FO; I'm diving!

Det var svårt att hitta ett bra fotoljus idag, pga så himla mycket ljus och sol!

Mönster: Detta är alltså en "Diving In", som är en beskrivning och inget absolut mönster. Jag avslutade sjalen med en "bind off-border", som jag hittade hos The Wooly West, på hennes Truly Tasha's Shawl.

Storlek: Ingen storlek direkt, jag stickade tills det ljusa garnet tog slut, och sedan tills jag tyckte att det såg proportionerligt ut med det mörka partiet. (Jag vet inte vad det är för gyllene regel som gäller här, men jag noterade att om man inte har balans mellan de olika partierna så ser det heltokigt ut. ÄLSKAR Ravelry, där man kan titta på andras projekt och lära av deras misstag...) Den blev totalt 190 x 50 cm sisådär.

Garn: Drops Baby Merino. Två färger, marinblå och ljusblå (eller ljusturkos kanske?), och det var minsann restgarner! Jag har alltså gjort slut på det ljusa, men det marinblåa har jag fortfarande kvar av.

Stickor: Knitpro nr 3. Hade ingen 3:a så jag köpte en i metall. Vet inte om det var just detta exemplar, eller om det är så på Knitpro i mindre storlekar, men hur jag än drog åt så vred tipparna hela tiden upp sig. Förbannat irriterande när garnet fastnade i skarven.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Superlätt, bara ökningar och minskningar.

Nöjdhetsgrad:  Tycker jättemycket om den, så det är nog en 4 av 5 faktiskt. Men SERIÖST, så himla tråkig att sticka! Men jag älskar rätstickat, numera är det bland det finaste jag vet... Och det är effektfullt med ränderna. Tycker att färgerna påminner om havet (tror det var Anna som sa det först, och nu kan jag inte sluta tänka på det!) Avmaskningsspetsen däremot var betydligt roligare, och jag gillar hur den blev. Enkelt och effektfullt. Kommer säkert att använda detta sätt att avsluta en kant igen.

En annan sorts ränder...

Jag dyker för glatta livet med min "Diving in", och har nu börjat med den modifierade rätstickningen. Det blev genast lite roligare, nu när det händer något. För även om rätstickning är superfint, så är det inte så himla roligt när det inte händer något... Jag stickar med stickor nr 3, och egentligen skulle det vara trevligare att byta till 3,5 eller 4, för det blir ganska hårt (jag stickar hårt), men eftersom jag vet att detta garnet blir väldigt mycket "lösare och fluffigare" när det är tvättat så får jag stå ut till dess! Det är ganska spännande ändå, för jag måste säga att jag inte riktigt har koll på hur sjalen kommer att bli. Jag vill inte att mittenpartiet, det randiga, ska bli alltför brett; när jag kollat på andras projekt på Ravelry så tycker jag att det är finast när det är balans mellan partierna.
För övrigt så har det varit en lugn helg, blir lätt så när man avslutat veckan med flera dagars huvudvärk som inte vill ge med sig. (Det har ju varit både fullmåne och blåst, två tillstånd som var och ett för sig lätt ger mig huvudvärk.) Men eftersom jag är en soffpotatis av rang, så har det inte varit särskilt betungande med en lugn helg, om jag säger så...

Rätstickat

Jag MÅSTE sticka rätstickning nu. Det bara är så. Och egentligen tror jag att det är en tröja eller kofta jag vill göra, men nu blir det först en sjal, enligt Diving In-recip. Jag börjar med en ljusturkos (eller babyblå, beroende på ljuset), och sedan blir det antingen mörkblått eller illgrönt till. Jag har inte bestämt mig än.

Jag gjorde en mini-inventering häromdagen. Dvs, jag kollade igenom min garnkista och min ena garnkorg, vad jag har för garn (men jag lät bli det stora garnskåpet, och ett annat ställe där jag också har garn liggandes... Hmm.) Det var en del fynd där, och precis vad jag behövde för att inspirationen skulle få en skjuts! Jag tror att jag ska göra en kofta eller så, med flerfärgat ok, för jag har massor med fin alpacka till det.

Den randiga koftan till dottern är klar, nu ska den bara fotas i hyfsat ljus... Och på tal om ljus, har ni tänkt på vad ljust det har blivit på eftermiddagarna! Det är inte längre kolsvart när jag promenerar hem från jobbet! Ibland är det inte ens mörkt, molnfria dagar är det fortfarande ljust! Sånt gör mig glad, liksom att nästan all snö har regnat bort här de sista två dagarna. Jag vet att det lika gärna kan bli en månad med en halvmeter snö till, men jag njuter nu i alla fall! Och jag tror inte jag skulle bryta ihop om snön kom tillbaka heller, för då skulle det bli ännu ljusare.

FO: Rosa Contiguous!

Så där, då var min första, men inte sista, Contiguous-kofta klar! 

 

Enda bilden jag har med koftan på, är innan jag fick i knapparna!

 

Så här börjar det alltså, och det är så himla finurligt att man slipper montera, hela koftan liksom bara "rinner" ner från axlarna!



 

Med knappar i!

Velade mellan enkla träknappar eller dessa, och nu är jag supernöjd med valet.

 

Så här blir axeln - misstänker att jag inte har gjort samma sorts ökning hela vägen, så det är nog därför det ser lite buckligt ut i "sömmen" mellan ärmen och framstycket.

Så här "glad" och "naturlig" såg jag ut när jag prövade min nya kameras självutlösningsmekanism...

Mönster: Inget mönster, men däremot en instruktion, nämligen Susie M's The Contiguous Method.
Storlek: Min storlek, ca. Kan dock ha missbedömt storleken på min byst...
Garn: Drops Baby Merino, och det gick åt knappt 300 gram.

Stickor: Knitpro nr 4, och nr 3,5 till resåren runt armarna och halsringningen.

Svårighetsgrad: 2 av 5. Så fort man har fattat galoppen, och om man har stickat uppifrån och ner-koftor innan går det lätt, så är det busenkelt. Och det är lätt att variera utfallet.

Nöjdhetsgrad: Tja, nu, innan blockning, så är det en stark 3:a av 5 möjliga. (Att den inte får högre, beror på det där att den kanske är något trång över bröstet...) Detta är en jätterolig och finurlig metod, och det är roligt att man kan få väldigt olika uttryck trots att man utgår från samma sätt. Att jag valde att sticka rätstickning denna gång, var dels för att jag lyssnat på Stick with us podcast, avsnitt nr 13, som bland annat handlade om hur fint rätstickning egentligen är. Men också för att det är lätt att rätsticka, och här ville jag fokusera på själva metoden eftersom det var mitt första försök.

Det där att koftan är trång över bröstet, beror delvis på att jag inte riktigt vet hur mycket varken rätstickningen eller garnet i sig, förändras vid blötläggning och blockning. Jag har tänkt att rätstickning nog har potential att kunna bli större, och jag har även erfarenhet av att Drops-garn kan förändras en hel del efter blockning (som i förra sommarens projekt!). Det ska bli spännande att se hur det blir...

Till mitt nästa contiguous-projekt ska jag nog försöka fördjupa mig lite i hur olika delar i koftan bör formas för att få till en bra passform.

Contiguous?

Jaha, då kör vi då! Då gör jag ett försök med the Contiguous Method. Har kikat på detta ett tag och tycker att det verkar spännande, främst tror jag, för att jag är lat och skitdålig på att montera...

Garnet är cerise, men blev alldeles neonrosa när jag fotade. Drops, som vanligt när jag stickar, Baby Merino denna gång. (Vid ett annat tillfälle ska jag skriva ett inlägg om varför jag stickar så mycket i Dropsgarner...)

Som det ser ut nu, tror jag att jag ska ha rätstickad kropp, och slätstickade armar. Detta kan dock ändras utifrån hur det blir! Igår lyssnade jag på Stick With Us-podcast, avsnitt 13, där det handlade om rätstickning, och då kände jag att jo, rätstickning gillar jag. Fast jag tänker sällan att jag ska rätsticka något, men nu så!

FO: Sjalen Höstfluffet

Jag konstaterade ju att jag inte skulle göra något avancerat nu, och något mer oavancerat än denna får man ju leta efter. Trots det är jag jättenöjd med den! Den blev precis som jag tänkt mig den, och det är alltid roligt.

Mönster: Inget mönster, bara öka en maska i vardera sida samt runt mitten, vartannat varv. Jag ökade genom omslag för att få hålmönstret.
Storlek: Den mäter ca 190 cm x 85 cm. Lagom att ha under jackan alltså. Och så lätt den är!!!
Garn: Drops Vivaldi. Ett nystan räckte till själva sjalen, sen gjorde jag en avslutande kant med två varv luftmaskbågar, och då fick jag ta ett par meter av nystan nr två. Men det hade ju inte behövts egentligen. Och så stickade jag med en tråd med guldigt glitter, syns inte så värst bra på bilderna men ändå.

Stickor: Nr 8, inte ofta jag använder dem kan jag säga. KnitPro.

Svårighetsgrad: 1 av 5. Precis vad jag behövde. 

Nöjdhetsgrad: Tja, är det en 3:a eller en 4:a måntro. Inget revolutionerande, men den fyller ju definitivt sin funktion!

Att sticka med mohairgarn är inte så skönt tycker jag, det är liksom lite för fjösigt att hålla i. Och jag tycker att man får titta mycket mer på stickningen när man stickar med mohair, än med vanligt garn så att säga. Vilken otrolig TUR då, jag har en hel påse full med den allra ljuvligaste kidsilken som står och väntar på mig... Men jag tror att den ska kombineras med något annat garn, så det reder sig nog.

Action-bild! Fast så här orange är den inte i verkligheten!