Imorse var det för kallt för att gå barfota i foppatofflor. Eftersom det inte regnade kändes det lite onödigt att behöva klämma på ett par stövlar att leka och springa i ute. Men alla andra skor har blivit för små under sommaren.
Så efter hämtning på förskolan tog jag med mig grabbarna till Sickla köpkvarter för att köpa skor. Vi har nämligen fastnat för Barnskospecialisten som finns där. Det är väl inte världens billigaste ställe, men varenda sko vi har köpt där har suttit som gjuten och personalen är så himla bra. Dessutom är det ju faktiskt viktigt att ha sköna och bra skor, inte sant?! Hugo utmanade verkligen Louise, som vår säljare hette idag. Vilket tålamod hon hade!! Han larvade sig och ville inte prova och ville inte sitta och ville inte vara still. Vi höll nästan på att åka hem utan några skor alls. Men Victor skulle ju också ha ett par, så under hot att bli helt utan, skärpte Hugo till slut till sig och kunde prova både vinterskor och gympaskoaktiga skor. Victor provade skor som om han aldrig hade gjort annat... Vi kom hem med tre par fina och förhoppningsvis sköna skor från Kavat.Idag talar jag inte särskilt högt om varifrån jag kommer. Jag är inte så vidare värst stolt över min "grass cottage" idag. Nej, usch!
Det känns inte helt bekvämt att vakna i Sverige denna morgon. Lite ont i magen, så där. Återigen i historien stegar ett extremt parti fram i sviterna av en ekonomisk kris. Återigen i historien skylls ett lands nedgång på vissa av dess invånare. Återigen i historien väljer människor den till synes enkla vägen för att själv få det liiite bättre - den vägen då man trampar på alla andra. Reinfelt sa att de vill samtala med Miljöpartiet, medan Wetterstrand sa att de aldrig kommer att samarbeta med Moderaterna. Är alternativet bättre? Det vore ganska häftigt om vi fick en lila regering. Jag tror väl inte att det skulle fungera, men det vore en kraftfull markering (och inte är det så förtvivlat stor skillnad på M och S nu för tiden...).
Vi har haft ett sånt där megabråk idag. Ett sånt som man får ont i både huvud, mage och hals av efteråt. Ett sånt som aldrig verkar ta slut. Ett sånt där man efter fem minuter egentligen inte har en aning om vad det är man faktiskt bråkar om. Till en början var jag lugn som en filbunke (bara väldigt tydlig och bestämd) och Hugo var alldeles vansinnigt arg och gapade och skrek och hade sig. Till sist blev jag också fyra år och var arg på precis samma sätt som han. Det avslutades med att jag (på klassiskt småbarnsmanér) smällde igen sovrumsdörren bakom mig och satte mig på sängkanten och försökte lugna ner mig själv, och efter en stund kramades vi och sa förlåt till varandra båda två. Men varför tappar man huvudet så där? Varför vill man som vuxen alltid vinna meningslösa "prestige"-fajter? För nån jäkla princip? Och precis hur moget är det att vid 34-års ålder fortfarande bråka på samma sätt som man gjorde med mamma när man var liten? Vad var det då för nåt viktigt vi bråkade om? Jo, fyra vindruvor i en skål. Fyra vindruvor i en skål och huruvida någon av de där vindruvorna egentligen hade legat i lillebrors skål. Fyra vindruvor, varav storebror vägrade dela med sig en till en bedjande lillebror. Fyra jäkla vindruvor i en skål. Löjligare än så kan det ju inte bli.
Så var det helg igen då. Kompisbesök, kalas, röstning, övernatten-gäst och förhoppningsvis en del garagejobb ska vi försöka klämma in den stundande helgen. Gärna lite familjemys och nån utflykt ovanpå det om det kan funka. Vi får väl se hur det går...
(Så, nu ska internet funka som det är tänkt igen.) Jag var på fest i lördags med Rebecca, och vi hade riktigt roligt. Inte direkt på grund av festen, utan för att vi helt enkelt har roligt när vi träffas. Vi var i marinens gamla bergrum på Skeppsholmen och det var rätt häftigt. Man vet att man börjar bli gammal när man hellre besöker utställningen med terracotta-soldaterna från Kina än att gå på cool fest i samma lokal. Eller så har man bara legat av sig, eftersom det var ett tag sedan man var på en liknande tillställning. Gick på djupvattengympa för första gången i torsdags. Hilfe my god! Flytbälte och hantlar och hela köret. OCH en instruktör som bad om ursäkt för att hon kanske inte skulle ta i så mycket eftersom hon fött barn för 8 veckor sedan. Ja, eller hur !?! Så kände jag mig ännu mer ur form innan vi ens hade börjat. Som tur var hade jag sällskap av likasinnade E-L, så när det blev alldeles för jobbigt kunde vi titta på varandra och fnittra lite. Vi var nog lite möra båda två efteråt, men helt avskräckta blev vi inte, för vi har redan bokat in den här torsdagen också. Och nästa och nästa och nästa och... (i den bästa av världar). Ja visst ja! Nu är det klart med alla tillgodoräknanden jag har velat göra på min Uppsala-kurs. Vårens C-uppsats får fungera som examensarbete och jag behöver inte göra någon praktik, eftersom jag har så lång arbetslivserfarenhet. Det var ju generöst av dem! Så nu är det bara två små och en stor uppgift att lämna in, så ska det vara klart. Får man hoppas...
...sover mina barn. Puh! Jag skulle lägga båda två idag. Det händer titt som tätt och brukar inte vara några problem. Victor somnar så fort vällingen är uppdrucken och så lägger man honom i sängen. In i Hugos rum, saga i soffan och sedan puss och godnatt. Idag ville Victor inte sova. Vi började 19.10 med välling och 20.35 gav han upp. Skruttunge! Under tiden tittade tappre Hugo på ett inspelat avsnitt av Supersnällasilversara och Stålhenrik och lyssnade på musik uppkrupen i sängen sitt rum (med hörlurar). Jag var ute hos honom vid ett par tillfällen, när jag trodde att Victor sov, så vi hann att läsa en kortkort saga (passande nog Läggdags Viggo om en liten kille som inte vill sova) och gosa tre sekunder i soffan. När sedan den där lillskrutten väl sov gick jag in till tappre Hugo och kramades och pratade lite innan vi släckte lampan. Han stensomnade på två röda - den lille tappre.
Igår var vi på familjemulle för första gången. Två timmar i skogen med en massa andra barn och föräldrar. Det var en riktigt härlig förmiddag. Hugo hade fullt upp med en massa pinnar och grejer, så han hann inte ens äta matsäcken med oss. Och när sedan Mulle dök upp var han inte särskilt intresserad. Det berodde säkert på att det inte var en "riktig" Mulle som kom, utan en liten handdocka som en av ledarna tog fram. Det var det enda som gjorde oss besvikna under dagen. Det var fyra ledare, så nog hade vi trott att någon av dem skulle försvinna iväg en stund... Ja, ja, det kanske blir nästa gång. Victor tyckte också att det var görkul att klättra i bergen, smaka på omogna lingon och gräva i torra tallbarr. Inte ens han hade ro att äta upp varken mackan eller frukten och då är det illa... :) För övrigt har Victor sjungit "Bä bä vita lamm" idag. "Baa baa, baa baa" sjunger han och klappar händerna och är alldeles lycklig. Vackert är det, men jag hoppas att repertoaren utökas ganska snart, så det blir lite variation på min alldeles egna portabla stereo.
Visst är den häftig?!
Vi är inte bortskämda med sådant här precis, från den gamla förskolan. En ung tjej som vikarierade förra året gjorde jättefina saker med barnen, men sedan dess har det mest varit streck på papper. Dessutom har återkopplingen till oss föräldrar inte varit så här snabb. Här satt alla barns målningar på väggen som i ett galleri, dagen efter de gjorde dem. Wow!
SÅ enkelt är det att göra den här mamman till en nöjd förskoleförälder.