Alldeles nyligen
hände det sig att min gamle morbror föll omkull hemma i köket och fick en fraktur på höftbenet. Efter några dagar på sjukhus slussas han så vidare till ett tillfälligt boende för att rehabiliteras i fyra veckor.
(Hans sambo är alldeles för gammal och svag för att kunna
ta hand om honom hemma.)
(Hans sambo är alldeles för gammal och svag för att kunna
ta hand om honom hemma.)
Då gäller första lediga plats i kommunen och vi hoppades att min morbror skulle hamna på "rätt sida om stan". Alltså på den sida som vi och även han och han och hans sambo bor på, för att vi skall kunna hälsa på honom så ofta som möjligt. Min morbror har börjat bli lite dement och det är ytterst förvirrande med nya miljöer och människor han inte känner.
Så blev det då en plats ledig.
Så lång bort på andra sidan stan som möjligt!
Suck....
Men inget fanns att välja på. Det var bara att ta det som erbjöds.
Vi mötte upp min morbror som kom dit i sjuktransport sittande i rullstol.
Men,en sån glad överraskning vi fick!
Den varmaste och gemytligaste stämningen mötte oss när vi steg in på avdelningen.
Men inget fanns att välja på. Det var bara att ta det som erbjöds.
Vi mötte upp min morbror som kom dit i sjuktransport sittande i rullstol.
Men,en sån glad överraskning vi fick!
Den varmaste och gemytligaste stämningen mötte oss när vi steg in på avdelningen.
Hemtrevligt och med en personal så go och varm. Där satt små silverhåriga tanter och farbröder runt bordet vid tv.n med kaffe och kakor, småpratandes.
Här fikar vi när vi är sugna och vilar när vi är trötta, sa en i personalen. Mats brukar förresten spela piano när vi dricker kaffe...
Personal och boende äter och fikar tillsammans som en stor familj.
Jag ställde många frågor och fick veta att avdelningen hade ingen som helst omsättning på personal. Alla stortrivdes och hade jobbat i många år. Där är endast nio boende, så de hinner med att se till allas behov.
Man är ju lite orolig när det gäller sina nära och kära om man ska lämna dem så där,
men jag åkte därifrån med värme i hjärtat och jag åker gärna några mil extra varje gång för att hälsa på min morbror när jag vet att han har det så bra.
*****
Så ska jag berätta.....
Elvis mår bra nu, men då blev Evert sjuk istället. Vi vet egentligen inte vad som felas, men troligtvis har han sträckt sig. Kanske halkat ute. Han får smärtstillade och det hjälper bra. Men vi har veterinärkontakt dagligen. Vi har den mest underbara veterinär som verkligen bryr sig. Sent på kvällen skickar hon ett sms för att kolla hur han mår.
Gott mitt i all röra att det finns så rara människor.
Kram på Er och ha en fin fortsättning på helgen.
Här fikar vi när vi är sugna och vilar när vi är trötta, sa en i personalen. Mats brukar förresten spela piano när vi dricker kaffe...
Personal och boende äter och fikar tillsammans som en stor familj.
Jag ställde många frågor och fick veta att avdelningen hade ingen som helst omsättning på personal. Alla stortrivdes och hade jobbat i många år. Där är endast nio boende, så de hinner med att se till allas behov.
Man är ju lite orolig när det gäller sina nära och kära om man ska lämna dem så där,
men jag åkte därifrån med värme i hjärtat och jag åker gärna några mil extra varje gång för att hälsa på min morbror när jag vet att han har det så bra.
*****
Så ska jag berätta.....
Elvis mår bra nu, men då blev Evert sjuk istället. Vi vet egentligen inte vad som felas, men troligtvis har han sträckt sig. Kanske halkat ute. Han får smärtstillade och det hjälper bra. Men vi har veterinärkontakt dagligen. Vi har den mest underbara veterinär som verkligen bryr sig. Sent på kvällen skickar hon ett sms för att kolla hur han mår.
Gott mitt i all röra att det finns så rara människor.
Kram på Er och ha en fin fortsättning på helgen.
Vilket härligt inlägg (trots skador och elände) men att det finns folk som bryr sig och att din morbror fick komma till ett sånt fint ställe. Man blir alldeles varm och glad av att läsa... hoppas på en fin fortsättning för er
SvaraRaderakram elsamarianne
Va skönt att din morbror fick ett bra boende. Finns nog många sådana, men tyvärr hör vi ju nästan bara om "dåliga" hem. Hoppas han kryar på sig snart. Va skönt att vovven mår bättre. Daddis skall till en veterinär som vi fått tips om, nu på tisdag. Förra gången vi var hos "doktorn" (storklink) kom inte den där bra-känslan, för övrigt gjorde de inte det de skulle
SvaraRaderaHa det så gott
Kram.
Visst är det skönt med människor som bryr sig, oavsett om det gäller människor eller djur! Vilken tur ni haft, både med den äldre mannen och med vovven... då känner man att man ändå är i de bästa händer!
SvaraRaderaKram L
Vilket värmande och fint inlägg! Så skönt när ens nära och kära får det allra bästa när det strular till sej för dem! Ja, man vill dem ju så väl! Vilken tur ni hade och han, förstås! Man läser ju så mycket om olyckliga historier om hur äldrevården fungerar. Så skönt att höra att det finns fina ställen också!
SvaraRaderaHoppas att att vovven piggar på sej och att denna eländiga vinter ger sej snart!
Ha en fin lördagskväll!
kram
Lisa
Så underbart när man känner att en nära anhörig har det så bra! Det låter som att man vill åka dit och "bara vara" en stund, även om man inte skulle ha någon anhörig där!
SvaraRaderaKram Anna
sp skönt att ni trivdes på hemmet även om det inte blev precis där ni hade tänkt er.
SvaraRaderaHa en fin kväll!
Kram
Hanna
Dubbel :-)
SvaraRaderaEtt ljus i mörkret, kanske finns det hopp. Man undrar då, är det kommunalt eller privat?
SvaraRaderaSkickar en styrkekram till dig och dina djur!
SvaraRaderaDet värmer att höra när folk bryr sig...hoppas både morbror och Evert bättrar på sig;) Gu så fin Evert är, jag blir alldeles pudel-sjuk!
SvaraRaderaHa det gott/Kram Lussan
Det viktigaste är ju att din morbror fick ett trivsamt boende, annars går man ju och oroar sig för hur de mår. Det är ju synd att resvägen blev längre, men ni kanske är flera som besöker honom och kan dela upp besöken.
SvaraRaderaEn fortsatt fin söndag önskar jag dig!
Kram