SF-bokcirkeln: Terry Pratchett - Unseen Academicals

A bit late perhaps... eftersom bokcirkeln träffades för tre veckor sedan. Men efter mycket suckande och stönande har jag så småningom läst ut denna bok med. Det är inte så att jag inte gillar boken, egentligen, men hade faktiskt högre förväntningar på den och blev gruvligt besviken.

Det finns många olika böcker om Skivvärlden och de flesta handlar om olika grupper av människor inom den berömda staden Ankh-Morpokh. Det kan handla om The Nightwatch, häxorna, trollkarlarna, Döden och hans äventyr, etc etc.

Unseen Academicals handar om trollkarlarna på Unseen University, men också om universitets "undre värld" av tjänstefolk som sköter om nattköket och droppar stearin på ljusen - där har vi ett nödvändigt yrke om något! I denna bok får de en utmaning där de måste att skapa ett fotbollslag och spela en match för att få behålla ett visst anslag till universitetet. Utan det anslaget måste de dra ned på sin matranson - ve och fasa! - till tre måltider om dagen.

Min egen erfarenhet av "sportnörderi" är att det ofta inte går väl ihop med fantasynörderi. För att konceptet idrott skall gå hem hos fantasynördar behöver man alltså förklara detta för dem på ett begripligt sätt, t ex med ett tydligt regelsystem anpassat för fantasynördar. Så länge det finns ett regelsystem att utgå från, kan man acceptera spelet, varesig det gäller rollspel eller fotboll, eller en hel magisk värld.

Pratchett lyckas bra med att göra detta, och lyckas även till viss del omdefiniera konceptet fotboll så att det blir intressant för icke-idrottsintresserade, men trots detta saknar boken litet av Pratchetts schvung... Det märks inte lika mycket ordvitsar och fotnötterna lyser för det mesta med sin frånvaro. Vi i bokcirkeln tror detta beror på att Pratchett pga sin progressiva alzeimers nu måste diktera böckerna istället för att skriva dem ner dem, och att man då missar litet av ordvitsarna som man annars upptäcker när man stirrar på pappret. Vi förlåter honom för detta.

Vad som räddar storyn är förstås Mr Nutt, Glenda, Juliet och Trev Likely, fyra starka karaktärer som engagerar läsaren så att man vill läsa vidare och veta vad som händer dem. Som namnet Juliet antyder så finns det också en liten Romeo-och-Julia-historia inbakad i det hela, men istället för att de kommer från två familjer i krig så så kommer de från två olika fotbollssupporter-grupper, och Terry Pratchett utforskar frågan - kan kärleken fungera trots att man hejar på olika fotbollslag?

Allt som allt är det en okej bok, inte mer, men rekommenderar den ändå för alla Pratchettianer där ute! Den får en trea av fem möjliga.

Jane Green - I dina kläder

För ett ganska långt tag sedan (december 2008) bloggade jag om denna bok som jag bytte till mig av Kerstin som skriver Kerstins krumelurer.

Jag har på grund av omfattande läströtthet och andra förhinder inte kommit mig för att läsa den förrän nu, och här kommer alltså mina tankar om den....

Den handlar om den ständiga singeln Vicky, journalist för Poise! som längtar efter att hitta någon att skapa ett hem och en familj med, och den duktige hemmafrun Amber, som längtar efter att återfinna den där känslan som fanns då hon var singel och livet var fullt av spännande överraskningar och pirr i magen. Vicky drivs av sin journalistiska ådra och beslutar sig för att genomgå ett månadslångt livsbyte för att ta reda på hur vilken omställning det är att bli hemmafru, vilket sedan skall bli ett reportage i Poise!. När hon annonserar om livsbytet svarar Amber, och Vicky blir genast intresserad. Ambers liv verkar vara så glamoröst, hon bor i en förort till Manhattan och hennes liv går ut på att vara hemmamamma och delta i välgörenhetsgalor. Amber i sin tur lockas av Vickys singel-livsstil där hon träffar dejtar spännande kändisar och har ett spännande jobb.

Livsbytet påbörjas, och Amber reser över atlanten till England mellan Vicky tar sig till staterna. Vad Vicky inte är beredd på är vilken tävling det är mellan alla hemmafruar, alla skall ha de snyggaste kläderna, de snyggaste hemmen, de duktigaste barnen. Amber i sin tur är inte beredd på sina egna känslor när hon blir uppvaktad av snygga och sexiga män. Frågan de båda vill ta reda på är - är gräset verkligen grönare på andra sidan?


Jase, vad tyckte jag egentligen om denna här? Jag inspirerades av Martina som - trots sin motvilja mot chicklitt fann denna underhållande - och trodde därmed att jag skulle göra det med. Och visst var den bra, men jag fann mig sig stundtals irriterad av omständliga utsvävningar... samtidigt gillade jag att få sådana fullständiga karaktärbeskrivningar. Boken var engagerande, men inte så där jätte-jättebra som jag trott. Kanske hade jag för höga förväntningar på den? Den får en svag trea på romantikskalan och en slätstruken trea generellt.

Andras åsikter om I dina kläder:
Kerstins recension finner du här.
Martinas recension finner du här.

Marian Keyes - Sista chansen

Ytterligare en Keyes-bok är nu avläst, och fler kommer. Denna handlade om de tre vännerna Tara, Katherine och Fintan från den irländska, katolska, lilla byn Knockavoy. De har tillsammans flyttat till "syndens näste" London där Fintan (som är homosexuell) äntligen funnit sig en pojkvän, och Tara lever ihop med sin tråkige Thomas medan Katherine föredrar att leva ensammen. Så fyller plötsligt Tara 30 och inser att även om Thomas är tråkig och illa omtyckt av hennes vänner så är han ändå hennes sista chans, hon tror nämligen att om hon dumpar den patetiske Thomas kommer hon förvandlas till en galen ungmö i stil med de galna katttanterna.


Sista chansen handlar om att Fintan,Tara och Katherine alla får en sista chans att förändra sina liv, och den får en verkligen att tänka på hur viktigt det är att inte bara "nöja sig" utan sikta på ens drömmar. För rätt som det är kanske man är gammal eller döende, och då är ju frågan - har man levat det liv som man velat leva? Har man missat några båtar? Har man tagit tillfället i akt? Detta var en bra bok, även om den inte var överdrivet bra. Jag nöjer mig med en trea och säger - NEXT! =)

Lisa Jewell - Våga flyga

Våga flyga, a.k.a. 31 Dream Street, handlar om Toby och hans bohemiska sällskapet sångare, diktare och kufar som bor i hans ärva hus som av grannarna kallas "Påfågelshuset" eftersom det har kakelpannor i bjärta färger. Toby är en misslyckad och fattig poet som mer eller mindre fått sina inneboende om halsen för att han varit för snäll.

En dag så får han ett brev från far som han inte träffat på 10 år, som planerar att komma tillbaka till London för att se hur det gått för sin son under de gångna åren. Toby som skäms för sina misslyckanden och för sitt hem beslutar sig för att det bästa vore om han vräkte sina hyresgäster och putsade upp huset för att få ut bästa möjliga marknadsvärde för det. Men innan han kan vräka sina inneboenden behöver han veta att de kommer klara sig. Problemet är bara att Toby under alla år hållt sig på sin kant och därför inte har något hum om vad hans inneboenden faktiskt arbetar med om dagarna...

Nu måste Toby snoka reda på vad alla hans inneboenden sysslar med, och till sin hjälp får han Leah, den obotligt nyfikne grannen som i flera år fascinerats på avstånd av det bohemiska sällskapet. Tillsammans försöker de hjälpa alla inneboende på traven, och på vägen så lyckas de även hjälpa varandra...


Det känns som om jag känner Jewell vid det här laget. Hon tycker om att skriva om kreativa personer eller människor med kreativa yrken, eller drömmare. Hon tycker också om bohemer, kollektiv och sunkiga lägenheter. Hennes starkaste fördel är hennes sätt att framställa killar, hon tar bort alla illusioner om män och målar istället upp hjältar som är vardagliga och ack så verkliga. Det är nästan så man undrar vilka förebilder hon haft inför varje bok...
Våga flyga var en okej bok, men inte en av hennes bästa. Kvalitén sjönk emot slutet och tyvärr dog romantiken nästan helt i och med slutscenen. Blah! Allt som allt var den dock rätt så trevlig så den får en slätstruken trea och en tvåa på romantikskalan.