Besök i fårhagen

Hörde Hampus och Brorsan bräka lite övergivet i hagen. Under tiden de tog en tupplur hade resten av flocken gett sig iväg till en godare del av hagen. 

Efter lite letande hittade vi dem; de syntes nästan inte för allt gräs.

Trygga tillbaks hos mamma...

Här är de yngsta av allihop, men det ser man inte längre. De har vuxit så det knakar, precis som alla andra.

Vi har flera olika färgkombinationer och det gör det lite lättare att hålla reda både på lamm och de vita tackorna. 

Jag klipper fåren lite efterhand med en vanlig sax.Under tiden kan de se ut såhär, om de bestämmer sig för att det räcker för dagen...

Den här bruna färgen gillar jag skarpt; älskar ju brunt...

Vi har börjat förbereda för ett växthus och för att komma in i trädgården fick vi först gräva oss en lite väg. Därför blev det en lite kulle, som lammen (och även några tackor) tyckte var väldigt spännande. Lite herre på täppan och bus.

 Lammen har jag tänkt att sälja, så är det någon som är intresserad är det bara att höra av sig. Vi har även några getkillingar av rasen Göinge och några kattungar till salu...

Våra efterlägntade små lammisar!

Hampus, 1 dag gammal...

...och redan en pigg liten krabat. 

Äldste sonen hälsar på ett av våra första lamm. 

När den andra tackan lammade och det också blev svart-vita trodde jag att alla skulle bli det, eftersom baggen är det. Men det blev inte alls så, nu är det en härlig mix av svart-vita, brun-vita och helvita lamm, som springer omkring i hagen utanför. 

 Snart kommer det lite nya bilder, för de växer och har nu blivit nästan en månad gamla

Ha en trevlig helg alla!

Getsläpp!

Häromdagen hade vi getsläpp , dvs, vi släppte ut getterna på bete. I våra trakter är det annars vanligare med kosläpp, men här kan vi inte ha det, eftersom de alltid får gå ut och in som de vill. Våra getter, däremot har under en tid nu varit hänvisade till några större boxar i la´gården. 

När vi flyttade dit dem, satte vi upp några brädor för att killingarna inte skulle gå nånstans. Vi är ju helt nya på det här med getter och vet inte så mycket, så när de glatt balanserade på brädorna efter ett par dagar och hoppade vidare ut på foderbordet dr korna äter, blev vi först lite oroliga. Men det verkar som det är de kommer överens med kossorna, så vi har lämnat det så, för det har hållit mamman inne i boxen...

Nu när det var dags att släppa ut dem skruvade jag i alla fall ner de här brädorna och mamma get, Hillevie, förstod på en gång vad som var på gång. Därför försökte hon gå genom spjälorna i en grind, vilket hon kunnat göra hela tiden hon varit hos oss, även som höggravid. Men nu gick det inte, så hon behöver nog röra på sig lite.... Hon fick vackert vänta tills jag var klar och kunde öppna grinden till henne. Sedan dess har hon nog inte varit i boxen, tror jag...

Helena och Urban

Alla som har eller haft getter vet ju att det är väldigt nyfikna och liksom glada djur och det syntes på dem även när de fick nys om att man faktiskt kunde gå ut genom den här porten, som alltid står öppen. Med sin mamma i ryggen var det inte något stort steg, men väldigt uppskattat.

Vår äldste son, liksom hönorna var med när de killingarna gick ut.

Helena och Sara

Vår hund ville, som vanligt vara med, och det var det mest spännande för både honom och getterna den dagen, tror jag.... Jag tror inte de sett varandra tidigare, så det var ju något nytt för dem allihop.

Vill passa på att förvarna dem som inte är så intresserade av våra djur, att nästa inlägg kan komma att handla om såna här, för nu har vår får börjat lamma. Det är SÅÅÅ spännande!

Ha en trevlig dag!

Några fler nykomlingar har äntligen kommit!

Det här lilla svarta tacklammet och ett bagglamm hämtade sambon och det är så härligt att se dem ihop med de vita vi har sen tidigare. Baggen fick genast fullt upp med alla nya flickor och den nya tackan välkomnades i gruppen från första början. Jag var lite fundersam kring hur det skulle gå och vi hade en tom box till förfogande om det skulle behövas, men det gjordes det alltså inte. Jag är SÅÅ glad att få ha dem här, även om det är en del jag behöver lära mig kring hantering och skötsel av dem. Det ju inte riktigt som hönor...

I veckan hämtade jag också ett par nya djur till gården och uppfyllde därmed an gammal dröm. Det är ett getpar av allmogerasen Göingeget, som nu står inne i vår la´gård och jag tror det känner sig ganska hemmastadda redan, även om de var lite uppskärrade den första kvällen. 

Söta Hillevie...

... och stilige Viggo!

Nu ska jag se till att fylla i qalla papper man måste skicka in för att ha de här, men sedan är vi officiellt ägare av alla de här praktexemplaren.
Jag ser fram emot en spännande vår med lamm, killingar och även nya Hedemorakycklingar, som jag redan bokat efter att ha blivit av med samtliga jag köpte i år...

Julhälsningar

Våra nytillskott

Nu har vi tagit hem våra tacklamm, som ska bo hos oss nu och ännu så länge är de lite rädda för oss, så det var svårt att komma nära dem. Men jag är så glad att äntligen hittat dem och när vi gjort det kunde få hem dem så fort. Inom kort kommer också ett bagglamm, så det kommer förhoppningsvis bli fler till våren....
Förra helgen ägnade vi oss åt att hägna in en hage med fårstängsel och den är precis framför vår trädgård, så vi kommer förhoppningsvis vara med dem mycket, så att de blir riktigt tama och mysiga. Jag har också planer på lite fler djur i samma hage, såsom Göingegetter och Fjällko,men det får vi se när det blir...

(G)ulliga hälsningar

På djurrunda

Jag tror jag låter bilderna tala här, även om de inte helt kan återge hur härligt det var...

Hagtorn

Under några år nu, har den lilla hagen framför vårt hus inte varit så hårt betad och då har de här hagtornsbuskarna kunna växa till sig. Det här året kan man se hur det sett ut en gång, för de växer längs samma linje som träden och ramar in hagen som tydligen för länge, länge sedan var en del av trädgården. Jag har även hittat vinbärs- och krusbärsbuskar planterade i rader och de ska jag försöka ta med mig till vår trädgård.
När jag nu sett de här buskarnas förvandling med de olika årstiderna, så ska jag försöka föröka dem så vi kan ha likadant i vår trädgård. De är lika vackra på sommaren när de blommar som nu på hösten med alla bär.

Gården från ovan

Här bor vi.

 

Här finns en bild, som är tagen flera år tidigare.

Våra kära kossor... igen

Häromdagen var vi på en liten promenad och på vägen hem hade hunden glömt att vi flyttat en flock alldeles intill vårt hus. Han blev livrädd och det tyckte kalvarna i sin tur var jätteskoj, som började springa efter. Det var en rolig syn.

I flocken finns en hårt arbetande tjur. Han stortrivs och är jättetrevlig, men jag har en väldig respekt för honom för det finns väldigt mycket muskler i en sån. Det lärde jag mig en gång när jag skulle hålla en annan tjur. När han vred på huvudet lite hastigt for jag i väggen som en vante. Sen dess ser jag till att det finns ett staket eller något mellan mig och dem, även om de är snälla.

Hela flocken stod och åt hela förmiddagen ,men fram på eftermiddagen blev de lite slöa. Då tog alla siesta och det var flera kalvar som precis som Ferdinand låg vid den gamla eken.

Det såg verkligen gulligt ut, tyckte jag och de ser ut att trivas ganska bra med livet.

Jag vill passa på att tacka för er respons när det gäller val av bänkskivan till köket. Det är alltid roligt att se saker och ting från olika infallsvinklar. Tack!

Som jag skrivit tidigare har Martin haft fullt upp med gårdsarbete och de senaste två veckorna har han spenderat med vår nyligen inköpta gödselspridare. Vanligtvis brukar det vara jag som är tidsoptimisten och Martin har mer en realistisk tanke om hur lång tid något kommer att ta. I det här fallet hade han helt misstagit sig med tiden det skulle ta att reparera maskinen. Jag tror att han kom in nästan varje dag och hade hittat nya grejer som antingen behövde bytas eller helt enkelt saknades. Därför var han ganska nöjd när han i torsdag, efter nästan två veckor, kom in och sa att imorgon skulle han bara fylla i olja och så var den färdig. Tyvärr blev det nog ett lyft för mycket, för i fredags fick han ett kraftigt ryggskott och vi fick åka akut till kiropraktor. Nu rör han sig i slowmotion och jag känner mig så maktlös; vet inte riktigt vad man ska göra för att hjälpa. Man man ser tydligt hur ont han har och våndan och tristessen över att inte kunna göra något är stor.
Fick en bild av honom när han sitter med vinkelslipen på en del till gödselspridaren.
Några söta och glada nytillskott. Våra tjurar ser ut ungefär som kalven till vänster, men eftersom vi tidigare haft andra raser, så är vår besättning en salig blandning av raser. Därför är det alltid lite kul att se hur kalvarna ser ut
Mor och dotter vid Gamlastugan. Korna har en förkärlek för det gamla huset, så jag funderar på att flytta in deras bete något, så de inte går så hårt åt det. Då får vi samtidigt en lite större trädgård och en plats där det skulle passa att ha lite köksträdgård, tror jag.

Nu till en helt anan sak; jag har suttit och räknat igenom kostander för vårt hus och skulle gärna vilja göra ett långt inlägg om det, men det känns som det är lite tabu att tala om pengar. Men jag vill ändå säga TJOHOO!, för vi har lyckats hålla oss inom vår från början tänkta bugdet. Och eftersom vi gör så mycket vi bara kan själva, ser man så mycket tydligare hur mycket det springer iväg när man tar hjälp. De enskilt största konstaderna är nämligen plåtarbetet, pannan och värmesystemet, samt lönekonstnaderna till den polska familj, som jobbade hos oss under en tid. Jag inser ju att man måste ta hjälp med vissa saker, men är så tacksam över att ha någon som vill göra det mesta själv. Jag är också tacksam också över våra tålmodiga barn, som fått växa in i vårt hus och allt arbete, för det är inte helt färdigt någonstans även om funktionen finns.

Kanske skulle avsluta med att säga att jag håller på att grundmåla på lite olika ställen. Det tar sin lilla tid, eftersom jag bara får hålla på små stunder, men så småningom ska det väl bli färdigt. Och då det är värt allt slit, för det är något speciellt med att göra det själv!