Nu börjar vi 2013...

Jag har inte gått under jorden eller har gett upp bloggen om det var någon som fick för sig det. Men som säkert många andra med mig så är jag inte så sugen på trädgårdssaker under vintern och jag tycker att det är ganska skönt med tanke på hur intensivt det brukar bli under största delen av året. Så jag vägrar låta mig stressas av att tvinga mig själv att skriva något emellanåt bara för att hålla liv i bloggen. Det får helt enkelt vara en vår-, sommar- och höstblogg.

Men nu när julen är bortstädad, börjar det klia i fingrarna här också. Jag tänkte börja fundera lite på vad som ska kompletteras i rabatterna och vet som vanligt inte riktigt var jag ska börja. Jag tror att jag helt enkelt tar rabatt för rabatt. Så idag tittar jag lite på bilder från min huvudrabatt som jag brukar kalla för Sydrabatten. Den ligger på sydsidan av trädgården längs vägen framför huset.

Bilderna från januari till mars är hyfsat tråkiga förutom några enstaka växter som jag ser fram emot. I april börjar det däremot ta fart ordentligt. Bland annat är något av det första man ser när man kommer hem till oss en rosenribbsbuske vid infarten. Under den finns sedan förra året ormöga och gula låga vildtulpaner som ger en helt underbar kombination.

Sedan går rabatten över i kallare färger med bland annat några vita och rosa pioner. I mitten har jag även planterat en mörkblå riddarsporre som dock inte har börjat ta sig särskilt bra ännu. Hoppas att den tar fart i år.

När pionerna har blommat över syns rosen Buff Beauty resten av året. I somras planterade jag daggkåpa och två sorters stäppsalvia omkring den. De hoppas jag också ska ta sig bra i år.

I andra änden av rabatten har en ny klematis flyttat in. Jag minns inte namnet på den just nu.

I det här hörnet börjar det fram åt juli också smyga in några gula och röda växter som gul daglilja och röd témyntha, solbrud och blodtopp. Jag är lite kluven till dem och bestämde mig efter att ha flyttat dem fram och tillbaka i några år för att jag nu ska låta dem vara lite så att de kan bre ut sig innan jag eventuellt flyttar dem igen. Vi får väl se hur jag ser på det när de börjar blomma i år...

Här är en så bra översiktsbild jag kan hitta. Ni ser hur färgglatt det blir framåt juli. Det är ju inte lätt att välja bort växter och även om jag gillar lugna färger, kan jag inte låta bli en blomma i en skrikande glad färg. Men jag har insett att jag har gjort lite för snabba och förhastade förändringar under mina första trädgårdsår, vilket gör saker och ting ännu mer rörigt. Så nu ska jag göra mitt bästa att slappna av, inte köpa fler växter och proppa in i rabatten och låta det som finns bre ut sig så att det blir färre och större grupper. När jag sedan kan börja ana lite struktur kanske jag kan tillåta mig att förändra något igen.

Något jag är rätt så nöjd med från förra året är planteringen av några lammöron och fina gräs tillsammans med en mörk kärleksört längs kanten mot gräsmattan. Fina bladverk får alltid flytta in bland allt det andra. :-)

Framåt sensommaren har förra året olika dahlior tagit över huvudrollen i rabatten. Här en vit tillsammans med en sen allium. Jag tycker att de passar väldigt fint ihop och den här alliumsorten blir överhuvudtaget väldigt fint i rabatten, så jag har planterat några fler i höstas. Att fylla ut tomrum med dahlior innan jag gör andra förhastade saker har funkat väldigt bra, så det tänker jag definitivt göra igen i år.

I ett litet hörn börjar det även blomma en liten solhatt. Jag gillar den jättemycket, men hittills har den inte tagit sig särskilt bra. Jag tror att det var dess tredje sommar i min trädgård i somras. Jag har planterat några till självsådda sorter i somras, men jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta eller inse att det inte är min växt eller att den helt enkelt inte trivs hos mig. Så länge lämnar jag den ifred och hoppas att den ska börja slå rot ordentligt.

På tal om gult i den här rabatten där jag egentligen helst inte vill ha några starka varma färger, självsådde sig förra året den mest underbara förgrenade solrosen mitt i rabatten. Visst är den fin?

Här är den i september i full sol:

Det ser inte mycket ut för världen på bild, men den här lugna hörnan med den vitbrokiga klätterbenveden, klätterstödet och den blommande röda kärleksörten var faktiskt min absoluta favoritkombo i min höstträdgård förra året. Jag ser fram emot när saker och ting har växt till sig lite mer.

Ja, det här var ett år i min Sydrabatt. Det får nog mest bli till att låta den vara så mycket som möjligt i år så att saker och ting kan växa till sig en aning. Håll tummarna att jag kan låta bli att stoppa in ännu mer här! ;-)

Nya upptäckter...

Den här välkomnade mig när jag kom hem från jobbet idag. :-) När vi flyttade hit för tre år sedan, fanns här en stor rugge med dessa botaniska tulpaner som har varit det allra största vårtecknet i vår trädgård (tycker jag). Men förra året kom inte en enda blomma. Jag antog att ruggen hade blivit för tät och grävde upp den och planterade lökar lite varstans. Och nu börjar de alltså blomma. :-)

När jag hälsade på min moster i Tyskland (hon som jag fick löjtnantshjärtat av) förra våren, var vi lite oense om vad som var botaniska tulpaner för hennes var mycket större. Hon hade en sort som tydligen växer vilt just där hon bor och som är fridlysta, men hennes svärmor hade haft dem i sin trädgård sedan urminnes tider och min moster hade fått några av henne. De var gula och större än mina, men inte lika stora som vanliga tulpaner. Jättefina var de och såklart fick jag några stycken. :-) Jag vet var jag planterade dem, men inte på centimetern och nu undrar jag, om de kommer upp. Det är ungefär på samma ställe som jag satte den botaniska tulpanlökarna i somras. Såhär ser det ut där nu och det ska bli spännande att se om något av knopparna är från min mosters tulpaner. För visst ser de lite väl långa ut för att kunna komma från mina egna?

Något annat som jag fick av min moster den dagen var lite av hennes ormöga. Då hade det blommat över, så jag såg aldrig blommorna, men idag efter jobbet stod de där och sken ikapp med solen. Jag trodde inte att de skull trivas hos mig för att här är så varmt och torrt, men se så underbara de är!

De står under min rosenribbsbuske, egentligen mest för att jag inte har så många någorlunda skuggiga ställen att välja på i mina rabatter. Inte hade jag en aning om, vilken underbar kombination ormögat och rosensibbsen var. Titta på färgkombinationen! Visst är den underbar?

Som sagt fick jag två ruggar ormöga och av någon konstig anledning blommar inte den andra alls än, fast den bara står någon decimeter ifrån denna. Jag tror nästan att jag får gräva upp båda efter blomningen och dela dem, så att de kan börja täcka hela ytan under rosenribbsen.

Annat som passar riktigt bra ihop med rosenribbs och som försökte glänsa ikapp med solen idag, är forsythian:

Plommonet börjar få riktigt tjocka knoppar...

... och under det har jag satt fjälldaggkåpan som jag köpte förra året. Jag gillar den skarpt och hoppas att den vill täcka ytan under det nya plommonträdet.

Pionerna växer så det knakar, och titta vad som finns i dem:

Förra året satte jag några alliumlökar i mina pioner så att de skulle få lite stöd av pionernas blad och några av dem verkar ha frösått sig riktigt ordentligt. Det är ju nästan så att man blir sugen att gräva ut några små strån och sätta dem någon annanstans för här är ju alldeles för många på samma ställe...

Min självsådda viva blir bara finare och finare där den står under häcken och jag längtar tills mina sådda vivor blir stora och blommar och hoppas att de blir lika fina.

Bollvivan vid ingången öppnar sig mer och mer för varje dag...

... och de första röda tulpanerna börjar blomma under min blåa pyramidspaljé. Hoppas nu bara att alla de andra lökarna som jag flyttade i somras (se mer här) också är röda tulpaner för de passar så fint ihop med den blå färgen.

En annan lök som kommer upp överallt är den här:

Där den kommer upp har jag satt tulpaner, men den här är så liten och knubbig att jag inte riktigt vet om det är tulpanerna. Det blir spännande att se helt enkelt. :-)

Vid uterummet börjar de röda tulpanerna slå ut vilken dag som helst.

Där är så torrt och sandigt (eller borde man säga dammigt?) att nästan ingenting alls vill växa där, så för de små rabatterna framför vårt uterum är det här höjdpunkten med knallröda och gula tulpaner och de här små söta lila som jag inte vet namnet på...

Jag försöker sätta dit fler och fler vårlökar och har inte ens någon aning om vad som egentligen finns där, men i den andra lilla rabatten är det just nu den här som drar till sig uppmärksamheten:

Vid ingången har vintergrönan börjat blomma...

... och klematisens blad blir större och större för varje dag som går.

Alla rosor börjar få nya friska skott, men den här Nevada som jag planterade förra året har nog kommit längst:

Imorse var jag så duktig (om jag får säga det själv) och gick upp med dammsugaren till ovanvåningen innan dagislämningen för att vi inte hade orkat bära upp den igår. Och titta vad jag fick som belöning! Årets första blomma på sticklingarna. Först ut var petunia. Min allra första petunia i hela mitt liv dessutom. :-)

Och sist men inte minst kan man ju undra om man ska bli glad eller rädd när man letar efter sin inte ens 2-åring efter dagis och hittar honom i sitt rum såhär... ;-)