En sammanfattning av mitt läsår 2009

Jag har avslutat 66 böcker under 2009. 29 deckare, 27 skönlitterära och 10 som bygger på verkliga händelser (dokumentära, biografi, memoarer, BOATS eller vad man nu ska klassa dem som).

Av de 66 har jag valt ut tio favoriter (utan inbördes ordning):

Dokumentära...

• Lilliehöök Catarina, Mei Wenti! Inga problem (om Catarina Lilliehööks liv i Kina)
• Linderborg Åsa, Mig äger ingen (om Åsa Linderborgs uppväxt med en alkoholiserad far)
• Thamm Marianne, Alisons historia (om en brutal våldtäkt i Sydafrika)

Skönlitterära

• Barbery Muriel, Igelkottens elegans (underbar fransk bok om vänskap)
• Gruen Sara, Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (om relationer på en cirkus)
• Hosseini Khaled, Tusen strålande solar (om kvinnors utsatta situation i Afghanistan)
• Shaffer Mary Ann, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (myspysbok helt enkelt)
• Swedenmark & Wennström, Smultron och svek (en enkel men ändå träffande bok om relationer och familjer - och goda middagar)

Deckare

• Roslund & Hellström, Edward Finnigans upprättelse (en ovanlig svensk deckare om dödsstraffets problematik)
• Theorin Johan, Skumtimmen (om ett ruggigt Öland där en obehaglig känsla kryper in i en)

Alla böckerna:

Dokumentära/based on a true story…
Dwyer Jim & Flynn Kevin, 102 Minuter (om 11/9)
Gilbert Elizabeth, Lyckan, kärleken och meningen med livet
Glass Cathy, Skadad
Herin Pontus, I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra
Howarth Stuart, Snälla pappa, nej
Kallentoft Mons, Food noir
Lilliehöök Catarina, Mei Wenti! Inga problem
Linderborg Åsa, Mig äger ingen
Thamm Marianne, Alisons historia
Uggla Magnus, Jag hade en gång en blogg


Skönlitterära
Banville John, Havet
Barbery Muriel, Igelkottens elegans
Gruen Sara, Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Hermanson Marie, Svampkungens son
Hosseini Khaled, Tusen strålande solar
Hustvedt Siri, Sorgesång
Ingemarsson Kajsa, Lyckans hjul
Ishiguro Kazuo, Never let me go
Jacobs Kate, Livets aviga och räta
Keyes Marian, Är det någon där?
Krauss Nicole, Kärlekens historia
Kudrischoff Simon, Huset på Arlozorovgatan
Letts Billie, Tuta och käka öppnar inom kort
Lärn Viveca, Hummerfesten
Lärn Viveca, Midsommarvals
McCarthy Cormac, Vägen
Munro Alice, Kärlek vänskap hat
Nilsson Johanna, SOS från mänskligheten
Némirovsky Irène, Ensamhetens vin
O'Flanagan Sheila, Luftslott
Samuelsson Tony, En grind av mörker
Shaffer Mary Ann, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Swedenmark & Wennström, Hallon och hat
Swedenmark & Wennström, Lingon och lust
Swedenmark & Wennström, Smultron och svek
Swedenmark & Wennström, Vinbär och vemod
Willén Liselott, Sten för sten


Deckare
Billingham Mark, Sömntuta
Blaedel Sara, Pulver
Child Lee, Prickskytten
Cleeves Ann, Vita nätter
Connelly Michael, Fallet avslutat
Cussler Clive, Svart vind
Gerhardsen Carin, Mamma, pappa, barn
Gerhardsen Carin, Pepparkakshuset
Gyllander Varg, Somliga linor brister
Hedström Ingrid, Lärarinnan i Villette
Holt Anne, Presidentens val
Indridason Arnaldur, Änglarösten
Josefsson Willy, Dödarens märke
Kallentoft Mons, Höstoffer
Kepler Lars, Hypnotisören
Larsson Christina, Slaskjobbet
Nesbø Jo, Kackerlackorna
Pattison Eliot, Stenkällan
Roslund & Hellström, Box 21
Roslund & Hellström, Edward Finnigans upprättelse
Roslund & Hellström, Flickan under gatan
Roslund & Hellström, Odjuret
Schenkel Andrea Maria, Mordbyn
Sten Viveca, I de lugnaste vatten
Sten Viveca, I den innersta kretsen
Theorin Johan, Nattfåk
Theorin Johan, Skumtimmen
Öhrlund & Buthler, MORD.NET
Östlundh Håkan, Släke

Sömntuta av Mark Billingham

Sömntuta av Mark Billingham är hans första deckare och som följs av ett gäng till.

Handling: Det är inte vanligt att unga kvinnor dör av stroke, men när tre olika fall inträffar på kort tid väcks misstankar om att allt inte står rätt till. När man sedan upptäcker spår av benzodizepiner i den enas blodprov blir dödsorsaken ändrad från "naturlig död" till mord.

Polisen famlar i blindo ända tills mördaren tycks begå ett misstag. Alison Willets överlever - hon kan se, höra och känna - men är oförmögen att röra sig eller kommunicera med omvärlden.

Kommissarie Tom Thorne står inför ett fall som inte liknar något annat och snart inser han att det inte var Alison som var misstaget utan de tre andra kvinnorna. Vad gärningsmannen är ute efter är inte att ta livet av sina offer utan att försätta dem i ett tillstånd där de varken är levande eller döda!

Jag kan tyvärr inte säga att jag är jätteimponerad men å andra sidan är det här hans första bok och jag vet flera som tycker om hans böcker. Så jag kommer nog att läsa nästa bok också och se om jag fastnar mer för den. Idén är i alla fall originell med att sätta offer i ett medvetet med förlamat tillstånd. Tom Thorne är huvudpersonen och den man mest följer men man får även följa mördarens röst och överlevaren Alison som är i en hopplös sits. Tom Thorne får tidigt en huvudmisstänkt som ingen annan tror är skyldig och jag måste erkänna att jag blir lite trött på Toms envishet och osmidighet.

Det här blir en klassisk trea. En helt ok deckare men ingen jag kommer att minnas långt efteråt.

Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Kärlek vänskap hat av den prisbelönta Alice Munro rymmer nio noveller. Hennes fokus är kvinnor (mestadels) och deras olika val de gör i livet (eller val de låter bli att göra). Boken är lågmäld och väldigt välskriven. Novellerna är väldigt olika och det är svårt att veta när de utspelar sig. Geografiskt utspelar de sig i Kanada men i olika miljöer och kvinnorna är i olika åldrar. 

 Den som grep mig mest var novellen om en äldre kvinna som blev mer och mer senil. Hennes man blev till slut tvungen att sätta henne på ett vårdhem där hon hittade en ny själsfrände. Hennes man sen många år var osynlig för henne och bortglömd. 

Nu kan jag inte hylla boken så mycket som många andra har gjort. Jag hade för stora förväntningar på den och måste konstatera att noveller inte ger mig lika mycket som en hel roman. Man får en smakbit eller en sammanfattning av ett liv på ett alldeles för kort sätt. Ändå är den läsvärd och det ska bli intressant att se vad jag kommer att komma ihåg av den om ett tag. Om någon novell plötsligt dyker upp i mina tankar och får mig att fundera mer.

Box 21 av Roslund & Hellström

Jag har nu lyssnat klart på Box 21 av Anders Roslund och Börge Hellström. Den är deras andra bok i serien om Ewert Grens och den fjärde av deras som jag läst eller lyssnat på.

Handling: En kvinna hittas med trettiofem piskrapp över ryggen i en lägenhet med elektroniska lås. En man blandar tvättmedel och amfetamin medan vener fräts sönder. Snart ska en av dem åka nerför trappan i rullstol, med ansiktet in i en vägg. Den andra ska ta hissen ner till bårhuset, peka med en pistol, ta döda och levande som gisslan.

Kriminalkommissarie Ewert Grens och kriminalinspektör Sven Sundkvist leder plötsligt två olika brottsutredningar från en operationssal på akutintaget.

Har döda människor rätt att tala? När ett brottsoffer blir en brottsling är hon då god eller ond?

Box 21 är en stark kriminalroman som skildrar en mörk sida av samhället. Om handeln med liv som pågår här och nu. Om hur offer blir gärningsmän och om hur vänskap inte alltid är vad man tror. Och om box 21 som gömmer två unga kvinnors liv.

Jag har ju läst/lyssnat på fyra av deras böcker och av dessa fyra är det nog den här som jag uppskattar minst. Men det betyder inte att den är dålig. Som alltid är de superbra att berätta historien från olika perspektiv och att förmedla den grova kriminalitetens hopplöshet och mörka sidor. Brotten känns alltid väldigt trovärdiga och handlingarna känns aldrig orimliga trots att de kan vara rätt så extraordinära.

Shanti Roney läser även upp den här boken och hans berättarröst passar verkligen Roslunds och Hellströms texter. Men det är jobbigt att ha en mansröst i örat som beskriver en våldtäkt och misshandel. Det går inte att skumma då som när man läser en bok. Ändå förhöjer han boken så pass mycket för mig att det är värt det.

Men det är något som saknas. Polisarbetet blir mest ett dilemma. Vad gör man när en poliskollega handlar fel? Orkar man göra det rätta och blir resultatet mer rätt för det?

Men det är också i den här boken man får veta vad som hände Ewert Grens Annie. Här får man hela historien och vem som gjorde vad. Så ja, den är mycket läsvärd men inte deras bästa.

Tuta och käka öppnar inom kort av Billie Letts

Jag har fått låna Tuta och käka öppnar inom kort för jag tyckte den verkade mysig.

Handling: Den rullstolsbunde Caney Paxton och Molly O driver ett landsvägskafé i Oklahoma. gästerna blir allt färre, tills en dag då Vena Takes Horse stormar in och erbjuder sig att arbeta både som servitris och inkastare. När sen vietnamesen Bui Khanh dyker upp börjar det hända saker.

Man kan kalla den här för en myspysbok men personerna i den har inte haft det så mysigt i sitt liv. Caney Paxton är en rullstolsbunden Vietnamveteran som inte går utanför dörren. Molly O har en dotter som drömmer om att bli sångerska och råkar halvilla ut då och då. Vena Takes Horses har ett tufft liv bakom sig och försöker förstå varför hennes syster inte lever längre och Bui Khanh har sin fru kvar i Vietnam och gör sitt bästa att jobba ihop pengar så hon kan komma efter honom.

Kring dem finns det ett gäng original som skapar en samhörighetskänsla. Många goda människor som gör sitt bästa utifrån den sits de har ute i landsbygden och tar hand om varandra när det krisar. Samtidigt finns det riktiga rötägg kring dem och man får se hur vissa personer tar fram det bästa i många men det värsta i en.

Ja, vad ska jag säga - en mysig bok med ett allvar i sig.

Sten för sten av Liselott Willén

Handling: Kjerstin finner otvetydiga tecken på att hennes man, Jörgen är otrogen. Hon är nyinflyttad på Åland, Jörgens barndomsö, och höstvindarna blåser. Hon har inte mottagits med öppen famn, särskilt inte av eleverna på skolan där hon undervisar och arbetsdagarna tycks som ett helvete att genomlida. Varje dag är en kamp för att försöka vara stark. När hon dessutom inser att Jörgen har träffat en annan blir det droppen som får bägaren att rinna över - något måste hända.

På en kurs i självkännedom träffar hon sju andra kvinnor, möten som ger perspektiv och kraft. Och en plan tar alltmera form i Kjerstin.

Det är så det börjar. Den första stenen är kastad. Nu ska sten för sten skapa ett skred som inte går att hejda.

Jag tyckte mycket om den här boken men det är svårt att sätta fingret på vad. Den utspelar sig på Åland och vissa ställen som beskrivs ser jag lätt framför mig. Liselott Willén skriver bra, lätt poetiskt och jag lever mig in i huvudpersonens känslor och även Jörgens. Fast de inte handlar rationellt alltid så känns det ändå förståeligt Samtidigt kryper en olustkänsla över en och man vet inte alls hur det ska sluta. Blir slutet tillrättalagt eller blir det värsta möjliga? Jag vill inte säga för mycket men det blir en blandning och det är väl det som gör att trovärdigheten finns med ända till slutet.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Den här boken har fått ligga till sig i bokhyllan ett tag. Jag fick den av min syster samtidigt som jag fick låna Flyga drake (som fortfarande är oläst). Jag är i alla fall väldigt glad att jag tog mig an den.

Handling: Mariam är bara femton år gammal, oäkting, fattig och utan utbildning när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila - hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd.

Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständigt upptrappande våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator kommer de varandra allt närmare.

Boken är på många sätt sorglig men ändå finns det en varm ton i den. Man får följa livet i Kabul under oroliga tider med olika ledare. Tuffast för kvinnorna är det självklart under talibanernas styre då en kvinna inte får ut och gå utan sällskap av en manlig släkting. Änkor utan manliga släktingar har inte en chans. Samtidigt finns det fina män i boken också som vill alla väl och inte tror att kvinnan kan något mer än att sköta ett hem.

Mellan Mariam och Laila uppstår efter ett tag ett stort vänskapsband, nästan en mor-dotter-relation och man får följa hur det byggs upp. Jag är lite osäker på vad jag tycker om slutet. Det känns lite tillrättalagt men det duger.

Hypnotisören av Lars Kepler

Jag hade tänkt vänta med att läsa den här (om jag nu någonsin tänkte läsa den) men så dök den upp som mp3-bok för ett hyfsat pris och jag hittade ingen annan jag ville lyssna på för stunden.

Uppläsare är Peter Andersson som är bra och neutral i sitt uppläsande.

Handling: I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Jag kom snabbt in i boken eftersom den börjar brutalt och spännande. Sakta börjar man lära känna huvudpersonerna Joona Linna och Erik Maria Bark och Barks familj. I mitten av boken kommer en lång tillbakablick på vad som hände för 10 år och som ledde till att Erik Maria Bark gav ett löfte om att aldrig hypnotisera igen. Den delen gick oerhört segt för mig, kanske för att jag visste att massa tråkigheter skulle komma och som ledde till att löftet togs. När sen den delen var avklarad kom intresset och spänningen tillbaka och jag lyssnade så fort jag hade möjlighet.

Jag är osäker på om jag kommer att läsa nästa bok. Eller ja, det lär jag nog göra men inte om den innehåller familjen Bark. Jag är trött på dem och deras inte alltid så vettiga sätt att reagera. För övrigt kändes boken välskriven och inte som något hafsverk men lite för lång för min smak.

Mig äger igen av Åsa Linderborg

Vissa böcker blir väldigt populära fort och om jag inte hänger på direkt så kan jag ibland känna ett motstånd till att läsa boken. I alla fall böcker som blivit hyllade. Det blir en sådan besvikelse när man sen väl tar sig igenom den för förväntningarna har blivit så höga. I alla fall tog det tid innan jag läste den här MEN jag är jätteglad att jag gjorde det. Jag förstår varför den blivit så omtalad och populär.

Handling: En pappa dör. En dotter ser tillbaka på deras liv tillsammans.

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse klasstillhörighet, manlighet och utanförskap.

Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.

Åsa Linderborg är bara några år äldre än mig så jag har lätt att leva mig in i tidsandan. Man flyttas tillbaka till sjuttiotalet och tas sen sakta framåt. Men trots ålderslikheten är så är våra uppväxter så total olika förutom att vi båda hade skilda föräldrar.

Det som är underbart är att hon lyckats förmedla den lilla flickans kärlek för sin far trots att hon verkade ha det så mycket bättre när hon var hos sin mamma. Han gav henne så mycket närhet och uppmärksamhet så det delvis förlåter hans många andra brister. Men bara delvis.

Det gör ont i hjärtat att läsa om hennes uppväxt samtidigt som man vet att hon ändå lyckats på många sätt. Man är glad för att hon hade så många släktingar omkring sig som hjälpte i viss mån att se till att livet var hyfsat drägligt.

Boken väcker många tankar hos mig om föräldraskap och uppfostran och vad som påverkar positivt och negativt. En underbar tankeväckande bok helt enkelt!

Viveca Lärns Midsommarvals och Hummerfesten

Av min hemliga bokvän i Pocket och Prassel fick jag den här boken (som jag också hade önskat mig). När jag började läsa så insåg jag att det här var en riktig såpa.

Midsommarvals: Under en solig och saltstänkt försommarvecka hinner tillvaron för såväl badgäster som ortsbor i det lilla västkustsamhället Saltön förändras på de mest oförutsedda sätt. Här möter vi bland många andra den unga änkan Sara som bytt miljö för att glömma men som inte får vara ifred för uppvaktande kavaljerer direktör Månsson som färgar håret var femte vecka hans blonda flickhustru Kristina som bockar av varje avklarad dag av äktenskapet och tjocka Emily som en dag lämnar hem och man, gömmer bilen i ett hallonsnår och inleder en passionerad kärlekshistoria med den cykelsemestrande adjunkten Ragnar.

Midsommarvals är en myllrande, mustig sommarsaga, full av färgstarka karaktärer och fartfyllda förvecklingar.

Hummerfesten: Badgästerna har flytt och friden verkar återställd i den lilla västkustidyllen Saltön. Fast skrapar man på ytan är det inte mycket som är sig likt. Blomgrens fru Emily har återvänt efter sitt äktenskapliga snedsteg men beter sig inte alls som vanligt. Johanna har redan tänkt ut hur hon ska möblera Blomgrens villa bara han gjort sig av med sin tjocka fru. Själv har hon övergivits både av sin son och av sin hyresgäst, den unga änkan Sara, som flyttat in hos sin pensionerade passion MacFie. Synd bara att hon inte kan reglerna, tycker MacFie. När baddräktsdesignern Philip bjuder ut henne tackar hon genast ja utan att ens be om lov.

Och hur ska det gå med den traditionsenliga hummerfesten när konservfabrikens nya vd Lizette har hyrt ut hamnmagasinet? Det är oro i luften på Saltön när de första hummertinorna går i sjön.

Hummerfesten tar vid där den hyllade Midsommarvals slutade, men kan lika gärna läsas fristående.

Det här tillhör inte det mest avancerade jag läst direkt. Ett gäng original lever på Saltön och många konflikter uppstår. Den går bra att läsa men man är väl medveten om att det är en påhittad historia och jag hade inte klarat av att se den som tv-serie (jag var tvungen att kolla vilka som spelade de olika karaktärerna). Det var ett trevligt tidsfördriv men inte mycket mer än så. Troligtvis kommer jag inte köpa någon mer bok i serien.

102 Minuter av Jim Dwyer & Kevin Flynn

102 minuter handlar om World Trade Center den 11 september 2001. Trots att man kan vara rätt mättad den händelsen så är boken väldigt intressant.

Från Adlibris sida: Kl 08.46 den 11 september 2001 hade 14 000 människor anlänt till World TradeCenter, redo att börja sin arbetsdag. Istället, under de följande 102 minuterna, skulle de alla bli en del av århundradets drama. Av de miljoner ord som skrivits om denna smärtsamma dag har de flesta formulerats av utomstående betraktare.

New York Times-reportrarna Jim Dwyer ochKevin Flynn har valt att gå till väga på ett mer avslöjande sätt. 102 minuter baserarsig helt och hållet på hur människor som befann sig inuti tornen upplevde det. Här får vi ta del av de okända historier som berättar om vanliga människor som utför ovanliga dåd för att rädda sig själva och andra. Till sin hjälp har författarna haft hundratals intervjuer med överlevande och räddningspersonal, muntliga berättelser, och oräkneliga telefon- radio- och e-postmeddelanden. Utifrån ord och handlingar av vanliga män och kvinnor väver de en episk skildring om kamp, beslutsamhet och sinnesnärvaro.

102 minuter är både en gripande berättelse och undersökande journalistik när den är som bäst. De visar att även om så många människor såväl uniformerad räddningspersonal som civilister reagerade med stor tapperhet, gjorde de detta motbakgrund av otillräcklig byggnadssäkerhet och tragiska brister i New Yorks beredskapför nödsituationer. Dwyer och Flynn ger röst åt dem som var där, tar oss med in i infernot och låter oss se katastrofen lika väl som heroismen. De berättar med stor auktoritet den gripande historien om männen och kvinnorna - de 12 000 som undkom och de 2 749 som dog - under 102 ödesmättade minuter.

Jim Dwyer och Kevin Flynn är båda från New York och garvade tidningsjournalister. De är flerfaldigt prisbelönta både tillsammans och var för sig. Nu skriver de båda för New York Times.

Den är rätt kronologiskt upplagd men berättelsen bryts av med information om dåtida beslut på hur byggnaden skulle byggas, brandsäkerhetstänk (eller bris på det), briser i kommunikationer mellan polis och brandkåren mm. Boken nämner enormt många olika människor och återkommer bara till ett fåtal så det finns ingen huvudperson i boken.

Jag tyckte boken var väldigt intressant och obehaglig att läsa. Man lider med dem alla som dog och blir arg över de som dog i onödan. Samtidigt förstår man att hur förvirrat allt var och att de som hade en liten helhetsbild inte kunde förmedla den vidare på grund av bristerna i kommunikationsmedel och det allmänna kaoset. Attentatet mot World Trade Center 1993 gjorde att det som var rätt då blev helt fel här. Där brann det längst ner och då var det helt rätt att stanna kvar för trapphusen rökfylldes. 2001 överlevde man bara om man tog sig ner och ut.

Ensamhetens vin av Irène Némirovsky

Den här boken känns speciell eftersom författaren dog i Auschwitz och boken gavs ut år 1935 första gången. Att sen boken delvis bygger på hennes egna erfarenheter gör bara att den känns ännu mer äkta och levande.

Handling: Hélène har en olycklig barndom i en rysk landsortsstad, med en kall, självupptagen mamma, en förmögen men frånvarande pappa och en älskad fransk guvernant, vars närvaro dock alltid är hotad av mammans nyckfullhet. För modern är Hélène mera ett hinder i hennes extravaganta men provinsiella societetsliv och älskaren, därtill hennes kusin, upptar henne mycket mer än den plågade dottern.

Så sveper revolutionen in över Ryssland och familjen tvingas fly, först till Finland och sedan till Paris, där Hélène, nu en ung kvinna, erövrar sin självkänsla och till sist vågar utmana sin avskydda mamma. - En stark roman - rysk, melankolisk, furiös - vars handling ligger nära författarens eget liv.

Jag är glad att jag läste den här och delar av den kommer att sätta sig kvar i mig. I synnerhet första halvan där en stor del av hennes uppväxt skedde. Jag har full förståelse för hennes avsky för sin mor men svårare att förstå att fadern förblev älskad av henne. Men det är väl lättare att ha ett hopp om kärlek från en frånvarande far än en mor som aldrig visar kärlek trots sin närvaro.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Den här boken var precis lika bra som jag hade hoppats. Språket var lite mer avancerat och innehöll mer filosofi än vad jag var medveten om bara.

Handling: Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.

Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.

Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.

Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Under första halvan av boken får man bekanta sig med Paloma och Renée. Först efter det att japanen Kakuro Ozu kommer in i bilden möts de på riktigt. Jag njuter av språket och funderingarna även om jag inte är helt med alla gånger när de filosofiska tankarna blir allt för djupa. Men det gör inget. Resten är behållning nog. Mest njuter jag av handlingen med Portvakten Renée Michel.

Trots att jag är helnöjd med mitt liv så får jag ändå lust att grotta i en portvaktsbostad i Paris och fördjupa mig i litteratur och konst samt vara en tyst iakttagare av husets snobbiga invånare. Men det boken egentligen säger mig är att det är så otroligt viktigt att bli sedd och uppskattad för den man är. Att få finnas till för andra men även att andra finns där för en själv. Att få kommunicera med någon som förstår ens tankar och funderingar. För det är först då bokens personer börjar leva och känna på riktigt.

Odjuret av Roslund & Hellström

Det här är Roslund & Hellströms första bok i en serie på för stunden fem böcker. Jag har tidigare lyssnat på fjärde och sen tredje boken men ville nu börja från början på de återstående. Den här fick jag för övrigt av min Pocket & Prasselvän.

Handling: Två barn hittas döda i ett källarförråd. Fyra år senare rymmer deras mördare från en fångtransport. Polisen är övertygad - han kommer att mörda igen.

I en svensk småstad lämnar en pappa sin femåriga dotter ovanligt sent på dagis. Bara några timmar senare hittas flickan våldtagen och död. Hur kunde detta hända? När polisen står maktlös tar pappan saken i egna händer. Och plötsligt jagar man inte längre en pedofil utan dras in i ett brottmål som berör hela landet. En pappa som hämnats sin dotters död står inför rätta anklagad för mord.

Ute i landet startar reaktionerna, demonstrationer anordnas för att pappan ska släppas fri och medborgargarden agerar domare och bödel. Och frågan ställs på sin spets: Vem måste dö först? Vems liv är värt mest?

Det som jag trodde var bokens handling var avklarat innan halva boken var läst. Här följde mycket av den problematiken som finns ute i den kriminella världen. Hur illa det blir när vi inte lyckas fånga upp barn som blir utsatta. Vad ett straff speglar för allmänheten? Hur kommer man ut som en vettig människa efter att ha suttit i fängelse bland grova brottslingar för brott man gjort? Har man rätt att ta en annan människas liv och till vilket pris?

Boken får en att fundera och man märker att författarna är pålästa. Roslund som startade SVT:s Kulturnyheterna och som under många år jobbat som reporter. Hellström som själv hade en tuff start i livet och som levde i en värld av droger och fängelse innan han tog sig ur det och sen var med och bildade KRIS.

Det enda som stör mig lite i boken är Ewert Grens som är kriminalkommissarie och hans eviga spelande av Siw Malmkvists låtar. En äldre man med ett obefintligt privatliv och vars historia man får lite mer om för varje bok.

Eftersom jag tyckte så mycket om Shanti Roneys sätt att läsa upp de andra böckerna kommer jag nog köpa Box 21 (som är hans andra bok) som mp3.

Sorgesång med Siri Hustvedt

Jag fick boken i födelsedagspresent av min älskade sambo (den stod inte aaaalls högst på önskelistan)...

Handling: Syskonen Erik och Inga Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. När Erik återvänder till New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger han sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå hans handlingar och val. I dagböckerna ryms alltifrån kärleksbrev till fruktansvärda skildringar från andra världskriget.

Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna, en jamaikanska som flyttat in i samma hus. Det visar sig att någon förföljer henne och hennes dotter - dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet ur hennes förflutna (hon är änka efter en uppburen författare). Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt.

Siri Hustvedt har med "Sorgesång" skrivit ännu en tankeväckande sträckläsningsbok som klingar långt efter det att läsaren lagt boken ifrån sig. Den är till vissa delar baserad på autentiska dagböcker efter hennes egen far, som strax före sin död gav sitt godkännande.

Det är jobbigt när den första boken man läser av henne blir en av de bästa böcker man läst. Då är det svårt för författaren att lyckas lika bra igen hos en. Så känns det lite här. Boken vill så mycket men den räcker ändå inte riktigt ända fram till mig. Ändå är det så mycket som är bra. Jag gillar hennes språk, livet i New York. I den här boken finns det också konstnärssjälar men det är mer fokus på psykiatri som också är intressant.

Det som gör mig lite besviken är symboliken med nycklarna och de olika situationerna han hamnar i. I synnerhet den med fadern som blev lite platt för mig. Nu är det ju just den som skapat boken eftersom det är från sin egen fars dagböcker hon fick inspirationen.

Jag funderar mycket på om det beror på hur olika mitt liv såg ut när jag läste respektive bok. Den första läste jag när jag och sambon fortfarande var barnfria och var till Tunisien på semester. Nu när jag läser den andra mitt under hösten 2009 bryts mina lässtunder av barn, arbete, husgöromål mm. För boken är inte alls dålig, den är bara inte lika bra som "Vad jag älskade".

Snälla pappa, nej

Egentligen är jag rätt mättad på hemska uppväxter men den här skilde sig lite från mängden eftersom han som vuxen dödar sin plågoande och boken även innehåller fängelsevistelsen samt striden mot fängelsevakternas behandling.

Handling: Stuarts högsta önskan var att hans far skulle älska honom, men han fick veta atthan var för stygg för att vara värd att älskas. När David Howarth sattes i fängelse för att sexuellt ha utnyttjat Stuarts yngre systrar insåg ingen att han även utnyttjat Stuart, förrän den dag då han försökte igen och Stuart slog tillbaka på det enda sätt han kunde.

Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar.

När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i tretton månader på Strangeway-fängelset i Manchester. Men tiden i fängelset förvärrade det brott han utsatts för, då han föll offer även för fängelsevakterna. Händelserna i fängelset ledde till att han stämde både Inrikesdeparteementet och Strangeway-fängelset, och vann.

Detta är historien om en liten pojke som växte upp till en modig ung man som vägrade vara ett offer.

Som sagt så var början av boken väldigt lik många andra hemska böcker. Men det som jag tycker är intressant är hur de lyckas bli vettiga människor tillslut och själva kampen dit. Den här innehåller det vuxna familjelivet, kampen mot minnena, hämnden, fängelsestraffet samt ytterligare en bit efter det. En helt ok bok som gav mig det jag ville men som jag inte kommer att komma ihåg om något år.

Stenkällan av Eliot Pattison

Jag har fått kämpa med Stenkällan som är ca 600 sidor lång. Jag köpte den på bokrean om jag minns rätt och sen har den legat i bokhyllan på att jag skulle bli mogen för den.

Handling: I de avlägsna delarna av den tibetanska platån hittas en kvinnlig lärare misshandlad till döds. Den före detta ämbetsmannen Shan Tao Yun, som nyligen släppts ut i friheten efter fyra år i arbetsläger, övertalas av sin gode vän Lokesh att hjälpa till med utredningen. Ett näst intill omöjligt uppdrag bland det förbittrade och bortglömda folket i västra Kina.

Tillsammans ger de sig iväg på en svindlande färd över de tibetanska bergen. På resan möter de en mängd personer som alla har olika anledningar att vara på väg mot samma mål.

När flera unga elever till lärarinnan hittas knivdödade inser Shan att han dragits in i ett livsfarligt spel där de skyldiga inte skyr några medel. Och rättvisa kan bara uppnås om han lyckas tränga igenom hatet och misstron som det kinesiska styret har skapat.

På vissa sätt är den här boken jättebra. Den beskriver Tibet och författaren känns väldigt påläst och man får en väldigt obehaglig blick för hur det kan vara för människorna där. Man blir väldigt rädd för Kina när man läser den. Men själva deckarstoryn griper inte tag i mig. Det går rätt bra i början men boken är lång och de åker runt och stöter på nya hemskheter men jag lär inte känna personerna mer än vad jag gjorde från start. Så vill man lära sig mer om Tibet, tibetanerna och lamor kan jag rekommendera den men man ska inte läsa den för själva deckarhistorien.

SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson

Inte en helt vanlig roman utan en som är lite mer av det mesta. Jag har läst en bok av Johanna Nilsson förut och det var "I utkanten de älskande" som jag tyckte väldigt mycket om. Hennes språk är härligt och karaktärerna är udda men inte för udda. Så var i alla fall första halvan av boken.

Handling: Hora eller frälsare? Vad, och vem, är Benjamin, han som tatuerar in blommor på överkroppen - en blomma för var och en som han har älskat och kanske räddat till ett bättre liv? I sina föräldrars ögon är han en mördare, en förrädare. I kundernas ögon är han en skicklig eskort som flera av dem förälskar sig i och finner tröst hos.

Mikael, affärsmannen som pendlar mellan Stockholm och New York, kommer till honom för att sova. Han vill inte ha beröring, bara sömn, och vissheten om att någon vakar över honom.

Cornelia är fast i en relation som är som klister under hennes fötter. Hon jobbar som bingovärdinna, plågas av bulimi, drömmer om ett annat liv och planerar sin flykt.

Vi får också möta Erika, den högpresterande karriärkvinnan som älskar sin sambo men inte orkar med hans barn, inte står ut med "kärlekskonkurrensen".

Och så Katja, tatuererskan som älskar Benjamins hud. Katja som sitter i rullstol och har tatuerade änglavingar på ryggen. Katja som drömmer om luft under vingarna och ett barn att bära i famnen.

Första halvan njuter jag av. Man får lära känna de olika personerna eller egentligen mer deras olika problem. Mänskliga problem som kanske bara är lite avvikande. Men så spretar historierna iväg. Det är en blandning av flykt, fångenskap och återhämtning. Boken är för tunn för att rymma ett djup hos så många personer och tillslut blir det opersonligt. Trots allt gillade jag den för att den är just udda. Sen får jag helt enkelt se hur länge jag kommer ihåg den och på vilket sätt. Jag har fortfarande en besk eftersmak i munnen från en av historierna och den lär nog hänga kvar längst hos mig.

Tillbaka till Livet - Alisons historia

En mycket snabbläst men hemsk bok som jag läste under lördagen. Det var svårt att lägga ifrån sig den när man väl börjat.

Handling: När Alison parkerar bilen utanför sitt hem sent en kväll hotar en man henne med kniv och tvingar ut henne på en mardrömslik skräckfärd. De hämtar upp en kamrat till mannen och åker sedan till en öde palts utanför staden.

Där blir Alison våldtagen, knivhuggen och så svårt misshandlad att våldsmännen är övertygade om att hon är död när de lämnar henne.

Men Alison är inte död. Hon inser att hon inte kan ligga kvar på den öde platsen om hon ska överleva. Så börjar hennes kamp. Med avskuren luftstrupe och svåra inre skador släpar Alison sig fram, meter för meter, för att hämta hjälp vid motorvägen...

"Jag kan inte dö nu. Jag måste klara att resa mig upp och hämta hjälp. Det är bara jag som kan svara på alla frågorna, tänkte jag för mig själv. Det fanns inga andra alternativ eller möjligheter. Jag var tvungen att kämpa. Jag var tvungen att överleva."

I Tillbaka till livet berättar Alison sin häpnadsväckande, gripande och otäcka historia för journalisten Marianne Thamm. Vi får också ta del av historien ur andra människors synvinkel. Här berättar bilisten som hjälpte Alison om sina tankar och känslor, vi får möta Alisons föräldrar, Dr Angelov som sydde ihop hennes illa tilltygade kropp och polismannen Melvin Humpel som såg till att gärningsmännen fick sina rättmätiga straff.

Tillbaka till livet lämnar inte någon oberörd. Man gråter av vrede och smärta - men gläds och förundras också över Alisons styrka och förmåga att överleva.

Det som skiljer den här boken från den stora massan av hemska livsöden är att även andra får sin röst hör och det gör historien så mycket mer levande. Dessutom tar den inte abrupt slut när det värsta är över utan man får följa den långa kampen där hon sakta kommer igen men ändå aldrig blir sig helt lik. Helt klart läsvärd!

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Nu har jag läst ut boken Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Om jag ska göra en kort sammanfattning av boken så var den periodvis jättebra och periodvis väldigt seg.

Handling: Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sig själv bestämmer hon sig för att alldeles själv ge sig ut på en lång resa. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Jag tyckte boken var jättebra till en början när man fick följa henne genom den tunga skilsmässan mm. Hennes tid i Italien flöt på bra och man kunde riktigt känna hur mysigt det var. Därefter for hon till Indien och där tappade jag periodvis intresset. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om människorna hon träffar på vägen och lite kort om deras liv men jag hade svårare att ta till mig alla fakta som rabblades upp om bland annat yoga och hennes sökande efter en Gud. Slutligen for hon till Bali och där man fick en hel del historia serverad och den var inte tillräckligt intressant skriven för att den skulle intressera mig. Däremot var alla möten och i synnerhet mötet med medicinmannen Ketut och sen den läkekunniga kvinnan Wayan och hennes barn väldigt intressanta. Så trots att jag var väldigt trött på den en period så kom den igång rejält på slutet. Så pass att jag tog med den i bilen till jobbet och läste klart de fem sista sidorna (satt i passagerarsätet).