God save the Queen av Denise Rudberg

Tredje och sista delen i serien Queen!

Handling: På Stockholmspolisens våldsrotel fortgår arbetet medan kriminalinspektör Karin "Kaiser" Johansson sörjer sin bortgångne make. Turerna kring bordellhärvan i Stockholm har kostat flera av hennes medarbetare livet, och mitt i sorgen tvingas hon ännu en gång bevittna hur maktens män gör allt för att försvåra deras arbete.

Agneta Thorén sköter sina sysslor i polisens arkiv men har samtidigt sin egen agenda: att sätta dit mannen som så länge har förföljt henne. Efter att ha hamnat i konflikt med en manlig kollega skickas hon iväg på ett specialuppdrag – och kliver rakt in i ett av den svenska nutidshistoriens mörkaste kapitel.

Många är redo att göra vad som helst för att dölja sanningen. Nu gäller det att samla bevis och skydda vittnen, så att man en gång för alla kan ställa förövarna till svars. Frågan är bara om det är möjligt, när rättsrötan når ända upp till rikets högsta ledning …

Jag börjar läsa den här direkt efter de två första och såg att det även fanns en hälsning i den från Denise Rudberg (jag fick serien av förlaget). Det kändes lyxigt. Även denna bok utspelar sig under 1976, under Geijeraffären och i den här boken är dessutom valet är nära. 

Här får Agneta lite mer fokus och det blir lite lättare att förstå henne, även om jag inte lyckas helt. Vi får veta mer om hennes bakgrund och jag blir lite arg på mig själv för att jag missade något som jag i efterhand kan tycka var rätt uppenbart. Det blir extra kul när hon springer på en ung Marianne Jidhoff när hon skickas iväg för ett uppdrag. Jag såg också i efterordet att det kommer en ny bok med Marianne Jidhoff framöver. Så där har jag något att se fram emot. 

Även om vi får se mer av Agneta så är ändå Karin favoriten. Jag trivs med att hänga med henne och här dras hon tillbaka till jobbet trots att hon är sjukskriven efter förlusten av maken. Jag tycker att deras relation var så fint beskriven. Den var inte helt perfekt men varm och jag känner hur samhörigheten finns där från några som som varit ett par och ett team under många år där de uppfostrat barn och delat glädje och sorg. 

Precis som i serien om Jidhoff så är det människorna som jag gillar att följa i Denise Rudbergs böcker. Inte för fallen som de råkat på och i den här är det extra stökigt med tanke på tiderna som rådde. Även om vissa saker fick lite klarheter så är det också tydligt att mycket från den tiden mörkades ner. Även tidsmarkörerna gör mycket för stämningen, i synnerhet för oss som har minnen från 70-talet. 

Precis som jag trodde tycker jag mycket bättre om serien som helhet än den första boken som inte kändes riktigt komplett. Den slutade så abrupt. Men tack vare att jag läste alla tre sammanhängande så blev det ändå väldigt bra. Och boken blir också en bra påminnelse om att allt verkligen inte var bättre förr. 

Den här boken får betyget 4 av 5!

Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten av Hisashi Kashiwai

En söt liten bok som får mig väldigt sugen på japansk mat!

Handling: Finns det en maträtt som du skulle göra vad som helst för att få äta igen?

På en tyst gata i Kyoto gömmer sig en väldigt speciell restaurang. Här lagar Koishi Kamogawa och hennes pappa Nagare underbar mat till sina gäster. Men det finns fler anledningar att besöka Restaurang Kamogawa ...

Koishi och Nagare kallar sig matdetektiver. Med sina listiga och kreativa utredningar tar de fram maträtter från gästernas förflutna, rätter som påminner om allt ifrån den första kärleken till människor och platser som sedan länge har gått förlorade. Maten låter gästerna återuppleva de allra viktigaste stunderna i sina liv, och när det förflutna länkas samman med nutiden kan magi uppstå.

Under mars och april läser jag de böcker från Asien som jag har tack vare Kulturkollos Världsdelsutmaning. I den här boken blir det lite av en neddykning i Japans matkultur. Men kanske inte så djupt som jag hade önskat. 

Nagare och hans dotter Koishi driver en liten anonym restaurang som få hittar till. De har haft en liten annons i en fin mattidning som gör att några lyckas leta upp dem. Och det är främst de som vill ha hjälp att återskapa maträtter som bygger på gamla matminnen. 

Under ett antal kapitel får vi ta del av lite olika människors livsöden. Och där det mitt i dem finns ett matminne som får dem att längta efter något som inte längre finns kvar. Så det finns alltid en känsla av sorg där. Undre besöken passar kunderna ofta på att äta av den fantastiska maten som Nagare lagar som består av ett antal smårätter och som beskrivs på ett väldigt delikat sätt. 

Boken är bara på 200 sidor och trots att jag myser när jag läser boken så blir den både kort och lite repetitiv samtidigt eftersom varje kapitel har samma uppbyggnad. Jag fick även intrycket att en katt skulle vara mer inblandade än den var på grund av framsidan. Men den är verkligen en liten bifigur här. 

Så det blir lite plus och minus. Men att den är så kort gör också att formatet fungerar. Det blir lite som många feelgood  (det finns undantag) där man njuter för stunden men där man oftast glömmer bort boken rätt snabbt sen. 

Betyget blir 3 av 5. Vissa delar går mot 3+ men det är mest för att jag är matintresserad. 

När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai

En fin och smärtsam roman om en vietnamesisk familj som lyckas lära mig väldig mycket om Vietnams 1900-talshistoria!

Handling: Hanoi, 1972. En flicka och en mormor klamrar sig fast vid varandra när amerikanska bomber dånar utanför deras improviserade skydd. Flickans föräldrar har gett sig iväg för att utkämpa det krig som sliter itu både hennes land och familj.

Medan hon väntar på att föräldrarna ska återvända gör mormodern allt i sin makt för att skingra barnbarnets tankar. Hon berättar sina väl bevarade hemligheter och ger flickan ovärderliga lektioner om livet, inte bara hur man överlever utan hur man lever med mod, heder och medkänsla i behåll.

Genom flickan och mormodern tas vi med på en oförglömlig resa genom Vietnams smärtsamma 1900-talshistoria. Vi fylls av deras trots och beslutsamhet, av deras hopp och oväntade glädje.

Den här boken har fått vänta några år på att bli läst och jag hann till och med läsa en annan bok av författaren under förra året som inte alls fick ligga lika länge. Jag var lite rädd att den här skulle vara tung att läsa och prioriterade inte den här. Men nu när jag läst den är jag väldigt glad för det. 

Vi följer huvudsakligen Huong som är tolv år när boken börjar 1972 eller egentligen börjar boken 2012 när Huong är betydligt äldre.  Vi får också följa hennes mormor Dieu Lan och det är genom historier om hennes liv vi lär oss om vad som hänt i Vietnam tidigare. Och parallellt med läsandet söker jag på Vietnams historia för att förstå bättre. Men jag kan inte säga att dess historia är begriplig med allt det landet utsatts för av flera olika nationer.  

Ur vissa perspektiv är det en tung bok för det händer så många hemska saker i boken - saker som händer under krig och oroligheter. Samtidigt så växlar boken de tunga delarna med mer hoppfulla och vardagliga delar. Så tillsammans blir det en bra kombination så jag orkar att läsa längre stunder. 

Det blir också många funderingar kring människors psyken där många kommer hem sargade från krig, både med synliga skador och osynliga. Boken tar även upp landets splittring mellan nord och syd och hur människor som tidigare varit vänner eller släkt plötsligt krigar mot varandra. 

Om jag ska säga något negativt så är det att många människor inblandade och jag kan inte helt hålla isär dem alla, i synnerhet inte när det handlar om mormor Dieu Lan och hennes barn och nära släktingar. Vissa namn påminner dessutom om varandra. Lite hjälp får man i alla fall av en släktkarta i början av boken. 

Betyget blir 4 av 5!

Keramik för nybörjare av Yeon Somin

En fin sydkoreansk bok om att börja leva igen!

Handling: Jungmin är utbränd. I desperat behov av förändring säger hon upp sig från sitt jobb som manusförfattare. Hon anar inte att det här är början på ett år där magin sakta men säkert återvänder till hennes liv.

Efter flera månaders vila tar Jungmin sig äntligen ut ur lägenheten för att gå en promenad längs gatorna i sitt kvarter. Plötsligt står hon utanför en liten keramikverkstad. En kvinna bjuder in henne och samtidigt uppenbarar sig en helt ny värld för Jungmin. Ljuset och värmen, doften av lera och det ljuvliga kaffet väcker något till liv inom henne.

Tallrik för tallrik, skål för skål upptäcker hon att ju mer händerna arbetar, desto lugnare blir sinnet. Det dröjer inte länge förrän hennes hjärta öppnar sig som aldrig förr.

Jag brukar variera mitt läsande med feelgood och den här gången blev det en bok från Sydkorea. Eftersom jag även försöker läsa litteratur från Asien under mars och april tack vare Världsdelsutmaningen så blev det extra bra.

Jungmin har bränt ut sig på sitt jobb och efter att ha fått nog en dag säger hon upp sig. Hon flyttar till en lägenhet där hon ska ha råd att bo en längre tid utan att ha ett jobb. Efter att ha isolerat sig under några månader börjar hon sakta leta sig ut för att utforska närområdet. Där stöter hon plötsligt på en keramikverkstad. Ett ställe där hon blir varmt omhändertagen.  

Hennes dåliga mående beror inte bara på jobbet utan på saker som hänt tidigare i hennes liv. Och med svärtan som finns där så uppväger det till det mysiga varma som kommer med verkstaden. Jag personligen har aldrig hållit på med lera mer än det man fick göra som barn men har alltid tyckt att det ser otroligt rogivande ut med drejning. 

Sen har de mer frekventa personerna i verkstaden också sina historier så det blir en inblick i vanliga människors liv som visar våra likheter. Men också kulturella skillnader vilket också är intressant. Nu är boken översatt först till engelska och sen till svenska så det är lite svårt att säga hur mycket som försvinner i översättningen. Varje språk har ju sina begränsningar. Och jag vet inte om det påverkar hur jag upplever Jungmin som person där jag inte kommer henne riktigt så nära som jag önskat. Eller om det mer är en kulturskillnad. 

Betyget blir i alla fall 3+. Jag uppskattar verkligen miljön i boken och landet men hade önskat att få lite mer av Jungmin. Boken beskrivs även vara något som används i K-healing i Sydkorea. Där bland annat litteratur kan användas för att ge tröst och välmående (väldigt kortfattat). 

Himlakroppar av Jokha Alharthi

En speciell släktsaga under flera generationer!

Handling: I en liten by i Oman lever tre systrar. Mayya, som gift in sig i en rik familj efter att ha fått sitt hjärta krossat. Asma, som gift sig av plikt. Och så Khawla, som trotsar sin familj och insisterar på att vänta på mannen hon älskar, som utvandrat till Kanada. De här tre kvinnornas historier, som utspelas i ett Oman som snabbt har förändrats från ett traditionellt slavägande samhälle till ett komplext, rikt oljeland med guldglimrande lyxgallerior, utgör navet i den här annorlunda, originellt berättade familjesagan. Genom två familjer och tre generationer -- från början av nitton- hundratalet fram till nutid -- ges olika inblickar i det omanska samhället, från de allra fattigaste till de välbärgade släkterna som byggt en förmögenhet på andras bekostnad.

Precis som när jag läste Hundra år av ensamhet finns det ett uppslag med en släkttavla som jag bläddrade till många gånger under läsningen. Fördelen här var att de åtminstone inte hette samma sak!

Vi för följa ett 20-tal personer, även om fokus ligger på några få av dem, som består av flera olika generationer och lite olika släkter. Boken hoppar rätt mycket i tid så det är inte alltid lätt att hänga med. Jag vill så gärna veta när i tid saker sker men det blir bara några få ledtrådar under vägens gång. Men jag får acceptera det jag får. Men ju längre jag läste desto mindre tyckte jag det gjorde. 

Det här är en bok man behöver läsa rätt sammanhängande. Jag försökte läsa lite under vardagskvällarna men det gick inte. Det blev för splittrat både i fokus och i handlingen. Ur vissa perspektiv är den inte särskilt tung trots att det finns en hel del grymma personer i boken. Både män och kvinnor. Och det finns tragiska livsöden. Samtidigt som vissa får det allt bättre ekonomiskt finns landets mörka historia med slaveri i bakgrunden. Något som på pappret avskaffades först 1970. Men just det att vi inte får följa var och en så ingående gör att blir det inte så tungt.

Oman är verkligen inte ett land jag kan mycket om. Bokens olika hopp i historier och där den vagt nämner vissa historiska händelser får mig att läsa på vid sidan av. Det är också intressant med ordflödet om man jämför med lite tystare nordbor. Jag som vuxit upp i en invandrartät stad med mycket folk från Mellanöstern kan lätt ana hur det låter när de pratar. Och blir road över hur de kan uttrycka sig och hur många ord som används. 

Jag tycker att det här är en utmärkt representation av landet Oman när det gäller min läsning. Mycket för att jag inte ser någon kritik mot författaren i dess tolkning och också för att den handlar om så många livsöden under rätt många olika år. 

Betyget blir 4 av 5!

Tropiska fiskar av Doreen Baingana

En intressant inblick i ett dåtida Uganda! 

Handling: I efterdyningarna av Idi Amins brutala diktatur i Uganda, växer tre systrar upp. Det är Patti, en pånyttfödd kristen som skriver dagbok om hur hon svälter på sin internatskola, och den frigjorda Rosa som försöker förföra en av sina lärare genom magi. Men huvudpersonen är lillasyster Christine, som vi får följa från hennes första vingliga steg i höga klackar, till mötet med det privilegierade USA där hon upplever både frihet och alienation, till återkomsten till hemlandet.

Det här är en bok som beskrivs som en novellsamling. Men när är det noveller och när är det en roman? Känslan för mig var att det var en roman samtidigt som jag kan känna igen lite av frustrationen med novellsamlingar där man hade velat ha lite mer. Det blir lite mer förståeligt när jag ser att vissa av berättelserna getts ut som noveller och skrivits vid olika tillfällen.

I den här boken följer vi tre systrar - Patti, Rosa och Christine där Christine är den som får mest plats i boken. Vi läsare får vara med dem vid olika tillfällen i deras liv. Boken börjar någon gång på 80-talet efter att Idi Amins diktatur inte längre råder. Christine själv är ett barn i den första berättelsen och där hon leker med mammans smycken och i den sista är hon 29 år nyligen hemkommen från USA där hon bott och jobbat ett antal år. 

Det är intressant med den här typen av historier där det är så lätt att identifiera sig med vissa delar av huvudpersonerna (eller åtminstone se folk i sin närhet göra liknande saker) och sen befinna sig i en helt annan miljö. Det är nyttigt att trots så många kulturella skillnader så finns det så många likheter. 

I en av berättelserna följer vi Christines tid i USA och i en annan när hon flyttar tillbaka till Uganda. Och i båda får vi läsa om kulturkrockarna och det är lätt att förstå vilsenheten hos personer som bott i olika länder och hur rotlösa de kan känna sig. 

När jag tänker tillbaka på boken tänker jag även på den pulserande värmen när Christine är ute och går för att möta någon. Hon är fjorton år då. Jag känner verkligen den heta solen under hennes vandring när hon inte vet vad som kommer hända när hon är framme. En annan minnesbild är Patti som tonåring och hur hon ständigt går hungrig på internatet. Eller Rosas sista brev som ger lite bakgrund till hennes liv. 

Jag tyckte om den här boken och jag hade dels trevliga lässtunder samtidigt som jag lärde mig saker om Uganda. Både genom boken men också genom att söka på lite mer landet och dess historia och utveckling. 

Betyget blir 4 av 5!

Låt mig berätta allt av Caroline Säfstrand

Första delen i serien Hemligheternas ö!

Handling: Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.

Att läsa Caroline Säfstrands böcker är lite som att omfamnas av en varm men också en lite sorglig filt. I synnerhet i början av boken. På slutet finns mest värmen kvar och man längtar redan efter att få omfamnas av nästa bok.

I den här serien verkar ön Ven vara i fokus. Ön som ligger mellan Sverige och Danmark och har en färja från Landskrona. I just den här boken följer vi kvinnorna Ulrica och Bea. De lär känna varandra när Ulrica hyr en stuga mitt emot Beas hus. 

Ulrica har åkt till ön i hemlighet. Något som bara hennes bästa vän vet om. Ön har en koppling till hennes mamma på ett väldigt negativt sätt och Ulrica förstår inte hur. Och Ulrica själv har men av det som mamman lidit av utan att förstå varför. Och det påverkar även henne negativt. Så genom den här semestern så kanske hon kan förstå och därigenom själv förändras. 

Bea har blivit övergiven av sin man som hittat en annan. Samtidigt gick hon i pension lite tidigare än förväntat och känner sig helt vilsen och övergiven. När Ulrica hyr en stuga mitt emot hennes hus börjar hon sakta vakna upp. Men det är inte lätt för henne att komma igång och engagera sig i olika saker. 

Det här är en rätt klassisk bok av Caroline Säfstrand där vi får följa lite olika personer. Flera är lite vingskadade och under boken börjar en sakta läkning där de omges av varma omtänksamma personer. Det finns flera andra på ön som vi följer till viss del och som jag hoppas finns med i kommande böcker. Baksidestexten i nästa bok antyder det. 

Betyget blir 4 av 5!

Eva ur spillrorna av Ananda Devi

En otroligt naken skildring av en ung kvinnas liv!

Handling: Evas liv är i spillror. Hon lever i den fattiga förorten Troumaron utanför Mauritius huvudstad Port Louis, där hon tidigt fick lära sig att andra ser hennes kropp som en handelsvara. Här har textilfabriken där kvinnorna arbetade lagts ned, och männen försöker återvinna sin auktoritet genom att dricka. Här en evighet från paradisstränderna är de unga utlämnade åt sig själva. Poeten Sad, rebellen Clélio, den ambitiösa Savita: alla bär de på drömmar, och alla vill de rädda Eva men för de fyra vännerna framstår den spiral av våld och hämnd de dragits in i som omöjlig att ta sig ur.

Det här är andra boken från världsdelen Afrika som jag läser i år tack vare Kulturkollos världsdelsutmaning. Jag undersökte Bokförlaget Tranans utbud över afrikanska böcker där jag försökte hitta länder som jag inte läst något från tidigare. Så nu fick jag besöka ö-landet Mauritius som ligger öster om Madagaskar.

Boken utspelar sig i den fiktiva förorten Troumaron utanför huvudstaden Port Louis. Vi får följa de jämnåriga tonåringarna Eva, Sad, Savita och Clélio som all växer upp i fattiga familjer och villkoren är tuffa. Evas pappa är dessutom en man som tar ut sin frustration på sin dotter vilket dödar något inom henne. Och som i sin tur får henne att använda sin kropp för att få saker. 

Det är en tunn bok och trots att det är fyra personer vi följer så blir det ändå väldigt bra. Kanske för att det är en kort period i deras liv och livet runt dem vi följer mer än just dem och deras personliga utveckling. Språket är också rätt poetiskt vilket skapar ett extra djup. 

Egentligen skulle den här boken kunna placeras på många ställen i världen där det finns områden med fattiga människor och kriminalitet. Men på det så finns även isoleringen som finns på ö-samhällen. Att det inte är så bara att ta sig någon annanstans. I synnerhet inte som fattig. Och när man ser hur Mauritius ligger på kartan så förstår man verkligen hur långt bort allt är. 

Det här är en bok som berör mig. Betyget blir 4 av 5. 

Paradiset av Abdulrazak Gurnah

En nobelpristagares bok om det gamla Zanzibar!

Handling: Tolvårige Yusuf skickas av sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos sin farbror Aziz, en förmögen köpman. Snart går det upp för den oskuldsfulle Yusuf att köpmannen inte alls är Yusufs farbror: i själva verket har han sålts som skuldslav av sin far. Så börjar livets hårda skola för Yusuf. Genom Yusuf får vi uppleva ett Afrika som präglas av stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri, men drömmaren Yusuf får också en skymt av paradisets portar av eld och vatten.

I år tänkte jag hoppa på Världsdelsutmaningen: Läsa jorden runt med Kulturkollo och där man under januari och februari har Afrika som världsdel. Då passade det bra att läsa den här hyllvärmaren! 

Det här är dels en uppväxtroman. Men det är också en roman där vi får färdas genom ett Zanzibar med olika miljöer och folkslag. Genom Abdulrazak Gurnahs språk blir det en speciell upplevelse att få möta naturen, människorna och allt vad som sker. 

Vi får följa den tolvårige Yusuf från att han är en ung pojke hemma hos sina föräldrar till han är en vuxen ung man. Boken verkar utspela sig under början av 1900-talet i Zanzibar som Tanzania då hette. Han får följa med "farbror" Aziz hem när hans far inte kan betala sina skulder till honom och sätts i arbete i en butik. 

Men han är inte bara i butiken utan han får följa med på handelsresor där karavanen möts av både vänliga och ytterst farliga människor och stammar. Och där religioner möts och stöts. När jag tänker tillbaka på boken så blir resandet en stor del av känslan. Det hela beskrivs så otroligt levande att det verkligen känns som att det hänt. Det är vackert och även smutsigt, farligt och illaluktande. 

Betyget blir 4 av 5! 

Att bevara en hemlighet av Sally Page

En fin berättelse där andras historier blir lindring för hennes egen - eller hur är det egentligen?

Handling: Alla människor bär på en berättelse ... Hon minns inte vad som gjorde att hon började samla på berättelser. Hon vet bara att människor brukar öppna sig för henne. Och berättelserna förvarar hon djupt inom sig själv.

Städerskan Janice vet att det är genom att ta till sig andras historier som man verkligen lär känna dem. Genom de olika personerna hon städar hos allt från änkan Fiona och hennes son Adam till operasångerskan Geordie, den pretentiösa fru YeahYeahYeah och hunden Decius - får Janice en unik inblick i människorna omkring sig.

När Janice börjar städa för Fru B en listig och skarp nittioårig kvinna träffar hon till slut någon som vill höra hennes egen historia. Men Janice är tydlig: hon lyssnar, inget mer. Men bär vi inte alla på något att berätta?

Jag kommer snabbt in i boken och roas över de olika personerna Janice städar hos. Vi får veta lite mer om dem via deras egen-berättade historier vilket gör dem lite mer levande. Men boken tar en vändning när Janice får uppdraget att städa hos den betydligt äldre Fru B. Fru B delar också med sig av en historia. En historia som författaren läst om och nu uppenbarligen vill föra vidare genom den här boken. 

Men jag måste erkänna att när den historien berättas allt mer så vill jag hellre följa de riktiga karaktärerna i boken. Och inte Fru B:s historia om Becky. I synnerhet som Janice själv börjar inse att hon måste förändra sitt liv. När boken börjar är det inte helt lätt att förstå varför hon bara låter åren gå och inte gör några förändringar. Men ibland måste det till en katalysator eller snarare flera. 

Boken är mysig och jag fnissar till lite ibland. Men det finns också en hel del sorg och utnyttjande som gör mig ledsen och frustrerad. Så det är definitivt en bok som väcker känslor hos mig. Men jag tycker också att den tappar lite fart på grund av den längre historien som åtminstone inte fångar mig. 

Betyget blir en fyra åt det svagare hållet just nu. 

En sång för Hedda av Annika Estassy

Andra delen i serien Måneby!

Handling: Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastigt och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände mellan dem egentligen? Mamma Hedda har å sin sida det inte lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar?

Det har gått över sju år sen som jag läste den första delen i den här serien. Men böckerna är så pass fristående att det inte gör så mycket att det gått så pass lång tid. Och jag tror inte heller att det gör så mycket om man väljer att läsa dem i en annan ordning. 

Tidigare i år läste jag en annan bok av samma författare och jag insåg det när jag började tänka på den boken när jag läste den här. Det var lite samma sits med en mamma som inte är helt enkel att ha att göra med och med tre syskon som är väldigt olika och har olika behov. Så lite av den röda tråden känns igen i böckerna, men miljö och ett antal andra omständigheter skiljer sig åt. Men tankarna går även till boken Tranorna flyger söderut när det handlar om mamma Hedda utifrån perspektivet hur svårt det är att bli gammal och att beroende på andra när det handlar om saker man älskar och vill ha i sitt liv. Trots att man inte klarar av att hantera det själv. Situationen är inte densamma. Men maktlösheten.

Boken växlar mellan Lina, hennes mamma Hedda och även brodern Jesper till viss del. Det tar lite tid innan alla landar i Måneby och det är då boken tar lite mer fart för mig. Det är också då vintern och jul-inslagen blir mer tydliga. Men också konflikterna som råder i familjen. Eller snarare bristen på kommunikation som står för en stor del av konflikterna. Och ja, en hel del egensinnighet. Men juldelarna gör boken allt mer mysig ju mer jag läser vilket gjorde den perfekt att läsa i mitten av december. 

Det var trevligt att återse Måneby efter alla dessa år och jag hoppas verkligen inte det dröjer sju år till innan jag läser del tre - Många lögner små som kom ut 2024. Den här boken berättar lite om hur det har gått för karaktärerna i den förra boken så jag gissar att nästa bok gör detsamma. Och just nu skulle jag uppskatta lite sådana uppdateringar eftersom bok tre verkar handla om några personer som finns i periferin i den här boken och inte familjen i den här boken.

Betyget blir 3+ av 5. 

Skilsmässan av Moa Herngren

Andra boken i Perspektivsviten!

Handling: Bea och Niklas lever ett bekvämt liv på Östermalm i Stockholm. Men efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas hemifrån. Bea tror att han när som helst ska komma hem, bara han lugnat ner sig. Men timmarna går och ingen Niklas kommer.

Under dagarna som följer fortsätter han att hålla sig borta. Och ilskan växer hos Bea. Så här beter man sig inte efter ett långt äktenskap. Hon tar de två döttrarna och åker till Niklas familjs sommarställe på Gotland. Bara för att han har en livskris ska det inte gå ut över deras semester.

När det kommer fram att Niklas träffat en annan ställs allt på sin spets. Han är inte intresserad av att försöka lösa krisen, utan han vill skiljas. Hur kan han vara så känslokall och oresonlig efter alla år? Men kommer verkligen skilsmässan som en blixt från klar himmel? Är den som lämnar alltid den onda?

För över fem år sen läste jag första boken i Perspektivsviten, nämligen boken Svärmodern som jag tyckte mycket om. Den har sen följts av den här boken och den sista boken handlar om tre syskon vilken jag inte läst. Det här är också en serie där det är bra att inte veta för mycket om boken om man inte läst den. 

Skilsmässan handlar om paret Bea och Niklas, där Niklas plötsligt sticker iväg och sen vill skilja sig. Bea förstår verkligen ingenting. Vi börjar boken någonstans mitt i och backar sen i tid för att få se hur de hamnat där de är för att sen gå framåt igen. 

Även om det inte är något ovanligt koncept med att spegla relationer ur olika perspektiv så blev det ändå lite speciellt i första boken. Jag tycker att hon verkligen lyckades bra där. I den här boken blev det inte så oväntat. Och jag har vissa problem med Bea redan från början. Men självklart förstår jag också hennes frustration på Niklas och känner med henne under vissa stunder. Jag blir i gengäld också väldigt frustrerad på Niklas och det är inte svårt att förstå varför deras äktenskap är i en sådan obalans. Och ibland är jag mest frustrerad på Niklas mamma av alla personer. Så det växlar en hel del under läsningen. 

Boken väcker många tankar på relationer och det är ett bra betyg på en bok när jag tänker på saker runt boken under stunder då jag inte läser. 

Betyget blir en fyra av fem!

En bit av Bodil av Sara Lövestam

En jakt på ett oväntat förflutet!

Handling: När Nathans sextiosjuåriga mor Bodil plötsligt avlider upptäcker han att hon är tatuerad med en symbol. Nathan har aldrig sett den förut. En dag öppnar han en medaljong som har kommit till hans second hand-butik och hittar samma tecken. Vad fick Bodil att tatuera in det, och vad betyder lappen som är gömd i medaljongen?

Nathans jakt på svaret leder honom till moderns före detta flickvänner, ett sektliknande sällskap, familjehemligheter och en tid innan han själv existerade. Vem var Bodil innan hon blev hans mamma? Svaret kommer att förändra mer än han är beredd på.

Nathan växer upp med en mamma som är förtegen med sitt förflutna. När hon dör får han se att hon har en tatuering, något som hon alltid har varit negativ till. Men åren lunkar på till Nathan plötsligt får in en medaljong med samma symbol som mamma Bodil hade på sin kropp. Vad betyder egentligen symbolen? Nathan blir så pass nyfiken nu att han börjar gräva i sin mamma förflutna. Det blir en jakt på mammans före detta partners, syskon och tidigare boplatser. Något som väcker mer frågor än svar. Nathans lite lugna sömniga liv börjar förändras allt mer.

Jag har läst flera böcker av Sara Lövestam och hon känns verkligen som en trygg författare. Inte för att böckerna är särskilt lika men för att det är kvalitet i språket. Och i den här blir det lite av en spänningsroman av det hela dessutom. 

Det är svårt att inte bli nyfiken på Bodils förflutna och vad som har gjort henne till den mamma som Nathan hade. Sen växlar stämningen i boken under läsningen. Först lite försiktig och där man lär känna huvudkaraktärerna. Sen utforskande för att sen gå mot det obehagliga. Sen låter jag bli att beskriva de sista sextio sidorna för att inte avslöja för mycket. Men det känns lite som ytterligare en genre där. 

Jag fångas ofta av böcker där det finns en gåta med på ett eller annat sätt och det var därför jag blev nyfiken på den här direkt. Jag blev heller inte besviken utan boken får betyget 4 av 5 av mig. Mycket för att jag inte alls visste var den skulle ta vägen. 

Min fars huvud av Jelena Botjorisjvili

Det här är en bok av en författare som föddes i Tbilisi i Georgien och växte upp i landet. Men som vuxen flydde hon till Kanada under 90-talets inbördeskrig. 

Boken består av 5 noveller/berättelser av väldigt varierande grad. De utspelar sig under många olika år och berättar om ett land som lever i Sovjetunionens skugga på olika sätt. Rädslan finns ofta där. 

Det här är egentligen ingen bok för en person som mig som har behov av logik. Dels beskrivs boken innehålla delar av magisk realism och jämförs med Gabriel García Márquez vars bok Hundra år av ensamhet som jag läste för ett år sen. Och det finns likheter både med att det ibland är många människor och att man hoppar i tid. Men den magiska realismen är ändå på en nivå som fungerar tillräckligt bra för mig. Det som är svårare är alla tidshopp och bristen på kontext fram till att jag läser att Stalin till exempel dött. Då vet jag åtminstone under vilket år jag befinner mig just på den sidan. 

De olika historierna är rätt olika och jag tycker den sista är bäst, vilken också har bokens titel som sin titel. Mycket för att antalet människor var begränsade och det handlade mest om den familjen. 

Annars handlar alla berättelserna om krig och väpnade konflikter på ett eller annat sätt. Det finns också mycket kärlek och begär och det är inte alltid det går så bra för alla. Vissa delar utspelar sig långt bak i tid och där finns även kampen mellan traditioner eller att få välja själv. Som till exempel sin partner. 

Även om boken kanske inte passade mig jättebra så förmedlar den en väldigt speciell känsla för ett så utsatt land som ligger i Rysslands skugga. Så jag kan ändå förstå att författaren är uppskattad. 

Betyget blir 3 av 5. 

Generation X av Douglas Coupland

En bok som inte var vad jag förväntade mig!

Handling: Andy, Dag och Claire har inte tillräckliga resurser för kostnaderna i det samhälle de fötts i. De är i tjugoårsåldern, uppvuxna med skilsmässa, Watergate och kärnkraftsolyckan på Three Mile Island. Präglade av åttiotalsfenomen - yuppies, lågkonjunktur, crack och Ronald Reagan - representerar de den nya generationen: Generation X.

Men de vägrar ställa upp som målgrupp för smarta marknadsförare, har sagt upp sig från sina meningslösa och otacksamma jobb och dragit i väg till Kaliforniens öken. Där dricker de, försörjer sig på ströjobb, och berättar humoristiska och oroande sagor för varandra om en värld av popkultur, gamla TV-serier och svensk slit-och-släng-design.

Fram växer lysande porträtt av fanatiskt oberoende individer, patologiskt ambivalenta inför framtiden och fulla av otillfredsställd längtan efter någonting bestående.

För många år sen läste jag Microslavar av Douglas Coupland och tyckte verkligen om den. Jag tror jag var både i rätt ålder och gillade att den handlade om utvecklare. Efter det har jag dels läst om den boken och även läst två till av Douglas Coupland. Men de andra två passade mig inte alls. Nu gjorde jag ett sista(?) försök med honom med den kända Generation X i ett försök att hitta magin som jag kände när jag läste Microslavar första gången. Plus att förstå vad Generation X verkligen handlar om. 

Boken Generation X kom ut 1991 och sen dess är det ett myntat uttryck för att beskriva en människor födda under ca 1965 - 1980. Så utifrån det hör jag definitivt till Generation X. Sen stämmer nog inte jättemycket. Kanske mer att vi även kallas den ironiska generationen. Men å andra sidan känner jag många yngre som är minst lika bra på ironi. Något som också kan påverka bristen på igenkänning är att situationen i Sverige skiljer sig från hur det såg ut i USA för tiden som boken speglar (i alla fall enligt vad jag kunnat läsa mig till).

Vi följer här tre vänner som drar sig undan det materialistiska samhället och ekorrhjulet och istället väljer att leva ute i öknen där de mest verkar befinna sig eftersom de inte vill vara någon annanstans. De försörjer sig på enkla lågbetalda jobb. Mycket av deras umgänge handlar om att att berätta historier för varandra. Både påhittade och verkliga. 

Det är en udda bok och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är kul att ha läst den. Den är lättläst och historierna flyter på men det är inte många jag minns efteråt. Här och var har det lagts in en bild mitt i texten vilket hindrar flytet. Parallellt finns det gott om uttryck med förklaringar i marginalen som ibland träffar väldigt bra och ibland leder till ett jaså. 

Andra reflektioner är avsaknaden av allt digitalt som vi idag har runt oss gör en enorm skillnad i hur de interagerar med varandra. Trots att jag gärna pysslar med min mobil etc så är jag fullt medveten om vilken tidstjuv den är. Sen vet jag inte om det som de gör är så speciellt. Jag tror de flesta generationer har grupper som inte vill leva enligt standardmallen utan vill hitta en annan mening med livet och utan den materialistiska mer ytliga delen som också finns där. 

Betyget blir en trea. Jag känner igen Douglas Couplands sätt att skriva från Microslavar men den här blir mer som ett gäng noveller istället för att lära känna personerna som boken faktiskt ska handla om. 

Försvunnen av Guillaume Musso

Ett försvinnande, ett mysterium!

Handling: En liten flicka försvinner spårlöst från ett köpcentrum i Kalifornien. Fem år senare dyker hon plötsligt upp igen på exakt samma plats hon försvann ifrån.

Femåriga Laylas spårlösa försvinnande från ett köpcentrum i Los Angeles blir för tung för hennes föräldrar att bära och tragedin slutar i skilsmässa.

Fem år senare hittas Layla på exakt den plats där hon försvann. Hon lever och verkar inte skadad, men har slutat tala. Trots stor glädje över återföreningen finns många frågor. Var har Layla varit i alla dessa år? Med vem? Och framför allt: varför kom hon tillbaka?

I den här boken följer vi ett antal människor. Det är Nicole och Mark som är föräldrarna till den femåriga Layla som försvinner. Det är Marks kompis Connor och två unga kvinnor, Evie och Alyson. 

När jag läste om boken blev jag genast nyfiken på hur författaren skulle få ihop den här historien. Och jag måste säga att det blir lite förvirrat. 

Det här är en bok där det är fokus på handlingen. Vi lär känna de flesta av personerna genom återblickar men som alltid med ett antal personer som handlingen hoppar mellan så blir det inte så djupt om var och en. Mer än att de alla har olika tragiska upplevelser bakom sig och alla är trasiga på olika sätt. Resten blir lite antaganden genom deras sociala status och genom vilken uppväxt de haft. 

Det är en bok med högt tempo och snabba växlingar mellan personerna. Men det är något med den som gör att jag kollar upp när den kom och ser att den kom ut före böckerna som jag ser att han blir känd för i Sverige. Samtidigt har den här boken högst betyg på Goodreads av hans utgivna böcker. Så det är verkligen ingen dålig bok. Men det är något i den som gör att vi inte helt blir vänner. Handlingen har vissa överraskningar som föregås av för mig några lätt ologiska detaljer som gör att jag inte rycks med i historien som det som det säkert är tänkt. Men samtidigt binds den ihop på ett snyggt sätt och jag känner mig nöjd efteråt med helheten. 

Mitt betyg blir 3+ i kategorin spänningsroman. 

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Om drömmar och en verklighet som inte går att undkomma!

Handling: Daniel Bechimol, regimkritisk journalist från Angola, som under en simtur hittar en kamera vars fotografier tycks innehålla bilder av någons drömmar.

Den moçambikiska konstnären Moira, bildernas fotograf, som tillsammans med en brasiliansk neurolog försöker hitta ett sätt att dokumentera folks drömmar.

Hotellägaren Hossi, en gammal gerillasoldat med ett mörkt och våldsamt förflutet, som dyker upp i andras drömmar iklädd lila kavaj.

Och sist men inte minst Karinguiri, Daniels dotter, som tillhör en ny generation drömmare: Angolas unga, som kämpar för en framtid som inte bara är en upprepning av den gamla ordningen.

Då och då försöker jag läsa böcker från länder jag inte läst något från och den här gången blev det Angola! Ett land jag verkligen inte visste mycket om, men nu ändå fått en liten grund att bygga vidare på. 

Sen förstår jag inte hur var och varannan bok från udda länder som jag köper innehåller magisk realism. Hur kan jag missa att de innehåller det? Jag kan läsa böcker som innehåller det, men det lockar mig egentligen sällan eftersom det blir för diffust för mig. Men i den här boken var det ändå på en nivå som fungerade bra. 

Bokens huvudsakliga jag-person är Daniel Bechimol, en journalist från Angola. Men ibland kom en annan jag-person in som visade sig vara återblickar/dagboksanteckningar från Daniels vän Hossi. Det var lite förvirrat först innan jag förstod att de var två jag. Men Hossis jag-texter började med ett datum och när jag insåg det blev det mer begripligt. Genom Daniel lär vi även känna hans dotter lite och som växer upp som skilsmässobarn i två väldigt olika miljöer. 

Jag tycker om språket och dialogerna i boken. Jag kan väl inte säga att jag faller helt för vår huvudperson Daniel utan jag roas över hans dotters syn på honom som inte känns helt fel. Boken innehåller en del som berör drömmar - sådana som sker medan man sover. Daniel stöter på några människor som jobbar med det på olika sätt och även en man som brukar besöka andra människors drömmar.  

Det jag uppskattar mest med boken är att jag både direkt och indirekt lärt mig lite mer om landet Angola. Drömdelen är däremot inte min grej riktigt. Men samtidigt blir det en rätt udda handling i boken som gör att den sticker ut i mängden. 

Betyget blir ändå en fyra eftersom den både lärde mig saker, är välskriven och fick mig att fundera på drömmar och hur en uppväxt kan påverka barnen.

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

En speciell roman som beskriver utmaningarna med att vara svart och kvinna!

Handling: Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Flicka, kvinna, annan är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm.

I hyllvärmarutmaningen #färggladahyllvärmare2025 så var temat för augusti Randig och vad passar då inte bättre än en bok tillägnad LGBTQI-personer m.m. Och där delar av boken är randig på omslaget. Nu var boken ett gränsfall till hyllvärmare men den har i alla fall legat hemma i över ett år och väntat. 

När jag sen öppnade och skulle börja läsa var jag nära att ge upp direkt. Boken saknar punkter! Och har bara stor bokstav i början i bland. Den är även rätt poetiskt skriven vilket gör den mer svårläst. Översättaren är själv poet så jag kan ändå känna att texten är genomarbetat och vad jag läst så har ingen stört sig på översättningen i sig. 

I boken får vi träffa tolv olika kvinnor där varje kvinna har sitt kapitel. Och varje kvinna känner ett antal andra kvinnor så det blir väldigt många olika namn att försöka komma ihåg. Och här och var finns det en koppling mellan vissa av dem. 

Vissa historier är väldigt gripande och engagerande och läsningen flyter på när det är mer sammanhängande stycken och där texten flyter. Men varje gång jag började min lässtund så kom jag inte ihåg vilken kvinna jag läste om och vad som hänt innan. Det var lite som att börja om i en ny bok gång på gång. Ett tag funderade jag på att backa och börja skriva upp alla namn och rita kopplingarna. Men sen bestämde jag mig att för att bara försöka njuta av texten istället och människorna vi får lära känna genom boken. 

Många av kvinnornas öden griper mig. I synnerhet de äldsta kvinnorna som fått möta så mycket mer rasism. Och där det inte ens var tänkbart att visa att man ibland/alltid föredrog det egna könet. En av historierna handlar om Megan/Morgan som visar hur mycket mer komplext det blivit nu för tiden kring definitionerna och vad som är vad. 

Jag är kluven till boken. Jag förstår hyllningarna. Men jag kommer nog ganska snart glömma stora delar av boken eftersom den handlade om så många olika kvinnor att de tillslut flyter ihop. Däremot kommer jag att minnas små bitar här och var gällande att vara kvinna och svart i England, även om jag kanske inte minns att det var just från den här boken. 

Betyget blir tre av fem där jag verkligen uppskattade vissa delar. Men samtidigt blev det för splittrat med alla personer så det gick mer åt att vara en novellsamling samt att läsflytet inte gick att få till periodvis på grund av hur texten var skriven. 

Vår sjätte attaché av Denise Rudberg

Den sjätte delen i serien Kontrahenterna!

Handling: Sommaren 1942 står i full blom medan krigets mörker sänker sig över Europa. I Sverige är ransoneringen hårdare än någonsin och regeringens eftergifter gentemot den tyska krigsmakten blir allt fler. Samtidigt börjar rapporter om nazisternas förbrytelser sippra ut till omvärlden. Elisabeth Lagermans make, Dinty, är en av flera svenska direktörer som tar enorma risker för att sprida vetskapen om vad som pågår i getton och förintelseläger i det ockuperade Polen. När situationen ställs på sin spets skickas Elisabeth ut på ett räddningsuppdrag, men vem kan hon lita på?

En okänd läcka och en hotande diplomatisk kris medför stora utmaningar för den inre kretsen på Karlaplan 4. Professor Svartström förväntas hantera läget samtidigt som han kämpar med ett destruktivt alkoholmissbruk. Han saknar Signe Janssons stöd och försöker återvinna hennes förtroende, men frågan är om deras relation går att rädda. Kanske är Signe alltför mån om sin nyvunna självständighet? Medan Iris Lepik arbetar ska hennes söner tillbringa sommaren på godset Yxtaholm. För första gången sedan flykten från Estland ska hon skiljas från barnen, en separation som väcker traumatiska minnen och får henne att fatta ett avgörande beslut.

Som jag skrev i förra inlägget så var jag så inne i historien om Elisabeth, Signe och Iris efter att ha läst Femte kollusionen att jag hoppade på den här direkt eftersom den redan fanns här hemma. Den sjätte boken börjar i princip där den femte slutade. 

Jag som tycker om matlagning tycker om att läsa om hur Signe komponerar måltiderna. Även om jag kanske inte riktigt skulle uppskatta alla maträtter där. Men människorna i den här boken är lyckligt lottade och har tillgång till så mycket mer än gemene man med tanke på ransoneringarna. Men samtidigt är kvinnorna lika utsatta som alla andra när det gäller mycket annat. Och här får de även riskera ännu mer i och med sina roller på olika sätt. 

Det är tydligt att kriget pågår för fullt här och att det inte är lätt att veta vem man kan lita på i alla lägen. Och i den här boken handlar det inte enkom om vilka som stöttar nazisterna utan för Signe handlar det även om tilltron till Svartström. 

Jag tycker även om hur riktiga händelser vävs in i historien. Genom böcker, dokumentärer och filmer så lär man sig mer och mer och i dessa böcker har Denise Rudberg ett efterord där hon beskriver vad som verkligen hände och hur hon vävde in det i boken. 

Min största invändning till böckerna är att de tar slut för fort och hade gärna fått vara tjockare. Nu kommer jag få vänta till nästa år innan jag får läsa fortsättningen. 

Betyget blir även här en 4:a med tanke på hur snabbt jag valde att läsa den. 

Femte kollusionen av Denise Rudberg

Den femte delen i serien Kontrahenterna!

Handling: Januari 1942. Under hösten lyckas signalspanarna på Karlaplan 4 avkoda meddelanden med illavarslande innehåll. Nazi-Tyskland tycks planera en stor markinvasion av Sverige från Norge, via gränsen i Jämtland. Meddelandet leder till febril aktivitet längs den svensk-norska gränsen. I värsta fall har Sverige nu endast några månader, kanske veckor, på sig att mobilisera sina krigsdugliga trupper.

Elisabeth får i uppdrag att söka upp en saknad trupp i Värmlands skogar, en plats hon är väl bekant med eftersom hennes släktgård är belägen där. Tillsammans med sin bror ger hon sig ut i skogen på en första spaningsoperation i bistra vinterförhållanden. Samtidigt i Stockholm plockar Iris och professor Arvid Bremer upp ett meddelande om en avrättningsorder som ska utföras vid gränsen.

Jag tycker verkligen om den här serien där vi får följa Elisabeth, Iris och Signe. Tre kvinnor som träffas och jobbar ihop under andra världskriget. Och efter att ha sett SVT:s serie Sverige och kriget blir även böckerna ännu mer levande på något sätt. 

Som i de tidigare böckerna är tempot rappt. Det växlar ofta mellan kvinnorna och det känns som kretsen runt dem ökar lite med varje bok vilket inte är så konstigt. Även deras liv skiljer sig rätt mycket från första boken. Och redan nu känner jag att jag blir sugen på att börja om från början. I alla fall läsa första boken igen för att se hur det var när de lärde känna varandra. 

I den här boken får både Elisabeth och Signe lite större plats. Dels för att det är Elisabeth som den här gången får resa iväg och då med sin bror på ett inte helt ofarligt äventyr. Även Signe hamnar i en situation där hon måste göra vissa förändringar. För Iris del handlar det istället mer om hennes barn än om henne själv. Men mitt engagemang finns där för de alla på olika sätt. 

Jag uppskattar också att läsa efterordet där vi får veta hur Denise Rudberg resonerat kring hur hon ibland gjort egna varianter av existerande saker och där hon ibland tagit lite större konstnärliga friheter. 

Eftersom jag har den sjätte boken liggandes hemma så klarade jag inte av att pausa serien ett tag utan jag hoppade på den boken direkt. 

Betyget blir en fyra av fem här även om den kanske kändes i kortaste laget (279 sidor). Men det är ju för att jag bara vill ha mer av serien.