Bokens författare Malin Johansson är väldigt öppen med att boken bygger på verkliga händelser. Som med alla självbiografiska romaner så undrar man förstås hur mycket sanning som ligger bakom orden. Medan jag läste så fick jag känslan av att allt som står faktiskt har hänt, vilket gör att det stundvis känns lite konstigt och lite för intimt att läsa. Kanske är det ett författarknep, kan ju vara så att Malin saltat på rejält för att ge det hela en mer komisk touch. God knows, jag hoppas det. För Malins skull... ;-)
Ett dilemma med att recensera självbiografiska romaner är att alla de åsikter man formar om karaktärerna och det dom gör indirekt kan bli en åsikt om författaren. Om jag tycker att Joanna beter sig illa, betyder det att jag tycker Malin betett sig illa? Som författare till en självbiografi får man säkerligen tåla en hel del, och jag kan inte annat än häpnas över Malins mod när hon vågar skriva så öppet.
Och precis som Malin varit modig, måste jag som fellow bokbloggare också vara det. (Även om man är bekant med författaren själv och tycker hon är jättetrevlig.)
Så, ärligt talat, gillade jag boken? Svaret måste här bli: Ja och Nej.
Det som talar emot boken är nog att första halvan ter sig mer pinsam än humoristisk och att karaktärerna känns så omogna och osympatiska. Kär lek utspelar sig i studentlivet och innefattat korridorsboende, fester, flörtande, tentaångest och en hel del ungdomligt oförstånd. För min del ligger detta liv inte så långt borta (blev färdig för fyra år sen) men ändå så känns det som en hel livstid sen, och jag tänker hela tiden "Var jag någonsin så där?". Svaret på det måste nog bli ja, men inte då jag var 25 utan då jag var 15. (Det kan nog vara så också att denna bok riktar sig mer åt tjejer i åldern 14-20.) Tyvärr känns det som om storyn saknar driv, den binds inte ihop till en fungerande historia. Saker händer med Joanna, till synes utan mål.
En annan grej som jag är skeptisk till är språket i boken, som ibland känns överdrivet och malplacerat. Dock har det också sina stunder av underfundighet (t ex. "på räls till Lund" istället för "på väg till Lund" när det gäller tågfärd).
Det som är bra med boken är att Joanna slutligen får en slags uppenbarelse och blir målmedveten, hon tar tag i saker istället för att saker händer henne, och det gör storyn en hel del mer intressant. Boken har definitivt potential.
Malin lyckas också bra med att beskriva den frustration vi norrbottningar känner över skåningarnas okunskap om norrland, och jag fortsatte att läsa boken av någon slags norrbottning-i-skåne-solidaritet.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.
Igenkänningssfaktorn är hög när hon nämner oroliga föräldrars samtal då de fått nys om något våldsbrott på nyheterna (i mitt fall är det pappa som ringer så fort det skett något mord i Malmö), samt hur alienerad man känner sig då man kommer upp till norrbotten och lugnet igen.
Många som har bloggat om Kär lek har varit översvallande positiva. Jag kan inte med största ärlighet säga att jag älskade boken, men jag kan däremot säga att den är bitvis fängslande och fick mig att sitta uppe till kl 02.00 då jag läste ut den.mm
Så, vad får den för betyg? Den får helt enkelt en 3:a, pga sin potential. På romantikskalan får den en svag tvåa, det här kändes mer som en bok om lust än om kärlek. Not my cup of tea.