Ingen rolig dag...

...tycker varken Märta eller jag! Eller husse eller nån annan!!!

Du matte... jag tycker att vi ska åka hem igen! Det är inte roligt att sitta här och vänta!! Näe minsann... det tycker inte jag heller... men det är av nöden påkallat! Jag har hittat en juvertumör på bästaste Märta... inte den minsta jag hittat på våra hundar  heller! Den här är stor som en färsk ärta! På fredagen då förstås... när det är bara att vänta till helgen är över.

 Så idag var det dags att låta nån... som vet lite mer än jag gör... titta på den och så klart är det en tumör och den ska bort på torsdag! Det är bra att det går fort tycker jag! Sånt här är inget att hala på eller vänta med! Sen får vi hoppas att man får bort allt och att inget slipper ut när man skär bort tumören.

Märta gillar inte att vara på det där stället... hon skakar i hela kroppen och blir blöt om nosen och i skägget. Pälsen släpper och står som en sky kring henne när hon rör på sig. Vår annars glada Märta ser allt lite stukad ut och hon förstår ju inte vad som händer.

Men hon är duktig när hon ska undersökas och att ligga på röntgenbordet är inte heller nåt som hon krånglar med. Lungorna ser ut att vara bra... men det finns lite skuggor, som kanske kan förklaras av hennes ålder. Hon blir ju snart tio år. Inga tydliga metastaser syntes i alla fall och det känns skönt! Sen får vi vänta på provsvar förstås!

Såna här dagar vill man ju inte ha... allt ska  vara lugnt och bra! Nu får vi vänta in torsdagen och hoppas att allt går bra med operationen. Jag vet ännu inte hur stor den blir... men och vi har tur blir det bara en begränsad del som plockas bort. Fast det är ju viktigt att de tar så mycket att inget otyg blir kvar!

Såna saker är på gång i vårt gula hus mellan hav och sjö i norduppland under den senare delen av november månad 2013. Vi är oroliga så klart. Vi har tänkt att Märta ska få vara med oss ännu några år och hoppas att det blir så!

Ha det gott och var rädda om varandra!

Kram
Bibbi

Ett orosmoln har lättat!!

Vi har haft ett orosmoln  som verkligen legat mörkt och tungt över oss under en tid. Men det lättade till en del idag när jag tog vår Märta till veterinären för att undersöka varför hon hostar! Det har hållit på ett tag med blivit värre allteftersom veckorna gått. Det är ingen "skrällhosta" utan mer problem med att få ut luften och det oroade oss... eftersom hon för 1½ år sen opererade bort en juvertumör... som inte var av den snällare sorten. Man sa då till oss att observera om hon  framledes skulle börja hosta!

Märta blev undersökt och sen röntgades lungor och hjärta... och där fanns inga metastaser... tack och lov... det var ju tanken på det som oroat mest. Men hon har en förändring i övre delen av bronkerna som kan vara en infektion... så nu ska hon äta antibiotika i tio dagar och sen tillbaka för kontroll och vidare undersökning om hon inte är bättre. Det kan också vara astma... som man i så fall kan behandla. En mycket tung sten föll ifrån mitt bröst vid det beskedet... även om Märta ju inte är helt frisk så kommer hon att bli kry igen. Hon ska vila och bara rastas under lugna förhållanden tills vi varit på återbesök. 

Att datorn bara inte går att starta... är väl inget man tänker på så där bara ändå?! Nä... det föll mig inte in att det kunde hända och när det var ett faktum blev jag helt tom! Jag tänkte på alla bilder och alla andra viktiga filer man har i sin dator... är de nu bara borta?? Det var ju så att min laptop inte heller fungerade... så till vida att den inte ville koppla upp sig på nätet och det är ju ganska nödvändigt.

Men det visade sig att det var "bara" grafikkortet som gått sönder på den ena och ett nätverkskort på den andra och sånt går ju att köpa. Det fixade vår vän, dataexperten, enkelt. Det är allt gott att ha kunniga människor i sin närhet när man behöver hjälp med sånt man inte begriper själv!!

Jag köpte mig en vacker lilja som tröst när jag var till affären . Nåt vackert måste man ju ha att vila ögonen på när våren inte vill komma och släppa upp snödropparna! Vi har fortfarande väldigt långt ner till dessa väna varelser här på vår tomt!

JAG VILL HA VÄRME NU!!

Ha det gott och ta hand om varandra!

Kram 

Bibbi

Ett rejält skrämskott...

... fick vi uppleva idag! Allt upprepade sig efter nästan 6 månader utan att nåt hänt! Men plötsligt var orden borta igen och oron påtaglig... förvirringen och alla tecken på att nu är det dags igen, fanns där. Mitt i matlagningen kunde L inte läsa ett enkelt recept på en salladslag! Rädslan förlamade mig och hoppet flög all världens väg... igen! Men jag kan ju tågordningen och snart kom ambulansen tjutande och väckte upp vårt höstslumrande grannskap.Ambulanspersonalen börjar kunna vägen till oss vid det här laget, en av dem var med förra gången så hon visste vad det gällde! De åkte före in till Gävle och jag kom efter med hundarna i bilen för att överlämna dem till dotter Mita, som avslutade sitt arbete och tog emot dem! Hur många gånger har jag inte fått lita på att hon ska kunna hjälpa mig när det kniper?

 Men på väg upp till sjukhuset ringde L och sa att han skulle få koma hem igen! Man hade inte hittat nåt som tydde på nån propp eller blödning och efter kontakt med strokeläkaren ansåg man att det ska räcka med en ökning av Warandosen. Så nu är vi alla  hemma igen efter en orolig eftermiddag och nu kan vi bara hoppas på att det inte händer nåt mer. Frågan dyker upp om VAD det var som hände?? Hur kan man vara säker på att det inte var en förvarning om nåt större? Vad annat kan vi göra än att tro att de vet vad de gör på sjukhuset? Oron kommer ju att jaga mig igen och sömnen blir inte bättre av det här. Men vi får ta dagarna som de kommer och försöka att inte oroa oss. 

Nu i dagarna är det ju 6 månader sen det sist hände nåt och det skulle kunna bli dags att L skulle få köra bil igen och det har han ju längtat efter. Vi får väl se hur det blir med det nu!

Jag har fått tid för operation av ena handen den 23 november och jag hoppas att nåt inte ska hända så jag måste skjuta upp det. Jag blir väl lite handikappad under några dagar efter det och behöver då ha en frisk andra hälft till stöd. Men den som lever får se!

Eftersom jag inte hade några nya bilder utöver denna så får den tjäna som lite "ögongodis" idag. Cornelia hade lagt upp bilder med tryckta disktrasor som julkort och då tänkte jag att jag kunde visa mina broderade!

Sytt har jag inte gjort på ett tag nu igen. Det snurrar en massa idéer i huvudet men det blir inte mer än så! Fast jag vet ju att jag vaknar till igen rätt som det är och gör ett litet tyck. Så ni får ha lite tålamod med mig! 

Håll era tummar för att allt ska gå bra här i det gula huset mellan hav och sjö i norduppland!

Kram 

Bibbi