Man tager ett kuddfodral från Ikea...

... och när det visar sig att det är för stort för alla kuddar som finns hemma så klipper man sönder det och gör om det till en klänning till Vega. Stl. 110-116 och fodrat med ett påslakan, stängs med en dragkedja i ryggen.

Camilla blir klänning

Ikeas tyg "Camilla" från 70-talet har blivit en klänning i stl. 104-110. Halvfodrad och med dragkedja i ryggen.

 

PS. Dagens marknadsförsäljning gick över förväntan trots att snålblåsten kändes i märg och ben!

Stor klänning och små byxor

I helgen ska jag stå på Hornstulls marknad igen så denna vecka har jag ägnat kvällarna åt att sy lite. Först ut en klänning stl. 104-110 med Ikeas klassiska elefanter. Halvfodrad och med dragkedja i ryggen. Det här tyget kommer från mamma, jag minns att det satt fäst på en bokhylla som delade av mitt och min systers rum när jag var liten.

Så fick det också bli två par byxor med mudd i stl. 62-68, båda tygerna kommer från påslakan som jag fyndat i sommar.

Sommarskjortor med infodring

Man måste prova nytt också och inte bara harva på i gamla invanda spår, den här veckan blev det infodringar. Jag har inte riktigt fattat hur man ska använda infodringar (så är det när man är självlärd...) men bestämde en kväll att nu var det dags. Kollade på några bloggar och blev framför allt inspirerad av Vindlings beskrivning, tack för den! Vega, knappa metern hög, fick agera modell.

Vad? Två skjortor, den röda ca stl 98-104 med trekvartsärm, den orange ca stl. 104-110 med lång ärm och resår i ärmsluten. 
Material: Båda är sydda av påslakan som kommer från mamma, knappar av okänt ursprung.
Bra: Nu vet jag hur man gör infodringar! Vega blev omedelbart förtjust i båda så de här testobjekten behåller vi nog. Jag provade också på att sätta resår i ärmsluten på den ena. Ganska bökigt måste jag säga, men det blir väldigt fint!
Dåligt: När man bara har en simpel symaskin och inte en overlock så blir det inte så snygga kanter på infodringen (se nedersta bilden). Visst skulle man kunna fålla infodringen men det är dels lite tidsödande men framför allt blir det möjligen lite för tjockt och klumpigt då. Att sy resårkanalen gick väl bra men vilket stök att få den där resåren på plats, och ännu knepigare att sy ihop resårändarna. Det gick inte på min maskin och tillslut gav jag upp och sydde ihop dem för hand. Jag avskyr handsömnad så om jag inte kommer på något bättre sätt att sy ihop dem så riskerar detta att bli mitt första och sista plagg med resår i ärmsluten. Slutligen hade jag vissa problem med att få till infodringen i sprundet. Det första jag sydde var på den röda skjortan. Där blev det helt galet vilket innebar att jag fick göra ett veck där fram, vilket i och för sig blev ganska fint. Efter det trodde jag att jag fattat hur jag skulle göra men ändå blev det fel även på den orange, i stället för att sy en spets nertill så sydde jag en fyrkant runt sprundet och det blev ju onekligen lite märkligt (se näst nedersta bilden). Nu tror jag mig i alla fall veta hur jag ska göra så på nästa skjorta borde det bli rätt...

Farmors snedslå

När vi tömde min farmors lägenhet hittade jag ett oöppnat paket med nedslå. Inköpta på Konsum för 3,70 kr. Så glad jag blev när jag hittade ett påslakan med en lite märklig färgkombination där farmors snedslå passade perfekt!

Vad? Tunika / klänning / långskjorta i stl ca 110 med rynkade ärmslut.
Material: Plagget är sytt av ett återbrukat påslakan av okänd härkomst (finns inga tvättlappar e.dyl. som skvallrar om tillverkare). Bandkantad med farmors snedslå.
Bra: Snabbsydd modell.
Dåligt: Det skulle möjligen vara att den är lite smal i modellen - den satt som ett smäck på min räka till son som är både lång och smal!