Minikaffe?

Om man köper en liten kopp kaffe på någon av de amerikanska kedjorna får man typ tre deciliter kaffe serverad i en rejäl keramikkluns. En stor kopp räcker till ett helt arbetslag. Annat var det förr, då var kopparna små och nätta. Nästan i minsta laget. Men då får man ta påtår i stället och på så sätt njuta längre av sin kaffestund! De här kopparna fyndade jag för 12 kr på en loppis i Strand utanför Strömsund. Först skulle de ta 3 kr men jag påpekade att det nog var tre kr per del som avsågs, och då blev ju kostnaden hela 12 kr! Välanvända men fina ändå.

Modellen är "Sparta" från Uppsala-Ekeby. Att den är designad av Helmer Ringström på 60-talet lärde jag mig av bloggen Femtiotalsjakten, tack för det!

Blå vas

I bland får jag lov att blogga om hårda prylar - allt här i världen är inte tyg. När jag stod på marknad  i slutet av maj gjorde jag också en kort runda för att se vad andra sålde. Från ett av loppisborden stod den här vasen och ropade på mig. Jag har söderläge på fönstret på mitt jobb och de stackars orkidéer jag haft där har fått brännskador på bladen så jag hade en idé om att lite färgat glas kunde få ersätta blommorna. Sagt och gjort, för en tjuga blev vasen min.

Nu har jag lärt mig av Porslinsbloggen att designern heter Josef Schott och att vasen tillverkades under hans tid vid Smålandshyttan. På Glasbloggen hittade jag ännu mer info, t.ex. att glasbruket var aktivt från 1947 till 1976 och att Josef Schott var född i nuvarande Tjeckien, utbildade sig i Tyskland och Österrike, bodde en tid i Norge men slutade sina dagar (94 år gammal!) i Sverige. Av sidan bayakerblom.se framgår att Josef Schott var verksam vid glasbruket från 1955 och in på 60-talet. Utan Internet och den kunskap som andra delar med sig av hade detta varit blott en fin vas (inte fy skam i och för sig). Nu blev det till en fin vas med en fin historia. Tack för det alla kunniga!

Plastburk från Båstad

I dag efter jobbet promenerade jag hem i solen och såg att min favoritbutik höll öppet. Som vanligt fanns gott om tyger men alla fick bli kvar i butiken. Däremot kunde jag inte motstå den här fina burken. Jag har sökt en fin burk att slänga trådar och småskräp i när jag syr och den här är alla gånger finare än den blomkruka jag nu använder. Det är inte en Sallyburk utan någon slags kopia kanske? Etiketten under säger att den är från "Båstad plast AB" men om någon har någon annan information om burken så lämna då gärna en kommentar.

Gustavsberg och Rörstrand

Jag är som bekant lite missnöjd med sommarens tygfynd (om man bortser från de juveler jag fann när jag väl kommit hem och börjat jobba igen). Desto nöjdare är jag med de hårda prylar jag funnit denna loppissommar! Sista semesterveckan tillbringades på Gotland, vilket resulterade i föjande godingar.

Den här vasen tyckte jag var fin men såg ingen märkning förrän den var köpt. När jag skärskådade den framträdde "KULI" på undersidan. Efter lite googlande vet jag nu att den är designad av Britt-Louise Sundell för Gustavsberg. Hon var anställd där 1954 till 1984. Tyvärr vet jag inte när hennes KULI-serie kom, så den som vet får gärna informera mig!

Jag kan inte mycket om porslin, men jag såg först fatet och tyckte det var väldigt fint. Jag stod med KULI-vasen vid kassan och nämnde då för innehavaren att jag sett en ugnsform i butiken som jag gillade. "Menar du KOKA?" undrade hon. Jaså det var så den hette, jag hade faktiskt ingen aning. Innehavaren verkade gilla mig eftersom hon - utan att jag frågat - sänkte priset på ugnsformen från 200 till 75 kr. Och det var det ju värt! Dagen efter sprang jag på såskannan i samma serie och det kunde jag inte tolka som annat än att Ödet ingrep. Vi har nämligen i ett par år spanat efter en snygg såskanna och den här var ju inte bara snygg utan även i samma KOKA-serie.

Vilsen katt

Härom veckan läste jag att det pågick en bloggutmaning bland retrobloggare att visa upp sina icke levande djur. Jag kanske inte kvalificerar som en retrobloggare men det föll sig ju väldigt lämpligt att den här fina katten stod och väntade på mig inne på Myrorna i går. Den såg lite vilsen ut så jag tyckte det var bäst att ge den ett nytt hem. Nu bor hon på en hylla ovanför TV:n, bredvid den fina hästen jag bloggade om förut.

Briglin

Stämpeln under kunde jag tyda till BRIGLIN och se där, det visar sig när jag googlar lite att det var ett keramikföretag som startade sin verksamhet i London 1948 och avslutade den 1990. Mer än så vet jag inte om min fina katt, men efter att inom loppet av några veckor ha införskaffat två keramikdjur så inser jag hur lätt mitt tygsamlande skulle kunna övergå i djursamlande!

Rimini Blu

Detta är förvisso i första hand en syblogg (eller är det i första hand en retro-tygblogg? Näää.... det är nog i första hand en sy- och tygblogg. Eller jag vet inte.) men i bland måste man sticka emellan med något annat fynd!

I valborgshelgen befann jag mig några mil norr om Umeå och tog då en tur till en loppis som skyltades vid E4. Den var inget vidare, prissättningen var minst sagt märklig. Till exempel hoppades försäljaren på att få 100 kr för en 14 tums tjock-TV från typ 92, medan den tjusiga hästen nedan gick för blott 30 kr!

Rimini Blu

Rimini Blu

Tyvärr går det inte att återge den fantastiska turkosa färgen. Stämpeln undertill gjorde att det såg ut som något från en sämre turistaffär i Itailen men jag googlade numret och blev mycket klokare! På den utmärkta sidan Precis en sån fick jag lära mig att hästen tillhör en serie kallad Rimini Blu, designad av Aldo Londi under 50- och 60-talet. Jag hoppas att jag hittar lite kompisar till min nya häst, hon är helt bedårande!