Den första lördan i år.

I dag tog jag en promenad på eftermiddan. Med mig hade jag som vanligt, min kamera.

Solen lyste med ett blekt, nästan rosa sken. En otroligt vacker dag.

Överallt ser man spår av rådjur, harar och räv. Det skulle vara roligt om man fick se alla dom som passerar här nattetid. Jag har sett att rådjuren har varit under vårt äppelträd. Frukten som vi lämnade kvar i höstas är framkrafsade och uppäten.

När jag kom tillbaka hem efter promenaden fyllde jag på med frön till småfåglarna. Hos oss går det åt en och en halv liter frö varje dag. Dom behöver ju massor av mat nu när det är så kallt. Förutom detta , får dom talgbollar, bröd och ost. När jag hade fixat det stod jag kvar en stund vid buskarna. Då, får jag se, bara trettio centimeter framför näsan.. Där sitter en liten blåmes. Han hade huvet under vingen och ena benet uppdraget. Han reagerade inte, fast jag pratade med honom.. Bara skakade, som ett asplöv. Först tänkte jag, jag tar honom i händerna och värmer honom en stund. Men då hade han väl dött av chock i stället för av kölden. Så jag gick in och hämtade en talgboll, som hade legat framme i rumsvärmen. Jag hängde den en liten bit ifrån honom och så gick jag in och ställde mig vid fönstret och tittade. Han började äta av hjärtans lust och piggnade snart till. Där ser man! Tänk, vad lite varm mat kan göra för en lite fågelmage!