Jul på menyn av Debbie Johnson

Den andra boken i serien om Café Havsbris!

Handling: Välkommen tillbaka till Café Havsbris där man alltid kan hitta tröst och nybakat!

När Zoes bästa vän Kate dör i bröstcancer vänds hela hennes värld upp och ner. Från att ha varit Kates snurriga granne som knappt kan hålla en blomma vid liv, har hon nu plötsligt ansvar för väninnans sextonåriga dotter Martha.

Tillsammans flyttar de till byn Budbury, vid Devons vackra kust. Kanske kan havsbrisen och lugnet hjälpa dem läka efter den stora tragedin? Och som tur finns Café Havsbris det lilla fiket på klipporna där brustna hjärtan och vilsna själar kan samsas om bakverken och utsikten. Och flytten ser ut att göra Zoe och Martha gott. Fram till dagen då Marthas mystiska pappa dyker upp i Budbury och ställer allt på ända igen.

Jag har uppenbarligen haft ett större behov än vanligt av jul-feelgood och har nu läst tre stycken. Annars har det max varit en per år. 

Den första boken i den här serien heter Kärlek på menyn och personerna i den får vi återse när Zoe och Martha flyttar in i stugbyn. Zoe som förlorat sin bästa vän och Martha sin mamma. Och det är de olika karaktärerna på orten som gör serien för min del. Flera av dem är riktigt sköna. Men det var nog mer fokus på dem i första boken eftersom det var där vi fick lära känna dem. 

Annars har den här boken en del svärta precis som förra men än en gång blir jag inte så berörd som jag skulle önska - men visst känner jag i hjärtat för Zoe i synnerhet. Själva kärleksdelen känns lite som en harlequinbok där mannen på många sätt är en perfekt snygg karl som av obegripliga skäl fortfarande inte har gängat sig. Ja, förutom att han bott på vischan i Australien förstås.

Men som sagt så är serien i sig mysig med caféet som samlingspunkt och de olika personligheterna. Så det är inte omöjligt att jag på sikt tar mig an nästa bok i serien när jag vill ha något lättläst och mysigt. I synnerhet som den ska handla om en av kvinnorna som redan bor där. 

Betyg 3 i kategorin feelgood.

Morden i Baronville av David Baldacci

Den fjärde boken i serien om Amos Decker!

Handling: Amos Decker, utredaren som inte glömmer något, följer med sin vän Alex Jamison till småstaden Baronville för att hälsa på Alex familj. Men semestern varar inte länge. Plötsligt står grannhuset i brand, och till sin förfäran upptäcker Decker två kroppar i huset. Branden är inte dödsorsaken.

Decker och Jamison bestämmer sig för att undersöka detta närmare men stöter på motstånd direkt, både från den lokala polisen och från invånarna. Morden visar sig vara toppen på isberget, och händelserna i Baronville verkar ha kopplingar till något större. Vad är det egentligen som döljer sig bakom småstadsidyllen? Och hinner Decker ta reda på sanningen innan fler oskyldiga drabbas? 

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Parallellt med boken om Vilhelm Moberg lyssnade jag bland annat på den här. Det är rena motsatsen till Mobergs-biografin. En skön kontrast. Och som jag skrivit tidigare kan jag tycka att det är skönt med en actionfyllt bok ibland med en snudd på superhjälte. Jag väljer att plocka bort förväntningar på realism.

Amos Decker tvingas mer eller mindre iväg på semester med Alex Jamison men inte helt oväntat så blir det allt annat än det. Han bokstavligen ramlar in i en väldigt udda situation som växer till något väldigt stort. 

Boken tar bland annat upp de stora drogproblemen USA har (opiodkrisen) och vilken misär det leder till och Baldacci förser oss med lite bakgrundsinformation. Här känns det skönt med Sveriges sjukvård. Inte för att den är perfekt men ändå så mycket bättre än USA:s system som inte är det minsta tryggt om du är fattig.

Annars är boken full av personer där man har svårt att veta vem som är vän och vem som är fiende (även om vissa blir rätt givna snabbt). Det finns även en liten flicka där som behöver Amos stöd och som även hjälper honom i hans sorg. Han märker också av lite förändringar i sin hypertymesi vilket oroar honom.

Slutet blir nästan lite väl mycket. Och även om jag som läsare tycker om att få diverse lösa trådar förklarade så känns det lite väl overkligt nästan att få sådan klarhet i allt. 

 Betyg: En fyra i actiongenren.

Mannen i skogen av Jens Liljestrand

En biografi över Vilhelm Moberg!

Handling: Vilhelm Moberg var en av det svenska 1900-talets största diktare, som med sina utvandrarromaner om Karl Oskar och Kristina skrev seklets mest lästa och älskade litterära verk. Samtidigt var han en av landets viktigaste opinionsbildare och länge vår mest spelade dramatiker.

Trots Vilhelm Mobergs unika status har det inte funnits någon biografi som omfattat hela hans gärning. Först nu, 45 år efter hans död, kommer boken som skildrar Moberg i helfigur. Jens Liljestrand berättar levande och fängslande om en av våra mest komplexa, kontroversiella och storslagna kulturikoner. Mannen i skogen är den definitiva boken om Vilhelm Moberg och hans stund på jorden. 

Mannen i skogen blev Augustpris-nominerad till bästa facklitteratur 2018 och nu under hösten blev jag sugen på att läsa en biografi och valde den här. Tyvärr tog det sin tid att läsa den men samtidigt passade jag på att läsa om några andra enklare böcker som blev läsningen på vardagskvällarna och den här sparades till helgerna när hjärnan var lite mer pigg.

Jag har ingen direkt relation till Vilhelm Moberg mer än att jag läst Utvandrarna och kanske boken efter i skolan. Sen har såklart några av filmatiseringarna svept förbi på tv:n men jag kan inte säga att jag verkligen sett dem ordentligt.

Vilhelm Moberg är verkligen en komplex person. Han kommer från fattiga förhållanden och kämpar för att få jobba med att skriva. Och det är inte lätt i början. Det vimlar inte av jobb och han vill sköta jobben på sitt sätt. 

Biografin känns oerhört gedigen och mycket av informationen kommer via brevväxling som Moberg haft med rätt många olika människor. Förutom att jag fått en rätt stor inblick i mannen Vilhelm Moberg passerar även en hel del historiska händelser i boken som första och andra världskriget, Spanska sjukan, Haijby-affären och Kejne-affären och även några till skandaler som skett i Sverige och som Moberg inte kan låta bli att blanda sig i. Även Svenska akademin finns med där och Mobergs avsky till att nazistsympatisörerna i akademin inte rensas ut. Boken vimlar även av personer inom kulturens 1900-tal som författare, förläggare (familjen Bonnier bland annat), filmskapare som Bergman och Troell och litteraturkritiker som Olof Lagercrantz.

Han ser sig verkligen som en man av folket och det blir allt mer svårt att försvara när han blir rik och känd. Han har fortfarande kvar många av de fattigas syn på rika att de inte jobbar för födan utan bara glider fram. Han har också svårt för att folk ska tjäna pengar tack vare honom. Som förlagen som ger ut hans böcker eller där någon sätter upp ett café dit turister tar sig tack vare filmen om Utvandrarna. 

Jag är glad att jag läst boken och jag känner att jag fått en inblick i hans liv och alla hans verk han producerat. Som kvinna blir jag inte så imponerad av hans otrohetsaffärer men inte heller förvånad. Moberg har en väldigt temperament över upplevda orättvisor vilket ställer till det rätt ordentligt för honom - ibland med all rätt. Precis som när jag lyssnade på Persbrandts memoarer så tycker jag att boken är oerhört bra men den har inte fått mig att tycka bättre om mannen den handlar om utan snarare tvärt om. 

Betyg 4+.

Jul i strandhuset av Veronica Henry

En riktig julroman!

Handling: Alla älskar julen, och Lizzy Kingham är inget undantag. Men i år känns det som om hennes man och tonårsbarn varken ser henne eller uppskattar henne. De har lämnat såväl julklappsinköp som pyntande och matlagning till henne att ta hand om. Och när hon plötsligt står helt ensam under deras traditionella klä-granen-myskväll får Lizzy nog. De kan fixa sin egen jul!

Lizzy beger sig till sin favoritplats: bästa vännens lilla strandhus, ett i raden av likadana, charmiga hus på de gyllene dynerna i Everdene. I grannstugorna finns fler som lämnat något bakom sig för att söka ro vid stranden, alla med sina egna problem. Lizzy förnekar sig inte snart glittrar juleljusen, doften av glögg blandas med havsluften, och främlingar förvandlas till vänner.

Hemma i Pepperpot Cottage är familjen desperata var är Lizzy? För det blir ingen jul utan henne. Kan de hitta henne i tid, och övertyga henne om att hon betyder allt för dem, varje dag på året?

Jag började med att lyssna på boken men gick sen över till att läsa den som e-bok. När det gäller feelgood så blir det oftast bättre för mig att läsa den. Samtidigt gör den enkla handlingen i en feelgood att den passar bra som en ljudbok så jag är lite kluven. Mycket för att vissa saker känns mer överdrivna när det läses upp med lite drama istället för att jag läser det med min lite lugnare inre röst.  

I alla fall så lockades jag av den här boken direkt när jag såg att den skulle komma. Situationen är rätt klassisk där mamman vill ge familjen en fantastisk jul men sliter halvt ihjäl sig på kuppen. Att hon dessutom precis slutat sitt jobb och vet att hennes barn kommer att flytta under kommande år gör att hon har ett extra stort behov av en fin familjehögtid. Men familjen är upptagna med andra saker istället för att stötta och när hon dessutom strax innan fått en otrevlig nyhet får hon nog. Hon packar en väska och åker iväg. 

Hon är inte den enda som flyr utan vi får följa ytterligare några som också rymmer från den traditionella julen och de möts. Och genast gör Lizzy vad hon kan för att alla ska må bra. Men hennes egna familj mår allt annat än bra.

I början (när jag dessutom lyssnar) känner jag att Lizzy har alldeles för höga krav på sig och dessutom överreagerar på vissa saker. Men det är ju ofta så att feelgood spelar på känslor och att karaktärerna hamnar i lite jobbigare situationen är många av oss gör och det finns alltid personer som får dem att känna sig rätt värdelösa. Men efter ett tag är jag fast i historien och tycker allt bättre om Lizzy.

Boken får mig verkligen att tänka på julen och hur många och då kvinnor i synnerhet sliter runt jul för att alla ska bli nöjda. Samtidigt tror jag att det är kvinnorna själva som har högst krav på hur det ska vara. Mycket för att man vill ge barnen en fantastisk jul. Eftersom jag läser en rätt lång biografi just nu "Mannen i skogen" som tar sin tid var det skönt att sticka in med den här boken och bara låta texten flöda. 

Betyg 4 i kategorin feelgood. 

Mellan djävulen och havet av Maria Adolfsson

 Den tredje delen i Doggerlandserien!

Handling: Världsartisten Luna befinner sig i hemlighet i Doggerland för att spela in sin första skiva efter tio års tystnad. Irriterande vacker och outhärdligt god trollbinder hon alla i sin närhet på festen som avslutar inspelningarna. Alla utom en sur kriminalinspektör som plötsligt känner sig gammal och trött.

Nästa morgon är Luna försvunnen.

Samtidigt faller ännu en kvinna offer för den våldsman som härjat huvudstaden.

Under några ovanligt varma vårveckor ställs kriminalinspektör Karen Eiken Hornby inför val som innebär skillnaden mellan liv och död både för hennes egen och för andras del. Val som tycks omöjliga.

Uppläsare: Angela Kovács

Både läsningen och lyssningen går trögt just nu. Så det tog lite tid att lyssna klart på den här. Men jag skyller mer på tiden på året än på boken.

Som alltid i sådana här serier är det trevligt att återse huvudpersonerna. Och här är dessutom Karen i samma ålder som mig vilket gör det lättare att åtminstone delvis identifiera mig med henne. Våra liv har däremot skilt sig väldigt mycket åt. 

Karen mår inte så bra och känner sig ovanligt trött och stingslig. Hon blir inte gladare av att se Leo vara betagen av världsartisten Luna som spelar in sin nya skiva hos Karens vänner. Dessutom härjar fortfarande våldtäktsmannen och mördaren som de har så svårt att hitta. Och mitt i allt detta försvinner Luna samtidigt som ett nytt offer för våldtäktsmannen hittas svårt skadad. Karen slits mellan de två fallen. 

Någonstans här mitt i fastnade jag i boken. Dels blev det en liten svacka där fokus var på Karen snarare än fallen och som sagt så går det mest trögt just nu. Men när upplösningen närmade sig så toklyssnade jag istället i ett antal timmar i sträck. 

Slutet innehöll tyvärr lite sånt som jag stör mig väldigt mycket på i vissa serier och som hänt i båda de två tidigare delarna av den här serien. Ett visst agerande av polisen kändes också lite väl oprofessionellt, i synnerhet en sak. Men så är det ju alltid i deckarserier. Och även poliser i verkligheten lär väl inte tänka helt logiskt alla gånger.

Jag tycker ändå om serien trots störningarna på slutet och jag hoppas att det blir fler delar av serien. 

Betyget blir en svag fyra.

Krokodilväktaren av Katrine Engberg

Första boken i Köpenhamnsserien!

Handling: En tidig morgon hittas en ung kvinna mördad i sin lägenhet. Det blir inledningen på en mardröm för alla i det slitna bostadshuset. Liksom för polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner som får ta sig an fallet. Kvinnan har ett fått ett mönster ristat i ansiktet, och de vill snabbt hitta den skyldige innan vetskapen och paniken sprider sig. Men utredningen går trögt. Ända tills det visar sig att kvinnans hyresvärd håller på att skriva en deckare där mordet finns exakt återgivet. Vem kan ha läst den och låtit en grym fantasi bli verklighet?

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Jag har länge varit nyfiken på den här boken och där det nu dessutom hunnit komma en fortsättning. I regel brukar danska deckare fungera väldigt bra för mig. 

Det finns en hel del saker jag både gillar och ogillar med den här boken. I det stora hela tyckte jag om den. Jag gillade att få börja lära känna ett gäng poliser där två stod lite extra i fokus. Rent spontant blir inte Jeppe och Anette några stora favoriter till en början. Jeppe mår inte särskilt bra och jag blir väl inte helt imponerad när han börjar vakna till liv. Anette är lite för skränig för mig men känns ändå trygg i sig själv.

Brottet/brotten i sig är onödigt brutala och det är tydligt från start att det här är en klassiskt bokmördare som gärna vill utmärka sig. Men jag gillar ändå hur man får följa polisen när de försöker lösa fallet. Och som vanligt slängs det ut lite ledtrådar här och var och man börjar ana hur det kan visa sig vara. Men inte alla detaljer.

Sen är ju tyvärr inte Katarina Ewerlöf en av mina favorituppläsare. Jag uppskattar inte när hon gör det för teatraliskt vilket blir rätt otrevligt när Anette pratar med mat munnen t.ex.

Jag ser i alla fall fram emot att ta mig an nästa bok i serien vid tillfälle men borde kanske läsa den istället.

Betyget blir 3+.

Solsystern av Lucinda Riley

Den sjätte boken i serien om de sju systrarna!

Handling: På ytan verkar Electra D'Aplièse ha allt: hon är vacker, rik och berömd. Men adoptivfaderns plötsliga död har rubbat hennes redan sköra sinnestillstånd och hon dövar smärtan med alkohol och droger. Så får hon ett brev från en främmande kvinna som hävdar att hon är hennes mormor. Sökandet efter hennes egen familjehistoria leder Electra till Afrika.

1939 anländer Cecily Huntley-Morgan till Kenya efter att ha fått sitt hjärta krossat i New York. Här möter hon Bill Forsythe, en ungkarl och boskapsfarmare med nära förbindelser med den stolta massajstammen. Men ödet gör att deras vägar skiljs åt.

Jag beställde den här boken så fort den kom ut och var köpbar. Dessutom beställde jag bara den här och hoppades då få den direkt i brevlådan. Men jag hade missat att det var en rejäl tegelsten som jag köpt!

Väl uthämtad och när jag läst ut boken jag redan höll på med så blev det sen sträckläsning under helgen som gick. Det är som är så bra med den här serien är ju att jag kommer in i böckerna direkt. Men jag måste erkänna att jag tyckte betydligt bättre om de andra fem systrarna än Electra i början av boken. Jag är inte så road av en som tar droger och super massa. 

Den historiska delen kom jag in i direkt den här gången och jag tyckte verkligen om att följa Cecily. Hon får vara med om mycket och historien är fascinerande. Och jag undrar verkligen över kopplingen mellan Cecily och Electra då deras hudfärger skiljer sig definitivt åt.

Eftersom Electra är den hon är blir även hennes historia intressant. Dels genom hennes liv i berömmelse men även hennes kontakt med vissa systrar (som jag redan läst om) aamt då hennes mormor dyker upp i hennes liv. Det ramlar även in flera andra intressanta personer i hennes liv som ger en viss dynamik.

Boken innehåller flera tunga ämnen som droger och rasism och den känns därför viktig ur det perspektivet. Men jag måste erkänna att jag inte blir särskilt berörd av Electras kamp mot drogerna. Problemet är att boken handlar om för mycket olika saker så inget berör på djupet. Däremot har jag kommit ett steg närmare upplösningen som jag längtar efter.  

Betyg 4 av 5 baserat på underhållningsvärdet.

En oönskad julklapp av Sara Molin

En mysig feelgood!

Handling: Diana Jonsson vill inte lämna Tanzania för att tillbringa november och december i ett mörkt Sverige. Hon vill inte återuppleva känslan av att inte passa in, och hon vill definitivt inte fira en svensk jul med alla förväntningar det innebär. Men hon förmår inte säga nej när mamma för tredje året i rad ber henne att tillbringa julen hemma i Sollentuna, och vikariatet på akutmottagningen ger en chans att tjäna ihop lite välbehövliga pengar. Två månader, det ska hon väl ändå klara av? Hon ska bara få julen överstökad, i januari väntar ett nytt jobb i Kenya.

Men i Sverige blir ingenting som hon tänkt sig. Arbetskamraterna Gunnel, Blaze och Erik nästlar sig snabbt in i hennes hjärta, och när det framkommer att Dianas förmodat avlidne pappa inte bara lever, utan dessutom har en ny familj, kan hon inte låta bli att söka upp sin halvsyster. Bara för att se hur hon ser ut.

Allt hon önskade sig var en okomplicerad, enkel jul med sin mamma men ibland får man något som man inte bett om.

Det här är på många sätt en feelgood i min smak. Jag tycker om huvudpersonen Diana och jag gillar att hon jobbar inom sjukvården och att en del av boken utspelar sig på akuten. Jag gillar även persongalleriet med lite härliga och udda människor. Och även några som inte är lika sympatiska. Dessutom blir det ju en spänning i det hela när hon får veta att hon har en halvsyster som dessutom inte bor särskilt långt bort. 

Nu är jag betydligt äldre än Diana och vissa saker får mig att sucka men jag får inse att när jag var i hennes ålder var det mycket som inte var så självklart för mig heller. Och att det bara var jag som kände mig annorlunda ur vissa perspektiv.

Sen undrar jag lite över varför så många feelgood måste följa samma mönster. Det blir så förutsägbart... Det att när allt börjar bli bra för huvudpersonen så måste något jobbigt hända och sen ägnas sista delen till att ordna till det hela och huvudpersonen kommer till klarhet och lär sig lite. Dessutom har huvudpersonen ibland blivit sårad av någon och kan inte förlåta det helt och fullt förrän personen själv gör samma misstag.

Nu är jag lite orättvis mot den här boken som ändå är väldigt bra på många sätt och att jag nämner det i just den här. Men jag undrar helt ärligt om det är något som krävs av förlagen eller om man bara skriver så? Sen finns det ju stunder när det är skönt med att böcker är förutsägbara - i synnerhet när livet runt en är allt utom det. 

Så i klassen för feelgood får boken en fyra i betyg.

Lupus av Jens Henrik Jensen

Den fjärde boken i serien om Oxen!

Handling: Krigsveteranen Nils Oxen lever ett stilla liv i sin lägenhet utanför Köpenhamn. Var fjortonde dag får han träffa sin son, vilket han alltid ser fram emot - men deras förhållande är konfliktfyllt. 

När den tidigare PET-chefen Axel Mossman frågar om Oxen kan åka till Jylland för att leta efter en försvunnen bonde tillika före detta departementschef, säger Oxen först nej. men då han inser att han kan kombinera uppdraget med en vinterlovsresa tillsammans med sonen, blir svaret till slut ja. Bondens gård ligger vid Harrild Hede, där vargar har skymtats. 

Uppdraget för Niels Oxen i i okänd terräng, där flera slags vargar korsar hans vägar och leder honom tillbaka till hans gamla vän Margrethe Francks förflutna. Ett förflutet som är långt mer hemlighetsfullt och farligt än någon anar. 

Jag har dragit mig lite för den här boken för jag trodde att Oxen skulle dra in sin son i något skulle bli riktigt farligt (med tanke på allt som varit). Men riktigt så var det inte. Sonen var med på en tripp men den blev hyfsat lugn. Däremot blev den uppstarten till mycket annat sen.

Det var ändå trevligt att återse både Oxen och Margrethe. Jag tyckte också att det var skönt att slippa Danehof den här gången. Istället får vi gå tillbaka till tiden då Margrethe förlorade sitt ben och få veta mer om den händelsen. Och vilka kopplingar den har till den nutida berättelsen. Och den ständiga frågan för Oxen; kan han lita på Axel Mossman?

Men boken är ändå omfattande och komplex som Jens Henrik Jensens böcker om Oxen är. Det är många spår och frågan är vilka som hör ihop.

Jag tyckte boken kändes mer lättläst än de två tidigare trots att den borde ha kortats ned. Och sättet den slutade på gör att det inte är omöjligt att det kommer någon form av fortsättning någon gång. Eller inte...?

Betyget blir en fyra. 

Ewa Morenos fall av Håkan Nesser

Den åttonde boken i serien om Van Veeteren!

Handling: Två försvinnanden och ett ouppklarat mord: för kriminalinspektör Ewa Moreno blir kärlekssemestern inte riktigt vad hon tänkt sig. Inga fjorton lata dagar vid havet. Istället tar hon på sig uppgiften att försöka reda ut den härva av oklarheter och halvsanningar som hon plötsligt konfronteras med. Vad var det som hände med skolflickan Winnie Maas sexton år tidigare? Och var är Mikaela Lijphart som Ewa Moreno träffade på tåget?

Egentligen är det lite intressant att en bok i serien om Van Veeteren knappt innehåller något om Van Veeteren. Ett tag undrade jag om han överhuvud taget skulle vara med något, mer än att bli omnämnd eller att någon tänker på honom. Men han fick till slut vara med på ett väldigt litet hörn mot slutet. 

Istället blir huvudpersonen Ewa Moreno som får ett uppdrag precis när hennes semester börjar. Lämpligt nog så ska det utföras precis där hon ska befinna sig de närmaste två veckorna. På orten där hennes nuvarande kille, fästman, älskare, någonting... har ett hus. Ja, hon vet själv inte vilken relation de egentligen har. 

När hon dessutom åker till semesterorten träffar hon Mikaela Lijphart på tåget som är på väg att träffa sin far. Vid arton års ålder har hon av sin mor fått veta vem det är och tar sig till orten där hennes far befinner sig. Men plötsligt försvinner hon... 

Det här var en av de bättre böckerna i serien enligt mig. Jag tyckte att den hade ett rätt bra driv och även om det finns ett visst mörker i boken - trots strandväder och semester. Det blir en rätt bra balans. 

Jag har lyssnat på alla åtta böcker i serien (har några kvar) och Håkan Nesser läser flera av dem. Med en kvinnlig huvudperson blev det istället Kerstin Andersson som läser. Men en sak som jag störde mig lite på var att tankarna hos huvudpersonerna i Van Veeteren-serien har väldigt lika sätt att uttrycka sig. Det blir så tydligt när det inte bara är en huvudperson utan lite olika i de senaste böckerna. Nesser har inte lyckats helt här och kanske är det uppläsningen som gör det extra tydligt. Eller så är det att uppläsarna använder lite samma tonfall trots olika böcker och olika huvudpersoner. 

Annars gillade jag att få följa Ewa Moreno och komma henne lite närmare. Även om hon inte verkar vara den lättaste att leva med. Men hon är ändå en väldigt bra polis. 

Boken får en fyra av mig!

Tio grisar nere av Denise Rudberg

Den tionde boken i serien om Marianne Jidhoff!

Handling: En brutal dödsskjutning på en lugn östermalmskrog kastar förundersökningsledaren Marianne Jidhoff tillbaka i tiden. Hon hemsöks av minnen från den dramatiska sommaren 1993. En kylig sommar då hennes numera döde make Hans utredde en annan krogskjutning medan deras äktenskap vacklade på ruinens brant.

I London 1993 gömmer sig den självsäkra och förslagna Sacha Jungfeldt undan sitt tidigare liv. Hon är fast besluten att påbörja ett nytt liv långt ifrån Stockholm. Men priset hon får betala för sin flykt är högt utan att varken ge trygghet eller normalitet.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Som de flesta av böckerna i serien valde jag att lyssna på boken och jag inser att Anna Maria Källs röst verkligen har blivit Marianne Jidhoff för mig. Det går såklart bra att höra andra böcker med henne också utan att det blir konstigt men den passar också så bra här.

Den här boken utspelar sig också i nutid, nu medan pandemin pågår vilket blir den första boken för mig som gör det. I två tidigare böcker i år har författarna valt att lägga historien längre fram så att pandemin ska anses vara över. 

Den tionde boken i serien är väldigt spännande på flera sätt. Vi får vara med om två restaurangskjutningar med 27 års mellanrum. Den historiska delen är både intressant och udda när vi får följa Sacha i hennes flykt. I dåtid får även Mariannes numera döda man en lite större roll och vi lär känna både honom och dem som par bättre. Även Torsten och några andra finns med på ett hörn. 

Som alltid vill jag också gärna hänga med de nutida personerna och i och med den historiska delen blev det väldigt lite av dem. Det blev väldigt lite Augustin i den här boken och jag märker att jag i bok efter bok hoppas på att Luka och Veronica ska få ta mer plats, i synnerhet Veronica. Men det är kanske dags att sluta hoppas efter fyra böcker med dem...?

Jag är helt inne i boken och en vardagskväll är jag vaken alldeles för länge för att få veta slutet. Men vad hände egentligen? På morgonen efter kändes som jag missade ett gäng sidor (om man nu kan säga så om en ljudbok). Plötsligt var boken slut och det skedde extremt abrupt. Om jag inte visste bättre hade jag trott att jag somnade ifrån den en stund.

Så det är en sträckläsarbok och det är härligt att få umgås med karaktärerna. Det är också väldigt befriande att inte brottslingarna gång på gång ska ge sig på huvudpersonerna som är i vissa deckare. Men än en gång är boken för kort och den här gången kändes slutet extremt avklippt. Men som trogen läsare/lyssnare kommer jag att kasta mig över nästa bok också.

Betyget blir bara 3+ på grund av det abrupta slutet.

Bill Nilssons sista vita skjorta av Björn Ranelid

En roman om ett samhälle och en katastrof!

Handling: En fruktansvärd tragedi har inträffat i en by på Österlen. Hur kunde den ske? Hur kan livet gå vidare?

Björn Ranelid målar upp ett samhälle där det vackra och det fruktansvärda lever sida vid sida. I tillbakablickar lär vi känna några av byborna och förstår så småningom vad som har hänt.

Det finns händelser som tycks gjorda enbart av mörker. Men havet, jorden och arbetet ger människorna kraften att resa sig. Och kärleken, som kan ta oväntade vägar.

Jag har läst två eller tre Ranelid-böcker under åren och tyckt att åtminstone den ena var väldigt läsvärd (Kvinnan är det första könet). En av de andra tilltalade min sambo mer. När jag såg att Ranelid fick en hel del positiva omdömen beställde vi den här.

Jag kom snabbt in i boken och började lära känna de olika karaktärerna. Och eftersom det handlar om ett samhälle - eller i alla fall delar av ett samhälle finns det rätt många personer med i den. Vissa av personerna får vi lära känna redan när de var barn genom hopp tillbaka i tiden. Och det tar sin tid innan jag förstår när boken utspelar sig. I alla fall delen runt katastrofen. Först när Dag Hammarskjöld nämns känner jag mig klokare. För mig som är lite mer analytiskt lagd så gör det mycket för berättelsen - att veta var i tid och rum jag befinner mig. 

Ranelid har sitt eget språk och jag har inga direkta problem med det förutom att det blir för mycket av det för min smak. När han går in den direkta handlingen glömmer jag tid och rum ofta men när det varvas med passager av poetiska omskrivningar så blir det oftast att jag pausar boken där. Jag vet ju att han älskar att skriva så men jag skulle önska att det blev lite mer "less is more" där. 

Vissa historier griper verkligen tag i mig och jag känner verkligen med karaktärerna och jag har svårt att släppa boken. En nackdel är att det är rätt många karaktärer och när boken ibland blir liggandes några dagar på grund av vardagens bestyr så har jag svårt att hålla isär vissa av dem. I synnerhet Bill Nilsson och Johan Tilly. 

Vad katastrofen består av får vi veta direkt i början av boken men sen hoppar vi bakåt i tiden hit och dit för att lära känna de som är närmast den. Så det blir ingen direkt spänning i att man behöver undra vad som ska ske utan mer hur den växer fram. 

Jag tyckte definitivt om den här boken och drömde mig bort till Österlens vackra vyer som verkligen beskrivs fint. Men känslan efteråt påminner lite om den som jag kan ha efter en bra novellsamling. Att även om den var bra blev det så pass splittrat och att jag inte kom någon riktigt nära och därför inte kommer att komma ihåg boken lika lätt. När jag tänker tillbaka nu när det bara gått några dagar finns det både sorg och hopp i mina tankar och även känslan av ett somrigt och vackert Österlen och doften av äpplen.

Slutbetyget på boken blir en fyra. 

Det vilsna barnet av Torey Hayden

Om att komma ett utsatt barn nära!

Handling: Det vilsna barnet' är en gripande skildring av en rotlös liten flicka och en pedagogs fasta beslutsamhet att hjälpa henne till rätta.
Jessie är nio år gammal, med rött hår, gröna ögon och ett förtrollande leende. Dessutom är hon begåvad och ritar fantastiska, intrikata teckningar. Men Jessie vet också hur hon ska få sin vilja fram genom att ljuga, skrika och göra andra illa. Hennes föräldrar klarar inte av henne, och hennes socialarbetare kämpar med hennes destruktiva beteende och ursinniga humörsvängningar.
Efter en kaotisk väg via mängder av fosterhem får Jessie slutligen diagnosen reaktiv kontaktstörning. Den uppkommer när små barn berövas den livsviktiga anknytningen med pålitliga vuxna som ska hjälpa dem att utvecklas känslomässigt och att skapa normala band till andra människor. Specialpedagog Torey Hayden kallas in för att hjälpa till. Hon bestämmer sig för att träffa Jessie varje vecka i hopp om att förstå hennes utagerande beteende. Genom Toreys försiktiga uppmärksamhet kommer de chockerande sanningarna bakom Jessies lögner fram. Kan Torey och de andra socialarbetarna ge Jessie den kärleksfulla omsorg hon saknat, eller kommer hon att vägra släppa dem innanför sitt skal?

Det var ett antal år sen som jag läste en bok av Torey Hayden och nu kom en ny ut på svenska. Det är intressant att se hur synen på författarens böcker både förblir densamma men också har ändrats ur vissa perspektiv. 

Torey Hayden har här flyttat till Wales från USA och jobbar under helt andra förutsättningar än när hon jobbade i USA. Det verkar som boken utspelar sig runt 1990 så det har passerat ett antal år sen dess. 

När jag lyssnar på Torey Haydens bok blir jag verkligen påmind om hur många utsatta barn det finns och vilket tålamod och även känsla för barnen som krävs för att få dem att öppna upp och sen också klara av att hjälpa dem. För mig själv som jobbar inom IT är det väldigt långt ifrån den här världen. Just därför känns det kanske extra viktigt att se lite andra världar för min del som är mer mänskliga och problematiska ur lite andra perspektiv än de inom IT.

När jag tidigare läst Torey Haydens böcker och när jag var betydligt yngre har hon känts som en riktigt superhjälte. Nu när jag lyssnar på en bok när jag är äldre och mer erfaren ser jag henne mer som en människa med fel och brister men som också verkligen är otroligt engagerad i sitt jobb. Och som kämpar för att komma tillrätta med barn som hamnat helt snett på grund av sånt de inte rått för. 

Sen rent språkligt så är ju boken väldigt enkel skriven (som den här typen av böcker ofta är) och innehåller väldigt många upprepningar. Ibland kändes det som när man ser en serie där det blir avbrott av reklam och där det sen blir en upprepning av det som hänt innan reklamen. Så kändes det här fast det var ett kapitelbryt istället för reklam. Här känns det som att författaren förväntar sig att jag lägger ifrån mig boken efter varje kapitel och därför behöver en påminnelse när nästa börjar. 

Historien i sig får betyg fyra medan rent språkligt så hamnar den på en tvåa. Därför blir mitt betyg en trea.

Mitt hemliga liv av Jenny Fagerlund

En både mysig och tänkvärd bok!

Handling: Hur väl känner vi våra närmaste?

När Moas farmor går bort visar det sig att Moa har fått ärva hennes lägenhet på Södermalm i Stockholm. Inte nog med det, ansvaret för farmoderns kungspudel Iris har också landat på hennes axlar.

Lägenheten är sliten och fylld med gamla möbler och den sörjande hunden vill inte äta. Moas första tanke är att sälja lägenheten och ge Iris ett nytt hem. Men det som börjar som ett bekymmer blir snart hennes hemliga tillflykt. Sakta går det upp för Moa att det liv hon lever med pojkvännen Ruben egentligen går ut på att anpassa sig efter honom. I lägenheten börjar hon bygga upp ett eget liv, det liv hon egentligen vill leva, långt från andras krav.

Samtidigt dyker det upp brev och ledtrådar som visar en helt annan bild av farmodern än den Moa känt till. Snart inser hon att hon inte är den enda med hemligheter.

Uppläsare: Viktoria Flodström

Det här är en feelgood som passar mig - en som både har en del svärta men också tänkvärda saker i sig. 

Moa lever med sambon Ruben. För stunden har hon ett jobb hon egentligen inte är utbildad till men försöker mer landa för att sen ta nya tag. Men så dör hennes älskade farmor och förutsättningarna ändras. Trots att hennes pappa fortfarande lever ärver Moa farmoderns lägenhet. Ruben ligger på Moa om att sälja lägenheten så fort det går och så kan de köpa en stor nyproducerad lägenhet istället. Men när Moa väl börjar gå igenom farmoderns saker blir det inte så enkelt som hon tänkt sig. 

En sak som jag uppskattar är att Ruben faktiskt inte är ett riktigt svin. Sen kanske han inte är den mest bästa och mest lyhörda killen heller... Boken handlar istället om att Moa behöver ta tag i saker som hon valt att inte bearbeta och även stå för vem hon själv är. Och runt henne finns det flera olika personer som stöttar och som själva lever med sina problem. 

Vi får även ta del av farmoderns historia och som är en del av vår andra världskrigshistoria. En del som inte är helt smickrande. Men den ger ett lite större djup till historien. 

Om man har minsta intresse för inredning och då gärna med inslag av lite äldre möbler är den här boken perfekt. Även om man gillar feelgood som har lite svärta men ändå rätt bra realism i sig. Och gillar man dessutom hundar lär den passa ännu bättre.

För mig blir betyget 4 i kategorin feelgood. 

Den långa vägen hem av Louise Penny

Den tionde delen om kommissarie Gamache!

Handling: Före detta kriminalkommissarie Armand Gamache är lyckligt pensionerad i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow.
Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok - »Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ« - och reser sig sedan upp och följer med Clara.
Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir, Clara och vännen Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Québec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ - en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär. Resan tar dem till mynningen av St Lawrencefloden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det »landet Gud gav Kain«.
Och här konfronteras de med den skada som kan orsakas av »en själ sjuk av synd«...

När den här boken börjar har Gamache pensionerat sig och bosatt sig i Three Pines med sin älskade hustru. De njuter av livet på många sätt i byn men Gamache lider fortfarande av både sina fysiska och psykiska skador från det som varit. För mig som läsare är det härligt att återse dem alla och mest av alla Ruth. Även om jag även gillar Clara så är det ändå Ruth som får mig att skratta. 

Men det blir Clara som ur vissa perspektiv blir huvudpersonen i den här boken. Hennes man Peter kom inte hem som han lovat när ett år passerat och Clara är rädd att något hemskt hänt honom. Med hjälp av Gamache och flera av de övriga börjar letandet. 

Det som skiljer den här boken mot de flesta andra är att boken inte är ett direkt polisärende utan handlar om att att leta efter en saknad anhörig. En som medvetet lämnat. Jakten på Peter får dem att reflektera över hans anhöriga, hans och Claras utbildningstid och även över hans nya målerier. Och det senare får dem verkligen konfunderade. Boken innehåller lite resor och speciella platser så även om allt inte är i Three Pines så gör de andra miljöerna det speciellt ändå.

Det här är en bok som jag försöker läsa långsamt eftersom jag inte vill sluta hänga med dem. Och lyckligtvis så är den lite lagom spännande så jag måste inte sträckläsa den. Utan är verkligen nöjd med att få dra ut på det. 

Efteråt känns den lite som en mellanbok men ändå en bok som jag hade behållning av. Och tyvärr lär jag få vänta ett tag nu på nästa bok - igen. 

Betyg 4.

Tyska huset av Annette Hess

En roman om den första Auschwitzrättegången i Frankfurt!

Handling: Frankfurt, 1963. Den unga översättaren Eva Bruhns blir inkallad som tolk under Auschwitzrättegångarna. Medan Eva lyssnar till de fasansfulla vittnesmålen hopar sig frågetecknen i hennes egen historia. Varför vägrar hennes föräldrar att prata om sitt liv under kriget? Och varför undviker pojkvännen Jürgen alla frågor om det förflutna? "Tyska huset" är en fängslande historisk roman om en kvinnas sökande efter sanningen.

 Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar

Jag såg någon bloggare skriva positivt om den här boken för ett tag sen och blev nyfiken. Vad jag inte visste då var att den här boken bygger lite på verkliga händelser. I alla fall kring rättegången. Sen är jag säker på att karaktärerna runt om Eva Bruhns är helt påhittade.

Eva Bruhns bor med sina föräldrar och två syskon i Tyska huset. Föräldrarna driver en restaurang på bottenvåningen medan hennes storasyster jobbar på sjukhuset och hennes lillebror går i skolan. Själv jobbar hon som tolk eller stöttar familjen i restaurangen när det finns tid. När boken börjar är hon tillsammans med Jürgen och går och hoppas på en förlovning.

Plötsligt blir hon inkallad som tolk till Auschwitzrättegången som är på gång att ske. Den redan utsedda tolken kan inte ta sig dit och trots Jürgens och hennes föräldrars motstånd tackar hon ja. Ett beslut som kommer att förändra henne. Genom rättegången blir hon varse om orättvisor som hon inte alls förstod hade hänt. 

Jag tyckte boken började bra och blev genast intresserad av att följa rättegången och längtade efter dessa passager. Sen fick jag lite svårare med karaktärerna eftersom jag tyckte att ingen av dem man fick följa mest kändes vettig förutom Eva. Men hon kändes samtidigt rätt ung och naiv - vilket hon nog var. Här är det lite svårt i vårt upplysta samhälle att veta hur mycket den generationen som växte upp då visste om koncentrationslägren och utrotningen som skedde. Däremot har jag inga problem att förstå att de som var vuxna under kriget inte gärna pratade om det senare. I synnerhet inte om du inte gjort motstånd till Hitler och nazismen.

Så de vi följer närmast var barn under kriget och här visas det på hur olika det har påverkat dem. När jag inser att deras ageranden bygger mycket på deras barndom blir det lättare att ta till mig dem. 

Boken väcker många tankar kring skuld. Och hur länge ska man betala för en skuld och vilka? Och nu pratar jag inte bara om de åtalade i rättegången. Här är det så lätt att vara efterklok. Annars tyckte jag att boken var bra och intressant. Däremot kände jag att några delar var lite onödiga (som t.ex handlingen kring hennes syster). 

Betyget blir en svag fyra. 

I rättvisans tjänst av Johan Eriksson

Om en försvarsadvokats vardag!

Handling: "Jag vill berätta från insidan om de människor jag mött. Om de skyldiga och de oskyldiga. Om hur smal livets väg ibland kan vara. Om skuld och ansvar i en värld där allt inte kan beskrivas som svart eller vitt. Om människorna bakom rubrikerna.

Jag vill också berätta om livet som försvarsadvokat. Om mina tankar och moraliska dilemman. Om att försvara dem som lever på livets skuggsida, men också dem som aldrig trott att de skulle behöva anlita en försvarare. Om att faktiskt försöka hjälpa någon som många hatar och föraktar. Om en tid i stormens öga."

Advokat Johan Eriksson blev känd för allmänheten när han försvarade Rakhmat Akilov efter terrordådet på Drottninggatan. Det här är hans historia om livet som advokat, skildrat genom en rad olika fall som på olika sätt belyser rättvisans svårfångade väsen.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Johan Eriksson är en av Sveriges numera kändaste försvarsadvokater. Genom den här boken får vi ta del av hans karriär vilken skiljer sig rätt mycket från vissa amerikanska tv-serier. Jag valde att lyssna på boken vilket blev lite knepigt först eftersom jag lyssnat på flera böcker om Jack Reacher och där Magnus Roosmann ofta läser dem. Men till slut ställer hjärnan om sig.

Jag tycker det är intressant med dessa olika livsöden som han visserligen enligt utsaga ska ha förvanskat så pass att de inte ska vara igenkännbara. Jag tycker han väljer en bra bredd på vilka han berättar om och hur tragiska vissa öden är. Här finns personer som man upplever som oskyldiga men även de som verkar givet skyldiga. 

När han berättar hur de jobbar blir det tydligt att verkligheten skiljer sig från flera serier som gått på tv och där advokaterna lyckas hitta något eget bevis som visar att klienten är oskyldig. Istället är det förundersökningsprotokoll som plöjs och där strategier byggs upp för försvaret. Men också hur viktigt det är att behandla alla lika och respektfullt och försöka få fram det bästa i personerna han möter. Jag tror att det är det viktigaste budskapet i den här boken.

Sen undrar jag om yrket verkligen måste innebära en sån otrolig obalans mellan jobb och privatliv? Eller har det blivit en normalitet för firmor som ska anses vara framgångsrika? Jag förstår ju att man måste jobba obekväma tider men det betyder ju inte att man inte kan kompensera med ledighet vid andra tillfällen. Det känns i alla fall som att han jobbar väldigt många timmar oftast. 

Boken avslutar med när han jobbade med Akilov. Eftersom det fallet är så känt så är han öppen med vem klienten är och sånt som är offentligt. Men det är trist att få bekräftat hur många hemska människor det finns där ute och som hotar både honom och hans familj när han bara gör sitt jobb i en demokrati.

Betyg 3+.  

Tritonus av Kjell Westö

En av årets favoriter?

Handling: Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna, men självbilden är inte vad den varit, och efter en rad motgångar i yrkes- och kärlekslivet kan det dyrköpta palatset inte lugna nerverna. En alltför utåtriktad och nyfiken granne blir också ett hot mot sinnesfriden.

Till slut finner Brander och grannen, skolkuratorn och amatörmusikern Reidar Lindell, ändå en gemensam ton i umgänget, och en kärv vänskap uppstår mellan dem. Med Lindell följer också invånarna i Ravais och deras inbördes relationer, som till slut blir också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.

 Tritonus handlar om två män som både är lika och väldigt olika. Thomas Brander är en stjärndirigent som inte anses lysa lika högt längre och Reidar Lindell är en amatörmusiker som även han älskar musik men på ett annat sätt. De möts när de blir grannar i finska skärgården och där båda är ensamstående med vuxna barn. Boken utspelar sig efter vår pandemi och jag förstod det på Westö när jag lyssnade på honom på bokmässan att han skrev om boken på slutet för att passa tiden efter pandemin.

Jag tycker det är intressant att se dessa två män mötas och även lära känna dem bättre. De är män av sin tid vilket blir tydligt i hur olika deras barn prioriterar sina liv. Den delen är kanske lite mer speciell för ingen av barnen känns särskilt vanlig. Men jag har förstått det som att han vill lyfta fram de olika generationernas olikheter och prioriteringar och gjort det lite extra tydligt.

Här blir det även ett möte mellan en mer vanlig man och en man som sett till att bli en av de bästa i sitt område. Vad leder de olika livsstilarna till i slutändan? Hur mycket måste en mästare offra och till vilket pris? Den här boken passar väldigt bra att diskutera runt och jag ser fram emot att höra sambons åsikter om den när han läst den. 

Trots att männen gillar helt olika typer av musik så lyckas de ändå hitta gemensamma områden. Här blir jag imponerad över detaljerna som Westö fått med, i synnerhet när Branders jobb beskrivs. Det gör också mycket för känslan i att Brander verkligen är skicklig i det han gör.

Egentligen är jag förvånad över att jag gillade boken så mycket när jag tänker tillbaka på den. Men där och då njöt jag av texten på varje sida och genom den lära känna männen bättre. Westö har helt enkelt gjort det så otroligt bra och verkligen fått karaktärerna att bli riktiga människor för mig. Och även om jag inte älskade dem så älskade jag att läsa om dem.

Just nu får boken betyget 4+ av mig. Kanske höjs betyget när det gått en tid.

Fallet Walter Dabney av David Baldacci

Den tredje boken om Amos Decker!

Handling: Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort.

Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet.

De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Precis som de tidigare böckerna om Amos Decker är det här en bok med högt tempo och mycket spänning. Så jag lyssnar ofta och gärna. Men det här är också en typ av bok som jag egentligen skulle kunna störa mig otroligt mycket på men väljer att ignorera flera saker just för att jag gillar resten. Kvinnorna beskrivs som väldigt vackra, och är det flera kvinnor med så har de i princip alltid olika hårfärg och kanske även ögonfärg. Den är verkligen gjord för att filmatiseras med vackra Hollywoodskådisar. 

Det som får mig att lyssna är själva gåtan. Varför dödar en framgångsrik man en kvinna som verkar vara helt okänd för honom? Och dessutom sker det framför vår hjälte Amos Decker med sin speciella förmåga. Teamet Decker ingår i får ta fallet trots att de normalt sett inte jobbar med den typen av fall. Och när väl Decker börjat gräva så är han fast. 

Vissa saker i boken blir nästan lite väl komplicerade för mig och jag gissar att jag inte haft fullt fokus hela tiden vilket kan vara problemet med att lyssna. Eller så är jag inte så intresserad av just det ämnet och alla spionorganisationer som nämns. Och det är nästan så jag undrar om det inte också är en känga till USA också just för att det är så komplex och gissningsvis verkligen kolliderar även i verkligheten. Men jag är för okunnig kring det för att verkligen veta. 

Som så ofta i sådana här serier är det människorna man följer som också får en att fortsätta. Även om Jamisons osäkerhet eller behov av bekräftan blev lite väl övertydlig här. Men det är ju den typen av bok så jag gissar att jag inte kan förvänta mig mer. 

Det här är alltså en klassisk bladvändare där man får förlåta en hel del för att få spänningen som ändå är så skön ibland. Men på grund av alla klichéer med mera stannar betyget på en trea.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

En hyllad roman!

Handling: Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne "Träskflickan" och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv. 

När den här kom ut blev jag genast intresserad med tanke på att den var den mest säljande boken i USA under förra året. Efter det har jag hört många hyllningar men också någon enstaka som var lite mer negativ.

Vi får följa Kya vars familj är väldigt trasig. Hennes pappa dricker och är våldsam och familjen flyr en efter en. Till slut är det bara Kya kvar. Hon växer upp i träsket och överlever med lite hjälp.

Jag kan känna att början av boken har likheter med flera andra uppväxthistorier där männen varit ute i krig och kommer hem med PTS och gör livet svårt för familjen. Som till exempel Himmel över Alaska av Kristin Hannah eller Allt jag fått lära mig av Tara Westover men därefter tar berättelserna helt olika riktningar.

Miljön är väldigt speciell med träsket och dess djur och växtligheter. Man kan verkligen känna att man är med henne i vissa stunder när hon åker runt med båten eller gömmer sig i växtligheterna när det kommer okända. Och hur hon lär sig om djuren och växtligheterna.

Det är svårt att skriva det här inlägget för jag är så kluven till boken. I det stora hela gillade jag den verkligen men jag blev inte så tagen av den som jag trott. Kanske är boken lite väl amerikansk för min smak? Jag kan också verkligen förstå att många tycker att den är fantastisk. Kya är en tjej som växer upp och blir en vacker ung kvinna som både är intelligent och naiv. Det väcker såklart många beskyddarinstinkter hos oss läsare. Vissa delar i boken har jag lite svårt att köpa medan vissa delar fångade mig rejält. Sen vet jag att det råder lite delade meningar om slutet men jag hade inga problem med just den biten.

Mitt betyg slutar på en 4-.