 |
| På hyllan i arbetsrummet |
Det står ett litet pappershus på hyllan i arbetsrummet. Den har stått där ett tag nu och nejlikan på bilden har för länge sedan vissnat. Den står också kvar, ihoptorkad och annorlunda i sin färg.
-skrivet igår-
Idag har jag förutom att producera resultattext skrivit ett långt och livsviktigt blogginlägg. Men jag valde att inte publicera det och istället hamnade det i utkastet. Precis som så många andra texter. Det var något med orden, inte själva innehållet, men med känslan som texten förmedlade. Den gav en oönskad bismak och det där med känsla och smak är viktigt. Både i det riktiga livet och i huruvida ett inlägg ska publiceras eller inte. Så det blev inget, även om intentionen fanns där. Jag har nämligen fått höra att en vän saknar mina gamla blogginlägg. Att de det går för lång tid mellan livsnödvändiga formuleringar och viktiga tankar. Och sanningen är väl den att jag inte riktigt hinner med. Inte riktigt hittar formuleringarna. Jag tänker och tycker och funderar och uppskattar och blir fortfarande brydd över saker. Men formuleringarna kring detta fastnar oftast inombords. Det är så det är.
Jag har också förstått att mina inlägg (fortfarande) kan upplevas som glättiga eftersom de mestadels består av bilder på tårtor och blomster och små inredningsprylar. Men det är också en del av tillvaron, även om det långtifrån täcker upp för allt. Så vill ni ha mer av verklighetsbaserade livsviktigheter får ni ha tålamod eller så kan ni lyssna till radioprogrammet Kropp och Själ (länk till nätet). Det sänds i P1 och är även tillgängligt via mobilapparna SR och Kropp och Själ. Här samtalas det kring ämnen som berör allt ifrån människors hälsa, livserfarenheter, beteenden och relationer till områden som belyser medicinsk forskning och vetenskap. Programmet innehåller endast prat och är väl värt att lyssnas på. Och vill ni njuta av en underbar låt går det bra att göra det HÄR.
Finaste mitt-i-veckan-dagen till er!
KRAM
♥