Att läsa Neil Gaiman är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött

Fast mycket mysigare och mer enastående underbart.

Tillåt mig rangordna de av Neil Gaimans böcker som jag har läst i min personliga favorit-ordning:
1. The Graveyard book - Fullkomligt lysande! Underbar!
2. Neverwhere - Så jäääkla bra!
3. Good omen (skrevs ihop med Terry Pratchett) - Hysteriskt rolig!
4. The ocean at the end of the lane - Mystisk och sentimental.
5. Stardust - Äventyr, pirater, romantik.
6. Coraline - Lite udda tjej, lite udda story men jag gillar den ändå.
7. American gods - Helt okej, spännande mytologi!

Ni får ursäkta mängden utropstecken men det är svårt att undvika dem då jag talar om min all time-favoritförfattare.

Med detta sagt, när jag började läsa "The ocean at the end of the lane" så hade jag stora svårigheter med den, mest för att jag tyckte så fruktansvärt synd om den lilla sjuåriga pojken. Bokens första kapitel (efter prologen) börjar med "Nobody came to my seventh birthday party." och sen är det downhill från det. Det är väl ett bra tecken på att man kan sympatisera med karaktärerna, men det kan också vara hindrande för läsandet då man inte vill veta mer om alla hemska saker som hänt karaktärerna. Självklart fortsatte jag dock, how could I not?

Boken handlar om en man som återbesöker sitt barndoms gata. Han stannar en stund längst ned vid Hempstocks gård och tänker tillbaka på sin uppväxt. Han finner sig minnas saker som verkar helt omöjliga, platser och saker som inte verkar vara av denna värld, varelser, men främst flickan Lettie Hempstock som var helt övertygad om att den lilla ankdammen vid sidan av gården var ett hav.

Historien har vissa gemensamma nämnare med "Coraline" som jag tycker kategoriseras som weird fantasy, samtidigt tycker jag mig få lite vibbar av Charles de Lints "Someplace to be flying". Vet inte riktigt varför, faktiskt. Någon annan som läst och kan förklara det för mig? :D

Hur som helst, något jag älskar med Neil Gaiman är hans ständiga förmåga att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Han lyckas alltid.

Vilka av Neil Gaimans böcker är era favoriter?

Tematisdag - Varför är det egentligen viktigt att vara en läsare?

Jag är med i utmaningen Blogg100 som går ut på att skriva minst ett inlägg om dagen i 100 dagar. Eftersom jag (nicka om ni håller med) ibland är lite oinspirerad så kände jag att jag behövde en push för att klara av det, och därifrån kom idén till Tematisdagar. Jag hade aldrig kunnat genomföra detta utan mina kära bokbloggarkamraters engagemang och vilja till att delta och göra Tematisdagar till en kul gruppaktivitet. Tack för att ni vill vara med! Några av er deltar i Blogg100, några gör det inte. För att delta i Tematisdagar har de fått skicka in teman de vill diskutera, jag har fått in hela 18 stycken. En efter en kommer olika teman dras ur en "urna" (läs blomkruka), sedan presenteras nästa veckas tema längst ned i detta blogginlägg.

Ni som deltar - Tänk på att inte ta det för allvarligt. Ni förväntas inte skriva långa tankfulla inlägg. Ni kan associera hejvilt. Orkar ni inte vara med nån vecka är det helt okej att avstå. Also - Ni får gärna meddela mig när ni skrivit på ett tema, ifall jag inte har er i min blogroll eller på twitter kanske jag annars missar det.

Nu till själva temat! Denna vecka blev ämnet "Varför är det egentligen viktigt att vara en läsare?".

I The Guardian finns det en artikel som tar upp flera studier som handlar om detta:

"I spent three years interviewing psychologists and neuroscientists around the world, reviewing their studies and testing new methods they claim can increase intelligence. And while nobody would ever call reading a "new" method for improving the mind, recent scientific studies have confirmed that reading and intelligence have a relationship so close as to be symbiotic."

"[...]the increased emphasis on critical reading and writing skills in schools may partly explain why students perform, on average, about 20 points higher on IQ tests than in the early 20th century. The so-called Flynn effect is named after James Flynn, a New Zealand professor who has devoted much of his career to studying the worldwide phenomena of increasing IQ scores."

Needless to say, det är utvecklande att läsa, både för vår fattningsförmåga, allmänbildning och empatiska förmåga. Men om man sätter sådana argument åt sidan, varför tycker just JAG att det är viktigt att läsa? Jag läser ju (naturligtvis) inte för att jag vill bli smartare (det är inte möjligt, jag är redan smartast!) utan jag läser för att jag älskar att fantisera och leva mig in i andra världar, älskar att se författare tänka utanför boxen och skapa alternativhistoria som New Amsterdam, Yiddish Policemen's Union, älskar mytologisk fiction som i den i Neil Gaimans och Charles de Lints böcker, älskar dystopisk stämning, postapokalyps, jag älskar helt enkelt när författare tänker "What if" och sedan skriver en bok om det.

Jag var ett sånt där barn som tog dockskåpet, vände det upp och ned och möblerade i taket, jag gillar när mina författare gör så med.

Temat för nästa tematisdag är: Hemsökta hus!

Pst! Ni kan läsa vad andra bokbloggare har skrivit under veckans tema här:
Kulturloggen
En och annan bok
Västmanländskans bokblogg
Arinas bibliotek
Skuggornas bibliotek
ELS
Drömmarnas berg
Bokbabbel

Day 13 – Your favorite writer

Klurigt. Ska jag välja den eviga favoriten Neil Gaiman? Eller ska jag byta bana helt och nämna Jane Austen (som jag knappt har läst, btw..) Nej, det får nog bli Katharine Kerr, även om det var mycket länge sen jag läste Sagan om det magiska landet Deverry nu....

Day 05 – A book that makes you happy

Goda Omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman har en sjuk förmåga att få mig att dra på smilbanden.

Why? Why?! Har ni någonsin läst Terry Pratchett eller Neil Gaiman? Har ni någonsin läst dem ihop? Do it, do it, do it!

Mer ingående så handlar den om antikrist som förväxlas på BB och växer upp till en vanlig kille. Sedan händer litet saker, och ängeln Aziraphale och den fallna ängeln Crowley bildar en ohelig allians för att försöka rädda världen. Sen så får vi lära känna apokalypsens fyra ryttare (eller motorcykelåkare) död, svält, krig och miljöförstöring (pest gick i pension 1928)... och litet annat löst och lätt galet folk. :)

Bloggade om den för tre år sen här efter ett misslyckat försök att få mina dåvarande bokcirkelkamrater att läsa fantasy. Startade istället en SF-cirkel och vi har läst både Neil Gaiman och Terry Pratchett, måste nog snart få dem att läsa Goda Omen för det börjar bannemej bli dags igen känner jag...

Ps. för er som inte orkar läsa fantasy så kommer snart en tv-filmatisering. *jäj*

You are my sunshine, my only Sunshine...

You make me haaaappyyyy when skies are grey!!
You'll never know, dear, how much I love you,
Please don't taaake my Sunshine awaaaaaaay!!

I ett USA ödelagt efter Voodoo-krigen (som inte handlar så mycket om voodoo men desto mer om vampyrer), där stora delar av landet försjunkit i mörker och blivit de onda varelsernas hemvist, lyser New Arcadia fortfarande starkt på kartan. I New Arcadia bor Rae Seddon, a.k.a. Sunshine, som jobbar i sin mors och sin styvfars café Charlie's. Sunshine vet att det finns ställen, s.k. bad spots, dit människor inte bör gå. I dessa bad spots rör sig vampyrer, varulvar, ghouls och demoner fortfarande fritt om nätterna på jakt efter byten. Men detta är det sista i hennes huvud då hon kör ner till den lilla sjön där hennes farmor en gång bott. Hon glömmer bort tiden och finner sig snart ensam efter mörkrets inbrott, omgiven av blodtörstiga varelser....

Jag stod och velade häromdagen på SF-bokhandlen i Malmö. Det finns så mycket fantzy som jag vill läsa, det blev helt enkelt overload. Kapten Karin hjälpte mig och rekommenderade Sunshine, och för detta är jag mycket tacksam! Visst var det till en början mycket ordbajsande, men att lära känna en ny författare kan vara precis som att lära känna en ny vän. Visst kan det till en början bli litet akwarda stunder där man inte riktigt förstår sig på den andra personen, men om det är en bra författare/bra vän så går man alltid där ifrån med känslan av att vilja umgås mer. Robin McKinley är en sån bra författare.

Sunshine är en het, smart och spännande bok med en touch av postapokalyps. Den tar ett litet tag att ta sig igenom, men jag sträckläste den nu i helgen för det visade sig vara en perfekt bok för mörka höstdagar med filt, katt och te! Min enda sorg är att det finns en hel del lösa trådar, men inga fler böcker om Sunshine. Jag vill ha mer!!

Här kan du läsa vad Neil Gaiman tycker om boken samt ett utdrag av handlingen.

Neil Gaiman - Coraline

Coraline Jones har just flyttat in med sina föräldrar i ett nytt hem, en hus som består av tre lägenheter. Ovanför henne bor också en underlig äldre man och hans möss, samt två gamla damer, Miss Spink och Miss Forcible, som alltid kallar Coraline för Caroline. Coralines föräldrar arbetar vid datorerna och sitter för det mesta instängda på sina separata kontor, vilket gör att Coraline ofta är uttråkad. Hon fördriver tiden med att utforska sitt nya hem, och hittar en dag en dörr som leder till en avstängd del av huset. När hon öppnar dörren är den andra sidan igenmurad, men om natten öppnas en passage som leder till ett hem som ser ut precis som Coralines, där Coralines andra föräldrar bor. Det enda problemet är att Coralines andra föräldrar har knappögon, och långa vassa tänder, och de vill att Coraline ska stanna hos dem för alltid...


Trots att Coraline riktar sig till barn är det en bok som kan slukas av så väl barn som vuxna. Gaiman är som alltid en mästare på att skapa härliga karaktärer som man knyter an till, och med hans målande beskrivningar lever man sig lätt in i bokens handling. Jag är något av en räddhare men gillar samtigigt att känna den där pirrande, nervösa känslan när något är litet kusligt, och den känslan infann sig genast med denna bok.

Gaiman är en sån som hellre skriver för litet än för mycket, och bevisar gång på gång makten av enstaka ord. Jag önskar att jag kunde lära mig av honom...

Coraline får en fyra av fem möjliga, tyvärr tyckte jag att den var något för kort...

Nytt för denna vecka...

Är så trött så jag snart rasar i säng, men innan jag gör det så vill jag bara påpeka att jag införskaffat tre/fyra böcker till.

* Johanna Nilssons SOS från mänskligheten (inför bokcirkel på tisdag)
* Neil Gaimans Coraline (bara för att)
* Ellen Kushners The Privilege of the Sword (kvinnor med svärd rockar)

Orkar inte lägga upp bilder just nu så ni får nöja er med tråkig text.

Jo, och så har jag ju beställt Eifelheim av Michael Flynn till SFcirkeln.

Ny feature

Tänkte bara presentera en ny feature på min blogg: SF-länklistan - för den nördige.

På sistone känns det som om Science Fiction & Fantasy-intresset tagit upp en stor del av bloggen och det är ju aldrig fy skam - men var inte oroliga, ni som inte delar mitt intresse, jag kommer fortsätta recensera vanliga romaner med!

Jag fortsätter att läsa Pride and Prejudice and Zombies, sedan American Gods, där någonstans skall Agnes Grey också hinnas läsas (litet så här i efterhand), och så vill jag förstås börja läsa Grottbjörnens folk som jag haft hemma från bibblan jättelänge... och Stella Cameron, som jag hittade på ICA Maxi i Harlequinhyllan... Sååå mycket böcker, Så litet tid!

Neil Gaiman i kassan på ICA

Jag drömde inatt att jag var och handlade, och när jag kom fram till kassan satt ingen mindre än Neil där. Jag började blygsamt med "I've just read your Graveyard book and I loved it", och det verkade öppna upp för ett samtal. Han var väldigt pratsam denna Neil, medan han slog in mina varor. Efter att jag betalat kom han bort till änden av kassan, gav mig ett par tips som jag ivrigt skrev ned på mitt block som jag plötsligt hade framme. Det var underligt att han helt plötsligt kunde svenska, men jag tänkte att han kanske bott här ett tag. Reflekterade över att det var otroligt att en så känd författare kunde tänka sig att jobba i kassan. Kanske samlade han in material inför någon bok? Jag vågade aldrig fråga honom. Efter att han hjälpt mig skriva ned tips på blocket var det som om han plötsligt kom på att han hade en platta på där hemma, så fort sprang han iväg.

En del säger att människors medvetanden är som öar, till synes ensamma men under vattenytan sammankopplade i jordskorpan. Kanske var det faktiskt Neil som kom och hälsade på mig inatt? Fast det är nog snarare så att jag bara var galen, som vanligt.

Neil Gaiman - The Graveyard book

Igår läste jag ut denna rara lilla bok som tydligen är tänkt som barnbok (antagligen för litet större barn). Den handlar om pojken Bod, kort för Nobody Owens, som bor på en kyrkogård och uppfostras av spöken. Bods föräldrar dog när han var jätteliten och Mannen Jack är fortfarande där ute, jagandes efter honom.

Som spädbarn kryper Bod från huset med mördaren Jack i fotspåren, in på kyrkogården där han genast blir omhändertagen av Mr och Mrs Owens, som dog någongång före 1900-talet. Bod får kyrkogårdens frihet vilket innebär att spöken blir solida för honom, att han kan slinka genom väggar, spöka och bli osynlig (tja... med litet övning). Bod är även skyddsling åt den mystiske mannen Silas, en varelse av natten, varken död eller levande...

Tillsammans hjälps Silas och paret Owens åt att uppfostra Bod, och allt eftersom åren går lär sig Bod allt om människorna som bor på kyrkogården, som Mother slaughter och den uråldriga Indigomannen. Men då han blir större inser han också att han saknar sällskapet av levande människor, men kan han våga ge sig ut i världen igen?


Denna bok lästes relativt snabbt och från början var jag litet skeptisk till bilderna. "En bilderbok!" tänkte jag... "jag kanske inte riktigt är rätt målgrupp?" Men jag kom över min paranoia och läste vidare och storyn växte i takt med Bod. Livet på kyrkogården verkade så mysigt, så inbjudande och intressant. Tänk vilken underbar värld det vore om man faktiskt kunde lära sig saker från de döda? Jag undrar hur vi skulle se på historien idag, om alla som faktiskt varit med om det kunde berätta sin sida av storyn.

Neil Gaiman har en förtjusande förmåga att skapa inbjudande, men ibland också skrämmande, världar som jag bara vill kliva rakt in i genom boken. Neverwhere var i alla fall så, och Stardust med. Han har också en talang för underliga varelser och skarpa karaktärer som liksom formar sig själva tills de kommer till liv. Mr Frost var en sådan karaktär, och även Liza.

Bäst av allt var förstås slutet. Då myste jag som bara Fior kan!

Denna bok får en stark fyra samt en svag trea på romantikskalan.

Bokkedjan 11: Frihet

Nummer 11 handlar om Frihet, och då tänker jag genast på William Walaces "You can take our lives, but you can never take OUR FREEDOOOOM!"

Men eftersom jag inte har läst någon bok om William Walace hoppar jag ett skutt till och hamnar hos en annan skottsk frihetskämpe vid namn Jamie Frasier i Diana Gabaldons Främlingserie. (Ingen närmare introduktion nödvändig, ty den har jag redan bloggat så mycket om... ja, jag vet, tjatfia!)

En annan Frasier finns i TV-serien med samma namn. I denna serie har han en bror som heter Niles som spelas av David Hyde Pierce som gör rösten till Abe Sapien i Hellboy. Hellboy påminner om Hellhound, och en Hellhound får mig att tänka på Pratchett & Gaimans Good Omens.

En annan snäll hund finns med i Nicholas Sparks Någon vid din sida, en amerikansk spänningsroman om en kvinna som förlorar sin man i cancer. Mannen lovar att alltid vaka över henne, och på julafton får hon ett paket med en hundvalp i. Det är mannens sätt att vaka över henne. En bra bok som jag då och då minns med värme.

En annan bok (som jag sett filmatiseringen av endast) som handlar om en änka är PS: I love you av Cecelia Ahern. Såg filmen och älskade den. Måste nog köpa boken någon dag...

Det var allt för bokkedjan denna dag!

Som en fluga i smöret

På grund av att jag fortfarande har så pass mycket nytt att lära mig på jobbet (går dagligen nya webbkurser) så händer det lätt att tankarna glider iväg till "Vad var det nu de sa i den där kursen..?" eller "Vad var det jag skulle göra imorgon..?", eller så går jag igenom olika listor eller procedurer i huvudet, eller något annat jobbrelaterat. Jag drömmer till och med om konstiga möten, personnummer och rabblar upp medicinska termer som om jag vore utbildad läkare...

Allting bara snurrar och jag har svårt att koncentrera mig på en bok, därför har jag nu påbörjat massor med olika för att se om någon kan fånga mitt intresse.

Först och främst läser jag Lionel Shriver - Vi måste tala om Kevin som vi ska ha bokcirkel om på torsdag. Sen påbörjade jag häromdagen The Graveyard Book av Neil Gaiman, men stackars Neil var inte nog fängslande ty han saknade en viktig ingrediens som fångar mig som en fluga i smöret: romantik. Så jag plockade upp den nyinköpta Dead until Dark av Charlaine Harris som tydligen utlovar massor av romantik (har minsann hört talas om True Blood-sexet, jag med!)

Nu ska Bill The Vampire natta mig, men imorgon på bussen är jag återigen trogen min Vi måste tala om Kevin.

Rövarjakt

Nu ska jag ut på rövarjakt, ja, jag ska ut och röva!

Vad ska jag röva? Jo, litet grejer till ett litet grönt paket i M storlek som en viss person skall få som också är med i Pocket&Trix. Samtidigt som jag rövar ska jag också lämna tillbaka Elizabet Kostova - Historikern och John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in. Den första blev inte alls läst just nu och får därmed hamna längst ned i listan tills dess jag kommit över min läströtthet. Just nu håller jag på med bokcirkelboken Vi måste tala om Kevin av Lionel Shriver, samt The Graveyard Book av Neil Gaiman. Det går sakta men säkert.

Nej nu är det rövardags.

Vid närmare eftertanke, varför heter det egentligen röva...? Borde inte det ha en helt annan betydelse?

Bokkedjan 5: Utanförskap

Då var jag framme vid nummer fem, nu är det bara hälften kvar innan jag är ikapp!


Här gick det fort! Den första som poppade upp i mitt huvud när det gäller utanförskap är Harry Potter. I Harry Potter och de vises sten av J.K Rowling får vi lära känna en föräldralös pojke som bor hos sin faster och hennes familj, sover i en skrubb under trappen och kallas "den där" av sin farbror. Det är inte lätt för Harry, och inte blir det något enklare när han hela tiden råkar ut för underliga händelser, händelser som för en del (i alla fall Rita Skeeter) ter sig som desperata rop efter uppmärksamhet.

Från en vis sten till Stenens väktare i David Eddings serie Sagan om Belgarion. I första boken börjar de jakten på denna sten, och Belgarion lämnar tryggheten på Faldors gård tillsammans med sin faster och Gammelvarg. Det liksom kniper i hjärtat på mig av nostalgi då jag tänker på det...




...vilket får mig att tänka på en annan serie som jag läst flera gånger om och om igen, nämligen CS Lewis böcker om Narnia. Jag brukar läsa den mysiga inledningen i Häxan och lejonet om och om igen, med garderoben full av pälsar som de smyger igenom tills de börjar få granris i ansiktet... och så plötsligt är de i en vit vintervärld med en underlig gatulampa mitt i skogen...


När de kliver in i Narnia slås de av alla underliga djur och någon som också kliver in i en annan värld är Richard Mayhew i Neil Gaimans Neverwhere. Han räddar flickan Door och för henne tillbaka till säkerhet i Londons undre värld, där det lever ett underligt råttfolk och människor med fjäderdräkt.

Dagens bokköp

Skulle in på Sci Fi bokhandeln för att köpa Dan Simmons - Drood till Martina, men det slutade med att jag kom ut med Neil Gaiman - American Gods åt mig själv. Stannade och chattade en stund med de trevliga anställda som delade min Neil Gaiman-passion samt att de också bokbloggar! Alltid kul att hitta människor som delar mina intressen, speciellt inom mina nördigare ämnen där jag aldrig annars brukar finna likasinnade...

Har även passat på att be dem köpa hem Teresa Medeios - The vampire who loved me en bok som jag varit intresserad av att läsa sedan Zirathi skrev denna recension. Ser fram emot den massor!

Tyvärr måste jag meddela att trots att högen olästa böcker ökar så ökar inte mitt läsande. Det har stagnerat totalt eftersom jag har så mycket läsning på jobbet. Får se om jag tar upp det nu i slutet av veckan, saknar verkligen att ha en spännande story framför mig...

Sena julklappar

Jag har fått litet sena julklappar av min svärmor och svägerska. Bland dessa vackra ting fanns Neil Gaiman - The Graveyard Book (Hurra,hurra,hurra!) som jag faktiskt tänkt att jag skulle köpa jättejättelänge, men så blev det bara inte. Jag är jättelycklig! Den kommer hamna i min nästa Att läsa-lista tillsammans med litet andra böcker från bokhyllan som jag tittat lystet länge på...

På tal om min Att Läsa-lista har jag äntligen fått låna den sista boken i Twilight-serien, Breaking dawn. Skall börja med den ikväll direkt efter jag läst färdigt Fördjupade studier i katastroffysik (har cirka 80 sidor kvar).

Månadens bok i bokcirkeln: Neil Gaiman & Terry Pratchett - Goda Omen

Pratchetts halsbrytande satir blandad med Gaimans mörka, magiska stil i en absurd berättelse om Harmagedon och vad som händer om Antikrist uppfostras till en människa.

Så står det på baksidan, och jag tyckte det sammanfattade boken på ett bra sätt. Vår bokcirkel avhandlade boken ikväll, fast då endast hälften av oss hade läst den och bara 1/3 tyckte den var något vidare så blev det ingen riktigt bra diskussion... tyvärr. Men jag visste att jag tog en risk med fantasy eftersom de andra uttryckligen sagt att de inte läser sådant, så jag var förberedd. Nu har jag åtminstone gett dem en bild av vad fantasy är... Den mer fjantiga fantasysorten förstås... =)

Men vad tyckte jag om boken då? Det här var en omläsning för mig, vilket betyder att det inte var några överraskningar för mig. Crowley är fortfarande bäst och budskapet satt i sten: Ingen föds god eller ond. Och jo föresten, Neil och Terry rockar fett.

----

Nu till något helt annat: Jag har tagit det mogna beslutet att ensam gå och se bio. Jag har aldrig i hela mitt liv sett bio själv, det har helt enkelt aldrig funnits något tillfälle då jag verkligen velat se en film och inte haft någon att gå med. Men nu finns det... skälet är Twilight.

----

Och till en annan helt orelaterad grej: Tidigare i månaden läste jag de två första delarna i fantasyserien Jarastavens vandring. Jag reserverade den tredje och lånade resten eftersom den fanns inne (nio delar totalt). Nu har den tredje boken kommit in vilket betyder att jag har en hel del läsning att se fram emot! *weeee*

Fatalt misslyckande att låna böcker

Nu har jag officiellt brutit mitt köpstopp på böcker genom att inhandla Terry Pratchett & Neil Gaiman - Goda Omen. Det tyckte jag att jag förtjänade då de säljer dem för 39 spänn på Sci-fi bokhandeln (specialutgåva i storpocket), dessutom skall jag snart läsa om boken för bokcirkeln nästa månad, och tyckte det var lika bra att jag kunde äga den eftersom jag älskar den så mycket. SÅDESÅ. =)


Sen tänkte jag "skryta" litet med hur fatalt jag misslyckats med mitt första mål, och möjligtvis simplaste, delmål denna dag: att låna nya böcker från min läslista (se Att läsa till höger).

Dessa böcker planerade jag att låna från Trelleborgs biblioteket: Marian Keyes - Vattenmelonen, John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in, Teresa Medeiros - The vampire who loved me, Stephenie Meyer - Twilight, New Moon, Eclipse, Breaking dawn. Jean M Auel - Grottbjörnens folk, Hästarnas dal, Mammutjägarna, Stäppvandringen, Nionde grottan, Saga Borg - Jarastavens vandring (nio delar), Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik, Mitch Albom - Tuesdays with Morrie, Bara en dag till,
Lisa Jewell - Vince och Joy, 31 dream street

Samtliga är redan utlånade.

Marisha Pessl fanns på engelska, men jag kom ihåg att E nämnde något om fotnötter med litteraturhänvisningar och då tänkte jag att det kanske är bäst att läsa denna på svenska. Lisa Jewell glömde jag iofs helt bort att kika efter, men då de är rätt så nya så tvivlar jag på att de är inköpta redan...

WHYYY must I suffer!? Undrar hur det nu skall gå med mina planer att läsa ut alla böcker på min lista innan nyår... får börja med Nora Roberts-böckerna som jag redan har hemma!

Böcker A-Ö

Malins utmaning är tillbaka, och denna gång är det den 12:e bokstaven, G, som vi skall dela med oss av. Piece of Cake, säger jag, och rabblar upp den mest självklare, världens underbaraste fantasy/sci-fi författare... *trumvirvel*

Författare på G: Neil Gaiman vinner - alla andra försvinner. Gaiman är en av mina absoluuuta favoriter, inte bara för att han skrivit en av mina favoritböcker (se nedan) utan för att han har ett jordnära sätt och för hans sätt att skriva om sitt liv på sin sida (se länken vid sidan). Han öppnar dörren och välkomnar in en till historien om hans liv som världskänd författare, som om man vore en vän. Han bjuder på sig själv och verkar vara helt prestigelös. En helt vanlig kille med ovanligt god författarförmåga.

Någon som inte uppfattade att han är en av mina absoluuuta favoriter? ;)

Bok på G: Good omens, skriven av Neil och Terry Pratchett. A Match Made In Heaven! Jag älskar de olika karaktärerna, Crowley som blockerar ut Londons telefonnät under lunchtid (eevil), Hellhunden som inser att det är kul att leka med bollar, de fyra apokalyptens ryttare... och de fyra andra... =) aaah, suck, vad jag måste låna och läsa om den snart....

Litterär karaktär på G: Finns så många namn som poppar upp. Garion från sagan om Belgarion, Gilbert från Anne på Grönkulla, Gerrant från sagan om det magiska landet Deverry...
Om jag hade läst Sagan om ringen kanske jag hade kunnat säga Gandalf, eller varför inte Gollum? =) Fast just nu tror jag att den högsta vinsten går till Garfield, för att han är en sjuhelsikes lat katt som gillar lasagne.

Welcome!

Nu kan ni ha boktimme varje timme eftersom Fia har anslutit sig till bokbloggsträsket! Vem är då denna bloggare, vad tycker hon om att läsa och så vidare?

24-årig norrbottning/statsvetare/crazycatlady/författare. Har flyttat 160 mil hemifrån till Skåne tillsammans med sambo och håller just nu på att finna mig till rätta i tillvaron, är på jobbsökarjakt och pendlar 2 h med buss varje dag vilket innebär extensive reading.

Tycker om att läsa det mesta utan deckare som jag av någon anledning aldrig fått upp intresset för. Har aldrig läst Liza Marklund, Jan Guillo eller Herman Lindqvist - inte för att jag på tycker de är för mainstream eller ogillar svenska författare, utan för att jag helt enkelt inte kommit till dem ännu. Vad gäller favoritförfattare så har jag en salig blandning...

David Eddings var min första favoritförfattare som fick mig att sluka 10 böcker på 10 dagar, och därefter 10 till... Men min absoluta favorit är nog Jane Austen. Neil Gaiman är en stor favorit, inte för att jag läst särskilt många av hans verk (planerar att göra detta dock), tycker bara han har en skön stajl och skriver roligt och lättsamt. Och sen har han en trevlig blogg också. Har under mina 24 år mest fokuserat på fantasy och science fiction. Fullkomligt älskar J.K Rowlings Harry Potter! Icke-fantasyförfattare som jag ofta läser är Nora Roberts, Maeve Binchy, Tamara McKinley. En viktig ingrediens i böcker för mig är romantik. Är det ingen som helst romantisk sideline är det inte intressant över huvud taget.

Just nu håller jag på att läsa Temeraire-serien av Naomi Novik. Andra serier som jag läser (läs:väntar på att nästa bok skall komma ut) är Katharine Kerr - Sagan om det magiska landet deverry och Robert Jordan - Wheel of Time. Vet inte varför jag alltid gör så här mot mig själv, det är så frustrerande att läsa serier utan slut!

Sist men inte minst vill jag önska alla läsare välkomna och hoppas att jag skall förgylla er vardag med många trevliga inlägg om böcker.

/Fia over and out