När jag bläddrar bland mina bilder i mobilen så ser jag att det är övervägande, och kanske inte helt oväntat på familjen, vänner, upplevelser, inredning/huset, fåglar, blommor och mat.
Jag tror att det beskriver mig som person ganska väl.
Det är ju svårt att ta kort på känslor, men en gemensam nämnare för bilderna tycker jag ändå speglar väldigt mycket glädje, kärlek och omtanke.
Sådant som vi mår bra av och förenar oss människor på många olika sätt.
Och det är nog det som jag helst vill bli förknippad med också.
Vi har ju utvecklat vår lilla gård till en idyll utifrån vårt tycke och förutsättningar.
Och där har just blommor blivit ett intresse som har vuxit, men även lite bär och grönsaker i en liten skala, men gör så otroligt mycket för att vi trivs så otroligt mycket.
Jag uppskattar att bjuda mina barn, föräldrar och goda vänner på middag.
Att vi får träffas i större eller mindre sällskap är så värdefullt.
Men det är minst lika mysigt och betyder lika mycket att äta middag på tu man hand med Tomas.
Det är vid måltiderna som vi får tid att prata om allt möjligt.
Att ge varandra tid tillsammans är nog det finaste och bästa som vi kan ge oss själva.
Att lägga vikt på det som verkligen är det viktigaste i livet.
Vårt hem är där vi trivs allra bäst, och det förtjänas att lägga ner vår själ och hjärta på.
Fågelintresset har också något som har vuxit med åren.
Jag märkte under våren hur uppskattat det var att jag la upp bilder och filmklipp från holken.
Att få se på så nära håll hur nya små liv kläcks, växer och sedan flyger ut ur boet.
I år blev det lite extra händelserikt när hackspetten försökte ta sig in genom att hacka hål på flera ställen.
Jag har bestämt mig för att köpa en ny holk, då det inte är någon mening att försöka laga den gamla.
Jag kontaktade företaget Green backyard om de har något tillbehör som jag kan sätta på holken för att skydda den mot just hackspettar.
Tyvärr har de inget just nu, men de tog med sig tipset, så vem vet, kanske de hinner tillverka ett innan jag slår till på en ny.
Upplevelser är ju något som jag brinner för i stort och smått.
Att få se och göra något annat.
Det är det som är "moroten" för mig när jag jobbar.
Att sätta lite guldkant på livet.
Det finns nästan alltid något som jag går och tänker på att jag skulle vilja göra.
Då handlar det om att planera och ha framförhållning.
Just nu har jag två grejer inplanerade.
Den första är med Maria i slutet på januari då hon ska få sin 50 års present av mig.
Sedan är det i mars då Tomas ska få sin present, då vi ska titta på Per Andersson Kardborreshowen.

Lycka är inte något som redan är skapat.
Det kommer från dina egna handlingar.
&
Var den förändring du vill se i världen.

På återseende!
:O)

 

Middagen i lördags blev så lyckad och framför allt mycket trevlig.
Till förrätt bjöd vi på smördegsinbakad brie med fikonmarmelad och hackade pistagenötter.
Jag gjorde även en lika variant fast med honung.
Supergoda till bubblet.

Till varmrätt blev det älgfärsbiffar, sås, trattisar, guldmos, inlagd gurka och rårörda lingon.

Till efterrätt hade vi gjort inkokta saffranspäron, som hade legat i lagen från tisdagen.
Till det vispad kardemummagrädde och riven choklad.
En liten försmak av julen.
Maria och Mattias fick bli "försökskaniner" både på förrätten och efterrätten, då det var första gången som vi gjorde dem.
Men det var definitivt inte sista gången.
Livets goda!

Söndagens bandymatch slutade med en nervpirrande vinst med 7-6 mot Hammerdal.
Elias var i toppform och gjorde 4 mål och en assist. 
Det blir aldrig 0-0 i bandy.
Är så glad att jag var ledig.
Sedan blev det middag med mamma och pappa.
Det gäller att maxa de helger som jag kan.
Gläds så mycket att Petter har fått jobb, efter varslet från Barona i våras och säsongsjobbet på kyrkogården.

Jag har ringt till veterinären i dag och beställt recept på Sileo till Chess.
Mot akut ångest och rädsla som orsakas av ljud.
Tänkte att jag ska vara ute i god tid så det finns på apoteket till nyår.
Han håller formligen på att stressa ihjäl sig vid klockslaget, och vi får rent ut sagt ett helvete att försöka få honom lugn.
Och när man tror att det har smällts klart så börjas det om, så detta kan hålla på minst ett par timmar in på det nya året.
Tror inte att folk riktigt förstår vad detta orsakar.
Tänker även på alla djur i naturen och runt om i ladugårdarna.
Men som det känns så bryr sig inte majoriteten, har man tänkt skjuta raketer så gör man det oavsett.
Alla har ingen stuga i skogen att åka till, och att behöva sätta sig i bilen och köra runt i flera timmar är inget alternativ.
I fjol hade vi en tanke på att åka till hotellet på Frösön med Chess, men de tog sådant ockerpris, t.o.m om man inte skulle äta middag, så det gick bort.
I år hoppas jag på ett lugnare nyår.
Som det ser ut så ska jag jobba fram till kl 21, så det är tur att Tomas är hemma.

På återseende!
:O)

 

I dag känner jag mig lite nedstämd.
I onsdags fick vi beskedet att vår nuvarande chef ska sluta, som så många chefer före henne har gjort.
Detta har under natten och morgonen upptagit nästan hela min tankeverksamhet.
Det känns riktigt tungt.
Tungt att det upprepar sig sedan jag började att jobba.
Det tar så mycket kraft och energi att börja om från början.
Det skapar mycket frustration, oro, spekulationer och en viss besvikelse så klart.
Och så blir jag ledsen.
När man som jag har jobbat länge och varit med om en hel del under årens lopp, så skulle jag bara vilja ha arbetsro.
Jag vill lägga energin och kraften på vårdtagarna.
För varje gång det slutar en för mig omtyckt arbetskamrat eller chef så tappar jag också lite av min gnista.
Detta är sjätte personen på kort tid som slutar, som jag har uppskattat väldigt mycket.
Sedan förstår jag givetvis att de inte kan ta hänsyn till alla, för sina beslut.
Man står ju alltid sig själv närmast.
När man tillbringar så mycket tid på jobbet, så är det också väldigt viktigt med bra arbetskamrater och chefer.
De växer minst sagt inte på träd.
Nog om detta.
Ska försöka tänka på något annat resten av dagen.
Jag kan ändå inte påverkad det.
Jag har ledig helg.
Det är klarblå himmel.
Solen skiner och det har övergått till plusgrader.
Det får nog bli en promenad efter att jag har varit och handlat.
Sedan får jag se vad dagen har att erbjuda.
Vi har i stort sätt julpyntat klart.
Det är bara lite småsaker och granen som saknas.
Det bästa är att göra lite i taget tycker jag.
Vi tjyvstartade i lördags med att göra glûhwein.
Jättegott!
I morgon ska vi ha middagsgäster, så jag planerar för en trerätters.
Det ser jag fram emot, och det ska bli väldigt trevligt.
Innan dess kanske vi går en sväng på julmarknaden på hembygdsgården.
Några julklappar har jag lyckats planera för.
Det blir svårare och svårare för varje år, då de kan köpa så mycket själva nu.
På söndag är det bandy.
Göra lös är vi aldrig.

Trevlig första adventhelg och på återseende!
:O)

 

Måndagen den 17 nov. satte vi oss, ett helt gäng från kommunen, på tåget till Stockholm.
På tisdag morgon gick vi till Waterfront congress centre, en kort promenad från vårt hotell.
Allt väldigt nära centralstationen.
Ca. 1300 personer från Sveriges alla hörn hade samlats i plenum salen för en konferens i palliativ vård.
Välkomsttalet hölls av Bertil Axelsson ordförande för Nationella rådet för palliativ vård.

Invigningstalet hölls av sjukvårdsminister Elisabet Lann.
Efter det blev det underhållning av Emil Jensen, som sjöng och pratade så varmt om att leva livet.

Sedan fick vi lyssna på en helt fantastisk föreläsning av Ida Kjos.
En klok och fin person som hade så mycket intressant att säga.
Hon pratade så varmt om sin tvillingsyster Elin som gick bort i cancer.
Sin tid som jurist, fd. advokat och livet i stort.
Det gav så mycket energi och framförallt inspiration.
Känslan när man känner sig helt uppfylld av ren glädje.
Efter det körde föreläsningarna i gång.

Med utsikt mot stadshuset intog vi lunch i smått kaos.

Med huvudet fullt av olika föreläsningar som handlade mycket om cancer, cancervård och den röda tråden var Samtal, så var det skönt att ta en promenad innan middag.
Vi bjöds på en trerätters middag och underhållning av Sthlm Beats.

UllaKarin Nyberg psykiater, kanske mest känd från nyhetsmorgon, inledde onsdagen med en ännu en helt fantastisk föreläsning.
Klokt och mycket tänkvärt.
Hon arbetar främst med självmord, och på en enhet för bröstcancerpatienter.

Att våga samtala om döden,  att lyssna, och våga stanna kvar i tystnaden.
Samtal om livsviktiga frågor.
Omvårdnad i livets slutskede.
Bemötande.
En konferens med verkligen nya perspektiv.
Och en ambition om att hela Sverige ska arbeta lika oavsett vart man bor.

Jag är så glad och tacksam att jag fick möjligheten att få delta på detta.
Roligt att träffa andra som jobbar på våra säbon, från Gäddede, Strömsund, Tåsjö, Hoting, Backe/Rossön och Hammerdal.
Nätverka.

På återseende!
:O)

 

Efter att jag hade köpt nya handtag till garderobsdörrarna i sovrummet på Dollarstore i Svenstavik, så fick jag plötsligt ett infall om att spraymåla dem med guldfärg.
Oftast när jag får en idé så kan jag inte släppa den, så jag åkte och tittade på ett par ställen, köpte en flaska och provade på en dörr.
Det sög in så mycket att den bara blev matt.
Åkte på ett annat ställe och där fick jag tipset om att grundspraya först.
Sagt och gjort, och deras sprayfärg var även den guldfärg som blev precis som jag hade tänkt. 
Då vi båda bara är amatörer och dessutom lite lata så slipade vi dem inte innan, utan vi sprayade direkt på de gamla dörrarna. 

Jag hade en tanke om att det skulle se lite flammigt ut, och att de inte skulle se helt lika ut, och det lyckades vi med.
Det mörka som syns på bilderna är skugga.
Vi upptäckte även att skiftningarna i dörrarna såg lite olika ut beroende på från vilket håll vi tittade.
Riktigt fränt.
Det blev en mycket varmare känsla i rummet, mot för det vita nästan ljusgråa.
Det är roligt att våga pröva, och inte vara så noga om det inte blir helt perfekt.
Man behöver uppenbarligen inte vara proffs.
Jag är glad att Tomas alltid hänger på mina (ibland) knäppa ideér.
Han kanske tycker att han inte har något val, men jag tror att han tycker att det är lite roligt också.
Och det är mycket roligare att vara kreativa tillsammans tycker jag.
Då kan man diskutera och bolla med varandra på ett helt annat sätt, än om man är själv.
Förra sommaren när vi bytte tak och satte upp akustikpanelen i sovrummet så hade vi en tanke om att lämna in dörrarna till just proffs, för att slipa ner dem och måla om dem, men nu blev det en budgetvariant i stället som vi inte ångrar.
Det är nog bra att inte ha för bråttom när man gör om, utan låta det bero, ta en sak i taget och låta det växa fram.
Se vad som passar och främst känns rätt.
Man gör ju inte om så ofta så det är viktigt att det känns bra.
Det är säkert lätt att förhasta sig i sin iver att få allting klart på en gång, och så kanske man ångrar sig och måste göra om efter ett tag.
Jag faller oftast för saker som är bruna, helst gammelrosa eller mjukare rosa, guld, grönt, beige, och som harmonierar med varandra.
Och det roliga är att oftast när jag köper något, utan att jag alltid tänker på det så passar det så himla bra i hop med det övriga, det kan vara både inredning, kläder och skor.
Det gör vårt hem både mysigt och trevligt.
Och det i sin tur gör mig både glad och tillfreds.
Att trivas hemma är väldigt viktigt för mig.

Jag upplever att många strävar ofta efter något annat, ett annat jobb, ett annat liv, bo någon annanstans...
Och det är väl kanske inte fel om man inte känner sig nöjd eller trivs, men samtidigt så tror jag att många vill tro att "gräset är grönare" någon annanstans.
Att folk letar fel/en andleding till att det är så dåligt där man bor.
Man söker eller flyr från något, men vet inte riktigt vad.
Känner kanske en ständig oro i kroppen, men hittar inte vad man vill göra med sitt liv.
Flyttar, byter jobb, byter partner etc.
Man känner sig vilsen och inte hemma någonstans.
Jag tycker ärligt synd om dem.
Det måste vara så stressande.
Att hela tiden måsta vara på väg.
Att bo i Strömsund har så många fördelar, och vi har det mycket bättre än vad många skulle erkänna.
Det klagas alldeles för mycket.
På småsaker.
Och det tror jag beror på att många inte mår bra själva, och då letar fel på andra/annat, för att flytta fokus från sitt egna mående.
Du kanske känner någon?

På måndag åker jag till Stockholm 😄
 På 10:e nationella konferensen i palliativ vård på Waterfront.
Det ser jag väldigt mycket fram emot.
Det ska bli så intressant.
Men innan dess ska jag jobba helg.

På återseende!
:O)

 

Förra onsdag var vi på en mycket trevlig tillställning på Folket hus som Länsförsäkringar Jämtland hade ordnat.
Det var lokala artister och Tåsjö kyrkokör tillsammans med ett band som uppträdde. 
Vi kom mest för att se Ronnie Åström, som vi har hoppats länge på att han ska komma till Strömsund, men vi blev minst lika glatt överraskade av de övriga som sjöng.
En blandning av deras egna låtar och allsång.

De bjöd på fika, och de delade ut ett stipendium till årets idrottsledare i Strömsunds kommun.

I lördags åkte vi till Östersund med Maria och Mattias.
Vi gjorde lite småärenden.
Jag hade bokat bord på Krogen Astrid där de serverar Ramen lunch på lördagar.
De varierar olika ramen, och i denna var det nötfärs, fläsk, korv, majs, nudlar, ägg och purjolök.
Det blev en riktigt höjdare, och vi blev rejält mätta.
Sedan åkte vi till Elias och Nova och fikade.
Vi fick en mycket trevlig och mysig dag tillsammans.
Så roligt att kunna göra lite olika saker, och det blir alltid lika trevligt.

På söndagen firade vi Tomas och farsdag med smörgåstårta (rostbiff från coop 👌)
Det är så mysigt att vi kan träffas, även om inte alla kan vara med varje gång.
Av mig fick Tomas biljetter till Per Andersson Kardborreshowen.

Vi såg ett tv program på svt som heter: På ett ögonblick.
Vi blev helt fascinerade och tagen av Arne Bivrins fantastiska och magiska fågelbilder.
Eftersom jag tycker om fåglar så var detta något helt utöver det vanliga.
Jag kan varmt rekommendera er att se den på svt play.

I måndags var jag och Maria på en föreläsning med Louise Carlberg på Folkets hus.
Hon pratade om att byta tankebanor mot nya tankevanor.
Förstå sina möjligheter, inse sin kapacitet och tro på sig själv.
Mycket klokt och intressant.
Det känns som jag har kommit en bra bit på väg i mig själv, och detta gav både mer insikt och pepp att jag är på helt rätt väg.
Jag var på yogan i går kväll, och det känns också så rätt för mig.
Det ger mig så mycket energi och jag mår så bra av det.
Att hitta rätt tar tid, och när man gör det så är det en så häftig känsla.
När jag har jobbat en hel dag (7-17) så blir det ett sätt att verkligen komma ner i varv, andas och samtidigt göra rörelser som gör kroppen både smidigare och mjukare.
Jag är så glad att vi kan gå på detta här i Strömsund.
Det är faktiskt en ynnest.
Att gå till gymmet och trängas med andra, och lyssna på hög musik lockar/passar inte mig.

I dag är jag ledig och ska övningsköra med Khadija.
Vi har kommit en bit på väg, och det blir alltid en trevlig timme tillsammans varje gång.

Vi har fått vår första snö här, men den har tinat bort.
Jag njuter varje dag som vi inte får vinter.
Det är ganska grått och mörkt, men jag har hellre det än framför allt kyla.
Vi har boat in oss och har det så mysigt inne, och vi har förberett allt inför vintern.
Att boa in sig i en filt, tända ljus, elda i kaminen, dricka te och titta på en bra film är nog den bästa återhämning man kan få.
Det är lyx och det är vi värda efter jobbet.

På återseende!
:O) 

 

Den här veckan haglar det födelsedagar.
Det började med Alva den 1:a, mamma den 4:e och Tomas i dag.
Sedan är det flera andra också i min bekantskapskrets som också fyller år just den här veckan.
Vi firade henne i söndags med kött/klimpsoppa, tårta och presenter.
Sedan blev det en fika på födelsedagen.
Ålder är bara en siffra, ju högre desto värdefullare, och vi fyller åren med fina och roliga minnen.

Grattis till flera härliga och underbara år tillsammans 💖

Trevlig Helg!
:O)

 

Jag lyssnade på två tjejer som hade blivit utsatta för sexuella övergrepp av en fosterhemspappa.
Den ena tjejens mardröm började vid 5 års ålder.
Det värsta var att den här "pappan" fick hålla på i nästan 30 år, utan att någon förmodligen inte ville tro på dem och/eller tordes göra något.
Ett barn kan inte hitta på något sådant. 
Jag blir så arg och upprörd så jag nästan inte kan skriva om det.
Det ska vara så hårda krav innan man får bli ett fosterhem, och ändå sker det, igen och igen.
De fattar inte vad det gör med en människa.
Samma när det gäller mobbing.
Det ska var sk. 0 tolerans, men det sker dagligen, år efter år.
Det sätter sådana sår/spår i en som man aldrig glömmer. 
När jag blev mobbad på skolan var det ingen vuxen som ville se och/eller så struntade de i det.
Känslan av hur det kändes sitter fortfarande kvar.
Tror också att det är därför som jag skulle vilja skydda alla barn från sån här jävla skit.
Veka och svaga vuxna.
Jag blir hatisk på de som tar sig friheten och rätten, oftast för att de själva har dåligt självförtroende, och har ett behov av att trycka ner andra, eller ser sig själv som någon bättre och coolare.
Eller ännu värre sin sjuka och avskyvärda läggning.

På återseende!

  

 

Denna text får mig att tänka på att vi får ingenting gratis.
Vi skapar våra egna liv, och det har inte kommit av sig själv.
Vi jobbar med oss själva, vi jobbar med/vårdar våra relationer och vi jobbar med det vi vill uppnå.
Det är enkelt och lätt att tro att man kan åka på ett "bananskal" eller på en "räkmacka" genom livet, men det är inte så det fungerar.
Vad lär man sig av det?
Inte mycket skulle jag vilja påstå.
Jag tror att de flesta kan skriva under på att "inget ont som har något gott med sig".
Vi lär oss av våra misstag och allt som vi stöter på.
Framför allt alla människor som vi möter på gott och ont.
Vi får jobba med våra tankar (som kan vara nog så utmanande), hur vi beter oss, bemöter andra människor och hur vi uttrycker oss.
Jag har nästan hela livet ältat saker, och funderat på vad andra tycker.
Det har jag i princip helt slutat med, och jag mår så mycket bättre.
Jag har även haft höga krav på mig själv, något som jag också mer eller mindre har släppt på.
Det som däremot slog mig förra veckan (det blev plötsligt så uppenbart) är hur andra människor påverkar mig.
Oftast med sådant som egentligen inte rör mig, men som jag blir indragen i, och som jag har känt att det har påverkat mig mer än vad jag själv har trott.
Och inte minst dränerat mig på energi.
Jag kände att jag hade ett stort behov av att få ur mig all frustration som jag hade gått och burit på under en längre tid, och tillfället kom så lägligt.
Och det kändes så skönt efteråt.
Det går ju inte skydda sig mot allt, men jag ska definitivt jobba på att bli bättre på att bemöta dessa som påverkar mig, och stjäl energi.
Just när det gäller den biten har jag nog varit alldeles för tillåtande, och framför allt för snäll, men också av medkänsla och av omtanke i olika situationer.
En svår "nöt att knäcka" är att hitta ett sätt att vara mer rak, ärlig och tydlig utan att såra. 
Det handlar också om respekt gentemot andra.
Att hantera sådant som vi stöter på.
I bland måste man ta obekväma och jobbiga beslut.
Det tillhör också livet.
Och hur mycket man än önskar, så är det inte heller alltid rättvist.
Respektera, acceptera eller inte accepterar, men ändå fortsätta att vara ödmjuk.

På återseende!
:O)