. Kanske kryper "min stil" allt närmare.....jag tänker att sedan.....sedan när jag är en sisådär 50, då har jag landat, då har jag en kulturell, elegant, lite dyr men ändå kul stil....lite fransk Gudrun Sjöden fast med jeans, höga klackar och dyra smycken.

Haha, välkommen in i huvudet på mig!

Pic; fr SvD (En av mina mode-idoler, som också lyckas med konststycket att ha en enkel och enhetlig stil utan att bli trist.)

Jag tänker att;

....det är trevligt att lära sig nytt och måsta erkänna att man kanske inte hade koll. I helgen har jag lärt mig om Halloween, att det inte alls är en kommersiell amerika-grej (ja alltså nu är det kanske det men inte från början) utan en urgammal förkristen tradition från kelterna på Brittiska öarna, All Hallows' Eve. Kändes skönt, för jag gillar ju hela grejen med maskerad, spöken och häxor då och då men vill gärna att det finns plats för lite eftertanke också....dock vill jag inte blanda ihop det med allhelgona som är en av mina vackraste högtider. Tända ljus för att minnas, det lär jag mina barn. OCH om man läser på om halloween så var det ju faktiskt det man gjorde även då, back in the days of kelterna. Men som sagt, det är kul att lära nytt och återigen fascineras jag av kyrkans uppfinningsrikedom när det gällde att adoptera folkliga tratidioner och göra dem kristna.

jag tänker att;....

....jag gillar verkligen programmet Så mycket bättre, så mycket.

....jag har en girl crusch på Eva Dalgren, världens coolaste Eva Dalgren.

....min kompis J-Flash borde bli riktigt blond igen, alltså platina, för hon ser ganska mycket ut som en yngre Eva och båda är lika vackra som blekta blondiner.

....det fortfarande gör så in i helvete ont att Anna Lind inte lever, att hon inte är här och leder Sverige bort från allt trassel.

tänker att;

midnattsblått med svart är fina grejer.

Pic; style.com

Jag tänker att;

det är svårt att fota dagens när mörkret kommer innan Maken är hemma, det är tur att jag har tid hos frisören i morgon för nu känns det bistert på den fronten, det är lite nervöst att gå till ny frisör, att det är banalt att hålla på att tänka på sin frisyr så mycket, det är härligt att spontanluncha med fina Maken, det var ju tusan också att klänningen som kom på posten idag från Monki var ful...rent ut sagt, det börjar bli bråttom att hitta den perfekta blåsan till tjusiga festen under min husmors-weekend, det inte är spännande med korv och makaroner till middag men att det kommer smaka gott och vi kommer bli mätta, det blir bra med en syrlig tomat och löksallad till middagen, det är fint med klädda knappar, som jag har idag på min gröna klänning från Monki...som till skillnad från den tidigare nämnda är fin.